Andlig disciplin Del 2
Spiritual Life Development (SLD)
Anders Åkesson
21/9 2005 Helenaskolans matsal Skövde
Arrangör: Wäxthuset Kosmos Skövde
Här fortsätter resumén av Anders Åkessons föredrag Andlig disciplin.
Det händer då och då att någon blir frustrerad på en kurs som A Å ger: den otålige vill ge upp och utbrister: ”Det här går inte!” A Å kan kanske inte göra så mycket åt saken och säger: ”Det är ok för mig om det inte passa dig.” Man ska veta att man inte får certifikat som medium efter bara en kurs. Det handlar om personlig individuell utveckling på sikt. A Å är kapabel att se när en person är mogen för certifiering. Det är förresten ganska få som verkligen vill bli medier. De flesta som går på en kurs syftar i första hand till personlig utveckling. Om 50-60 personer deltar så finns det lika många sätt att arbeta på. Vi är ju alla olika, har varierande bakgrund och personlighet.
Kursmålet är främst att tillhandahålla verktyg för att deltagarna ska kunna träna vidare. Efter att ha deltagit i flera kurser kan några få frågan ”Har du lust att bli ett medium?” Ifall de vill det ska de ha allt stöd som A Å kan ge. Fråga: Varför finns det vilsna andar i ingenmansland? Svar: Svårt att säga, det finns många skäl. En som tagit sitt liv kanske skäms och stannar i gränslandet. Skälet kan också vara en trafikolycka, efter vilken den omkomna inte vet att hen är död. A Å berättade om ett fall med en pojke som låg i koma och sedan dog. Han ville (som ande) till sin mamma som levde; han sökte henne i lägenheten men hon var inte kvar där. Han blev utom sig av ilska och kastade saker…
Ytterligare ett fall var en flicka som blivit sexutnyttjad som barn. När hon dött i en olycka valde hon att stanna kvar i de levandes värld. Skälet: Det var hennes egen far som våldfört sig på henne. Men nu var han också död! Flickans val är förståeligt. A Å upprepade: Det är vi själva som väljer där på andra sidan. Ny fråga: Är det svårare på andra sidan för dem som inte tror på reinkarnation? Svar: Nej, knappast. En annan frågeställare undrade: Drömmer man som man mår? Svar: Den som ser sin döde farbror i en dröm kan vara säker på att det är dennes ande som söker kontakt.
A Å tillade: Man ska vara tydlig. Exempelvis är det otydligt om någon frågar honom: ”Ser du vem (?) ljuset är som jag ser?” ((Oklar formulering Min anm.)) En annan fråga: Jag har sett en gestalt på balkongen. Var det ”med egna ögon”? Svar: Det kunde nog vara en vilsen själ, jag vet inte säkert. När det är en kontakt med en avliden gammal anhörig, framträder hen som hen såg ut tidigare i livet. A Å sa att han brukar ”se” en mental bild av anden.
Fråga: Kan du gå till ett annat medium och få information? Svar (skämtsamt): Skojar du? Skulle jag som är bäst i Sverige gå och rådfråga ett annat medium? A Å tillfogade: Jag är full av egen tillit, har ju hållit på i branschen i 20 år, jag åker runt i Sverige, kör bil 10.000-15.000 mil om året; ganska mycket faktiskt. Jag jobbade för hårt, blev utbränd 2003. Jag litade helt på min intuition också när jag körde för fort ute på vägarna. Jag kände på mig om det var någon fartkontroll och åkte aldrig fast – utom en gång på E 4:an. Jag stoppades i en kontroll efter att ha kört i 157 km/tim enligt polisen som sa: ”Du körde fort, vi kom inte ifatt dig.” A Å förstod att han fullkomligt hade kopplat bort allt logiskt tänkande, hade ignorerat övrig trafik, blåljus, allt… A Å sa precis som det var: ”Jag körde i 180!” Tala om att vara ur balans!
Ännu ett exempel på andekontakt: En person i publiken berättade att när hennes far dog 1998 slog hennes mobiltelefon på, den gick inte att stoppa! Hon hörde sin pappas röst! Och vid graven fick hon sedan budskapet: ”Vi ses igen!” För henne var det naturligt att få kontakt med sin far; han säger sådant som bara han vet. Han (som ande) talade också om att hennes make vid ett tillfälle blivit nerslagen och tuppat av. Hon hörde ett mummel – men det var inte dennes röst utan faderns.
Ansluten fråga: Är sådant här vanligt? Svar: Liknande fall är rätt vanliga i England men veterligen inte i Sverige. F.ö. kände A Å till ett fall där en person (medium?) plötsligt talade flytande franska – utan att kunna ett ord franska. Fenomenet var absolut inte fejkat. Enda förklaringen var att en fransktalande ande hade ”lånat ut” sin röst. Apropå bluff: Om en kille säger att han är ärkeängeln Gabriel, så finns givetvis ingen bevisbörda. (( A Å använde flera gånger ”bevisbörda”, vars betydelse tycks mig lite skum. Annars är den juridiska termen bevisbörda=bevisningsskyldighet. .Min anm.))
Fråga: Hur kan man få kontakt med sin(a) guid(er)? Svar: Meditera mera. Och be om information. Ha tålamod, för det är som en vänskapsrelation som man bygger upp successivt. Man kan få info bitvis innan man får reda på vem guiden är. A Å mindes en cirkel på Ramsgården då man skulle länka med guider. Det hördes en röst som sa: ”Röd blomma i röven”. Det verkade vara rent flum så det var bäst att stänga av (som man slår av radion). Inte heller tycktes det trovärdigt att stirra in i en spegel tills bilden började röra sig. Men A Å såg faktiskt ett tigerhuvud i spegeln en gång – i 10 minuter! Förbluffande! Han förklarade att andliga guider kan visa sig på många olika sätt. Men varför just som en tiger? A Å sa att tigern faktiskt är hans favoritdjur, speciellt den sibiriska tigern har ett starkt symbolvärde för honom.
Hemska tanke: Tänk om din guide visar sig vara en riktig Hans Scheike-typ!? Nej, faktum är att guider inte vill framträda på ett negativt sätt. ((Efter vad jag minns var Scheike aktuell i media på 1970-talet, och långt senare med, i samband med en sexskandal där kvinnor blev trakasserade under hans kurser. Han var auktoritär, framställdes som allmänt otrevlig. Min anm.))
Fråga: Du nämnde nyss att du stängde av, hur gjorde du då? Svar: Det där uttrycket jag nämnde och som fick mig att stänga av hade en symbolisk innebörd. Det gällde nämligen ”blommor i chakran”. A Å blev förstås lättad när han fick veta det. Nu gjorde han en snabb genomgång av alla sju chakrorna i kroppen. Varje chakra är förbunden med speciella healingpunkter markerade med var sin färg. I det här fallet handlade det om rotchakrat: nederst, rött. A Å angav egenskaperna för varje chakra. Överst i hjässan återfinns det violetta kronchakrat. Pannchakrat, indigofärgat, beskrevs som ”det tredje ögat”. F. ö. lär det finnas ett åttonde chakra också, nämligen det spirituella. (( Enligt mina anteckningar gav A Å många fler detaljer, bl.a. knyts intuition till de tre nedersta chakrorna. Min anm.))
A Å anknöt till frågan om avstängning: När man stänger av börjar man nerifrån och stänger chakra för chakra, varje punkt stängs av, ”kronblad för kronblad”. Märk att man alltid ska lämna ett kronblad öppet. När man vill öppna chakror går man den motsatta vägen, alltså uppifrån och ner. Vid sömnlöshet har man inte stängt ordentligt. Det handlar kort sagt om ”on ß> off”. ((Jag tillstår att det här är en ofullständig bild av hur det går till. Min anm.))
Fråga: Varför har du ett kors i en kedja rund halsen? Är det för att visa att du är kristen? Svar: Nej, jag har det bara som en symbol för kärlek. Det är fråga om villkorslös kärlek. Gud kan heta vad som helst. Alla tillber i grund och botten samma källa. Sorgligt nog har religioner ofta lett till krig. Förresten, varför bär medier ringar? De behöver inte ha någon speciell symbolik, de är ju bara materia, som väl ofta ses som en investering.
Man frågar mig om jag är en riktig spiritualist, fortsatte A Å. Egentligen är jag bara en gammal avdankad raggare, skämtade han. En gång blev han inbjuden till en seans i en spiritistförening i Stockholm. Där var en överväldigande majoritet av kvinnor, ungefär 50 plus två män. Det var inget vidare liv i seansen: tråkig meditationsmusik och alla satt tysta, med biblar. A Å blev uttråkad, gick ut och rökte. Han ropade till folk som gick förbi på gatan: ”Hej, kom in!” En annan gång var han med igen, uppförde sig först strikt och korrekt – men frågade plötsligt: ”Har ni något emot att jag klär av mig naken?” Det var sista gången han var där, begripligt nog. A Å vill dock förmedla glädje och humor. Han tror på sig själv, liksom på andra människor.
Fråga: Finns det inga onda andar? Svar: Nej det finns det inte, däremot vilsna. Ni minns pojken som låg i koma och sedan dog. Denne ande lyfte en 2½ kg tung glasbytta och slängde de i golvet så att den splittrades. A Å åter kom till avdelningen räddningsaktioner (se ovan om Det Okända). Han sa att det inte alltid går att rädda de vilsna andarna och få dem att gå upp i ljuset. Det lyckas kanhända bara i ett fall av tio.
Oväntade saker kan förstås inträffa. A Å berättade att han alltid har med sig sin sambo vid sådana tillfällen, han vill inte vara ensam då. Det kan hända otäcka saker när man har att göra med vilsna själar En gång var det en avliden styvfar som spökade och var mycket besvärlig. Denne hade i livet gått runt och berättat hemska saker för frun, döttrar och barnbarn. Han hade t.o.m. brännmärkt (!) sina döttrar. A Å tappade plötsligt all kraft under kontakten med anden, som nästan helt tog över. A Å märkte hur han själv började tala med den dödes ilskna röst. Gudskelov gick det till slut att få bort ”plågoanden”. Efteråt var A Å helt slut när han kom hem. Var det inte just en ond ande han hade haft att göra med? I livet var han i varje fall otäck.
Fråga: Varför är det fler tjejer än killar som deltar i föredrag och kurser? Svar: Här är ju rätt många killar, men ändå fler tjejer, jodå de brukar vara i majoritet. Tendensen är dock att det numera kommer fler och fler män till mina sammankomster. Det är väl inte bara på grund av TV-programmen jag varit med i som kvinnor är i majoritet; det har med kynnet att göra. Det finns onekligen olikheter, så har t.ex. kvinnor lättare för att prata, män sitter först bara tysta. Men sedan kommer män och kör över dem…
Så var det dags för demonstration av psykometri, som är konsten att endast med hjälp av ett föremål berätta om dess historia och framför allt om dess ägare. Som A Å förutskickade i början drog han nu slumpvis en biljett i taget och berättade vad han kände när han höll den i handen. Den första person som förut hade lämnat sin lapp i skålen beskrev han ungefär så här: Du har lätt för att få yrsel, är en försiktig person, lite tillbakadragen. Du har nog svårt att uttrycka känslor verbalt. Överläppen verkar lite bullig – som om du hade en snusprilla där!
A Å berättade vidare: Jag tycker mig se siffran 4. Det är kanske ett bemärkelsedatum. Jag förnimmer bilder. Du är liksom en spindel i nätet, en drivkraft i ett företag, chef tror jag. Du verkar vara i början av en förkylning – ont i halsen? A Å tittade på numret på biljetten: 34. Ägaren till den gav sig till känna och bekräftade en del av vad A Å sagt. Ja, kanske hade hon en begynnande förkylning, ont i en tand hade hon i alla fall. Hon sa att hon kunde känna en viss prestationsångest på sin arbetsplats. Det där om yrsel kunde väl också stämma, hon var lite yr nyss när hon gick ut i pausen.
Nästa biljett som A Å drog fick honom att säga bl.a. följande: Innehavaren älskar sång och glädje, har humor, är lite av en entertainer, tycker om att spexa. Du har förmodligen en dator, för du verkar ha musarm (tennisarm), jag känner att det är något med armbågen… Du är rastlös, rör dig mycket. Du tycks ha ett sug i magen, är kanske hungrig… Numret var denna gång 79, och hon erkände nu att hon sjunger ibland i bilen. Ja, hon sa att hon faktiskt spexar lite bland närstående och vänner. Men något sug i magen kände hon inte av nu. Inte heller hade hon ont i armbågen. Rastlös var hon inte, även om hon rörde mycket på sig. Jodå det gjorde hon, för hon jobbade i vården, på intensiven. (( A Å försökte sig på ett rätt grovt sexskämt som jag avstår från att återge här. Det märktes att kvinnan tog illa upp, hon blev arg och ville inte säga så mycket mer. Pinsamt att A Å upprepade ”skämtet”. Min anm.))
A Å drog nästa nummer och sade sig märka att personen i fråga har problem med ett knä som tycks låsa sig. Bokstaven M dyker upp, A Å vet inte varför. Personen är inte pratsjuk, tänker sig för. Blir andfådd i trappor. A Å ser en näsa – varför? Kanske denna person har näsa för god mat? Personen befinner sig i en brytpunkt i livet, har liksom två liv. Det finns anknytning till siffran 3. Det handlar om en som inte velar, utan är bestämd och envis. Nu nämner A Å att biljettnumret är 24. Då säger hon med det numret: ”Allt stämmer!” Fast hon kan inte säga vad bokstaven M och siffran 3 betyder.
Nästa biljettdragning ger i stort detta resultat: A Å säger att han känner igen sig själv här: klottrar med pennan under telefonsamtal, alltid med pennan i handen, skriver. En enkel person, krånglar inte till saker. Tummen känns bortdomnad – saknas den? Brytningsfel på ögonen. Bokstaven X (eller kryss) har något att säga – men vad? Personen med det nämnda biljettnumret träder så fram, anser sig själv vara öppen och spontan; ritar gärna mönster, men skriver vanligen inte (…) ((Ytterligare ett par personer hann A Å med, men jag kan inte återge allt det sagda. Jag tror ändå att ovanstående, i förkortat skick, räcker till att ge ett hum om hur det gick till under psykometridemonstrationen. Min anm.))
Mot slutet talade Anders om kurser och hänvisade även till sin hemsida. Till sist nämnde han tidskriften Café som hade en bild på ”Månadens stilbrottsling” – det var A Å! Tidningen hade fått tag i ett förskräckligt foto av honom ( med det långa håret rätt ut i blåsten). Som en kul grej bad A Å kvällens publik att vara med och rösta fram ”Sveriges bäst klädde man” – med A Å (vem annars?) som kandidat. ”Rösta på mig!” sa han. Vi kunde ta en röstlapp när vi gick ut närmare 22-tiden…
Min kommentar september 2005
Jag kan tillägga att Anders var iförd svart skjorta och svarta jeans. Det breda bältet var svart med blanka nitar. Jag tror det är hans vanliga mundering. Hans framträdande var ledigt och han hade lätt för att prata. Han uttryckte sig enkelt och lättbegripligt, ofta humoristiskt. Jag tror den talrika publiken tyckte att föreläsningen, mera som kåseri, var både intressant och underhållande. Han var uppriktig, ja självutlämnande om sin egen person.
Jag är övertygad om att de nämnda TV-programmen bidragit till intresset. Hans medverkan i TV gjorde säkert att så många kom till den här sammankomsten. Själv har jag intresserat tagit del av ganska många program som även gått i repris, främst i den svenska serien Det Okända. Av de danska programmen i Andarnas Makt har jag bara sett några få, som f.ö. skiljer sig rätt mycket från Det Okända; intressanta var de i alla fall. Det är bra med intervjun som Malin Berghagen gör med något av de svenska medierna efter varje program.
Jag känner en del människor som kategoriskt förkastar program och föredrag av det här slaget. Man får ju tycka vad man vill, men de fyller säkert ett behov. Man känner allt tydligare att det finns något mer än bara materia. Kommersialismen känns alltmer tom och överdriven. Parapsykologiska fenomen, i synnerhet allt tal om kontakter med andar, förnekas eller förlöjligas av den etablerade vetenskapen, liksom av kyrkan i allmänhet. Ännu vanligare är tabubeläggning av sådant som är svårförklarligt och kontroversiellt; det förbigås vanligen med tystnad i etablissemanget. Nyfikenhet är en mäktig drivkraft som möjliggör nya rön och flyttar fram vetandet gränser. Emellertid hindras forskning kring okända fenomen genom ensidig satsning på lönsamma projekt som främst inriktas på högteknologi. Gamla fördomar utgör likaså en effektiv spärr.
På snart sagt alla områden händer det att folk bluffar och vill tjäna pengar genom att utnyttja andras godtrogenhet och okunnighet. Vad gäller företeelser och verksamhet av ovan antydda slag är det också skäl att vara en smula kritisk – utan att för den skull kasta ut barnet med badvattnet. Anders varnade ju för vissa oseriösa personer i hans bransch, för att inte tala om rena skojare. Det kan även vara fråga om människor som inte medvetet eller avsiktligt hittar på saker; jag tänker på dem som kanske tvångsmässigt inbillar sig saker utan täckning. En del har alltför livlig fantasi och vissa tror på vad som helst. Eller också förkastar man allt som inte ”syns”; sådana skeptiker och cyniker är inte heller ovanliga.
Det måste vara tillåtet att spekulera inom vissa gränser. Det bör i så fall vara rätt välgrundade spekulationer, d.v.s. rimliga antaganden som f.n. dock ej går att bevisa. Märk att t.o.m. naturvetenskapen till stor del rör sig med axiom och hypoteser som de flesta tar för givna, fast obevisade. Detta gäller naturligtvis i ännu högre grad humaniora. Att seriöst ifrågasätta gamla s.k. sanningar kan i slutändan ge oss en riktigare världsbild. Men det är en svår process, ofta under hårdnackat motstånd från ett konservativt etablissemang. Kreativa människor som tänker i nya banor möter starka motkrafter hos mäktiga potentater och från alla medlöpare som värnar om det bestående. Trots detta sker alltid en del förändringar hela tiden. Om denna process är av godo eller ej kan diskuteras.
Jag vill till sist lämna detta generella resonemang och återkomma till psykometrin. Jag tycker det var ett intressant experiment, men som i vissa stycken är värt en kritisk kommentar. Det var ju inte de allra bästa förutsättningar för detta. Timmen var sen och de flesta kände nog av en viss trötthet., helt säkert var Anders själv trött. Detta förhållande kanske förklarar fadäsen med det sexrelaterade skämtet; det blev förstås inte bättre av att han upprepade det. Dessutom tycker jag underlaget för hans yttranden var alldeles för svagt.
En biljett som den som var med i försöket haft i sin ägo en kort stund, kunde knappast vara mycket att bygga på. Jag menar att ev. kvarvarande energier måste vara särdeles få. Det måste alltså bli ganska många gissningar om förhållanden och ifrågavarande persons karaktär. Förvånande ofta tycktes Anders ändå träffa nästan rätt, efter vad de ”lottade” individerna själva sa.
Jag vet inte mycket om psykometri men jag föreställer mig att det blir helt annorlunda om det gäller ett föremål som längre befunnit sig mycket nära sin ägare, t.ex. en klocka. Då kan mediet verkligen känna av de energier som lagrats upp kring föremålet. Jag antar att det ändå måste vara svårt att utifrån ett konkret ting dra säkra slutsatser om den (obekante) innehavarens speciella egenskaper och situation.
Helt klart är i vart fall att äkta medier och andra som ägna sig helhjärtat åt psykometri måste ha begåvning, kunskap och rutin. Intuition och psykologisk insikt spelar säker också en viktig roll. Dessa egenskaper krävs förvisso i all övrig verksamhet som medium. Medialitet är inte alla förunnad. Anders förmåga att på ett överlag begripligt och personligt sätt berätta om sitt liv och sitt jobb gav ett positivt intryck.