Andlig disciplin Del 1

Spiritual Life Development (SLD)

Kvällsseminarium med Anders Åkesson

21/9 2005 Helenaskolans matsal Skövde

Arrangör: Wäxthuset Kosmos

”Anders är certifierat medium/healer och hade redan som barn kontakt med andevärlden, i tonåren fick han sedermera problem som gjorde att han stängde av denna kontakt. Det var först efter en allvarlig trafikolycka som han tog upp den mediala förmågan igen. Sedan 1997 har Anders gått på mediumutveckling för Iris Hall och i november 1999 fick han sitt mediumcertifikat. Anders har under de senaste tio åren rest runt i hela Sverige och haft mediala demonstrationer (storseanser), privatsittningar och kurser i olika föreningars och företags regi. Han är numera också känd från TV-programmen Andarnas Makt och Det Okända på TV4 Plus.

Anders kommer att tala utifrån sig själv om hur ett spiritualistiskt medium arbetar. Ämnen som vi kommer att beröra är bl.a. psykometri, clairvoyance (klarseende), trance, fysiskt mediumskap, cirklar av olika slag, samt vilka eventuella faror och risker som finns. Föredraget bygger mycket på vilka frågor publiken ställer om mediumskap och andlighet. Alla som tidigare sett Anders arbeta vet också att han blandar mycket humor och glädje i sitt sätt att vara, så bered er på en kväll med skratt och glädje. Välkomna!” (Wäxthuset Kosmos presentation i Program höstsäsongen 2005)

Mycket folk strömmade in i lokalen som till slut blev fullsatt, medan Anders Åkesson blev intervjuad av en reporter. Wäxthusets Ingemar Strålin hälsade sedan föreläsaren välkommen. Jodå, det skulle bli en riktig föreläsning… ((Riktigt lång också, i kåserande stil. Min anm. ))

A Å sa att han bl.a. skulle tala om ”vilsna själar”, och han skulle förstås bygga föredraget på egna erfarenheter som medium. Han skulle göra resuméer av delar av sitt liv; han har haft ett rikt liv. A Å är född 3/9 1965. När han bara var fyra år gammal hade han sin första andekontakt. Han minns mycket tydligt att han talade med sin morfar som just hade gått bort. Prästen hemma i Munka-Ljungby i Skåne blev förskräckt när han hörde den lille pojken som satt på morfars gravsten och pratade. Lille Anders tyckte det skulle vara fint på morfars grav och hämtade kransar från andra gravar. Han sa att han var säker på att morfar ledde honom från andra sidan.

När A Å var nio år delade han en 75:a (!) brännvin med en polare. Sedan gick det utför: i 12/13-års- åldern handlade det om missbruk varje vecka, det var både sprit och droger. 21 år gammal bröt han nacken i en trafikolycka. Han kom till intensivavdelningen på sjukhuset i Lund. Nacken hölls i läge med tving och skruvar – i 14 dagar! Liggande kunde han bara titta i taket. Men han ville se på fotboll i TV – hur kunde det gå till? Med hjälp av dubbla speglar fixade man det åt honom. Han såg inte bara TV-bilden, han såg också sig själv i den ena spegeln – det var hemskt, sa A Å. Han ville förstås inte vara kvar där. Småningom kunde han gå upp, men nacken måste låsas i samma ställning under 2½ månad.

Missbruket fortsatte efter sjukdomstiden. Till råga på allt visade sedan röntgen att nackskadan var felläkt. Läkaren trodde inte att A Å någonsin skulle bli helt bra, men som tur är känner han sig alldeles återställd nu. Hans f.d. kompisar tillhörde mc-gäng typ Hells Angels och Bandidos, men på den tiden var det andra namn, t.ex. White Treasure. Visst, han var själv raggare. Han gjorde lumpen men det var misslyckat, berättade han.

1986 flyttade han till Dalarna. I Ransberggården träffade han en tjej och följande år fick de ett barn. I Ransberggården jagade man spöken, det hörde man talas om. Själv var han lite rädd men nyfiken. På 1990-talet hade A Å vägarna förbi och gick in i huset. Det hade ryktats om ett spöke i form av en dam med en hund i koppel. Han fick syn på en mystisk tant (men utan hund) som sa: ”Välkommen! Vi har väntat dig.”

Anders blev inbjuden att delta i en storseans som leddes av Sellberg (?). Mediet pekade på A Å: ”Du där!” A Å begrep ingenting. Mediet kände att det var något speciellt med honom. Så A Å gick sedan en mediumkurs för Julia Griffits (som dog förra året). Iris Hall, också känt medium från England, var den andra läraren som undervisade honom. Hon var som en mamma för honom, avslöjade A Å. 1999 avslutades hans utbildning för Iris, då han blev certifierat medium.

Han arbetade som datautbildare vid universitetet och fick då en viss scenvana. Tack vare det är han lugn inför publik, inte nervös för att uppträda. Han började extraknäcka som medium 1999: han gav privatsittningar och det var tufft i början. Han föreläste också för dataelever om ”naturligt och övernaturligt”. Studenterna som mest var utbildade men arbetslösa akademiker blev inte oväntat förbluffade. A Å kunde föreläsningsteknik, och han förberedde inte föreläsningarna – det gör han förstås inte nu heller, har aldrig några papper med sig, använder inte overhead: skönt att slippa! Publiken var med på noterna: ”Javisst!” A Å litar på sig själv och ger aldrig samma föredrag två gånger. Andlig disciplin blir rubriken på seminariet i Lidköping 22/9 också, men ändå kommer det att bli lite olika framfört: varierat, improviserat. Publiken får avbryta och ställa frågor när som helst.

Under A Å:s första tid som medium gick det rätt så knaggligt. År 2000 kontaktades han av svensk TV. Den danska TV-serien Andarnas Makt hade då gått i Danmark och han hade sett alla program. Han blev tillfrågad om han kunde ställa upp i intervjuer när serien skulle visas i Sverige. Han tackade ja och TV-ledningen blev nöjd med hans insats. Men först hade dansk TV sagt nej till visning av Andarnas Makt i Sverige. ((Men det gick tydligen bra ändå sedan. Nu (2005) går i alla fall den danska serien i repris i TV4, efter repriser av svenska Det Okända. Min anm.))

Förnimmelse av mord är en annan svenskproducerad TV-serie. A Å gjorde provinspelning för de programmen, men det blev inte så bra. Han tyckte inte att det kändes bra att arbeta med att söka efter försvunna, förmodade mordoffer. Frågan var: Var de försvunna döda eller inte? A Å sa att TV3 bara använde 20 minuter av 14 timmars inspelning för ett av programmen. ((Jag uppfattade inte om det var generellt så, eller om det gällde A Å:s provspelning. Min anm.))

A Å kom in på ämnet psykometri. Han hade blivit ombedd att göra en liten demonstration: han sa att i pausen kunde alla lägga sina biljetter med nummer på i en skål. Efter själva föredraget skulle han dra biljettlappar slumpvis och berätta vad han kände beträffande var och en av biljettägarna (som han ju inte kunde känna).

A Å påpekade hur viktigt det var att träna, ständigt; det gör han fortfarande. 1999 fick han som nämnt sitt certifikat, men han var ännu ej mogen som medium. Han var till att börja med osäker att själv starta upp en kursverksamhet. A Å avslutade sin lärotid hos Iris Hall 2000. Han underströk att man aldrig blir ett helt färdigt medium, för anden utvecklas hela tiden. När han väl var igång med att hålla egna kurser tog det mycket energi. Efter en fullmatad kurshelg var han dödstrött. Han tänkte på Iris som alltid såg så avslappnad ut.

A Å arbetade allt intensivare; det blev 30-40 kurser om året (bara en eller annan månad var han kursfri). 2003 var han också engagerad i TV i samband med Andarnas Makt. Han tyckte själv att han inte var så bra i TV-rutan. Det hela slutade med att han gick i väggen. Han blev helt enkelt utbränd.

Om självdisciplin: A Å gav rådet att stänga av när du inte ska ha kontakt. Han var tvungen att göra något åt sin situation, det kunde inte fortsätta så här. Alla drog i honom, och han hade en massa privatkonsultationer. Som mest hade han 32 sittningar på en vecka! Dessutom tillkom kurser och storseanser, för att inte tala om alla resor. Och mitt uppe i alltihop blev det separation från frun. Under ett års tid mådde han omväxlande bra och dåligt – varannan dag. Efter en tung dag kände han sig alldeles tom i huvudet.

Nu har A Å dragit ner betydligt, det är numera mest kursverksamhet som gäller. Han märker att hans klienter växer andligt under kursen. Det ger synbart resultat, något som givetvis gör honom glad. Han märker också att han har fått lättare att prata offentligt, det är ett flöde i talet. Och så har han lärt sig självdisciplin: att stänga av. 1952 blev chakrasystemet, som kommer från Indien, känt i västerlandet. Chakra är sanskrit och betyder egentligen hjul. A Å började träna på att öppna chakran när han ville ha kontakt med andevärlden – och lärde sig att kunna stänga av också. Det händer förstås att han blir igenkänd på någon pub, och att någon vill passa på och få gratis hjälp då. Där säger han ifrån, men erbjuder gärna en konsultation på rätt tid och plats i vanlig ordning.

Kurser innebär mentalt arbete i vaket tillstånd. A Å upplever liksom en ”tanke” då han får kontakt med andra sidan. Den skiljer sig från hans egna tankar. Cirklar anordnas var 14:e dag och deltagarna kan träna på varandra och lära sig skillnaden mellan egna tankar och den andra världen. Det arrangeras fem tyngre cirklar: 1) Den första typen är en meditationscirkel där man slappnar av och det förekommer healing. 2) Mediala cirklar. 3) Cirklar där man uppnår transtillstånd, d.v.s. ett förändrat medvetandetillstånd; man ”lånar ut” sitt intellekt, ibland sitt röstorgan vid kontakt.

4) Cirklar där fysiskt mediumskap förekommer någon gång. Då ser man fysiska fenomen, hör röster och känner beröring av andar som ibland flyttar objekt. Alla i cirkeln upplever samma fenomen. A Å hävdade att fysiskt mediumskap dock är sällsynt. 5) En speciell typ av kontakter som A Å kallade ”räddning av vilsna själar”. Han hänvisade till den svenska TV-serien Det Okända, där medier söker få andar som uppträder minst sagt störande, att äntligen lämna den här världen och ”gå in i ljuset.” De måste förstå att de inte längre hör hemma här. En ande som vid kontakt med ett medium använder sin röst kan vara oerhört vilsen. Mediet känner starkt hur frustrerar och ilsken han/hon är – utan att alls vara ond. En vilsen avliden som envist dröjt sig kvar i den materiella världen har ofta ett fruktansvärt språk och slänger ibland omkring saker i rummet.

Vill man starta en cirkel är det bäst att börja med en meditationscirkel, som därefter kan utvecklas vidare till en medial sådan i första hand. Man kan inte börja med typ 3-5 från scratch; då blir det bara flum. Vi har alla hört talas om bord som förmås att röra sig. A Å berättade att det faktiskt har tillverkats s.k. trollbord! Men fenomenet med ”dansande bord” är inte tillförlitligt. A Å använder sig inte av rörliga bord, eftersom de ger en alltför trög kommunikation (om någon alls). Han går i stället alltid via tankekraft.

Någon frågade: När är man ett medium? A Å svarade: Kort sagt när man har kontakt med andevärlden – och kan bevisa att andeväsen finns! Han varnade emellertid för att leka med andevärlden. Är ”anden i glaset” bara en lek? A Å som verkligen kan kommunicera med väsen på andra sidan tar det hela på allvar. Alla har diverse rädslor. Det finns ju så många hemska filmer och TV-program, bl.a. nämnda Det Okända, som kan skrämma upp en del. Nu spökar det överallt i Sverige! sa han. När folk talar om upplevda spökerier handlar det oftast om döda anhöriga.

Men man kan inte bortse från möjligheten att det är fråga om hjärnspöken skapade av den levandes egna tankar. A Å var mycket skeptisk till att ”städa bort” andar med hjälp av bord och telefon; det passade i vart fall inte honom. När folk säger att det spökar har de säkert flera anhöriga som gått bort utan att höra av sig mer, ok, no problems. Men en ”elak” har blivit kvar, är ”jättehäftig” och har inte begripit att han/hon är död. Det händer ibland att det inte går att få bort denna som stannar kvar i huset. Ifall det gäller flera bråkiga andar som medier förmått att lämna det jordiska för gott, måste anhöriga betala för ”bortstädningen” av allihop. A Å nämnde 14 (!) vilsna i ett fall.

A Å förklarade att han aldrig arbetar medialt per telefon eller e-post. Det blir inte den rätta kontakten; det är även svårt att trösta en ledsen anhörig i telefon. Han vill träffa personen ifråga mellan fyra ögon, det ger ett positivt intryck. En annan sak som han håller hårt på är att aldrig jobba på sin fritid. Han var svetsare ett tag i sin ungdom och kunde ju aldrig tänka sig att släpa med sig svetsaggregatet hem! (Skratt!)

Var ligger bevisbördan när någon påstår sig ha upplevt andar si och så? Det kanske spökar (sic!) i vederbörandes fantasi. Man måste ange precis var och hur det skedde, alltså visa på konkreta saker. A Å sa att nu kan han kalla sig spiritualist men att han tidigare först haft en annan tro. Dock hade han inga egna bevis för saken, inte nu heller. I en spiritualistförening sa han uppriktigt att han inte visste. En kvinna tyckte då det var fel: ”Du bygger upp en jättemur mellan dig och din publik.”

Rätt många anser sig ha andliga guider eller vägledare., fast de brukar inte så gärna tala om för andra att de har det. Man hör talas om att guiden på andra sidan kan vara en indian (Ugh!), ett f.d. medium, eller kanske en munk. Vem ska man tro? En rimlig uppfattning är att man har en huvudguide plus en eller flera andra som hjälper en då och då. För sin del förmedlar A Å inte kunskap om andliga guider.

A Å sa vidare att han tror på reinkarnation men saknar egna minnen från tidigare liv. För honom är det här och nu som är viktigast. Om en person får höra att hon blev bränd på bål i ett tidigare liv, är det ju hemskt för henne att höra. Om hon inte mått dåligt förut, är det klart att hon gör det nu och troligen i framtiden med. Bäst alltså att titta på problematiken som den är just nu. A Å ville dock inte ta avstånd från seriösa experter som t.ex. Jörgen Sundvall som är en respekterad regressionsterapeut. Han menar att det existerar en bevisbörda; en del fall kan bara förklaras med tidigare liv-upplevelser.

A Å imiterade en harmonisk kvinnlig röst som mjukt viskar i örat på en klient: ”Slappna av…” etc. Detta kan vara bra för att försätta vederbörande i ett meditativt tillstånd. Men det handlar ej om regression, som ev. kan visa vad du upplevt tidigare. För att patienten ska regrediera krävs regelrätt hypnos. – Före pausen meddelade A Å att det finns en diskett med Iris Hall och flera andra medier.

Efter pausen blev det en lång frågestund. ”Inga frågor är dumma!” uppmuntrade A Å publiken efter en kort inledning. Medialitet och andlighet hör självfallet ihop. Själv är han mån om att ha ”ett ansikte ut mot världen”. Han har haft turen att tidigt i sin verksamhet få kontakt med TV och medverka i program, vilket naturligtvis är en fördel. Men det är även en nackdel med ”ansiktet utåt”, exempelvis på en stormarknad: ”Dig känner jag igen, vi måste ha träffats, men var?” frågar en annan kund. A Å svarar att han var med i Det Okända. ”Javisst ja”, svarar den andre – och sticker hastigt iväg.

En annan person stöter ihop men A Å på stan. ”Jag känner igen dig från TV. Jag måste berätta något för dig.” A Å avbryter: ”jag har telefontid, hör av dig då.” Under en måltid på krogen vill någon prata alltför mycket med A Å som blir lite besvärad. Den andre: ”Jag ber så mycket om ursäkt om jag stört kändisen i middagen.” – En annan gång var A Å, iförd mc-utrustning, i en liten stad och lyssnade till gruppen Alcazar. Han blev givetvis igenkänd som ”han på TV”. Då gjorde han speciella provocerande rörelser på ett komiskt sätt. (han demonstrerade för oss.) ((Kanske var det musikgruppen som först utmanade A Å? Jag är lite osäker på sammanhanget här. Min anm.))

En fråga gällde en särskild variant av kommunikation med djur: Kan man kommunicera med avlidna djur? En persons hund hade dött. A Å fick frågan: Kan du komma i kontakt med den? A Å hade ingen erfarenhet av detta men kunde inte tycka att det var omöjligt, det borde gå. Inte oväntat har han fått den frågan tidigare: Pratar du med djur? Javisst, svarade då A Å, alla pratar ju med sina husdjur. T.ex. till hunden: ”Sitt! Ligg! Duktig vovve!” En person sa under en seans med A Å att han hade besök från andra sidan: ”Det är en dam med en hund.” A Å: ”Jag ser den men jag kan inte kommunicera med den.” Det finns ju även djur på andra sidan, men vi kan inte få samma kontakt med dem som med avlidna människor, konstaterade A Å.

Ibland är A Å på alternativmässor, där finns en del avarter med. En gång var det ett s.k. medium som sa sig kunna ”delfinspråk” och tjöt ” Uii! Uii!” A Å begrep inget, och någon tolkning gavs inte. Sarkastiskt ropade han: ”Släng en fesk på'n så han blir tyst!” (Allmän munterhet) Han poängterade att delfiner inte alls är gulliga som vi tror. ((Här nämnde han några mindre trevliga delfinvanor som jag inte återger, dels för att jag kanske minns fel, dels för att jag ändå tror att delfiner är kloka och snälla. Min anm.))

A Å manade till fler frågor. En äldre man frågade: Det har förstås blivit enorma massor av andar under årmiljoner. Finns det människor på andra planeter? Svar: Ja. Samme frågare igen: Kan vi hålla isär sådana andar från andar som levt på jorden? Svar: Ja, det finns människor (rättare: varelser?) på andra planeter, men det är aldrig någon kontakt med andar därifrån, menade A Å. Andevärlden är här och nu, och i andra energiformer än materia.

Förresten är det bra att anhöriga till avlidna följer med på privatkonsultationer. De levande tänker på de döda, men dessa andar på andra sidan ger sig inte ofta till känna när de efterlevande önskar det. De på andra sidan bestämmer om de ska söka kontakt. Det svävar ständigt massor med andar runt omkring oss. För att kontakt ska kunna upprättas, måste det bli på exakt rätt frekvens. Jämför med radiovågor o.d., signalerna går bara fram på en bestämd frekvens (mätt t.ex. i megahertz).

Samme frågare undrade om det inte kan bli ”överbefolkning” med miljoner och åter miljoner andar som kommer till andra sidan. Svar: Nej, reinkarnation sker successivt i olika kroppar och vid olika tider. Någon hade förresten hört talas om en pojke som trodde att hans mamma som dött hade inkarnerat i hans lilla valp! Nej då, omöjligt. Apropå ”normal” reinkarnation: A Å ansåg att det var rimligt att tro att själen går in i en ny kropp när anhöriga slutat tänka på den avlidna särskilt ofta. Så länge kärleksbanden mellan levande släkt och döda nära släktingar finns, så länge är andarna kvar på andra sidan. När barnbarnen kanske inte längre minns dem, är det dags för andarna att börja ett nytt jordeliv, således genom återfödelse. Det är inte fråga om något tvång att gå över, man gör nya val på andra sidan, framhöll A Å.

Följdfråga: Är det ändå inte många fler nu på andra sidan än förr? Svar: Nej, antalet hålls konstant, eftersom nya liv ständigt skapas. Ännu en följdfråga: Fattas det i alla fall inte väldigt många här nere på jorden? Om vi är tre miljarder här nu, skulle det kanske kunna vara 80 miljarder i andevärlden? --En annan i publiken inflikade att hon drömde att hon levde på 1100-1200-talet. (( Jag hade lite svårt att hänga med riktigt om ev. svar när det gällde balans eller obalans mellan denna och den andra världen. Frågan är onekligen intressant, men det är lätt att bara spekulera. Min anm.))

Fråga: Har varje människa kommunikativ förmåga när det gäller andekontakter? A Å ritade en katt och sa att nästan alla småbarn vet hur en katt ser ut. Han målade nu över katten med rött, långt utanför konturerna. Det lilla barnet gör likadant på en bild av katten och mamman förebrår: ”Men Kalle lille, du vet ju att Måns inte är röd. Och inte ska du färga rött överallt så där!” A Å förklarade att detta är ett normalt beteende hos det lilla barnet. Alla små barn har nämligen ett auraseende jämte medialitet. Han gav som exempel en variant när det gäller lite större barn, och frågade först publiken: ”Hur många av er hade en låtsaskompis när ni var små?” Av åhörarreaktionen att döma uppskattade han att det var omkring 50 %.

Föräldrarna undrar: ”Är det fel på barnet eftersom han/hon fantiserar så? Det finns ju ingen där.” Barn kan mycket väl ha kontakt med barn från andra sidan. De senares sätt att ge sig till känna lockar de levande; gång på gång dras dessa till barnandarna. Då uppstår kontakt, om inte locket läggs på av mamma eller pappa. A Å gav ett exempel utifrån sin egen erfarenhet: Han hörde sin lilla dotter Lisa säga: ”Hej flicka”. Hon fick syn på honom och sa: ”Hej pappa.” Han frågade vad hon gjorde. Lisa sa: ”Jag spelar boll med henne. Hon heter Emma.” Han: ”Jaha. Lek med henne då”. Lisa lekte med sin låtsaskompis i över en timme. A Å rådde publiken: Låt det vara så. Stäng inte av! Låt dem leka.

Läraren sa att lille Dennis inte kunde klippa med sax. Men det var inte det som var problemet. Dennis skulle klippa efter ett mönster med kvadrater och cirklar, men han ville inte klippa efter linjerna. Ändå var han ingalunda något problembarn. Det händer inte sällan att unga får en ”dårstämpel” på sig. A Å fick det under sin uppväxt. Yrkeslivet stänger ner oss; försök att tala om döden eller om andar med dina arbetskamrater! Säkert omöjligt. A Å jämförde med handfasta saker som hammare och spik. Nämner man sådant får alla en klar association om hur man slår en spik i väggen. Och man behöver inte kunna spela piano för att hjälpligt klinka fram Gubben Noak. Gör små enkla övningar i början för att se hur det funkar. På samma sätt får man bygga från grunden när det gäller andlig träning. Med självdisciplin går det framåt. Men alla kan inte bli medier. A Å sa att han själv förstås var glad för det – och publiken log och begrep nog varför. //Här slutar Del 1. Fortsättning följer i Del 2.//

Sture Alfredsons hemsida