Älskar män maskiner mer än kvinnor?
Detta är en resumé av en föreläsning som ingick i en serie perspektivföreläsningar som hölls vid Högskolan i Skövde år 2000. Föreläsare var 8/3 2000 Ulf Mellström, socialantropolog verksam vid Linköpings universitet, TEMA-institutionen, där man forskar om relationer mellan teknik, vetenskap och samhälle som bl.a. omfattar genusforskning. I denna pågår maskulinitetsforskning som en ”lillebror”. I detta sammanhang nämndes också queer-teori. (F.ö. nämnde U F en forskare vid Högskolan i Skövde som också bedriver beteendevetenskap.) Mellström gav 1999 ut boken Män och deras maskiner.
Föreläsaren inledde med att påpeka att det ju denna dag, 8 mars, är Internationella kvinnodagen; föredragets titel kan se ut som en tanke, men är en ren tillfällighet. Rubriken som alltså är en fråga ville U M söka besvara under det korta föredraget. Men han förutskickade att svaret kunde bli både ja och nej. Förresten hade U M en anknytning till Skövde (bilköp!) men han har sina rötter i Göteborg.
Han citerade ur Louis W Heinz' berömda fotobok Men at Work (1930); förordet beskriver poetiskt männens skapande av maskinåldern: ”Männens karaktärer formas inuti motorer.” I fortsättningen var det tal om främst bilar, motorer och datorer. Flera citat belyste mäns förtroliga relationer till sina maskiner. Frågan var: Finns det något slags inneboende relation mellan män och teknik? Varför tillbringar de så mycket tid med maskinerna? U M visade statistik på att män ägnar maskiner/apparater 57 min./vecka, medan kvinnor sysselsätter sig med dem bara 6 min./vecka (det tycks mest ha varit fråga om reparationer e.d.). Vad arbetsplatser beträffar verkar bilverkstäder vara speciellt ”manliga”.
Den kände författaren Bruce Chatwins roman I Patagonien citerades, där Paco kallade sin älskade bil för Rosaura (kvinnonamn). När denna behagade få punktering, beskrevs hans vedermödor mycket målande, och när däckbytet var som mest besvärligt, blev han grov mot henne (bilen!) och skrek ”Puta! Puta!” (spanska ordet för hora). Jämför det machistiska madonna/hora-komplexet i spansk/sydamerikansk kultur. Detta och flera andra exempel belyste fenomenet med antropo-morfering (förmänskligande) av maskiner. Den i det här fallet ”mänskliggjorda” lastbilen var förstås feminin. Det tycks vara en universell företeelse att man tillskriver bilar, motorcyklar etc. kvinnliga egenskaper. Det kan faktiskt uppstå kärleksrelationer mellan människa och maskin som liknar dem sinsemellan människor.
U M återgav vad en kille berättade om sin fina Chevrolet Corvette av ädel äldre årgång (ur ett reportage i Östgötakorrespondenten). Killen som heter Johan beundrar henne i timmar, njuter och är definitivt förälskad. Det är underbart att äga och köra en sådan skönhet. Han känner henne utan och innan, eftersom han plockat sönder henne i alla detaljer och sedan monterat ihop henne helt och hållet. På liknande sätt berättade U M om mäns kärleksförklaringar till motorcyklar, speciellt typ Harley-Davidson; Gary Paulsen USA citerades här på engelska av U M. Trots vissa fel på hans H-D älskade han henne helt och fullt. Det var fråga om att ha fullständig kontroll över henne. Det var med andra ord tal om makt, en metafor eller symbol för maktutövning.
I boken Det kallas kärlek av Karin Homberg handlar det om över- resp. underordnande i parrelationer, vilket utgör underlag för en jämställdhetsdiskussion. Arbete och pengar är väsentlig ingredienser i männens värld. Det framgår tydligt att män är kvinnor verbalt underlägsna, ty de senare har tillgång till ett rikare emotionellt språk. Däremot kan man beteckna mäns förhållande till maskiner som ordlöst. I stället finns här förkroppsligade kunskaper samt kinestetiska upplevelser som grundas på syn, känsel, hörsel. Det uppstår en sorts personliga relationer män – maskiner som innefattar en trygg förutsägbarhet.
Detta mönster går igen i generationer på den manliga sidan. Far – son-förhållande är vanligt då det är samma attityd till teknik. Boken En dators födelse är redan en amerikansk klassiker. Där utvecklas en prototypdator, och i denna teknikens värld råder ett evigt pojklynne. En David-Goliatkamp utspelas, där huvudpersonen Tom West vinner. Delvis är det historien om APPLE, och därmed en nyckelroman. Boken skildrar en pojkaktig manlig värld som också ger prov på lekfullhet. Teknik plus manlighet leder in i vuxenvärlden.
U M hade genomfört projekt med intervjuer på SAAB, varvid han följde ingenjörer i deras dagliga arbete. En liknande undersökning ägde rum i Göteborg där jämförelser kunde göras. I intervjuerna registrerades ingenjörernas livshistoria. Ett exempel på arbetsuppgift var att två parallellkopplade datorer simulerade jaktplan i strid, där det krävdes extrem hållfasthet i materialet. Den ansvarige ingenjören visade stor kunskap och samtidigt en väldig inlevelse. Han sa t.ex.: ”Det är som ett dataspel fast det här är verklighet!”
Just dataspel såsom Intendo tjänar ofta som introduktion till vidareutveckling av datakunskaper, både vad gäller hård- och mjukvara. Programmerarna måste kunna behärska allt – och det ger status. De kallades på skämt för ”mikrochips”. På SAAB hade man döpt arbetsplatsen till ”gubbdagis”. Ett respektlöst förhållande till datorer var genomgående, och man hade mycket tidigt i livet börjat syssla med datorer.
1988 publicerade Jan Myrdal boken En mekanopojke berättar. Frank Hornbys uppfinning mekano var ett ingenjörsarbete i miniatyr. Hans övergripande idé var ett världsbrödraskap – således endast för pojkar. Teknik var ingenting för flickor på 1930-talet som Myrdal har beskrivit. Det var en könsdualistisk värld, en lekvärld utan kvinnlig inblandning. Myrdal liksom många andra pojkar på den tiden såg som sin livsuppgift att lösa tekniska problem. Ingenjörskonstens historia är som väntat befolkad av nästan enbart män.
Det var en nyfikenhet på tekniska problem som gick i arv från far till son. Fascinerad av teknikens framsteg väntade sig Jan på 1930-talet en spännande framtid. Maskiner var för många pojkar en självklarhet under deras uppväxt. Ett citat beskrev hur Anton (intervjuad ingenjör) som pojke med stor nyfikenhet tillsammans med fadern plockade isär den trasiga diskmaskinen, som de efter många timmars jobb slutligen lyckades reparera.
Könskodning anger hur vissa yrken är övervägande manliga eller kvinnliga. Sjuksköterskor är naturligtvis ett bra exempel på stark kvinnlig könskodning, som rimmar väl med sinne för omsorg. Denna tradition liksom den för pojkar/män vanliga teknikdominansen är något som grundläggs väldigt tidigt i livet. Oavsett tid och rum kopplas teknologi oftast till maskulinitet. Pojkar syssslar gärna med problemlösning som en lek. Är tekniken en lekvärld? Uttrycket ”puer aeternus (den evige pojken) härstammar från Ovidius' Metamorfoser; jämför dagens fixering på ”evig ungdom”. Kanske ingenjörer bibehåller sin ungdom bättre genom sitt teknikarbete? Pojkaktig lekfullhet och visst bevarat barnasinne förefaller vara vanliga egenskaper hos denna yrkeskategori.
På tal om åsikter om olika yrkesmän: Mellan tekniker och ekonomer råder ej sällan en spänning eller konflikt. Tekniker och ingenjörer säger t.ex. att ekonomer är byråkratiska ”pärmfjärtar”! Ekonomer å andra sidan tycker att tekniker saknar realekonomiskt tänkande. Den berömde författaren Robert Musil har i Mannen utan egenskaper skildrat ekonomer som människor med verklighetssinne, medan teknikerna sägs vara möjlighetssinnade och kreativa. De tråkiga byråkrat-ekonomerna anses dämpa frihetsbehovet hos de oansvariga unga ingenjörerna, som i sin tur är receptiva och skapande (jämför barnasinnet ovan). Men teknikfolk kan vara fyrkantiga, socialt valhänta.
Är då män bättre ”skapade” för teknik än kvinnor är? Svaret är nej. Historisk tradition och bestämda förväntningar spelar här en stor roll. – Publikfråga: Kan det finnas någon skillnad mellan homo- och heterosexuella i deras förhållningssätt till maskiner? Svar: Vet ej. U M trodde inte att ett visst slag av sexualitet kunde vara avgörande. – En annan fråga ställdes: Fanns det någon osäkerhet hos de intervjuade när de beskrev sina älskade maskiner? Deras uttryck för sin ”kärlek” används ju annars om personer, inte om saker. Svar: Dessa ”kärlekstermer” uttrycker en verklig fascination, det är inte fråga om någon död relation, för den är full av känslor. – Detta svar sammanfattade och avslutade föreläsningen.
Kort kommentar (sammanfattar vad jag tyckte då, 2000, och nu 2014)
Jag anser att det var intressanta synpunkter som kom fram, om än inte helt oväntade. Det var sedan givande att jämföra vad Annica Dahlström rapporterade om könsskillnader i hjärnan, så att säga på ett djupare plan. Förresten stämde vad som här sades med vad jag hört Jan Myrdal själv berätta om ”mekanovurmen” på 30-talet. Jag kommer att tänka på den moderna, lite nedsättande benämningen ”tekniknördar”. Personligen ligger inte teknik för mig, vilket dock inte hindrar att jag har varit och är nyfiken på dess enorma framsteg och framtidsvisioner. Teknikernas övertro på dessa rimmar förvisso illa med torra realekonomiska prognoser. Som språkman har jag länge kunnat se och framför allt höra hur kvinnors språkförmåga ofta överträffar männens. (Det är alltid roligt när ens egna iakttagelser stämmer med forskningens rön.)
Observera slutligen att den underfundiga titeln på föreläsningen kan uppfattas på två sätt – men den blir förstås entydig om man underförstår gör: Älskar män maskiner mer än kvinnor (gör)?