Andlig filosofi -- kanaliserad högre visdom

Föredrag av Irene Swenson
7 april 2005 på Aspö gård, Skövde
Arr: Wäxthuset Kosmos

Irene berättar: ”Sedan några år tillbaka får jag under automatisk skrift ta emot visdom i form av kanaliserade lektioner från en man som kallar sig Amos. De handlar om vägledning för alla människor att förstå livet och att hjälpa oss att nå vår egen inre röst så att vi vågar söka efter vår egen livsuppgift och under resan finna vårt sanna jag. Den röda tråden är hela tiden den villkorslösa kärleken, som tillsammans med sanningen ger oss kunskap om hur vi alla har samma värde och faktiskt också tillhör en och samma familj. Jag har utbildat mig till medium och healer – är Reiki master. I mitt mediala arbete har jag också utvecklats till en andlig konstnär. Jag får ta emot och förmedla fantastiska bevis, både för mig själv och för andra, att det verkligen inte finns något tvivel om att livet fortsätter och att döden endast är en övergång i en annan form av liv. Det har inte varit någon lätt väg och jag har lärt mig mycket under min resa. Förhoppningsvis kan jag dela med mig av mina erfarenheter och den visdom jag hittills erhållit.” (Wäxthuset Kosmos Program vårsäsongen 2005)

Irene Swenson fann det glädjande att så många, ett 20-tal, hade kommit. Hon tänkte förklara vad som menas med andlig filosofi, sedan läsa upp en kanaliserad text och därefter berätta om sig själv, sin utveckling och verksamhet. Efter en paus skulle det bli frågestund.

Andlig filosofi är i grunden en metod att lära sig leva med kärlek som ständig följeslagare. Den innebär att man ska få insikt att förstå sig själv, samtidigt som man blir medveten om att alla människor har lika värde och att var och en har viktiga uppgifter i livet. Det är vår egen vilja som styr våra val.

Irene har mottagit mycket vishet genom sin andlige ledare Amos. Hon läste upp en ”lektion” , dvs en ganska kort nedskriven text som hon fått kanaliserad. Hon sa att det självfallet inte går att hålla allt i minnet, utan hon måste alltid skriva ner vad som förmedlas. Det blir som en diktamen, och hon ändrar aldrig någonting. Hon befinner sig i trans under denna automatiska skrift. I sin verksamhet som healer kan hon också vara i ett sådant tillstånd.

Innehållet i den första lektion som Irene läste högt gick ut på att människans vilja är avgörande, det är en funktion som vi alla är delaktiga i. Vi ska inte bara passivt medverka i ett spel där man låter andra bestämma. Det gäller att ej utan vidare vara ”betet på kroken”, det är inte enbart genom andra som lycka kan nås. Att kunna känna äkta tillfredsställelse beror på dig själv. Om du söker kan du få vägledning, men i slutändan är det du själv som bestämmer, förr du måste själv välja. Gör dig inte beroende av andra, inte ens av dina vänner.

Välj det som är av värde; information och visdom finns att tillgå. Du ska fatta beslut på grundval av dina egna källor. Dock måste du lära dig att kontrollera din egoism, och varning för ett liv ”i sus och dus”. Låt inte andra få makt och kontroll över dig. Det är fråga om att synkronisera dig med dig själv. Det allra viktigaste är kärleken, och den är villkorslös. De fattigaste har faktiskt inte alltid förtur till himlen.

Det gäller att vinna självtillit. Varje människa har en given plats i tillvaron. Kompromissa ej med din egen vilja. Det är du själv som ska bestämma över ditt eget liv. Du ska känna efter i ditt eget hjärta. ((Detta är allt jag hann anteckna av lektionens budskap. Här uttrycks andemeningen, även om orden delvis är mina egna. Min anm.))

Irene kommenterade att det var åtskilliga sanningar i budskapet som Amos lät förmedla på ett strängt sätt. Hon betonade att hon skrev ner vartenda ord precis som det kanaliserades till henne; hon hade inte gjort några ändringar alls. Kanaliseringen bestod i början av dikter men förmedlingen av andlig visdom övergick småningom till prosa. Samma tema återkom i en rad lektioner.

Irene berättade sedan om sig själv och framhöll att det varit en lång, ofta smärtsam resa. Hon ä bördig från Närke, växte upp på landet i en frikyrklig familj. Hennes tidiga år präglades av turbulens i hemmet, fadern var alkoholist. Som liten kände hon sig ensam, i avsaknad av kärlek och mening med sitt liv. Hon kände sig alltså inte hemma; hon undrade: ”Har jag kommit rätt?” Ett gott stöd var emellertid hennes farmor – hennes ”livlina”. Hon trivdes också med sin bästis, en skolkamrat i vars familj hon kände sig trygg.

Hon märkte tidigt att det förekom en sorts kommunikation inom henne. När hon gick i söndagsskolan tyckte hon anturligt nog att hon ”pratade med Gud”. Hon kom senare underfund med att det var en inre röst, ett slags rådgivare som gav henne goda råd:”Gör så eller så”. Hon förstod att det var en av de andliga guiderna som talade till henne och som kunde läsa människors tankar.

Hennes förmåga att uppfatta inre budskap utvecklades. Hon fick till och med ibland veta i förväg vad som skulle hända. Till det yttre förändrades hennes liv en hel del. Hon gifte sig och fick två barn, men det blev så småningom skilsmässa. Därefter levde hon en tid ensam, men numera är hon omgift.

1968 råkade hon ut för en bilolycka som resulterade i att hennes besvärliga migrän blev mycket värre. Hon blev påkörd och drabbades av en whiplashskada (som det senare visade sig). Värken blev outhärdlig, hon fick en massa mediciner och olika behandlingar – hon provade ”allt” – utan att bli hjälpt.

Irene kom till Sofiahemmet och det var först då som man verkligen frågade vad det var för fel på henne; först då konstaterades att det rörde sig om en whiplashskada. Det gick inte att operera den och hon ville inte ta mer piller. Det var en mycket svår period, hon frågade sig hur hon alls skulle orka. Men hennes inre röst rådde henne: ”Ta en dag i taget.” Hon fick i alla fall behandling som massage och andra metoder och blev långsamt bättre.

På 80-talet kände hon att hon ville börja måla. Hon bad sin mamma att köpa ett staffli. Hon ville ut på landet, och 1989 började hon en målarkurs fast hon ännu inte var frisk. En kvinna, en kompis kom till hennes hjälp – ett ”halmstrå” som Irene tacksamt grep. Det blev behandling med akupressur och olika sorters healing samt vitamintabletter. Hon kom i kontakt med homeopatin, som för övrigt är vanligare i Tyskland där många sjuka får hjälp genom den. Hon ändrade sina matvanor i ett slag, tog bort fel kost, slutade att äta kött bl.a. Hon försökte klara sig utan medicin. Men hon blev faktiskt sjukare! Efter ungefär 14 dagar var hon i alla fall bra, kroppen hade ställt om sig.

På grund av – eller tack vare – allt som hon gått igenom var hon så gott som återställd. Fast fortfarande anlitar hon en naprapat och mår mycket bättre. Kroppen läks och hon jobbar ständigt med sig själv. Hon fortsatte att måla och hon kom in på Örebro konstskola.

Det var på 90-talet som hennes andliga resa började på allvar. Hon besökte ofta en affär i Örebro som sålde böcker, stenar m.m. Hon kom att diskutera sina problem med kvinnan som förestod butiken. Kvinnan sa: ”Vad är det som händer med dig? Ta reda på det, det finns medier som kan hjälpa dig.” Hon visade Irene broschyrer, och hon bestämde sig för att åka till Ransbergsgården. Hon skulle fara tillsammans med en väninna till kursgården.

Irene hade dessförinnan varit i Spanien och en natt när hon låg i sängen på hotellrummet kände hon plötsligt att någon drog i täcket och hörde tydligt uppmaningen: ”Det är dags att vakna nu!” Det var förstås ett uppenbart tecken på att hon skulle agera. Hon hade läst Shirley MacLaine och fått mer insikt i andliga upplevelser. Hon hade också flera gånger fått veta vad som skulle komma att ske – och det slog verkligen in! Hon fick t.ex. veta namnet på sin dotters barn, Anna – innan babyn föddes. Det är klart att Irene blev berörd av detta och andra saker som visade att hon var clairvoyante.

När det var dags att åka till Ransbergsgården i Bergslagen visade det sig att väninnan inte kunde följa med. Irene ville absolut inte fara ensam. Hon mediterade och fick kontakt med sin guide Amos som övertalade henne: ”Du ska åka. Det är viktigt!” Hon reste alltså. Rummet hon bodde i var enkelt, ja spartanskt, men det spelade ingen roll. Det var två medier som ledde kursen, Terry Evans och Julia. Irene hade senare en privat sittning hos Terry.

Man hade ett lotteri, och Irene som aldrig brukade vinna, köpte lotter. Men nu vann hon! Till och med en andra gång! ”Du behövde det,”sa Terry. Hon kände det som en särskild bonus för att hon kom iväg på kursen trots allt. – Den första natten i annexet där rummet var hade hon svårt att sova. Hon blev nämligen väckt ideligen hela natten av att en skylt visade sig för henne. Där stod: ”A Course in Miracles”.

Dagen efter berättade kursdeltagarna om egna upplevelser. Det kunde vara ”spökhistorier” och drömmar. Irene återgav sin upprepade syn under natten. Hon fick bekräftelse på att hon hade en medial förmåga. Det var naturligtvis spännande för henne att träffa ett medium för första gången. Under privatsittningen med Terry sa denne: ”De är glada att du är här. De har sökt dig i 12 år. Men du har inte lyssnat.” Hennes andliga ledare hälsade henne välkommen till kursen, fick hon veta.

Ytterligare ett exempel visade att Irenes guider – Amos med flera – hade utsett henne till sitt redskap. Hon fick t.ex. i förväg reda på att hennes farmor skulle dö. Hos Terry har hon genomgått en tvåårig utbildning, och för det andra mediet på kursen, Julia, har hon sedan deltagit i flera kurser. Dessa har bl.a. bestått av psykiska seanser, transkurser, fysiskt medieskap. Dessutom har hon gått healingkurser.

Automatisk skrift innebär att budskap skrivs ner efter diktamen; dessa texter kallar Irene alltså lektioner. Andevärlden ser vilka förmågor vi har. I Irenes fall gäller det inte bara den mediala talangen utan även den konstnärliga. Måleriet är för hennes del kopplat till medialitet. Hon får inspiration och målar i trans. Hon har ett uppdrag och guiden förmedlar kunskap.

Irene hade en utställning men hon visste inte riktigt vilka verk som hon hade skapat under andlig ledning. Medan hon höll på och målade i trans hörde hon en inre röst som angav två av hennes verk, och tillade: ”Ring Anna Lena.” Irene ringde väninnan och berättade om utställningen. Denna besökte utställningen och sa: ”Jag har fastnat för dessa två tavlor.” Det var just de båda verk som Irenes andlige ledare hade pekat ut.

Ett annat exempel: Väninnan A L ägnade sig åt healingverksamhet. Hon hade sett en fjäril som Irene hade målat. Hon blev självfallet förbluffad över att den såg exakt likadan ut som den tatuerade fjäril som A L hade på ena benet. På Irenes bild fanns även en blå cirkel. Också denna var tatuerad på A L:s ben! Irene sa att hon hela tiden fick prov på liknande kopplingar; healing var då ofta involverad. Irene förmedlar således ord från andra sidan och genom sin medialitet kan hon förmedla hälsningar därifrån. Hon ä självklart övertygad om att man efter döden övergår till ett annat liv.

Irene har lärt sig att vara sig själv helt och fullt. Det fordrar utan tvivel visst mod. Hon analyserar inte utan är spontan och intuitiv. Hon berättade att hon var på en workshop i Malmö 1996 tillsammans med sin man. Hon ville träffa ett medium från Göteborg, Anita Borg. Under en övning fick Irene under meditation en alldeles speciell andekontakt – inte vem som helst, nämligen Vilhelm Moberg! ”Jag har ett budskap till Ingemar,”sa han. Hon var förstås förbluffad. Hon såg tydligt att det var den store författaren som envist upprepade att han ville nå Ingemar med ett meddelande som hon uppfattade men inte förstod innebörden i.

Irene undrade hur hon skulle göra. Hon visste inte heller om det fanns någon i gruppen som hette Ingemar. Hon vågade i alla fall berätta för de andra om sin kontakt, och en man som hette Ingemar var mycket riktigt bland dem. Irene som hade uppfattat det korta meddelandet från Vilhelm Moberg sa till Ingemar: ”Jag har ett budskap till dig.” Hon sa också att hon själv inte förstod varför hon fått det. Ingemar blev chockad när han hörde det. ”Men det förstår jag!” utbrast han. Det visade sig att han var dirigent för musiken i föreställningen Kristina från Duvemåla. Han blev mycket glad över budskapet från författaren.

En sådan märklig händelse ökade förstås Irenes självtillit. Den visade liksom så många andra tecken att hon hade rätt. Det handlar om att söka svaren på frågor som: ”Vem är jag? Vad vill jag? Vad kan jag göra?” Det är en personlig utveckling hela tiden. Det finns ju flera olika vägar att nå visshet; det är inte fråga om vilka som generellt är ”bättre” eller ”sämre” – för varje person söker sin individuella lösning.

Irene har förstått att svårigheter, även smärtsamma saker, har en mening. Människan prövas, och andliga guider söker personer som kan bli redskap för sina budskap. Kan den eller den individen förmedla och sprida råd från andra sidan? De måste naturligtvis se om vederbörande håller måttet.

Irene gav ett exempel på en annan lektion som hon också läste. Budskapet liknade det som hon först läste upp. Gemensamt för alla lektioner är att de inte bara är riktade till Irene själv, utan budskapen är allmängiltiga och passar alla. Samverkan mellan flera personer kan förstås vara bra men man ska komma ihåg att inte endast vara andra till lags. Välj att gå din egen väg när du vet vad som passar just dig.

Irene får inte sällan frågor som hon inte kan svara på och rådfrågar då sin guide. Ett område som rör exempelvis hästar har hon ingen särskild kunskap om och får själv söka svar hos sin guide. ”Hur blir det med min häst?” lyder kanske frågan när ägaren talar om problem med sin kära häst.

Har då alla möjlighet att gå sin egen väg? Ja, menar Irene. ”Du kan skapa ditt eget liv, ett bättre liv än tidigare.” Se också vad du har bakom dig; det är alltid en blandning av bra och dåligt. Du blir själv vinnare om du lär av misstagen. Det gäller att lyssna, att bry sig om. Ge dina medmänniskor kärlek, spontant. Falskhet är givetvis väldigt negativt; bättre då att göra ingenting. Alla har som sagt olika vägar till sin egen visdom. Prövningar är något nödvändigt, liksom kunskaper förstås. De hjälper dig att lära känna din egen själ. Egentligen är det inte så mycket visdom som behövs. Viktigast är att ge kärlek – alldeles gratis! Du väljer själv att ge. Glöm bort gamla dåliga mönster. Försök ta vara på tillfället, ofta drar man en nitlott, ibland får man en storvinst!

Irene sammanfattade: De svåra upplevelser som hon haft har faktiskt lett till något positivt. Hon har lärt sig hur betydelsefullt det är att förlåta, inte ställa krav, inte heller döma. Det är aldrig för sent att börja arbeta med sig själv och bli en bättre människa. Och lev i nuet, just nu!

Min kommentar (april 2005)

Tyvärr var jag inte med efter fikapausen, men jag har fått veta att Irene läste två lektioner till. Därefter följde en frågestund som jag alltså missade. Men jag har själv i efterhand funderat på ett och annat.

Apropå kanalisering: Jag har läst och hört en del om detta fenomen, så jag tvivlar knappast på att det förekommer. Förmodligen äger ganska få personer en tillräckligt stark medial förmåga för att kunna kanalisera. Som vid andra paranormala företeelser finns frågetecken. Den etablerade vetenskapen är naturligtvis skeptisk, för att inte säga helt avvisande; det går ju inte att med (natur)vetenskapliga metoder bevisa dess existens.

Om man tror på förekomsten av kanalisering kan man väl förutsätta att den sker på lite olika sätt, beroende på mediets karaktär, utvecklad förmåga, samt på det andliga väsendet självt. Jag har dock märkt att förloppet hos olika medier följer samma grundmönster. Språket är tydligen detsamma som mottagarens, alltså mediets modersmål. Stilen brukar vara lite ålderdomlig. Det slår mig att de religioner som grundar sig på heliga böcker måste ha fått alla budskap från andevärlden på principiellt samma sätt – dvs de har dikterats och skrivits ner direkt.

Jag har visserligen inte hört att så skulle ha skett med heliga skrifter; tvärtom har jag läst att Guds ord har överförts till skrift senare, långt efter det att t.ex. GT:s profeter mottagit sina gudomliga budskap. På motsvarande sätt sägs att NT:s versioner av Jesus förkunnelse ( vilka dock är förvånansvärt samstämmiga) har nedtecknats långt efter hans död. Bibeln och Koranen är ju så omfattande skrifter att innehållet knappast kan ha förmedlats enbart muntligt i flera generationer innan de nedtecknades. I så fall bör väl formuleringarna ha ändrats en hel del under den tid då det enbart fanns en muntlig tradition.

Jag vet att man förr i tiden kunde lära sig massor utantill. Men det är svårt att tänka sig att långa budskap kunde bevaras oförändrade i minnet hos en eller några få individer som sedan muntligt måste vidarebefordra det sagda till en lång rad personer. Kanske prästerskapet, i egenskap av specialister på området, ändå förmådde återge de heliga orden i oförvanskat skick, från en generation till nästa. Man kan dock ej bortse från böjelsen att med fantasins hjälp brodera ut skildringarna (det kunde mycket väl ske omedvetet). Om så verkligen har inträffat, så framstår en bokstavlig tolkning av innehållet som mindre trovärdig, tycker jag. Hur som helst blir min slutsats att kanalisering – själva ordet må vara nytt -- förrekomit i snart sagt alla tider – säkerligen långt innan skriftsystemen utvecklats.

Apropå medier: I en del tvprogram, bl.a. i serierna ”Förnimmelse av mord” och ”Det okända” har säkert många tittare sett Terry Evans, Jörgen Gustavsson med flera i aktion. Man slås av hur snabbt skickliga medier får kontakt med andevärlden och i ”samtal” med avlidna får reda på en mängd saker som sedan ofta visar sig stämma med fakta i sinnevärlden. Mediernas förmåga kan ju då inte betvivlas, men ändå värjer sig nog ganska många inför det ”oförklarliga”, eftersom den etablerade vetenskapen förkastar det som inte kan förklaras eller bevisas med upprepbara experiment. Parapsykologin har verkligen många hinder att övervinna innan den blir accepterad som ”riktig” vetenskap.

Kort tillägg december 2014:

Ovanstående sammanfattning, inklusive kommentaren, är praktiskt taget ordagrant densamma som jag sammanställde 2005. Jag vill understryka att jag inte alls är någon expert på parapsykologiska fenomen. Jag har tidigare varit på en del föredrag, läst några böcker, speciellt om UFO, samt deltagit i några få seanser. Helt klart är det spännande och omstridda ting som fascinerar mig. Varför skygga för det gåtfulla? Livet självt ger många smakprov på det förbluffande och mystiska.

Sture Alfredsons hemsida