Anpassad?

Är du riktigt anpassad nu, lille vän? / Tro inte du är det -- än. / Vänj dig vid allt -- kom igen! / Lögg på ett kol -- och kolla sen. / Du ska passa in nästan överallt. / Simma lugnt, håll huvet kallt. / Ta skvallret med en nypa salt. / Håll käft när överheten talar. / Ligg lågt när retoriken skvalar. / Gå på tå i maktens salar. / Anpassning måste du dig lära. / Ilsken får du blott tyst svära. / Mina råd kan på tålamodet tära. / Men ingen vill ju hundhuvud bära. / Detta öde kan dig förfära. / Nej, risk och hot går man ej nära. / Gör bara som jag säjer, / lyssna alla grabbar och tjejer, / för det här är allvarliga grejer.

Anpassning är som så mycket annat på gott och ont. Jämför adj. anpasslig, som enligt Bonniers svenska ordbok betyder anpassbar; följsam, ryggradslös. Det sistnämnda ordet kan jämföras med anpassling = anpasslig person, medlöpare. Vare sig vi vill eller inte måste det till en viss anpassning till de omständigheter eller den situation vi befinner oss i; annars funkar det inte bra. Man kan råka i blåsväder eller rentav begå något olagligt, t.ex. när man till varje pris vill avslöja obehagliga sanningar.

Det kommer ofelbar in värderingar i bilden. Makten önskar självfallet samhällsanpassade laglydiiga medborgare som inte protesterar för mycket; "fogliga undersåtar" kan betyda ungefär samma sak men med en föraktfull biton. "Anpasslingar" är direkt nedvärderande; alltså är det fråga om en annan värdering. Jag tycker det är intressant att "smaka" på orden och urskilja olika nyanser.

Den närmaste omgivningen, eller i ett större perspektiv miljön i allmänhet, sätter sin prägel på människan. Ta till exempel den tilltagande urbaniseringen, alltfler blir stadsbor, som ju får helt andra faciliteter och evenemangsmöjligheter på nära håll än på landsbygden. Nya vanor/ovanor uppstår. Även djur berörs; fåglar stannar oftare inom tättbebyggda områden och anpassar sig förvånansvärt fort.

Visst, omvärlden är i rask förändring, tyvärr i ogynnsam riktning för nästan allt levande, som dock försöker anpassa sig i görligaste mån för att överleva. Det säger sig självt att de snabbt växande megastäderna med många miljoner invånare brottas med svåra problem, t.ex. förorening och slum, samtidigt som stora landsbygdsområden förvandlas till glesbygd. Tala om onda cirklar och polarisering med ökande klyftor.

I en alltmer krisartad tid där ekonomi starkt prioriteras på bekostnad av respekten för mänskliga rättigheter, är det ganska följdriktigt att många länders styrande känner såväl rädsla som behov av stramare tyglar för att göra protesterande och upproriska folkgrupper fogliga. Anpassning till minskad yttrandefrihet och munkavlementalitet hotar eller är redan en realitet - för att inte tala om de värsta diktaturerna.

Emellertid finns ju även i föregivet demokratiska länder mer sofistikerad övervakning; tänk på alla kameror för offentligt och privat bruk - och vem är fullt medveten om elektronisk registrering på alla håll och kanter. Det är som bekant inte bara myndigheter som som jämt sysslar med sådant, utan naturligtvis näringslivet med all tillhörande reklam och marknadsundersökningar etc. som öppet eller förstulet tar reda på allt (?) om mer eller mindra anpassbara individer.

Det fordras ett ej ringa mått av mod och integritet för att stå emot -- i odemokratiska länder ofta förenat med livsfara. Även här i Sverige är en tilltagande tystnad i leden fullt märkbar. Man känner instinktivt hur starka krafter gör sig gällande på en skala av skiftande påtryckning, utpressning och förtryck. Mönster går igen: Mäktiga mot maktlösa, starka mot svaga, rika mot fattiga. Det är inget tvivel om vem som måste anpassa sig, vem som vinner och vem som är förlorare.

När trycket blir för starkt ligger verklighetsflykt nära till hands; en spännande bloddrypande deckare kan väl passa bra att sjunka in i. Annan mer eller mindre privat anpassning är förstås avkoppling i form av ett kanske hektiskt nöjesliv. Vardagens krav måste kompenseras på ett eller annat sätt genom avlastning. ( För övrigt heter en essä Anpassning i min bok Tankespår och tänkesätt. Texter i tiden.) Låt mig till sist i en liten rimskröna skildra ett inte helt orealistiskt människoöde.

Egons tillvaro var med förlov sagt rätt så trasslig. / Synd att mjölken han drack blev osmakligt vasslig. / Hans röst var hes, halsen kändes riktigt rasslig. / För det mesta var han ganska så opasslig. / Kort sagt: han kände sig tämligen krasslig. / Han sökte vara alla till lags, ja anpasslig. / Frun var ogin -- så Egon blev "vänsterprasslig"! / Anpassning blev i karriären hans lycka. / Han visste precis vad han borde tycka. / Glad och nöjd fick han chefens hand trycka / när han erhöll en dekal att bilen smycka. / Men ack! Det hände en förfärlig bilolycka! / Skadad måste han sen begagna en krycka, / för i onda benet det jämt ville rycka. / Hans bitterhet kan jag honom ej förtycka. / Så kan ödet ett anpassat liv lätt förrycka.

Sture Alfredsons hemsida