Artificiellt

Hur lever jag nöjd mitt eget liv? / Jag traskar på med tunga kliv. / Av datorstrul jag tappar mitt driv. / Jag styrs av hårda direktiv: / "Se till att välja rätt alternativ!" / Jag vill ju ta egna initiativ./ Prisad valfrihet känns rätt fiktiv. / Mina val har skilda motiv. / Jag önskar en helt annan giv.

Det måste vara ordning och reda i datorvärlden. Där råder logikens och teknikens benhårda lagar. Jag kan betecknas som teknisk idiot trots att jag inte är helt obegåvad vad gäller logiska resonemang. Dessutom är jag ofta känslomässigt engagerad. Inte underligt att jag blir frustrerad då det uppstår strul med datorn; den visar minsann ingen medkänsla med mina tillkortakommanden. Umgänget med datorn känns faktiskt konstlat.

Jag upplever således den digitaliserade tillvaron som något artificiellt. Jag förnekar naturligtvis inte alla fördelar som den genomgripande digitaliseringen av hela det moderna samhället medfört, men man får inte bortse från en hel del nackdelar beträffande utveckligen. Speciellt i västvärlden har samhällsklimatet hårdnat, något som även är ett globalt fenomen och som hänger ihop med stormaktspel, ekonomi och krig.

Det är den allomfattande kapitalismen parad med en överdrivet materialistisk världsbild som lett till att väldigt många människor har känslan av att leva ett konstlat liv, i synnerhet i storstäderna som brett ut sig och fortsätter att växa ohämmat på naturens bekostnad. Människan har länge fjärmat sig från den naturliga miljö som hon ju i sjäva verket utgör en del av. Hon är fortfarande i färd med att såga av den gren hon sitter på; jag ser framför mig det stympade "Livets träd"...

Människan har fjärmat sig från naturen, som hon faktiskt är en del av. Ganska länge omedveten om följderna av att underlåta att följa dess lagar befinner hon sig nu i ett särdeles prekärt läge. Trots alla varningssignaler fortgår skövlingen. Experters goda råd klingar ohörda mot bättre vetande, då ekonomiska och politiska intressen bjuder alltför starkt motstånd .

Samhällets datorisering har tvingat fram rationaliseringar i näringslivet med konstant arbetslöshet som följd. En viktig faktor är därvid den tilltagande robotanvändningen. Viktiga motiv är övervägande ekonomiska, och en fördel som ofta framhålls är att främst anställda i industri och vård slipper påfrestande arbetsmoment som t.ex. tunga lyft. Japan är som bekant ledande inom robotiken. Påfallande är de apparater som liknar människogestalter och som förmår utföra en rad sysslor. T.o.m. enklare kognitiva funktioner kan programmeras in i deras "hjärnor", som givetvis är oerhört outvecklade jämfört med den mänskliga hjärnan.

Numera kan lemmar och nästan alla organ transplanteras; bakom knuten skymtar den veritabla "reservdelsmänniskan". Var går då gränsen mellan människan och robot? Science fiction-idéer tenderar att förr eller senare bli ren och skär verklighet. Allienation, d.v.s. känslan av främlingskap, förvånar knappast. Tänk om "förädlade" robotar till sist tar över makten över mänskligheten! Tala om möjligheten till liv utan mänsklighet!

Vid färd till Mars blir robotar vardagsmat. / Ingen robot kan sägas vara lat. / De lyder alltid, utan kiv och gnat. / Rymdmän serveras på ett fat. / Roboten är en osviklig automat. / Den lär sig även tanklöst prat. / Att agera den jämt är parat. / Kanske tuff, men ej obstinat. / Den är förstås ingen renegat. / Är ingen präst i ornat. / Demonstrerar ej med plakat.

Sture Alfredsons hemsida