Att arbeta med bistånd i en volontärorganisation
Carl-Johan Smedeby
16/3 2004 Högskolan i Skövde
Detta är en resumé av ett av de föredrag som ingår i serien Att arbeta med bistånd som arrangeras av Biståndsingenjörsprogrammet vid Högskolan i Skövde. Dagens föreläsare Carl-Johan Smedeby är enhetschef personal, Forum Syd / paraplyorganisation för volontärorganisationer inom bistånd i Sverige. Denne föreläser idag i stället för ordföranden i Forum/Syd Inger Björk som fått förhinder.
Chefen för Biståndsingenjörsprogrammet Per Hellström inledde som vanligt med att hälsa alla välkomna och lämnade ordet till C-J S, som sa att han var i Skövde på semester i somras och bodde på Billingehus. Han gav först en mycket kort översikt över dagens ämne som skulle handla om hur bistånd bedrivs av bl.a. folkrörelser och NGO:s för att hjälpa till att förbättra tillståndet i världen. Han nämnde i detta sammanhang också konsultfirmor som tillhör affärsvärlden samt diverse organisationer i samhällets tjänst. Sida och Forum Syd nämndes naturligtvis. (En representant för Sida håller nästa föreläsning.)
C-J S berättade lite om sin bakgrund: I början av 70-talet studerande han matematik och fysik i Lund. Sedan jobbade han några år som lärare i Kungälv. Han fick höra talas om att det behövdes folk till svensk volontärsamverkan i Tanzania och lämnade in en ansökan. Han antogs till en rekryteringskurs, där hann fick göra tester, bl.a. i språk, och blev intervjuad. Därefter följde en längre utbildning på Sandöskolan (nu nerlagd). Sedan arbetade han som fysiklärare i Tanzania i två år. Åter i Sverige kom han att jobba på hemmaplan med bistånd. Det var många som ”halkade in” på arbete i biståndsorganisationer då, konstaterade han. Sedan 1985 har han arbetat med svensk volontärsamverkan i Sverige. Närmare bestämt har han arbetat med personalbistånd i 20 år nu och givetvis samlat en hel del erfarenhet. Nu pågår en översyn i Sida som har behov av konsulter. Han rycker själv in som konsult då och då.
C-J S känner väl olika nätverk och kan alltså ge tips och information. Den info han söker finner han bäst via Internet. Forum Syd har funnits sedan 1995 och är inte så känt bland allmänheten. Det är en paraplyorganisation för volontärorganisationer som går ut i biståndsvärlden. Nu söks projektanställda, t.ex. för administrativ handläggning. Efter att ha annonserat en vecka på webben har det redan kommit in ett 50-tal ansökningar. Det är alltså svårt att få jobb. Hur ska då unga intresserade människor göra för att få kontakter utåt? Det gäller att först få viss praktik, diverse småjobb är inte heller att förakta, de ger erfarenhet.
Forum Syd är som sagt en samverkansorganisation som består av 160 medlemsorganisationer. Det är alltifrån Rädda Barnen, Global Rättvisa, solidaritetsorganisationer av olika slag samt ungdomsförbund till vänskapsföreningar typ Jönköping – Bangladesh. Forum Syd är som synes en mycket bred plattform, och medlemmarna representerar självfallet en rad skilda idéer och metoder. De jobb som erbjuds handlar om någon form av bistånd i t.ex. Nicaragua, Kambodja, Tanzania och i många fler länder. 60 egna biståndsarbetare befinner sig i de nämnda länderna; även Guatemala och Colombia m.fl. kom på tal. Forum Syd har egna kontor i många av länderna.
Minröjning är ett exempel på jobb som i detta fall organiseras i Irak av ”Kurdistan Solidarity”. Även privata företag är engagerade; UD, Räddningsverket, Bofors, Svenska Freds och Afrikagrupperna nämndes i sammanhanget. Man ordnar möten på typiskt manér och det finns intressant input att ta del av. Kurdistanområdena är givetvis intresserade av minröjning, nu i norra Irak. Det pågår diskussioner om hur man ska gå tillväga med opinionsbildningen; det är fråga om handelsförbindelser, om hur man ska kunna påverka EU, regeringar och ungdomsorganisationer. Vad folkrörelserna beträffar är frågan: Hur kan en internationell solidaritet i Sverige utvecklas mer?
Den förste missionären sändes ut från Sverige 1866; det var EFS som stod bakom hans resa till Etiopien. De första biståndsarbetarna var faktiskt missionärer, även om det handlade om olika syften. I slutet av 1800-talet betydde Garibaldirörelsen mycket, och 1909 började ett fredsarbete ta form vilket bl.a. resulterade i att en del gick ut i internationell tjänst. Efter första världskriget träffades många unga människor som samfällt krävde: ”Aldrig mer krig!” Man bildade t.ex. internationella arbetslag. Efter andra världskriget bildades IAL (International Association of Labor), man bygger t.ex. vägar i Rumänien, läger anordnas varje sommar och ungdomsutbyten länder emellan arrangeras. Nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och kooperationen har också varit aktiva att hjälpa och bistå andra. Rädda Barnen grundades f.ö. redan vid första världskrigets slut 1919.
Efter 1945 och speciellt under 1950-talet bildades som bekant en rad oberoende afrikanska stater som gjort sig fria. I Sverige grundades 1959 den ideella föreningen Svalorna för hjälp till utvecklingsländer, och ungefär samtidigt etablerades den brittiska WSO. I Amerika lanserade president J F Kennedy ”Den goda grannens politik”. 200.000 amerikaner for utomlands för att jobba med fredsarbete i U.S Peace Corps. I Sverige började Sida sin verksamhet i mitten av 60-talet. Man minns också 68:orna, och 1975 satte Afrikagrupperna igång sina aktiviteter.
1975 bildades vidare Forum Syd för bistånd och samordning av olika organisationer och SVS (nu nedlagt) startade 1981. Nya typer av organsationer har kommit fram på senare tid: miljörörelsen har naturligtvis växt och Attac (med ursprung i Frankrike) har etablerat sig även i Sverige. Forum Syd har alltså många kontakter och det finns en katalog med en för teckning över alla medlemsorganisationerna.
Fredstanken var levande under den långa perioden av spänningar mellan väst- och östblocket; det var inte så få som engagerade sig i internationella fredsuppdrag. ((Andra hälften av 60-talet och början av 70-talet gjorde många människor mer medvetna om världspolitiken. Vietnamkriget var givetvis en katalysator. Världens skarpa dualistiska uppdelning upprätthölls av den s.k. terrorbalansen. Om något ont kan ha något gott med sig så var bl.a. fredsmarscherna ett gott tecken under atombombshotets mörka moln. Kan man inte säga att vi nu kommit ur askan i elden? ((Min anm.))
Forum Syd i det svenska utvecklingsarbetet. En schematisk bild visade en hierarki: Överst står Riksdagen och Regeringen som utfärdar regler för utveckling och medel. Några siffror angav anslagens storleksordning; UD: 14 Mkr (miljarder kr), Sida: 9 Mkr, FN: 4 Mkr. Sida (övrigt): 900 mkr (miljoner kr), Forum Syd: 140 mkr, varav 100 mkr går till små organisationer och 40 mkr till egen verksamhet. Dessutom finns 12 andra ramorganisationer såsom Lutherhjälpen, EFS, Kooperation utan gränser, UBV samt Afrikagrupperna. Det är 13 stora organisationer som får det mesta av pengarna. Under dessa märks ett stort antal mindre organisationer.
I Forum Syds egen verksamhet ingår uppgiften att förmedla penningmedel till Svalorna m.fl., ända ner till vänskapsföreningar (se ovan). För mer information hänvisade C-J S till hemsidor på Internet. När det gäller pengar till projekt som anses värda att satsa på står Sida för 80 % (högst 2-3 miljoner ), medan resp. ansvarig organisation samlar ihop 20 %.
Hur får man jobb? C-J S sa att det gäller att först ”få in en fot”, det kan ge en bra start. Vad som bör ge dagens studenter ett visst hopp är att det nu pågår en föryngring av personal inom Sida. Det händer att man rekryterar unga direkt från universitet eller högskola. En fördelaktig bakgrund har i dessa fall de som har en utbildning i stasvetenskap och nationalekonomi. Studenter som vill engagera sig i biståndsarbete kan börja med att söka genom enskilda organisationer av typ NGO och folkrörelser. Det är i varje fall bra att utgå från sådana.
Goda råd och anvisningar tillhandahålls i skriften Så blir man biståndsarbetare (även på Internet). Det har på senare år ställts ökade krav, bl.a. på viss yrkesutbildning. Redan 1980 slutade man rekrytera sjuksköterskor; man ville ha folk med högre utbildning. Hiv/aids har kommit att alltmer framstå som ett stort hot. Sjukdomen hotar i flera länder att bli en stor mänsklig katastrof – om den inte redan är det. Läget är alarmerande i södra Afrika, inkl. Sydafrika och Botswana. Tidigare hade man rentav krav på doktorsexamen för sökande till medicinskt biståndsarbete där; nu söker man t.o.m. undersköterskor! I Namibia är man beredd att genast anställa 500 personer för att ersätta personal som dött i aids. I Sverige råder fortfarande dålig beredskap för aids.
Per Hellström tillfrågades hur han började med arbete utomlands. Han uppgav att han direkt efter civilingenjörsexamen gick till UBV. C-J S anmärkte att det för unga sökande till volontärarbete är en fördel att kunna visa upp engagemang i föreningar, kampanj- och opinionsarbete, Rättvis handel etc. Intresse för internationella frågor är naturligtvis viktigt. Vidare nämndes folkhögskolor, AFS, IAL, PBI och Forum Syd förstås. ((Jag känner inte till alla förkortningar. Jag har i skrivande stund inget förkortningslexikon till hands. Min anm.))
Ett exempel på jobb (för PBI:s räkning?) var att eskortera mordhotade personer, mest politiker. Kristna fredsrörelsen har också anställt eskortörer. Många av jobben är tuffa, framhöll C-J S. När det handlar om mordhot i länder med upprorsrörelser och stark social oro skänker internationell solidaritet och närvaro av utländsk personal en viss trygghet åt utsatta personer i högre ställning därstädes. I Colombia blev en eskortör gripen av paramilitär men han klarade sig till slut. På sina håll finns fredsobservatörer som övervakar t.ex. vapenvila. I södra Mexiko är Kristna freds verksam i provinsen Chiapas.
Andra punkter av intresse var: * Ungdomsutbyten: CIU, RKUF (Röda korsets ungdomsförbund), FS. * Universitet och högskolor. * MFS (Minor Field Studies): studenter från HiS (Högskolan i Skövde) har projektarbete i Indien. * Praktik: FUF (Föreningen för utvecklingsforum): 14 dagars praktik i Sverige (en student från HiS). * Internationella ingångar: Ungdomsstyrelsen, EVS, VSO, KEPA, MS, AF-utland.
Norska Fredskorpset lades ner, men har åter satts igång; Norska Hydro sponsrar utbyte med Kina: norska studenter åker till Kina och kinesiska till Norge. Utbyte med Uganda förekommer även. En ny tanke förverkligas av norrmännen: ett Syd-syd-utbyte äger rum mellan två utvecklingsländer under norsk medverkan; 600 personal är involverade – fler än de som sammanlagt åker ut från Sverige.
Biståndsarbete genom volontärorganisationer nämndes åter, t.ex. Afrikagrupperna, Svalorna och många flera (se ovan). Missionsorganisationer är exempelvis SKM, PMU, SM. -- Hur gå vidare? Här hänvisades till 1) Internet med bl.a. hemsidor som , etc. 2) Ungdoms- helger anordnas på Forum Syd. 3) Organisationskatalogen. 4) Sida –Zenit (?). 5) Lev internationellt: resor, kibbutz, aupair, studieår: språk (engelska, franska, spanska, ryska (!) – även svenska!)
Sökning på Internet: Efter en paus visade C-J S en mängd sajter på webben; han demonstrerade hur man klickar vidare för att hitta jobb och hur man också kan lägga in sig i databaser. Exempel på medlemsorganisationer; Forum Syds hemsida visades, med rubriken Söka stöd. Där fanns förstås information om bidragsmöjligheter. Man kunde sedan gå till en databas för Lediga jobb. Detta tycktes vara den mest besökta sidan, men denna gång var det inte så många jobb att söka. Det fanns dock utvecklingsarbete i Asien, Afrika, Latinamerika, Balkan och Mellanöstern.
Forum Syd med flera: Jobb utomlands (uppdaterad16/3 2004), Jobb för världen. Det är olika organisationer som rekryterar biståndaarbetare. Det krävs bl.a. tvåårskontrakt. Under rubriken Arbete i Afrika kunde man läsa om ett ledigt volontärsuppdrag i ett afrikanskt land. Vidare angavs kvalifikationer för skilda tjänster, t.ex. organisering av utvecklingsarbete. Lediga tjänster hittades även på hemsidan för Global Rättvisa samt för Solidaritetsrörelsen för Södra Afrika.
Norge: Fem norska medborgare skulle rekryteras; villkor för sökande av bidrag angavs. OSCE, som är ett organ för säkerheten i Europa, sökte en ”implementation officer”. Länkar gavs till bistånd. På Sidas databas hittades uppdrag som valövervakare i andra länder.C-J S kommenterade att detta är ett sätt för unga att komma ut i världen; det behövs rätt många valövervakare. Sida ger också besked om lediga tjänster inom EU och dess biståndsorganisationer. Sidas info om jobb och utbildning kopplas till en portal (Global Portal) med länkar till Forum Syd.
Sidas hemsida: Under rubriken Jobb och utbildning återfanns en ledig tjänst i Svenska missionsrådet. The Norwegian Refugee Organisation annonserade om flera lediga tjänster. Likaså Svenska Afganistankommittén: 7 jobb i Sverige och 7 i Afganistan. Bland internationella organisationer söktes svensk personal till Räddningsbas för humaninsatser vid katastrofer. FN-organisationer ser gärna att svenskar söker tjänster, ty Sverige har gott anseende och ger f.ö. förhållandevis mycket pengar till FN. Svenska FN-förbundet erbjöd nu jobb som projektledare till ett projekt i Östafrika.
När det gäller jobb och praktik rekommenderades studenterna av C-J S att titta på UNV (UN volonteers for peace and development). Men Sverige har inte någon koppling till UNV, för Sida jobbar inte med den organisationen. Att börja som FN-volontär ger bättre möjligheter att gå vidare än som GPO:are, upplyste C-J S. Två samarbetsområden med FN och med bidrag från Sida gällde dels Colombia där det var ett bra program för flyktinghjälp, dels vägprojekt i Guatemala. Sökande ska ha haft utlandstjänst tidigare.
En webbsida hette Vacances for UN Volunteers; EFS är för resten ansluten där. Språkkraven (nu högre) var att behärska ”at least one of these languages:”(några språk var här listade). Vidare kunde vi se UNV Online Application: Your Personal Data à PHF /ansökningsblankett). Sökande uppgavs få svar relativt snart. Via FN-sidor kunde man se på en databas för Cypern, där det fanns tre erbjudanden om uppdrag i Eritrea, Kambodja samt ett annat land som man fick välja ur ett register.
Det frågades hur mycket en volontär tjänar. C-J S sa att det rör sig om ca. 10.000 kr i månaden netto. En Sida-volontär har omkring 142.000 i årslön. Volontärer får alltså lön av biståndsorganisationer. Det är en missuppfattning att deskulle vara oavlönade. Men det finns andra som utför uppgifter frivilligt i Sverige utan lön. Det har sagts att beteckningen ”volontär” bör ersättas med biståndsarbetare; ibland ses nämligen ”volontärer” som okvalificerade personer och det är fel. UNV-tjänst i Colombia ger 20.000 kr/månad, vilket är rätt bra betalt.
Det sägs också att ett UNV-jobb dessutom har ett mervärde, därför att det samtidigt är en solidaritetshandling. Tanken är att det innebär ett förstärkt engagemang i att arbeta som volontär. Den internationella volontärdagen infaller den 5 december. För ett par år sedan proklamerades Det internationella volontäråret. Det existerar en svensk organisation för dem som arbetar socialt: Domestic Volunteers. Mat och husrum samt fickpengar (ej= bidrag) tillhandahålls. Vissa andra organisationer söker sjuksköterskor (tidigare söktes läkare). Rotarys läkarbank sågs också på Nätet.
Någon frågade om man helst anställer singlar. Svaret var ja när det gäller FN:s volontärer. Det är svårare att rekrytera par; organisationen ser ekonomiskt på saken, pengarna räcker inte annars. Och för en familj har det ju också en ekonomisk sida. En annan fråga löd: Hur länge varar ett volontärjobb? Svar: Vanligen två år. En webbsida kallas UN Volunteers Support. Relief and Peace Efforts. Fredstjänst brukar vara kortare uppdrag, så även arbete som valövervakare. Exempel: Till Östtimor söks ”civil registration officers”.
C- S tog även fram sidor om ny teknologi: ITC. En rubrik var: UN International Technological Information Service (UNITIS). UN Vacances: Tjänster lediga för internationellt arbete i olika FN-organ. C-J S påpekade att man kan söka jobb inom hela FN-systemet. Men det är fråga om kvalificerade jobb. UNICEF fanns förstås med på webben: IT-chef önskades i Costa Rica. C-J S sa att en kvinna vid namn Christina Larsson tidigare arbetat i Zimbabwe tio år. Hon nämndes under ett seminarium på UD som exempel på en svensk karriär inom FN. Ett vanligt krav är några års erfarenhet; de som anställs i utlandstjänst är mestadels under 30 år. Det finns möjligheter, men det är tufft att få jobb. Man behöver ha tur också.
En fråga ställdes om erfarenhet från utlandsjobb var en merit då man söker FN-jobb. Svar: Ja, men först är ingången via UNV bäst. En databas hette ”RedR”, vilken mest gällde humanitära insatser i Australien, Nya Zeeland, Canada m.fl. Man kunde registrera sig där; andra organisationen brukar komma dit och söka. Det är många som jobbar med hälsa, det ser man i UNICEF:s annonser. Man kan sätta upp sig på en sändlista; risken är bara att man får alltför många mejl. DEVJOBS: ”Hundres of new jobs every week; development jobs (biståndsarbete).”
En ny fråga: Är det en fördel att ha utbildning som biståndsingenjör? Svar; Ja, för då har man visat intresse för internationellt arbete. International Service Website: ”Working in development through I.S.” C-J S anmärkte att det var fler sådana jobb tidigare, men på grund av att aids grasserar på skilda håll har behovet av hjälp ökat. En annan fråga: Finns det möjlighet till praktik sommartid? Man bör helst ha magisterexamen oavsett arbete har jag hört. Svar: Det känner jag inte igen. Forum Syd vill ha ungt folk, de kan söka på vanligt sätt, ålder: 25-35; nu pågår ett generationsskifte där, man vill ha ungdomar. De som var med från början på 60-talet och ännu jobbar kvar går snart i pension.
Kolla Rädda Barnen och Röda Korset; en del RK-delegater har fått tjänst vid FN:s Internationella kommission i Genève. Detta kan man läsa på RK:s internationella delegatsajt, där naturligtvis ev. lediga jobb återfinns. Hemsidan för Sveriges kristna råd visar att man kan få jobb som mänskliga sköldar i Palestina. På den sidan talas det även om program för ekumeniska följeslagare, också de tror självfallet på icke-våld.
C-J S återkom till att även Sida nu håller på med en översyn av personalbehovet. På 60-talet rådde personalbrist; man skulle tillbringa två år i Syd. Det gäller ännu, men det är färre som är verksamma. Det har blivit mer flexibelt genom att man från och med i år (2004) har rådslag mellan representanter för Syd och Sverige. Man försöker inom organisationsvärlden tillämpa nya former och metoder. Därför kan det se annorlunda ut om några år, och då finns säkert nya möjligheter.
Ytterligare en fråga: Går det att kombinera jobb i Sverige med utlandstjänst? Svar: Titta på Rädda Barnen: ”Emergency Stand-by Team.” Det kan också vara värt att titta på Räddningsverket. Fler unga bör som sagt få möjligheter att komma ut. 1997 kunde praktikanter göra det i olika organisationer. Man kan söka praktikantbidrag via flera organisationer. IM (Individuell Människohjälp) är ett exempel: ”Jobba för världen”. Biståndsarbetet på 90-talet var ungefär som på 60-talet; nu är medelåldern för biståndsarbetare 40-45 år. Även för dem är praktikantbidrag möjligt. C-J S rådde studenterna att i första hand fokusera på UNV. Trenden håller på att vända, en föryngring är på gång, eftersom 40-talisterna är på väg ut.
Vidare framhöll C-J S att man bör vara positiv men realistisk. Tack vare Internet är det lättare att hitta jobb nu, sök alltså där. Det förekommer många fler webbplatser än jag känner till, underströk C-J S och avslutade med ett ”Lycka till!” Per Hellström tackade Carl-Johan Smedeby och spädde på med att ge studenterna ett par råd på vägen: 1) Sök dig ut efter avlagd examen. 2) Gör dig intressant när du söker jobb! 3) Visa intresse och engagemang!
Kommentar mars 2004
Föredraget var intressant liksom de tidigare i serien Att arbeta med bistånd som jag följt (tyvärr har jag missat ett då jag i stället valde föreläsningen Fördomar – främlingsfientlighet eller förförståelse som hölls samtidigt (detta referat finns på min hemsida). Jag blev inte besviken då heller – tvärtom. Utan att här gå in på detta kan jag inte låta bli att här associera till begreppet fördomar. Alla är vi fördomsfulla på ett eller annat sätt. Men det är inte helt lätt att erkänna att man själv är det; det är desto lättare att se att andra har fördomar. Nu när det så ofta talas om ”vardagsrasism” är det inte utan anledning. Med kallblodigt mördande både här och där (senast igår mördades Hamasledaren Yassin) är det inte svårt att förstå att motsättningarna skärps ännu mer.
Vad jag här vill säga är att det är oundvikligt att fördomar också slår igenom i vilken utlandstjänst som helst. Själv har jag bara erfarenhet av studie- och turistresor, men jag vet att förutfattade meningar finns på ömse håll även vid biståndsarbete, alltså t.ex. hos volontärer och de infödda. Under föredraget om fördomar blev det en diskussion om den kontroversiella benämningen ”negerbollar”! Jag tror f.ö. att det är mycket svårt att komma ifrån ”vi kontra de”-konceptet; vi ser ju hur det är på hemmaplan – det urartar på många håll i vårt land, det jäser under ytan.
Det kan bli problem även för utlandsanställda i länder med annan kultur och där social oro och inbördeskrig råder. Jag vill dock framhålla att jag har största respekt för ungdomar som vill göra en mer eller mindre ideell biståndsinsats i u-länder.
Kort kommentar januari 2017
Mycket har hänt på biståndsfronten och jag är inte välinformerad om nuläget. Emellertid tror jag att det är kärvare nu att nå upp till enprocentmålet, nämligen 1 % av Sveriges BNP. Jag rekommenderar intresserade att uppsöka för aktuellare info, t.ex. under sökrubriken Det här är svenskt bistånd.