Att möta islam i Sverige
Professor Christer Hedin, Stockholm
7/3 2002
Kennert Orlenius, Noveum HiS, hälsade alla välkomna och nämnde arrangörerna Skara stift, Sensus Studieförbund samt Högskolan i Skövde i samarbete med Olof Franck, Västerhöjdsgymnasiet Skövde. Christer Hedin, som också tidigare föreläst här, hälsades särskilt välkommen.
En representant för Islamska föreningen i Skövde beklagade att föreningens ordförande Yüksel Peker tyvärr inte kunde närvara, då han blivit sjuk efter återkomsten från en pilgrimsresa. Tidskriften Minaret, för vilken denne är redaktör, nämndes. I dess senaste nummer medverkar prof. Christer Hedin.
Christer Hedin sade att han mest skulle tala om islam i allmänhet men sedan också skulle komma in på dess ställning i Sverige. Han beskrev först kortfattat islams historia med utgångspunkt i några runda årtal. Omkring år 900 förekom nära kontakter med folken i Sydeuropa. Arabiska muslimer i Afrika, Syrien (Damaskus) och Irak (Bagdad) var förmedlare av inte bara den egna kulturen och religionen utan även av det antika grekiska arvet till Europa. Bagdad var för övrigt ett kulturcentrum som hade sin höjdpunkt på 1200-talet. Det var genom översättning till arabiska av klassisk grekisk litteratur och filosofi som detta europeiska kulturarv kunde räddas, efter det att folkvandringarna i Europa sopat undan de gamla kulturskatterna. C H nämnde också kunskaper i flera vetenskaper, bl.a. matematik, som härstammade från Indien; detta kunskapsarv förvaltades och utvecklades också av muslimer under tidig medeltid.
711-713 erövrades Spanien av muslimerna som behöll makten där i många hundra år, tills de kristna inledde återerövringen från norr till söder, där Granadas fall utgjorde slutpunkten 1492. Muslimer och judar fördrevs; de som blev kvar hade bara att välja mellan dop eller död. Framför allt i Andalusien – namnet härrör från folkvandringstidens vandaler (v.et föll bort) – var medeltiden en lyckotid, alltså före återerövringen, framhöll CH. Där kunde muslimer, kristna och judar leva i endräkt och kulturen blomstrade. Bl.a. Aristoteles var återbördad (jämför ovan)
För övrigt är det ju inte endast araber som är muslimer. Den islamska läran spreds snabbt och t.ex. Persien (nu Iran) islamiserades tidigt. Dess kultur, som också påverkats av den indiska, spreds västerut till araberna. C H nämnde åter matematiken och siffran noll (arab. sifr!). Även positionssystemet härstammar från Indien. ((De siffror som används av araberna skiljer sig dock en hel del från våra ”arabiska”. Min anm.))
Det är osäkert när de första kontakterna mellan islam och Sverige ägde rum, men en arabisk upptäcktsresande, Ibn Fadlan, har en hel del att förtälja om sina möten med bl.a. nordbor på 900-talet. Han träffade på folk i Volgabäckenet; deras land benämndes Rus som säkert går tillbaka svenska Roslagen. Det var alltså vikingar från Sverige som färdats i österled. ((Rus’ är nu bara poetiskt och har givit upphov till namnet Rossija, dvs. Ryssland. Min anm.))
Dessa vikingar beskrivs som långa och rödlätta; de sålde pälsverk och tillbad sina gudar. Det är ingen positiv skildring Ibn Fadlan ger av deras levnadssätt och seder. De var oerhört smutsiga och snuskiga! Det förbluffade honom att man vid en hövdings begravning dödade dennes slavar som dessförinnan hade utnyttjats sexuellt. (( Islam – konst och kultur / Art and Culture är en utställningskatalog, Statens Historiska Museum, 1985, där bland andra artiklar återfinns Ibn Fadlans berättelse om Rus på svenska, engelska och arabiska: s.77-84. Min anm.))
Luther var ej oväntat antimuslimsk. Turkskräcken var vida spridd på hans tid; den nådde emellertid Sverige senare (jämför Karl XII:s fälttåg).
Kolonialtiden ca 1700-1950 kännetecknades av en inställning i väst som kallas orientalism. Det var en föreställning om att det var den vita rasens ”förtjänst” att kolonisera stora delar av den övriga världen. Den amerikanske författaren och debattören (av palestinskt ursprung) Edward Said har skrivit den uppmärksammade boken Orientalism (se nedan). Jämför ”The white man's burden!”
Det är en konstruerad bild som han återger: Västvärlden ansåg som sin moraliska skyldighet att hjälpa och ”rädda” bl.a. muslimer genom sin ”civilisatoriska” verksamhet. Dessa skulle s.a.s. räddas ”från sig själva”, de sågs som sin egen ”fiende”. Denna tvivelaktiga attityd var nog ägnad att stärka kolonisatörernas självförtroende och känsla av överlägsenhet. Detta västperspektiv är ganska märkligt när det relateras till den muslimska världen som ju under tidig medeltid nått en hög kulturell nivå långt före väst. Det arabiska uppsvinget var starkast under perioden 800—1100. Men sedan blev arabvärlden akterseglad: under kolonialismen var det den moderna västliga utvecklingen som tog fart. Industrialismen byggde ju på nya vetenskapliga och tekniska framsteg i västvärlden. Då fick en del arabländer och andra endast tjäna som råvaruleverantörer; numera levererar de framför allt olja.
((I detta sammanhang vill jag nämna en serie radioföredrag (BBC 1993) av Edward Said som tryckts och vars innehåll jag utförligt refererade i ett antal utskick till mina kollegor på Västerhöjdsgymnasiet i mitt projekt ”Utvecklingsarbete i språkdata 1995-96”. Föredragsserien hette Den intellektuelles ansvar, och den sista föreläsningen ”Att säga sanningen till makten” innehöll en hel del av ovanstående. Min anm.))
C H tog som exempel Egypten på 1800-talet. Man odlade mycket råbomull som gick på export till England som förädlade produkten, vilken inbringade stora inkomster – till skillnad från den billiga egyptiska råvaran. Engelsmännens inflytande ökade; Egypten blev till slut protektorat. England lät till och med stänga skolor i Egypten för att sänka kunskapsnivån, medan ett fåtal ur den unga egyptiska eliten tilläts studera vidare vid engelska universitet. ”De behöver vår hjälp, annars klarar de sig inte.” Sedan skulle dessa lojalt kunna styra sitt land.
Invandringen till Sverige, ung. från 1950, startade med att italiensk arbetskraft anlitades i Sverige. Arbetskraftsimporten fortsatte sedan med arbetare från Jugoslavien och Turkiet. De första italienarna väckte sensation på sina håll, ty det fanns ju väldigt få utlänningar i det då etniskt homogena Sverige. På 1980-talet kom personer från andra håll, nu som flyktingar bl.a. från Iran, Libanon, Palestina och senare från Bosnien m.fl. områden. Bland dessa människor var många muslimer till skillnad från tidigare grupper.
Hur många muslimer finns det nu (2002) i Sverige? Det är svårt att säga; vissa uppgifter anger ca. 300 tusen, medan officiell statistik (SST) uppger minst 80 000, kanske uppåt 100 000. Den lägsta siffran ligger till grund för statligt stöd till muslimska trossamfund; det gäller alltså människor som har kontakt med sina församlingar. Men man skall ej glömma att från muslimska länder, framför allt från Turkiet, har kommit personer som är mer eller mindre sekulariserade. Dessutom finns det rätt många kristna invandrare, främst från Libanon och en del från Syrien. Vad Turkiet beträffar så genomdrev Kemal Atatürk genomgripande reformer på 1920-talet, vilka resulterade i en separation mellan religionen och staten samt allmän sekularisering.
Mellanöstern kännetecknas ju av antagonismen mellan muslimer och judar; de kristna utgör även en betydande del – förutom i Libanon finns ju kristna palestinier i regionen. C H nämnde här de s.k. hedersmorden, speciellt med anledning av mordet på Fadime nyligen. Han betecknade sådana brott som kulturstyrda; så är också fallet med könsstympning. Genom den iranska revolutionen 1979 drevs överklassen bort. I det nya Iran är det många, särskilt bland dem som utvandrat, som inte är religiöst engagerade. Palestinierna bekänner sig som nämnt till skiftande religioner. I Bosnien är inte så många engagerade muslimer, även om alla kan kallas muslimer, om än av lite olika slag.
Eftersom det råder religionsfrihet i Sverige, har muslimer här både rätt och skäl att framhäva sin religion. Emellertid är som sagt inte alla övertygat religiösa. C H ställde frågan: Är det frihet från eller till religion som gäller? I Sverige resonerar man ofta: ”Hemma kan man tro vad man vill.” Alltså rent privat. Men det blir ofta väldigt krångligt när muslimer ansöker om tillstånd för uppförandet av offentliga byggnader, i första hand moskéer. Även om byggnadstillstånd skall ges, finns det möjlighet att på olika sätt försvåra processen och inte minst genom överklaganden avsevärt fördröja igångsättandet. Vår grundlag påbjuder visserligen religionsfrihet, men det blir ej sällan svårigheter i praktiken. ((Exempel: Ett mycket försenat, ännu ej påbörjat moskébygge här i Skövde. Min anm.))
Bilden av islam
Här visade CH några citat som vittnade om vilken syn forskningen och skolan ännu kan ha på islam. Han citerade först ur en artikel om Egypten i Nationalencyklopedin; det rörde kolonialismen, och även Englands erfarenheter som kolonialmakt i Indien nämndes. I slutraderna stod något skrämmande om fundamentalism (ett fult ord! det var givetvis fråga om muslimsk dito). Artikeln genomsyrades av en nedlåtande och föraktfull hållning gentemot den muslimska världen, konstaterade C H. Och detta var dessutom skrivet av en ännu levande svensk historieprofessor! Det handlar således om en kolonial förmyndarattityd typ: ”Infödingarna vet inte sitt eget bästa.”
Nästa exempel var hämtat ur ett kapitel i en svensk skolbok: Islam och kristendomen av Ericsson m.fl. (1961) Ett av de ord man hajade till för var ”vilde”! Bl.a. framgick av innehållet att det förekommer islamsk mission och att religionens stora utbredning skett ”med svärd”. C H hävdade att det inte var sant. Visserligen var islams erövring av stora delar av världen redan på 600-talet snabb efter profeten Muhammeds död, men det skedde inte med tvångsmedel. I stället måste de som ej frivilligt konverterade till islam betala en särskild skatt och fick alltså ha kvar sin egen religion. Det tog förresten 800 (!) år innan en majoritet av folket i Egypten hade blivit muslimskt på 1400-talet.
Följaktligen poängterade C H att det inte var fråga om tvångsomvändelse till islamsk tro. Däremot känner vi mycket väl till förföljelser av kristna och judar i andra sammanhang. Men muslimerna tvingade t.ex. inte kopterna i Egypten att överge sin kristna tro (den äldsta kyrkan). Bosnien kom på tal igen: Där rådde tidigare turkisk, alltså muslimsk överhöghet. Bosnierna lockades i stor utsträckning att övergå till islam, men råkade illa ut när turkarna besegrades och ersattes av en makt som utgav sig för att vara kristen.
Om vi talrika åhörare chockerades en smula över nämnda citat ur en modern (?) lärobok, så påpekade C H att det var (är?) den gängse bilden av islam som återgavs där. Natan Söderblom (död 1931) var religionsprofessor i Uppsala på sin tid och blev en allmänt aktad ärkebiskop. Han skrev om islam som alla andra, varken sämre eller bättre, tyckte C H. Därefter har inte mycket hänt, idag är det i stort sett samma bild av islam som i en bok Natan Söderblom skrev redan 1914. Denne var en god man men kunde ändå ej frigöra sig från den allmänt rådande attityden. Om den bild som skymtade i lärobokens utdrag är densamma idag som på 1960-talet påverkar den naturligtvis dagens unga svenskar.
Litteratur och konst
En ganska känd målning av Anders Zorn är Hamnen i Alger, en romantisk bild. C H återgav kortfattat innehållet i Werner von Heidenstams dikt Moguls kungaring, där två ”typer” ställs mot varandra. Å ena sidan finns där ”knegaren” Hafeth, med grått hår och olycklig. Han arbetar hårt – jämför den västerländska/protestantiska ”lutherska” fliten! Hans motsats Ummballah är en typisk (?) oriental, lat och slarvig, som har en sagolik tur att hitta den oerhört dyrbara ringen i en sophög (!) och blir stormrik på kuppen. – Här framträder således bilden av den late orientaliske mannen, i gemene mans medvetande dessutom sexfixerad (harem!), grym och våldsam. Väst ställs mot öst.
Det finns många schabloner och tvivelaktiga begrepp som används i negativ betydelse i väst. ”Jihad” är ett exempel. ((ofta felaktigt översatt med heligt krig; grundbetydelsen är ansträngning: ordförklaring i islam och Europa av Ingemar Karlsson. Min anm.)) C H nämnde den välkända genren schejkromaner, som Hatte Furuhagen skrivit om. Exempel: En ung engelsk flicka kommer till Orienten. En ”schejk” tar upp henne på sin häst, rider iväg i sporrsträck. Hon känner åtrå till den svartmuskige ”araben”… hon ger sig åt honom… hon måste följa blodets röst… -- Surprise! Han var ingen oriental utan en engelsk lord! Han sa: ”Jag ville bara pröva dig!” Sedan åkte de hem till England och spelade cricket. Happy end. Är denna ”popular orientalism” demoraliserande? Nej då, sa C H, flickan fick ju sin belöning för att hon mycket riktigt kände att han var något fint.
Media
H Witfeldt har undersökt alla inslag i Rapport och Aktuellt i tv rörande den islamska världen. Det visade sig att 86 % handlade om våld där muslimer var inblandade. ”En västerlänning har bara 14% chans att överleva ett möte med muslimer.” Allvarligt talat: Media ser som sin främsta uppgift att bevaka våldet i världen. Det förekommer mycket våld i islamska länder, i varje fall enligt media. En av orsakerna till detta står att finna i sviterna efter kolonialismen. När man borde rösta för bröd, blir det handgranater i stället. Men det är knappast något val när det koloniala arvet tynger med bl.a. låg läs-kunnighet. Bättre läs- och skrivkunnighet leder däremot till godtagbar ekonomi. Etermedia och generaler styr åtskilliga länder; exempelvis Angola (som ej är muslimskt) är en f.d. koloni som lidit svårt, och koloniala skador består fortfarande.
Man kan fråga sig om inte media skapar en alltför mörk bild; det är hur som helst vi i väst som skapar den. Media följer naturligtvis sin känsla för ”vad folk vill ha” – så motiverar särskilt kvällspressen sin linje. Och många av oss uppmuntrar denna press. Vad är förresten ”begärliga nyheter”? Telegrammen är ofta ovidkommande; mycket kretsar t.ex. kring muslimska slöjor (påbud eller ej?) och kyssar (förbud?). C H snuddade vid en annan synvinkel: aktieägarnas makt är stor och även tidningarna är beroende av den.
Möten och motsättningar
Världspolitiken följs ju i media med våra västerländska ögon, i synnerhet gäller detta nyhets-bevakningen. Ett mycket känsligt område är förstås Israel-Palestinakonflikten. När denna trappats upp har den religiösa organisationen Hamas blivit allt aktivare. Arafat har hållit fast vid att inte blanda in religionen i kampen. Ledande kristna palestinier har haft möjlighet att fly och har gjort det, medan muslimer för det mesta stannat kvar.
C H underströk att Hamas arbetar mycket på det sociala planet: man förbättrar skolor och sjukhus. Bildning och kunskaper ger över huvud människor bättre självförtroende, och Hamas' ställning stärks hos folket. I Egypten satsar också det Muslimska Brödraskapet på utbildning och socialt engagemang. 1992 inträffade en jordbävning i Kairo. Medan myndigheternas insatser var sena och otillräckliga, fungerade Brödraskapets hjälp till nödlidande bra. Det Muslimska Brödraskapet framställs i negativ dager i omvärlden. Överlag skildras våld som just typiskt för muslimer. Detta är fel, framhöll C H med skärpa och gav andra kända exempel. 1948 mördades Folke Bernadotte i Israel av judar. Mahatma Gandhi mördades i Indien samma år av en hindu.
Våldsdåd förekommer i alla länder och med anknytning till alla religioner. Men hotbilden av islam är ständigt Israels bästa argument. Under Sovjettiden fick väst signaler om hur svårt judar hade det där men fick inte utvandra. Trots detta har nu många emigrerat till Israel. C H nämnde i förbigående andra krishärdar: Kashmir, Nordirland och Indien där hinduer rev en moské nyligen. Hinduerna ville bygga ett nytt tempel, varvid svåra oroligheter utbröt. I media framhävdes det att det var muslimer inblandade. Sri Lanka är skådeplatsen för hårda strider mellan hinduer och tamiler. Där är det buddhismen som exploateras för krig. – Sammanfattningsvis: Muslimer är övervägande fredliga, men utnyttjas för krig och konflikter.
Vardagsproblem
Inom sjukvården finns särskilda önskemål från muslimer som söker vård. Det är t.ex. fråga om att bli undersökt eller behandlad av manlig respektive kvinnlig läkare. I Sverige tycker man inte sällan att det är ett obegripligt krav från en muslimsk kvinna att endast vilja konsultera en kvinnlig läkare. Vad säger då Koranen om detta? Ingenting, det är en tradition att en man undersöks av en manlig läkare och en kvinna av en kvinnlig doktor. Det är fråga om laddade kontakter mellan könen; därför hälsar muslimska kvinnor inte män med handtryckning. C H jämförde ortodoxa judar, t.ex. chassiderna i New York. Det finns nog en viss öppenhet i Sverige för dessa seder, men många tycker det är krångligt.
Beträffande matvanor är det lättare nu när vegetarisk mat blivit vanlig. Ett krux är förstås griskött/grisfett samt alkohol, som ju även förekommer i en del mediciner. Vid dödsfall skall kroppen tvättas före begravningen, och då gäller motsvarande tradition som vid läkarbesök: de som utför tvagningen skall alltså vara av samma kön som den döde/döda. Själva begravningen skall ske så snart som möjligt och den avlidne skall ligga på sidan med ansiktet mot Mekka.
Samlevnadsfrågor innehåller många konflikter. Om t.ex. kvinnoklädsel finns olika uppfattningar bland muslimer. Huruvida slöja är obligatorisk frågas ofta; burkan i Afghanistan är aktuell och syns på en massa bilder. Varför har kvinnor schalett? Koranen ger ej besked. Filmen Kandahar (stadsnamn) handlar om talibanernas synder. Vad kläder beträffar har muslimer sedan långt tillbaka påverkats av persers och grekers bruk via nära kontakter i bl.a. Mellanöstern. I Sydostasien bor faktiskt en femtedel av alla muslimer. Indonesien har 180 miljoner, Bangladesh och Indien har ett par hundra miljoner sammanlagt. Det är förhållandevis få muslimer som är araber bara 1/10 totalt i världen. Det är i Mellanöstern, ej i Sydostasien, som s.k. hedersord och andra stränga krav från familjen förekommer. Något skämtsamt bruka C H säga: ”Kvinnoförtrycket i Sydostasien är inte värre än i Sverige.”
Könsstympning är ju förbjudet i Sverige, och en del invandrade muslimer som kommer från länder där sådan förekommer, beger sig dit för att få ingreppet utfört. Det är ett problem då svensk lag förbjuder vissa religiösa sedvänjor; i undantagsfall sker en kompromiss. S.k. schäktning är en judisk slakt då djurets halspulsåder skärs av, utan att det bedövas. Den muslimska varianten utförs med bedövning. Endast tre länder har infört förbud mot schäktning, nämligen Norge, Schweiz och Sverige. Är religionsfriheten således viktigare i övriga länder? Jämför mycket dålig behandling av husdjur som inte sällan sker vid transporter och annan slakt. ((Jag har hört att schäktning utförs lagligt i Sverige vid något enstaka slakteri. Min anm.))
Värderingar
Det finns samband mellan värderingar och konflikter. Samhällets värderingar är synliga i skolans s.k. värdegrund. Konflikter existerar självfallet både bland kristna och bland muslimer. Etik och etikett kan indelas i olika nivåer. C H ritade en triangel där den översta deltriangeln betecknades med allmänna ideal. Sådana är ”Allas lika värde”, ”respekt för människovärdet” etc.; dessa ideal kan alla enas om. Nedanför topptriangeln avdelades ett fält som gavs beteckningen konkreta bud. Exempel: ”Det är fel att göra abort”. Inom detta område finns dock olika uppfattningar; två personer som skall ta ställning till ett konkret bud kan mycket väl ha skilda åsikter (t.ex. för eller emot abort). Den tredje delen av triangeln, bottensektionen, är givetvis bredare och kan kallas etikettsregler innehållande ”mat, kläder, samlevnad” m.m.
Observera att man alltid måste se hur det är i praktiken. Här uppstår lätt motsättningar, exempel: militärväsen kontra pacifism; jämför ovan om för eller emot abort. Konflikt mellan motsatta argument uppkommer. Man kan t.ex. hänvisa till en värdegrund som man enats om genom demokratiska beslut, samtidigt som demokratin kanske upphävs i praktiken. I abortfrågan kommer man ofta till diametralt motsatta slutsatser. Idealet var utgångspunkten men visade sig ej genomförbart. Därför bör man i stället utgå från konkreta bud (mellandelen ovan) och sedan jämföra med allmänna ideal (översta delen). Etikettsregler (nertill) har vi för att skapa vad som är lämpligast att bruka och rätta sig efter. Sådana legitimeras ofta uppifrån. Jämför mode: Är kvinnoklädseln viktigast?
C H skilde mellan centraletik och signaletik. Han visade med en skiss (som en frukt) hur kärnan består av centraletik. Exempel: Människovärde, jämlikhet, solidaritet. Vi har således överordnade värden. Då vi har att göra med lägre nivåer, skall man fråga sig vad de högre betyder i praktiken. Det finns sådana ting som alla borde kunna vara överens om i alla religioner, t.ex. ”Låt kvinnor vara kvinnor”, dvs. de skall bevara sin äkta natur. Det kan låta fördomsfullt och man kan tycka olika. Är det uttryck för jämlikhet när kvinnor uppträder i manskostym? Såväl i muslimska som i andra kulturer visas ofta ingen respekt för värden.
Vad gäller rätten till liv finns både positiva och negativa sätt att kunna överleva. Det ges olika tolkningar av vilka skyldigheter som vi och andra har. Man har skyldighet att hjälpa andra men gör det kanske inte. Samma beskyllningar riktas åt bägge håll; muslimer anklagar oss för samma saker som vi anklagar dem för. Frågan om fri- och rättigheter har blivit ”bortkollrad” i väst. Det är även fråga om ordval. Väst för fram ”mänskliga rättigheter” – är det ett gemensamt ideal i hela världen? Har det inte uppkommit ett nytt tonläge? Kom ihåg: Vi är ej ofelbara. ”Fram för större rättvisa i världen!” – låt ej detta krav endast förbli ord! Det är också fråga om västvärldens övermod, sa C H. Klart är att vi alla har gemensamma problem. Vi bör hålla i minnet att allmänna ideal är så att säga tunn luft, om dem är det lätt att komma överens. Det är då det handlar om konkreta bud som divergens uppstår.
Skal: regler som påminner och förenar
¤ Mat och dryck: I judendomen förekommer väldigt många matregler som avgränsar. Beträffande alkoholförbud är det inte generellt inom islams länder, som bekant ej heller i kristenheten. Dessa regler kallas signaletiska bud. ¤ Kläder, hår och skägg: Här finns naturligtvis skilda stilar. Skägg har sedan gammalt signalerat visdom – det är män som ”velat visa att de varit visa”. Det är lätt att se att diverse ledare, äldsteråd m.fl. haft och har denna markör. ((Skägg bärs av nästan alla män i t.ex. Afghanistan, men ej endast av muslimer. Min anm.)) ¤ Nöjen och fritid: Här finns självklart tydliga skillnader mellan könen. Sällskapsdjur har vi i väst ett annat förhållande till än i många andra kulturer. För en muslim är djur vanligen ”orena”, varför det skulle vara helt otänkbart för en sådan person att kela med djur - till och med i sängen, såsom sker i en del västkulturer. Perverst! I en saga döpte kungen sin hund till ”Ali” – fruktansvärt! tycker mången muslim. Det arabiska namnet Ali betyder ”den höge”. ¤ Sexualitet och äktenskap: Ej samlag före äktenskapet (?), ej äktenskapligt samlag upp till 12 dagar efter menstruation. ¤ Familjeliv och uppfostran: Förr var det en kristen ”plikt” att aga barn; det finns stöd för det i Bibeln. ¤ Helger och högtider: Dessa lever i hög grad kvar även hos judar i Sverige som annars mestadels är sekulariserade. När det handlar om mat, helger och högtider iakttas de av judar, som när det gäller sex och moral m.m. dock knappast skiljer sig från befolkningen i övrigt. Den muslimska månkalendern är svår för oss; svenska almanackor borde ta med de muslimska högtiderna, ty invandrarhelger brukar ignoreras av svenskar. Vi som så självklart håller på våra stora helgtraditioner – om än oftast sekulariserade: julen etc. - bör ha förståelse för andra sedvänjor. Håll kulturen vid liv! Manade C H i det han avslutade föreläsningen.
Frågestund
Några boktitlar nämndes; Christer Hedin har bl.a. skrivit följande: Islam i vardagen och världen och Värdegrund och svensk etnicitet. Inom kort utkommer en ny: Bibeln och Koranen. Den inledningsvis nämnda tidskriften Minaret rekommenderades. ((Den förstnämnda boken har jag nyligen läst. Liksom denna finns Minaret på Stadsbiblioteket, den utkommer med några nummer per år och håller högklass. Förutom intressanta artiklar finns även fina dikter. Min anm.))
Fråga: Varför har du mest tagit fram olikheter? Det finns väl likheter också? Svar: Visst finns det många likheter. Bibeln är ju rik och liknar Koranen i många hänseenden. Beträffande hedersmord igen: Det finns inget stöd i Koranen för detta. I Koranen framhävs upprepat Guds barmhärtighet. Om man felat och ångrar sin synd ges förlåtelse. Allah är sträng men samtidigt förlåtande.
Fråga: Islam framstår alltid som problem när man undervisar i religion. Det är svårt att undvika denna allmänna bild. Hur ska man bäst gå tillväga? Svar: Har vi inte en ganska negativ syn i väst även rörande hinduismen och buddhismen? Givetvis frodas fördomar på alla håll; både muslimer och kristna har sådana gentemot varandra. Kanske det är lämpligt att i undervisningen börja med medeltidens arabiska förtjänster som utgångspunkt.
Här gjorde C H en utläggning om etnocentrism. Han illustrerade med en cirkel. Problem som uppstå i centrum flyttas ut i periferin, för annars hotas kärnan. Det är egentligen ej fel att vara etnocentrisk, ty hela folket (ethnos=folk) är i någon mening fånge i sin egen kultur och har alltså nödvändigtvis ett ensidigt perspektiv. Jämför Kina som kallades Mittens rike – fastän beläget ”längst bort” på världskartan! Och vad språk anbelangar: något ”änglaspråk” existerar ju inte. Ala språk är förankrade i en viss kultur. Vi ser ideal utifrån: Exempel: Att unga duschar nakna tillsammans efter ett idrottspass tycker väl vi är fullt naturligt. Nakenhet var naturlig för de gamla grekerna och kanske hos sentida västerlänningar – men är den det för en muslim? Djuren är ju inte nakna, så nakenhet är väl inte alltid naturlig. ((gr. gymnos=naken. Jfr gymnastik, gymnasium. Min anm.))
Fråga: Vi får så många intryck och upplevelser som skapar rädsla. Vi vill ju ha trygghet; vågar vi då sticka ut hakan? Svar: Visst har många xenofobi, rädsla för det främmande, vilket dock inte alltid behöver vara fel (Jämför ovan om etnocentrism). Exempelvis är det ju bra att vara rädd att plocka svamp som man inte vet om de är giftiga eller ej. Rädslan har ett överlevnadsvärde.
Fråga: Måste man inte göra klara avgränsningar mellan rätt och fel? Blir det inte annars för mycket relativism? Jämför FN-deklarationen om positiv resp. negativ rätt; rätten att överleva. Läs Amnestys senaste årsbok: tveklöst en gräslig lektyr innehållande massor av grymheter och övergrepp, verifierade med statistik. I öst finns otäcka regimer, ofta muslimska, där folket lever i ofrihet. Därför sker utflyttning och flykt när man måste ta avstånd. Vad gäller dödsstraff bör också USA nämnas. Amnesty väjer inte för att påpeka fel i västdemokratier också. Här finns även barbariska inslag, menaden frågeställaren. Svar: Som sagt är de högsta värdena abstrakta. Det finns de som hävdar att dödsstraff är uttryck för respekt för de mänskliga rättigheterna. De fattar inte hur vi andra med motsatt uppfattning tänker. Tillämpningen av överordnade ideal är svår, därför att de är så allmänt hållna. Jämför för övrigt frågan om könsstympning (ovan).
Fråga: Vilken framtid kan islam tänkas ha i Sverige? Kommer religionen att växa i betydelse? Svar: Det är svårt att säga hur invandringen kommer att bli framöver. Kommer många att lockas att gå över till islam? Nej, inte många. Islam har ingen hög prestige i Sverige. Dessutom tilltar sekulariseringen bland muslimerna. Kanske samma tendens där kommer till uttryck som hos oss svenskar: Religionen betraktas alltmer som en privatsak.
Fråga: Har Jan Guillous romaner om Arn påverkat oss vad gäller attityden till islam? Svar: Ja kanske lite. Nog har han en viss inverkan, så populära som böckerna blivit. Guillou vill utan tvekan nyansera svenskars bild av islam kontra kristendomen genom att ta fram historiska fakta. Beträffande Jerusalem: Rickard Lejonhjärta bröt alla sina löften om att skona befolkningen vid erövringen.
Fråga: Släktingar till invandrare lockas hit – kanske också av möjligheten att konvertera? Svar: Invandrade turkar och syrier stannar vanligen kvar här, helst med sina klanmedlemmar. Men är de muslimer lämnar de knappast sin tro för en annan; det brukar anses som svek att gå över till en annan konfession. Historiskt bestraffades konvertiter. I Turkiet har den muslimska aktiviteten i stort sett sänkts. Men där är det fortfarande ett svek att låta sig döpas kristet. I det muslimska Indonesien är toleransen stor; det går faktiskt att välja mellan olika religionstillhörighet (utom på de öar där stamkrig pågår). Jämför svenskt 1600-tal: Drottning Kristina var ju tvungen att lämna Sverige då hon konverterade. Religionen var alltså integrerad med samhället, och därför var det ett svek att byta tro. Jämför den muslimska världen idag.
Kort kommentar (2002)
Det var en utomordentligt intressant föreläsning följd av dito frågor och svar. I sammanhanget vill jag nämna att jag gjort ett referat av M K Bernströms besök i Skövde 8/4 2001: Om islam – frågestund med Muhammed Knut Bernström. (Bernström nyöversatte Koranen till svenska.)
Helt kort vill jag anknyta till det sista programmet i tvserien Saknaden efter Gud, eftersom detta hade rubriken Allah för alla. Göran Rosenberg intervjuade den lärde Tariq Ramadan, som bl. a. sade att muslimer inte känner ”saknad efter Gud”. Vidare: Budskapet är mycket enkelt: ”Var nära Gud (Allah)”. Problemet är att vi ofta komplicerar budskapet. Vi borde följa samma väg som Jesus, och långt före honom Abraham. Islam betonar människans hela liv, såväl det materiella som det andliga. Män och kvinnor är lika viktiga. Förbättra dig! Men då krävs fasta värderingar.
Tariq Ramadan framhöll även (som svar på intervjuarens frågor som här ej återges): Det finns nu flera invandrargenerationer i Europa, och många söker sin identitet. Det pågår en tyst revolution i det att islam inkorporeras i europeisk kultur. Ramadan ansåg att en förnyelse kan utgå från Europa, t.ex. vad gäller demokrati och lagstiftning. De olika kulturerna – i väst resp. öst – har dock mer som förenar än som skiljer. Emellertid är det fråga om nya utmaningar. Om polygami sade han: Olika tolkningar finns i Koranen, men inget förbud. Muslimer i väst respekterar sitt nya lands konstitution; alltså är det ej tal om månggifte för deras del. Polygami förekommer överhuvud ej ofta numera.
Tyvärr framstår islam för européer som en skrämmande religion på grund av koppling till terrordåd. Dessa kan delvis förklaras med att 80-90 % av muslimerna lever i diktaturer, där ofrihet medverkar till att terror uppstår. Den vidgade klyftan mellan fattiga och rika har givit fler radikala muslimer. I Afghanistan utnyttjade USA tidigare radikala muslimska grupper för sina syften, men annars stöds konservativa muslimska stater gärna av väst på grund av oljan.
I väst finns tendenser till andlig förnyelse, och en del intellektuella sökare är intresserade av islam. Om religiös mångfald skall vara möjlig, är det fråga om delat ansvar. Det går inte med en ömsesidig inställning som ”de gillar inte oss”, ej heller håller en situation där vardera parten hela tiden tvingas försvara sig mot den andres anklagelser. Självkritik är också nyttig. Det gäller att alla söker lära känna sig själva och öppet visar vilka de är. Om jag gör det kan jag respektera andra och vice versa. Vi skall hjälpa varandra till ömsesidig förståelse. Profeten Muhammed sade: ”Hjälp den broder som har fel.”
Anmärkning 2014: jag vill bara tillägga att ovanstående text är samma som referatet i mars 2002. Det här var den första föreläsningen i serien MÖTEN MED ISLAM I SVERIGE. För övrigt rekommenderas en jämförelse med dagens förvärrade situation med ökad rasism som följd.