Animal Cognition – Animal welfare

Linda Keeling

5/11 2002 Högskolan i Skövde

Föreläsningen ingick i Kognitionsdagen 5/1 2002. Liksom flera föreläsningar hölls denna på engelska. Jag antecknade på engelska , men sammanfattade sedan på svenska (vissa engelska termer anges).

Linda Keeling är professor i etologi och arbetar vid “SLU, Department of Animal Environment and Health Section of Animal Welfare, Swedish University of Agricultural Science, Skara.” ( Overheadbild)

Ni har säkert själva en uppfattning om någon modell för djurens välfärd, inledde L K och tillade att en sådan välfärd behövs i framtiden. Djurkognition utgör därvid en av de centrala delarna. Hon ämnade här teckna en bakgrund, både med hänsyn till den teknologiska aspekten och den mänskliga. L K sysslar i sin forskning framför allt med interaktion människa <-- > djur. Jämför MDI : interaktion människa <--> dator (eller annan maskin).

Djurens väl har varit föremål för människans intresse i nästan 200 år. Djurskyddorganisationer koncentrerar sig på att hindra grymhet mot djur; föreningar mot vivisektion är emot många djurförsök. Sedan 1960-talet bekymrar man sig om boskapen i lantbruket. Om denna typ av djur inte sällan mår dåligt, så har man också funnit att sällskapsdjur under de senaste tio åren inte heller alltid behandlas väl. Det är problem med uppfödningen, med burfåglar som kanariefåglar m.fl., för att inte tala om burhöns och kycklingar i fjäderfäindustrin. Det måste finnas ett ansvar gentemot djuren.

Allmänt vedertagna indikatorer på reducerad välfärd: * Dödlighet orsakad av t.ex. epidermologiska (överhuds)skador. Situationen är så dålig att djuret dör eller dödas. * Skador som konstateras vid utvärtes undersökning eller patologiska förändringar konstaterade post mortem. * Sjukdomar orsakade av bl.a. upphävt immunförsvar (immunosuppression). Immuniteten försämras av bl.a. kyla (förkylning), lunginflammation, stress samt även av många mindre allvarliga sjukdomar som förekommer ofta. *Fysiologiska förändringar kopplade till upprepad stress, orsakad av t.ex. för hög värme eller förhöjda nivåer av cortisonsteron (?) eller prepatologiska förändringar. Onormalt beteende, s.k. stereotyper. Ett djurs upplevelse av en abnorm situation kan vara orsaken. Psykologiska problem hos personer i omgivningen kan sannolikt också ha en inverkan på djuren. Genom forskares mätningar kan man få fram hur det ena eller det andra systemet för djurskötsel bör vara.

Angelägna (intresse)områden (Areas of Concern): 1) Dåliga omständigheter: Dödlighet, skador, sjukdomar, stress (se ovan), jämte fruktan. 2) Goda omständigheter: Livskvalitet och positiv känsla. Vilket land erbjuder de bästa förhållandena för djuren? God välfärd för djuren är i varje fall mer än frånvaron av dålig välfärd. Är det mer pengar som behövs för att förbättra situationen? Vad är ett gott liv? Svaret beror på hur man ser på det och hur man känner. Vad är god livskvalitet när det gäller djur? Vilka särskilda förväntningar på deras miljö har människor? Vad anser man om burhöns? Vem är ansvarig?

Välfärd kan inte tillämpas när det gäller lägre stående djur och växter, utan den gäller bara kännande / förnimmande (sentient) djur. (( Eng. sentient= eng. sensing / feeling. Min anm.)) Djurs välfärd är således avhängig av vad djuren känner (enligt Duncan 1996). Hur är det exempelvis med en hund som lider? Hur definieras dennas välfärd? Vad är smärta – ett starkt tryck på nerver? Man antar ofta att djur ej känner smärta. Vidare: Hur är djuroperationer – är de smärtsamma? Har vi råd med dem? Dessa och många andra frågor är i blickpunkten för framtiden.

Bl.a. hundar har ingen tidsuppfattning, de lever helt och hållet i nuet. Upplever de då ingenting? Jovisst, i högsta grad, och de minns – och påminns – att det som de nu erfar är samma situation som de tidigare befunnit sig i. En bild av välfödda lamm på en äng med saftigt gräs under klar himmel: idyll! Men de går snart till slakt; är det ett gott liv? Rädda och stressade djur finns det gott om. Kanske de i privat ägo har det värre än de som föds upp i kliniker. Varför är djur kännande varelser? Varför är de inte som maskiner?

Under medeltiden behandlades djur i vissa avseenden som människor: de kunde ha tur eller otur, de kunde i en del fall åberopas i rättstvister som vittnen! Lågt stående djur reagerar på ljus, vatten, föda, medan de högre däggdjuren, primater som t.ex. gorillor, faktiskt också uppvisar vissa kognitiva förmågor. Djurexperiment förekommer nu i stor omfattning, men försök på människor företas normalt inte. Sådana kan dock genomföras med försökspersonens uttryckliga medgivande.

Evolution är som bekant en process av naturligt urval (Survival of the fittest, Darwin), där den individ som bäst anpassat sig till miljön överlever och förökar sig, överlämnande de flesta av sina gener till nästa generation. Fysiska kännetecken: * kroppsform och storlek; * färgmönster; * fot- eller hovtyp. Beteende: *jaktskicklighet; moderlig förmåga (maternal skills); * parningslek (courtship).

Jakt är en kognitiv förmåga; de bättre jägarna överlever och deras gener lever sedan vidare. Att jaga innebär att kunna antecipera (ana) och i viss mån förutsäga vad som kommer att hända. Jakt i flock visar förmåga till samarbete, kanske planering. En räv som jagar verkar känna eller förutspå harens beteende. Man kan också urskilja en spatial förmåga hosjagande djur. Modersinstinkten (ovan: eng. maternal skills) får honan att skydda sina avkomlingar. Före parningen, under ”frieriet” (ovan: courtship) utses den hane som honan rankar högst.

Evolution av känslor: Negativa känslor skulle kunna motivera djuret att anta ett visst beteende för att förändra en situation. Exempel på känslor av denna art: * Hunger som tvingar djuret att ge sig av för att söka föda; * törst får det att leta efter vatten; * kyla gör att det försöker hitta ett varmare ställe. Positiva känslor kan belöna djuret för att det visar ett passande (appropriate) beteende. Uttryck för sådana känslor är: *tillfredsställelse då djuret mår bra när det äter och dricker t.ex. * trygghet när det är på en säker plats; * spänning (excitement) när det utforskar något.

Det föreligger en brist på välfärd när djuret bara måste fokusera på att söka föda. Ytterligare kommentarer till föregående stycke: Känslan av fara framkallar rädsla; som kompensation söker djuret en tryggare plats. Det ligger en fördel i att upptäcka och utforska sin omgivning. Då kanske djuret upptäcker nya tillgångar (resources). Området runt omkring ”kartläggs” och det är den kognitiva förmågan som kan ge nya ”kartor” över omgivningen. Kanhända djuret till och med kan uppleva en spänningsfylld njutning av att bli skrämt? Jämför våra skräckfilmer! Smågrisar är nyfikna men blir lätt skrämda av något ovant och springer sin väg. Men de återvänder och beteendet upprepas. De gillar tydligen spänningen (the thrill)! L K talade om kontrollerad rädsla – eller är det bara ett lekbeteende? Lek – rädsla – jakt hör i vart fall till kognitiva förmågor. Vad beträffar smärta är ju denna en varning. Om djuret har en infektion i en fot undviker det förstås att använda den onda foten; smärtan signalerar: Använd den inte!

Det naturliga urvalet leder till överlevnadsmekanismer som träder i kraft allt tidigare. Djuret upplever att situationen blir alltmer kontrollerad. Det är mekanismer som maximerar möjligheten att överleva. Dessa är: * system för återhämtning/tillfrisknande (recovery); * stressystem som ökar chansen att överleva; * beteende av rädsla.

Känslan är en högst subtil indikator på välfärd. Vi borde söka identifiera den och genom forskning ta fram metoder att kunna mäta känslor. Man kan göra preferenstester där djur väljer beteende i skilda situationer (två eller fler). Försöksledaren antar då att djuret väljer ”det bästa” – men varning för partiskhet (partial preference)! Preferenstest kan lika gärna vara en test på förmågan att undvika något (avoidance). Av två valmöjligheter kan faktiskt båda vara lika ”bra” – eller också lika ”dåliga”. Val (choice) är alltså något relativt.

Fungerande tekniker (operant techniques): * Ett djur strävar efter att få de nödvändiga resurserna. * En kvantitativ mening finns i styrkan i dess motivation. Denna kan användas för mätning (…) * Länken till kognition: Vi bör behandla djuren i överensstämmelse med deras kognitiva förmågor. Så bör t.ex. primater hanteras bättre än fiskar.

Sedan bara tio år tillbaka är det vanligt att tänka på djur som kännande varelser. Vilken kognitiv förmåga har t.ex. boskap och husdjur? Här behövs tester. Kognition är en process som involverar varseblivning, tankegång (reasoning) samt utvecklande av förväntningar. Häri finns också en potential för lidande. Mer specifikt måste följande frågor undersökas: * Djurrepresentationer (…); * Vilka djur saknar tillgång till solsken, motion eller bon (nests)? *Vilken kvalitet på föda och miljö förväntas? * Är djur i stånd till generaliseringar, urskillningsförmåga (discrimination) och att forma idéer (concepts)? * Har de teoretisk tankeförmåga (theory of mind) eller empati?

Tråkig (boring) mat kan få djur att röra sig långsamt: god föda gör däremot att de springer och rör sig mer. Djurs förväntan på maten är beroende av hur många gånger de tidigare fått bra föda. Detta konstateras hos kycklingar och ännu tydligare hos råttor som har mer utvecklade förmågor. Har råttor minne? Med vilken metod kan man ta reda på det? Vilken motivation har de? Kan tre (!) dagar utan mat göra att de utvecklar bättre kognitiv förmåga? Knappast, men försök kan ge besked om man utfordrar dem med olika slags mat.

Kan djur ha tillit (trust)? Eller förväntningar? Kan de möjligen generalisera? Förekommer något slags urskillningsförmåga eller omdöme hos djur? Är det bara en individ som kan avgöra om något är ”dåligt”, eller har denna någon som helst idé om att alla av dess art ”tycker” samma sak, nämligen på ett kollektivt plan? Djurets minne fungerar: om något gjorde ont vid ett tidigare tillfälle minns det detta då det känner smärta i nuögonblicket.

Hur generaliserar husdjur? Vi vet faktiskt inte. Vad har varit viktigt för överlevnad i vild natur? Var är riskzonerna för djur? Att de har känsloyttringar (emotions) står helt klart, såsom rädsla, belåtenhet osv. Att de även reagerar inför döden går lätt att se. Vet din hund om du är på bra eller dåligt humör? Det är enkelt att testa denna kognitiva förmåga. Det finns nya forskningsfält, som att förstå djurs kognition. Detta är viktigt och ligger i samhällets intresse.

En åhörarfråga: Är det något fel i att slå ihjäl en fluga? Hur långt ner i djurhierarkin ska man gå för att det ska vara försvarbart att döda djur? Svar (delvis återgivet här): Man får se på konsekvenserna. Vårt förhållningssätt bör praktiskt vara att vi förbättrar djurhållningen beträffande kreatur (kor etc.). Det är till stor del en fråga om EQ (emotional intelligence), särskilt när det gäller sällskapsdjur (pets) som är bra sällskap för många människor. Vidare är djurhållning framför allt en fråga om ekonomi. Slutligen måste det finnas etiska överväganden med i bilden. När det gäller högre resp. lägre stående djurarter ska man komma ihåg att allt är tillåtet i experimentväg när det handlar om ryggradslösa varelser. För försök på ryggradsdjur (vertebrates) krävs tillstånd. ((Betr. experiment på människor, se ovan. Hur man ser på fiskar har också nämnts. Min anm.))

En smärtförnimmelse uppstår via hjärnans nervsystem. Märk: Objektivt känner vi inte smärtgränser hos andra varelser – inkl. andra människor! Ty vi kan enbart subjektivt registrera smärta hos oss själva. Eftersom vi ej kan iaktta smärta hos andra går det inte att generellt ange smärttrösklar (pain thresholds). Emellertid är det möjligt att injicera färgad vätska i ett sjukt djur som känner smärta. Sedan visas dess reaktioner plus hjärnbilder i färg vilka nervområden som påverkas av smärtan, vilken i sin tur kan mildras av vissa smärtstillande medel (pain killers).

Fråga från publiken: En person som lider kan drabbas av psykisk skada. Hur kan man ordna experiment på djur för att undersöka sådant? Hur kan någon förutsätta att djur inte känner smärta? Och hur kan man anta att ett djur känner smärta på samma sätt som människor? Svar: Hundar saknar humor. De kan inte föreställa sig framtiden och alltså inte heller tänka på hur länge dess eventuella smärta kommer att vara. Det är förstås svårt att forska i det som frågan gällde. Varför ska man förneka att djur kanske känner som vi? Eftersom vi inte vet säkert, bör man behandla dem som människor. Några personer säger sig kunna tala med hästar, det är att gå för långt menar jag (L K). Helt visst är att vi alla har ett ansvar inför djuren.

Mycket kort kommentar 2002

Det var i mitt tycke ett synnerligen intressant föredrag. Jag har några synpunkter men måste av utrymmesskäl här avstå från kommentarer.

Kort kommentar 2017

Djurs välfärd är minst lika aktuellt idag. Senaste numret av Djurens rätt (2/2017) visar det. Förbundsordförande Camilla Björkbom ställer i förordet Med förnuft och känsla frågan: ”I stället för att göra en uppdelning i fakta och känslor, borde inte medkänsla också vara en giltig grund för att fatta /politiska/ beslut?” Vidare:”(…) Vi vet också att djurens upplevelser på många sätt liknar den upplevelse vi själva skulle ha i en liknande /plågsam/situation.”

Jag vill här endast framhålla att det är en himmelsvid skillnad på behandlingen av olika djurkategorier; sällskapsdjur som hundar och katter behandlas mestadels med respekt, t.o.m. kärlek. Däremot brukar nötdjur, grisar och kycklingar/höns betraktas som ting som man kan handskas med lite hur som helst – som om de fullkomligt saknar känslor.

Läs gärna mitt referat på hemsidan av föreläsningen Forskning utan djurförsök – Är den möjlig?

Sture Alfredsons hemsida