”Homo Zappiens”
Wim Veen
6/2 2002 Högskolan i Skövde
”De är unga. De verkar okoncentrerade. De gör sju saker samtidigt. De kommunicerar ständigt. De är Homa Zappiens.” Homo Zappiens är Wim Veens namn på den nya mänskliga art som växer upp nu. (Föreläsningen hålls på engelska.)
Wim Veen är professor vid Delft University of Technology i Nederländerna. (Info-blad enligt ovan). (( En gammal hemsida har upphört, Där stod t.ex. ”Wim Veen (1946) is head of the Centre of Educational Innovation and Technology at Delft University of Technology”. Min anm. 2018))
Nedanstående är ett referat av en Perspektivföreläsning. En sådan hålls första onsdagen i varje månad. Inledningsvis informerades om nästa Perspektivföreläsning, Dagens föreläsning anordnas av Projektet för skolutveckling i Skaraborg och i Borås.
Den första overheadrubriken visade bl.a. Teaching Homo Zappiens – Coping with New Generations Learning – Centre for Education and Technology. I det följande ska jag dock utifrån mina engelska anteckningar på svenska återge de rubriker och korta texter som Wim Veen visade medan han kommenterade på engelska.
Ungdomar ”zappar” idag väldigt mycket – därav den humoristiska beteckningen ”Homo Zappiens”. Den travesterar förstås människans latinska namn Homo sapiens ( ”den kloka människan”). F.ö. tycker jag det är signifikativt att eng. zap! betyder svisch!/pang!/vips! Fort ska det ju gå!
De unga som W V kallar E-generationen är annorlunda än tidigare generationer: de är interaktiva, kommunicerar ständigt (enligt W V i citatet ovan). Fjärrkontrollen (remote control) är bara ett av de flitigt använda verktygen; datorspelen, t.ex . Riven, Atlantis, Play Station I & II etc., är naturligtvis väldigt populära bland många ungdomar. Vidare nämnde W V alla dessa s.k. chatrooms där man förstås chattar online. ((Märk nya eng. lånord i sv. Min anm.))
Den här unga generationen pratar spel vid både frukost- och middagsbordet och använder mobiltelefoner (cell phones) när de är tillsammans. Det händer att ungdomar chattar med flera andra samtidigt (jämför ovan: ”De gör sju saker samtidigt”). Sådan chatting skapar speciella ”elektroniska personligheter”, menade W V. E-post (E-cards) i stället för vanliga vykort är regel. ”Snigelpost” är givetvis helt ute.
Att surfa på Nätet är självfallet mycket omtyckt. Internet förser ju alla – inte bara de unga – med rykande färska nyheter, exempelvis om den senaste jordbävningen. Men det är säkert inte sådant som lockar ungdomen mest på Internet.
W V ställde frågan: Vem är egentligen Homo Zappiens? Han svarade att H Z faktiskt tillhör dem som också uppfinner egna spel, utan vinnare och förlorare, utan början eller slut, varvid de skapar sina egna regler – och ändrar dem när de behagar. Det är vidare den generation som skenar uppför trapporna i stället för nerför! Och de surfar på ”havets” vågor…
Hur uppträder H Z i skolan och hur förhåller sig denna till H Z? W V visade på hur kort tid en sådan ung person kan koncentrera sig; de har ”short attention spans”. Han eller hon(?) kan inte ens lyssna i mer än fem minuter, påstod han. Dessa unga uppvisar ett hyperaktivt beteende och kan inte fokusera på en sak i taget. H Z saknar självdisciplin, de har sönder sina fickräknare, glömmer läroböcker, lämnar inte meddelanden från skolan till sina föräldrar…
Hur arbetar då H Z? De blir skickliga på att snabbt skumma igenom mängder med material; det gäller text, ljud, bild, film och färg – allt sveper man över (”integrated scanning skills”). Här visade W V ett slags test med ord i olika färger som gick ut på att visa hur det kan uppstå konflikt mellan vänster resp. höger hjärnhalva: den högra delen försöker fokusera enbart på färgen, medan den vänstra halvan envisas med att läsa orden.
En bild visade barn som gör sina läxor – naturligtvis framför datorn. Men hur är det med koncentrationen på läxläsningen? Det finns ju så mycket annat man kan göra samtidigt: lyssna på sin favoritmusik, ringa till vänner, surfa på Nätet… förutom att läsa läxor.
Hur går det till när H Z försöker bearbeta all denna mer eller mindre osammanhängande (discontinued) information? När H Z zappar mellan olika TV-kanaler söker han konstruera meningsfull kunskap utifrån avbrutna bildsekvenser, ljud och brottstycken av textinfo. Detta är i hög grad en aktiv process, där den lärande själv har kontroll över kommunikationen, till skillnad från traditionell undervisning (teaching). Det är här fråga om icke-linjär lärmetod. Det gamla linjära sättet är ju: A->B->C->D osv., medan det icke-linjära illustreras av t.ex.: B->D, C->A, D->A och liknande kopplingar. Men böcker brukar ju läsas linjärt.
Hur är det vi lär oss, generellt sett? W V:s text på duken gav svaret (som jag återger på sv.):” VI lär oss genom att reflektera över våra upplevelser och därigenom skapa mentala kartor och modeller”. Det gäller att nå meningsfull kunskap, vilket kräver förståelse. God inlärning fordrar aktivt deltagande, som är det viktigaste syftet med lärprocessen.
Hjärnbaserat lärande. Den mänskliga hjärnan består av många nätverk av nerver som samverkar i ett fullständigt, adaptivt system. Lärandet är en icke-linjär process med enorm anpassningsförmåga. Inlärning förstärks genom att personen konfronteras med komplexa interaktiva erfarenheter, på en innehållsmässigt hög nivå och med en autentisk kontext som tillgodoser dennes intresse och behov.
I jämförelse med den traditionella lärarledda undervisningen finns här en utmaning: det är den studerandes aktivitet som ska stå i centrum. W V sammanfattade: Lärandet är * en aktiv mental process; * reflexion på ett inre plan och genom kommunikation med andra; * överföring av information till meningsfull kunskap; * att aktivt kommunicera och därigenom forma kunskap.
Slutsats nr 1: Homo Zappiens bereder väg för framtiden; utbildningen underskattar H Z, erkänner ej ”skärmålderns”(the screenage's) färdigheter.
Slutsats nr 2: Dessa färdigheter (skills) utvecklas i takt med att skickligheten ökar att skumma och zappa (scanning competence and zapping). Nya undervisningsmetoder kommer i bruk. Innehållets flexibilitet bestämmer den nya kärnan i kommunikationen. Använd alla tillgängliga resurser och reserver varifrån de än kommer och gör bruk av kommunikationsmöjligheterna för att ställa frågor, ta reda på fakta och diskutera. Allt detta sammantaget bidrar till att man kan utarbeta riktlinjer för utbildningen i stället för detaljerade studieplaner.
Sekundärskolan (Secondary school), ungefär mellanstadiet och högstadiet plus gymnasiet i Sverige, efterfrågar nya metoder och man bör inte missa de tillfällen som nu erbjuds. I stället för att bara använda läroböcker i gammal linjär tradition finns nu alltså tillgång till nya hjälpmedel, t.ex. i form av mobil apparatur.
Inlärningsmodellers flexibilitet. Om man jämför olika modeller urskiljer man tre slag av lärande: 1) lärarledd undervisning; 2) inhämtande av kunskaper via samhället (Communitry led); 3) elevlett (learner led) lärande. Lärarna kommer själva att bli studeranden ”jämsides” (side by side learners). De förekommer som underlättar studierna (facilitators) och är rådgivare vid sidan av (guides on the side).
Flexibilitet i tid / scheman. Traditionellt undervisas i genomsnitt 7 lektioner per dag; varje lektion är 50 minuter lång; schemat är varje vecka detsamma. Undervisningen omfattar totalt 40 veckor om året. Tendensen är nu mindre lärarledd helklassundervisning, med ämnesorienterande inslag periodvis (timeslots), samt varierande perioder för individuella uppgifter och grupparbete. Med stöd av nya idéer och metoder ska skolan bli en autonom institution.
Flexibilitet i bedömning. Den studerande äger, d.v.s. har ansvar för, sin inlärningsprocess. Skolan får definiera kompetenskraven (competences). Eleven kan ta ansvar för att formulera och välja sina egna lärmål. Den studerande kan bevisa sin kompetens genom att kunna använda material, bl.a. multimedia, vid provtillfällen.
Flexibilitet vid lärande i samhället. W V gav exempel på skolor som öppnats med inriktning på ”Community Learning”. Nätverk gör det möjligt för studerande att lära tillsammans med föräldrar, av externa experter, av regering och myndigheter. Detta är det utvidgade s.k. lärsamhället. Skolan kommer till följd av detta att förlora sitt företräde att tillhandahålla kunskapsservice. Det blir samarbete mellan högskolor för lärarutbildning och den privata sektorn i syfte att etablera virtuella företag (virtual enterprises) för lärande. Elever kan studera hemma med hjälp av filmer också.
W V avslutade föreläsnigen med: Thank You for Sharing My Ideas!”
Slutligen ställdes några frågor (bl.a. av professor Niklasson). Det påpekades av någon i publiken att Homo Zappiens behöver tålamod vid surfandet på webben; dessutom finns det risk för att surfaren bara plockar ihop bitar därifrån och sätter ihop dem – mer eller mindre ostrukturerat. W V genmälde att vi alla bygger på andras kunskaper, men han höll med om att information måste bearbetas noga. Som forskare refererar han givetvis till andras forskning. Att begagna sig av andras resultat är nödvändigt. Att sammanställa en forskningsrapport (paper) till en bra syntes kan helt klart vara ett arbete på hög nivå. W V hävdade att man alltid måste kräva att studenterna reflekterar.
En annan viktig fråga gällde om den s.k. tredje världen inte lämnas utanför IT-utvecklingen och IT-användning för undervisning. W V svarade att det visst finns universitetskurser i länder som Vietnam och Indien som utnyttjar lika modern teknologi på detta område som man har i väst. Studenterna där studerar på samma sätt som här. De har naturligtvis fri tillgång till Internet, och tredje världens studenter är mycket ivriga att lära sig så mycket som möjligt. Vi ska vara medvetna om att det är en mycket stor potential där.
Informationsflödet är generellt mycket större nu när det är lätt att ta reda på vad som händer i världen. En frågare undrade hur studenterna ska kunna kolla om infon som de tar fram på Nätet är korrekt. En annan sa att de studerande måste lära sig att formulera sina egna tankar. Vad beträffar frågan huruvida man kan lita på informationen, sa W V att 80 % av de lärare som undervisar studenter i uländer har speciella program där en panel granskar om läromedlen är lämpliga och från vilken källa de kommer.
Lättheten att kopiera är kanske inte bara en fördel, menade någon. Det behöver inte vara av lättja man gör det, men problem kan uppstå och öka. W V svarade att en del studenter blir väldigt beroende av kopiering. Slutligen nämndes något om hur lätt det är nu att hitta sajter med hjälp av förbättrade sökmotorer.
Min kommentar februari 2002
Professor Wim Veen talade utmärkt engelska, elegant och med humor (vilket tyvärr knappast kommer fram i mitt referat, som till stor del grundar sig på visad text). Det var ju bra att det blev tid över för frågor. Han intresserar sig speciellt för lärarrollen vid användning av datorer och tele-kommunikation. Som framgått ovan pläderar han för holistiskt lärande och metoder som bättre passar ungdomar med nya färdigheter.
För egen del känner jag igen mycket av resonemanget kring IT och dess utnyttjande i gymnasiet från 1990-talet, speciellt 1995-96 då jag i ett projekt bl.a. undersökte möjligheterna på gymnasiet att utnyttja det då nymodiga Internet i undervisningen. Nu finns det förstås ännu större möjligheter att integrera datorn i undervisningen. Frågan är bara hur mycket av gamla inlärningsmetoder som fortfarande finns kvar. Hur mycket av vedertagen undervisningstradition är värd att bevara? Samtidigt bör man absolut vara öppen för det nya. Det måste väl bli en syntes av gammalt och nytt, men proportionen är inte given; allt gammalt är inte dåligt, allt nytt är inte bra. Det blir naturligtvis fråga om kompromisser och individuella variationer.
Det talas som bekant mycket om en svensk skola i kris, och det är förstås nödvändigt att debattera kring detta. Jag kan här inte gå in på någon diskussion, men jag vill gärna än en gång hänvisa till det stora projektet UTMANINGEN 2001. Där förekom t.ex. föreläsningar och debatter (refererade av mig) som rörde skolan.
Sammanfattningsvis vill jag bara konstatera att det var en givande föreläsning av W V. Dock missade jag en del av det talade ordet, ändå tror jag att jag fick med det väsentliga, någorlunda korrekt uppfattat.
Kort kommentar januari 2017
Den hemsida som jag ursprungligen uppgav har upphört; däremot kan jag hänvisa till en bok som Wim Veen publicerade 2007: Homo Zappiens – Growing up in a Digital Age. F.ö. kan man ju googla på författaren som återfinns på ett flertal andra hemsidor.
Det är idag fortsatta bekymmer med den svenska skolan på många håll. En rad samverkande orsaker kan urskiljas. Under de gångna drygt femton åren har säkert mycket forskning kring skolfrågor åstadkommits. Jag har emellertid hört att forskningsresultaten har givit föga utslag i praktiken ; i synnerhet borde den framgångsrika hjärnforskningen kunna ge praktiska uppslag för en förbättrad inlärning – inte bara med hjälp av digital teknik.