Att bygga högskola – perspektiv bakåt och framåt
Lars-Erik Johansson, f.d. rektor vid Högskolan i Skövde
5/9 2001 Högskolan i Skövde
”Hur ser vår högskola ut i relation till andra högsäten? Vad har styrt utvecklingen: har den styrts utifrån eller inifrån eller är allt en slump? Går det att finna generella trender i utvecklingen av den akademiska utbildningen? Kan man idag säga vad som behöver utvecklas i framtiden?”
”Universitetslektor Lars-Erik Johansson, som under 18 år varit rektor för Högsklan i Skövde, kan blicka tillbaka på en utveckling som har inneburit att antalet studenter under ämbetsperioden har ökat från 500 till 5000.” (affisch)
Informationssekreterare Kristina Appelqvist hälsade alla välkomna till denna Perspektivföreläsning och informerade om kommande Perspektivföreläsningar under hösten vid Högskolan i Skövde.
L-E J visade en disposition med ett antal rubriker. Han var noga med att framhålla att denna högskola naturligtvis inte bara var resultatet av en persons arbete utan alla involverade har medverkar till att bygga upp den.
Vad har egentligen hänt? Är Högskolan i Skövde resultatet av en slump eller ett medvetet resonemang? L-E J menade att resultatet i så motto var en slump att rörelsen i tiden och politiken då var gynnsam för dess framväxt. Hans upprepade kontakter med flera utbildningsministrar visade att dessa likt många andra var ”trendnissar”, så att deras åsikter och handlande ganska väl kunde förutses. Han kunde förstås inte direkt motsätta sig dem, så i det avseendet var högskolan beroende av tidsandan. Men (och detta framhöll han mycket tydligt) inom vissa ramar var hans egen positionering fullt genomförbar. Därför talade han om ett både och: slump + engagemang.
Egentligen har man inte gjort några försök i riktning mot den offentliga sektorn; snarast har utvecklingen gått mot att minska en sådan inriktning. I stället har det blivit en stark fokusering på näringslivet, något som alltså är ett exempel på en styrning som legat i tiden.
Samtidigt betonade L-E J att det hela tiden funnits en medveten vilja till positionering, och han poängterade att Skövde Högskola faktiskt var den första högskolan i Sverige med klar innehållslig profil. Här anförde han Högskolan i Lund som framhållit sig själv som varande först med sådan profilering. Men denna var av ett annat slag än i Skövde och f.ö. är det givetvis svårt att mäta en sådan sak. Däremot är det ju inte tu tal om profilen för t.ex. Handelshögskolan i Stockholm; det ligger i sakens natur att den är given. Men ett medvetet val av inriktning som var fallet i Skövde var inte vanligt tidigare. Det hände att mindre högskolor som sökte en egen profil under1980/90-talen kastade sig över vad som helst; någon av dem satsade på både teknik och förskollärarutbildning!
Det gällde dock att våga sig på en innehållsmässig spridning. L-E J tog Högskolan i Linköping som exempel på ett liknande val som i Skövde: de hade ett klart koncept med en teknisk fakultet. Skövdes profil bestod av ett tydligt koncept med datavetenskap + några andra centrala ämnen som ekonomi, språk och biovetenskap. Det fanns från början en insikt om att datavetenskap var grunden och skulle så förbli i framtiden. En ny högskola av klassisk modell, dessutom i mindre skala, hade ej varit genomförbar. Därför skulle man satsa på ett starkt och brett datavetenskapligt koncept.
Samtidigt måste detta modifieras. Även om den tekniska verksamheten var utgångspunkten, var det väsentligt att sätta denna i relation till människan och samhället. Det gällde med andra ord att skapa ett samspel mellan teknik och mänsklig miljö, något som få andra högskolor praktiserat så konsekvent som i Skövde. Nya tankar som uttrycktes i nya termer kom fram genom forskning.
Det gäller nämligen hela tiden att tränga djupt i de ämnen som valts; endast då kan kravet på hög kvalitet upprätthållas. De enskilda ämnena i samverkan innebär att de så att säga har gemensamma gränssnitt (interfaces) sinsemellan. Apropå termer nämndes i detta sammanhang tvärvetenskap, fler- och mångvetenskap. Ett tvärvetenskapligt koncept är en mycket pretentiös företeelse, som kräver mycket mer än de senare, sa L-E J. Därför har man i Skövde valt att fokusera på ett klart mång/flervetenskapligt koncept, utan att försöka sig på något tvärvetenskapligt. Emellertid gällde det att undvika ett alltför smalt (”idiotsmalt”) koncept; då skulle det vara stor risk att högskolan skulle få ett för litet antal studenter. L-E J anförde Ronneby som exempel: denna högskola har en mycket speciell, ensidig inriktning på IT och har nu fått problem med för få sökande.
Som sagt: Skövdes innehållsprofilering finns knappast på andra håll. Här har man valt att tillgodose ett begränsat antal ämnesområden med fördjupning. Vad är då positivt resp. negativt med det akademiska konceptet? Negativt är naturligtvis om det implicerar begreppet ”elfenbenstorn”, d.v.s. att personer som bedriver högre studier isolerar sig och är sig själva nog. Positivt och väsentligt är däremot att föra en ständig dialog. Därigenom kan det ske en kunskapsutveckling som genom kritisk prövning leder till ny kunskap. Akademiska miljöer som fungerar bra är något verkligt centralt. Lärare och studenter bör tänka och arbeta i samma riktning, mot ett och samma mål. De ska alltså samarbeta och stödja varandra.
Men som bekant har lärare skyldighet att kontrollera de studerandes kunskaper. Vid en kunskapskontroll har ju läraren rätt att icke godkänna en student; här kan problem uppstå. Läraren har olika roller som inte får blandas ihop, dels som handledare, dels som examinator. Dessa båda roller måste noga hållas isär, annars kan det bli katastrof! Väldigt viktigt är att det sker direkta möten mellan lärare och student.
Den akademiska utbildningen omfattar både grundutbildning och forskarutbildning. (Ang. doktorander se nedan.) Högskolanerbjuder en studievänlig miljö, en förutsättning för goda resultat. L-E J framhöll vikten av ödmjukhet inför lärarkompetensen. Samtidigt ska man komma ihåg att kunskapen och kompetensen gäller just det specifika ämne/ämnesområde där man fördjupat sig – inget annat. L-EJ nämnde här en viss professor i engelska (utan namns nämnande!) som utgivit sig för att vara ”expert” också på religion i en kontroversiell fråga. Nej, alla kan vara expert på ett område.
Vidare betonades att man aktivt bör motverka småskuren kritik som talar i egen sak. Man ska ta avstånd från kortsynt handlande av egoistiska motiv, då man fastnar i petitesser och saknar perspektiv för organisationen som helhet. I stället bör man sträva efter att under kritisk prövning och genom dialog söka få ett långsiktigt perspektiv. Man ska försöka tillgodose behov som inte artikuleras utifrån.
Uthållighet är en viktig egenskap när efterfrågan på en viss utbildning är låg; då gäller det att hålla ut och arbeta på sikt. Människor är naturligtvis alltid viktiga, vilket ju är ett gammalt koncept. Man ska komma ihåg att det är lätt att rasera en verksamhet men svårt att bygga upp den. Världen över borde man inse att akademisk utbildning och forskning inte är några dagsländor. Kunskapsutveckling måste få ta tid.
Studenten i centrum. Som rektor har L-E J betraktat sig själv som i sista hand en studenternas ombudsman. Det är alltid fråga om att se studenterna som en resurs. Om en lärare i snitt har 40 timmars arbetsvecka, så utgör hans 50 studenters arbetsinsats per vecka alltså 40 x 50 timmar. ((Hoppas att jag förstod saken rätt. Det verkar dock alltför schablonmässigt. Min anm.))
Lärare och studenter bör mötas så ofta som möjligt i handledarsituationerna. Prof. Stig Hagström lär ha sagt så här om byggandet av en ny högskola: 1. Bygg en bar (!) 2. Skapa ett bibliotek 3) Bygg sovsalar 4) Gör lärosalar. Detta visar att kontakter bör sättas i första rummet. Försök alltså skapa medvetna direkta möten lärare – studenter. Man bör också prioritera stöd till examensarbeten.
Upprepade gånger poängterade L-E J hur viktig omsorgen om studenterna är, men allra värdefullast för en akademi är doktoranderna. Det är ett stort steg för en ung forskare att ge sig i kast med att söka erövra doktorsgraden. Följaktligen måste de tas väl om hand och få allt möjligt stöd, ty doktoranderna är högskolans framtid.
Kvalitetsarbete. Vikten av kvalitet har redan framförts. Kvalitet kommer självfallet ej av sig självt. De som påstår att allt har kvalitet har fel, men delvis kan dock en viss självreglering förekomma då samhällets krav ska tillgodoses. I en akademi ska det givetvis ske en koncentration på ämnena. Under kursens gång vidareutbildar sig även läraren/kursledaren. En svaghet i systemet kan vara att en eller annan kurs inte platsar och borde utgå; en kursoptimering bör ske. Kursutvärderingar efterlyses ofta.
Ett akademiskt system måste inse sin begränsning och förstå att det inte går att göra allt. Det har skett en betydande kvantitativ utveckling av högskoleväsendet: 5-7 %/år, vilket vittnar om en hög ambitionsnivå. 1992-93 gick 20 % av svenska gymnasister vidare till högskoleutbildning – jämfört med hela 50 % utomlands. Emellertid gäller det också att säkra kvaliteten. Således måste man avsätta resurser och tid till kvalitetsarbete, det lönar sig.
Högskolans ledarskap ska utövas med ödmjukhet, ty rektor vet ej alltid bäst. Han/hon måste ha förmåga att föra dialog med sina medarbetare och med studenterna, för det är självklart att man inte bara kan kommendera fram utveckling. L-E J menade att skolan i allmänhet borde inse detta; blott ett yttre ramverk kan inte ge en önskvärd utveckling. Som en naturlig följd av ett dialogtänkande bör man absolut sträva efter att uppnå konsensus i alla strategiska frågor, men ej i alla andra frågor. Alla i ledningsgruppen ger sina synpunkter och då blir det en bra diskussion.
Framtiden är förstås inte lätt att säga något bestämt om. Man talar om ett nytt paradigm, en del tror på teorin om tes och antites. L-E J gjorde här en hastig blick bakåt i tiden, hur det var på 60-talet då han själv var student i Göteborg, då många i studentkåren lusläste ”revolutionära” anslag. Numera jagar universiteten kontakter med företagen.
Den offentliga sektorn håller på att bli viktig igen. Man kommer att behöva allt mer personal med socionom- eller psykologutbildning. Den offentliga sektorn, t.ex. inom förvaltningen, kan faktiskt bli mer attraktiv än den privata. Färre söker sig redan nu till gymnasiets samhälls- och ekonomiprogram, vilka alltså minskat i popularitet. Man bör uppmärksamma nya synpunkter på systemet, ty andra synsätt växer fram – och människan är ju beroende av detta som ökar i betydelse och komplexitet. Man måste fråga och undersöka : Hur fungerar komplexa organisationer? Därför är det så viktigt med utbildning och forskning, så även framöver.
Värderingar och livsmönster är något som måste analyseras. Ett konkret exempel: utvecklingen av teknik och data har skett på teknikens villkor, ej människans. Tekniken måste värderas. Se vad som hänt med mobiltelefonbranschen, Telia etc. Det är viktigt att inte nonchalera människors behov och villkor.
Det är nödvändigt att hålla fast vid kärnan i högskolans utbud. Om naturvetenskapliga ämnen blir mindre populära gäller det att övervintra tills det kommer en omsvängning igen (jämför om uthållighet ovan). Det är redan en tendens till färre sökande från gymnasiet till högskolorna på många håll. Då gäller det att ute i gymnasierna medvetet informera eleverna om högskolan och dess krav. Högskolan kommer säkert att få ta emot studerande med annan bakgrund än tidigare, med delvis sämre kunskaper än nu. Möt dem som de är! Man kommer att ta in elever som bara har B-kurs i matematik! Det kan t.o.m. tänkas att några kommer till högskolan utan att ha läst någon matematik alls! Högskolan blir då tvungen att anpassa sig till en ny situation. Anpassning är alltså viktigt, avslutade f.d. rektor Lars-Erik Johansson, som nu återgått till sitt lektorat vid Högskolan i Skövde.
Kort kommentar september 2001
Lars-Erik Johanssons klara, rediga och rappa framställningssätt borgade för en givande föreläsning Ingen kan förneka att Högskolan i Skövde har varit framgångsrik och att han som dess rektor under så många år har gjort en mycket fin insats.