Befolkningsåldrande - en tickande bomb?
Diana Corman föreläser 2/10 2001
Högskolan i Skövde
Denna föreläsning ingår i serien Perspektivföreläsningar. ”Öppen föreläsning om demografiska utmaningar och dess konsekvenser för samhället i framtiden. Föreläsningen inleds med en kort presentation av demografin som ämne, illustrerade med några konkreta exempel från Skövdes befolkning. Sambanden mellan låga fruktsamhetstal och en hög andel äldre befolkning analyseras, och dess konsekvenser för ekonomin på lång sikt. Föreläsningen avslutas med att olika lösningar för befolkningsåldrande diskuteras. Diana Corman är fil dr i demografi. Hon disputerade 2001 vid Stockholms universitet. Hon forskar nu vid Institutet för framtidsstudier om demografiska förändringar och dess konsekvenser och utmaningar för ekonomin och samhället i framtiden.” (Affisch)
Diana Corman nämnde inledningsvis att hennes forskning berör framtidsfrågor som involverar olika demografiska strukturer som är geografiskt betingade – dels i enskilda länder, dels i hela världen. Europa och världen i övrigt är mer ömsesidigt beroende av varandra än någonsin under pågående globalisering. Vilka problem kan förutses för mänskligheten i framtiden vad gäller befolkningsutvecklingen? Forskare från olika delar av världen deltar i internationella konferenser avseende demografi. Det anlagda tidsperspektivet avser 20, 30 och 50 år framåt i tiden i D C:s forskningsprojekt. Åhörarna fick f.ö. se hennes doktorsavhandling, publicerad vid Demographic Unit, Stockholm University: Success at work and in family life: Studies in selected Western fertility and family dynamics.
Graden av fruktsamhet är I grunden resultat av mänskliga beslut. D C har främst jämfört förhållanden i Sverige och Frankrike (där hon vistats) och undersökt familjer med barn. De båda ländernas förhållningssätt skiljer sig från varandra; Frankrike är mån om att ännu behålla sin status som stormakt, medan Sverige kännetecknas av att vilja främja lika rättigheter och delat ansvar mellan män och kvinnor. -- En enkät som U.S. Census Bureau publicerat delades ut av D C; 20 Questions About Global Aging (med ”facit” på baksidan).
D C presenterade kortfattat vad demografi som ämne går ut på: Att studera mänskliga befolkningar, särskilt avseende storlek, sammansättning och utveckling, samt allmänna kvantitativa egenskaper. Variationer i antalet födslar resp. dödstal är avgörande för hur befolkningen förändras. Vidare studeras olika strukturer vad avser män resp. kvinnor (könsfördelning) samt åldersfördelning. Studier av fruktsamhet har förstås varit mest inriktade på kvinnor, men numera gäller de även män. I Sverige finns något fler män än kvinnor.
Fruktsamhetsmått
Allmänna födelsetal – antal födda barn under ett år i Skövde 2001: 447 barn. Ålderspecificerade födelsetal – antal födda barn till kvinnor i fruktsam ålder 15-49 i relation till antal kvinnor i samma ålder (…) Det summerade fruktsamhetstalet – TFR 2001 i Skövde: 1,41 barn per kvinna. ((Här liksom i fortsättningen visades en hel del statistik i tabeller; jag kan bara återge glimtar, alltså enstaka fakta, tyvärr ibland en smula osammanhängande. Min anm.))
D C påpekade att kvinnans mest fertila ålder infaller i 20-årsåldern, varefter fertiliteten sakta avtar. Socialdepartementet i Sverige har konstaterat att tillräcklig kunskap saknas om hur denna minskning sker. – Angående nämnda födelsesiffra 1,41 barn/kvinna i Skövde 2001 tillade D C att högst låg Övertorneå med TFR 2,23. Medeltalet för Sverige var 1999 1,5 enligt SCB:s hemsida.
Fruktsamheten i Sverige har sedan länge varit i stort sett stabil. D C sade att fruktsamhetstalet perioden 1900-1950 låg på två barn per kvinna. Men 2,2 behövs för att befolkningen ska reproduceras. Därför behövde dödligheten sänkas för att uppnå jämvikt i reproduktionen. Ett lands/regions utvecklingsstadium spelar även en roll.
En annan faktor av betydelse i sammanhanget är in- resp. utflyttning. För Skövdes del (1999?) var 119 män och kvinnor i åldern 20-24, men antalet kvarvarande blev 105. ((Detta är lite oklart, något saknas. Min anm.)) F.ö. flyttar kvinnor mer inrikes, medan män oftare flyttar utrikes; invandrare nämndes i samband med detta. I en av tabellerna kunde man se dels andelen invånare i åldern 65 och äldre, dels de som var födda utomlands. Siffrorna var från år 2000. Här återges bara några få exempel på olika svenska städer/orter: Skövde 16,6% äldre (65+), 9,4% utrikesfödda. Botkyrka: 10,1% resp. 32.5%. Pajala: 26,9% resp. 11.0%. Hela riket: 17,2% resp. 11,5%. Om 30 år kan siffran för utrikesfödda möjligen vara 25%.
Antalet förvärvsarbetande spelar givetvis stor roll. I statistiken anges hur många som är aktiva i åldern mellan 20 och 64 per 65+( dvs. fr.o.m. vanlig pensionsålder och äldre ). För 1970-talet anges siffran 4, som inom 15 år väntas sjunka till 2 ((oklart vilken måttsenhet som använts, troligen procent. Min anm.) Tydligt är i varje fall att det föreligger ett ökat tryck på de aktivt förvärvsarbetande som proportionellt sett blir färre.
Allt fler människor når numera hög ålder, vilket automatiskt medför att de som arbetar totalt sett får en större försörjningsbörda. Dessutom blir det ett stegrat vårdbehov. Andelen personer i kategorin 65+ var i Sverige år 2000 17% av befolkningen. Den siffran väntas 2032 ligga runt 25% (ovan). För Europa angavs samma år totalt 14%, Detta tal beräknas stiga till omkring 28% år 2050. För världen (globalt) 2000: 7% och 2050: ca. 13%. Nuvarande procenttal för Nordafrika + Orienten: 15% och 2050 uppemot 24%. Dock är befolkningen där förhållandevis ung.
Personer över 80 år blir fler. År 2000 fanns här i landet 43.000. 2025 beräknas 80+ bli 1½ gånger fler i denna grupp. 2050 väntas antalet vara 846.000, vilket är 10% av hela befolkningen! Självfallet behövs mer vård. Det stigande vårdbehovet motverkas emellertid i viss mån av selektionsprocessen, dvs. de som får ett längre liv än genomsnittet är så att säga ”utvalda” (Jämför Darwin, ”the survival of the fittest”). Visserligen kräver fler äldre mer vård, men kanske mest under kortare perioder, bl.a. i form av intensiv vård. Den genomsnittliga vårdtiden är ca. 6 månader. Man kan urskilja både positiva och negativa sidor i utvecklingen.
Andel (%) av arbetskraften i Sverige i olika åldrar och kön: 50 år: kvinnor 85,8, män 89,6. 55 år: kvinnor 83,9, män 87,2. 60 år: kvinnor 65,4, män 72,1. 64 år: kvinnor 25,2, män 38,0. Efter 65 arbetar 6% av kvinnorna och 7% av männen.
Av förvärvsarbetande i åldersgruppen 55-64 deltog följande andel (%) svenska män under dessa år: 1970: 91,0; 1980: 87,7; 1990: 87,8; 1998: 83,6%. ((Jag hann anteckna alltför få motsvarande siffror för kvinnor. Min anm.)) Talen varierade i olika län. Man räknar med en genomsnittlig ökning i Sverige på 20-30% under en 30-årsperiod. Man tror att Västra Götaland inom 30 år har fått en ökning med 50%, Stockholm med ännu mer.
D C har också studerat ”världen”, närmare bestämt de 25 ”äldsta” länderna, med andra ord de med den äldsta befolkningen. Vad Europa beträffar är Italien nr 1 och har det lägsta barnafödandet. Sverige kommer som som nr 3 vad gäller mängden åldrande: 17-18% är här äldre än 65. Motsvarande siffra för Frankrike är 16%. Av övriga större europeiska länder har Tyskland låg nativitet; den har varit låg under långa perioder.
Man har i Sverige nyligen diskuterat möjligheten av arbetskraftsinvandring för att råda bot på beräknad framtida brist på arbetskraft i Sverige. D C menade att det inte är rätt väg, i varje fall inte om man ser på den demografiska bilden i andra europeiska länder. Det är inte heller så mycket arbetskraft som kan hämtas från de forna öststater som står i begrepp att bli medlemmar i EU. Befolkningen där åldras nämligen också snabbt och de utvandrare därifrån till västländer som Sverige kommer förmodligen inte att i större antal söka arbete i väst, då deras arbetsinsats efterfrågas på hemmaplan.
Den demografiska utvecklingen är en lång process. Som exempel tog det 115 år att fördubbla andelen äldre i Frankrike, från 7 till 14% av den totala folkmängden. Som jämförelse nämndes att motsvarande fördubbling av äldrebefolkningen tog 85 år i Sverige. Motsvarande siffror för Japan och Kina är 26 resp. 27 år. I Japan är man bekymrad över det snabbt accelererande befolkningsåldrandet, och som bekant har expertdelegationer sänts till Sverige för att studera åldringsvården här.
Beträffande den åldrande svenska arbetskraften angav D C skillnader mellan privatanställda och de i den offentliga sektorn. De förras genomsnittsålder är 38 år, medan de offentliganställda är 43 i snitt. Vad beträffar tillväxteffekten är den störst i åldern mellan 50 och 60. Effekten är ett dilemma för den offentliga sektorn. I denna ingår ju skolor, vård etc. med väldigt många aktiva förvärvsarbetande, vilket är en mycket positiv faktor i samhället; alla dessa bidrar ju i hög grad till pensionsfonderna också.
Därefter diskuterades framtidens globala inkomstutveckling från 1998 och fram till 2050. Generellt kan sägas att BNP per capita till 2050 (inkl. en förutsägelse av läget 2030) kommer att öka mest i Asien och Amerika (Sydamerika). Indien och Kina beräknas ligga högst, men USA och Europa kommer troligen ej att ha särskilt stor tillväxt. Slutsatsen blir att tillväxtökningen flyttar från Europa till andra länder.
Föreslagna lösningar för Sveriges del och för åtskilliga andra västländer – jämte kommentar: * Arbeta längre. – Kommentar: Svårt att genomföra. Trenden är f.n. den motsatta (jämför övriga Europa). * Skaffa fler barn. – Barnafödandet är också ganska svårt att främja i nämnvärd grad. * Arbetskraftsinvandring. – Tveksamt om arbetskraft kan importeras från närliggande områden (se ovan). * Teknologisk utveckling. – Detta kan vara en potentiell lösning. * Bättre hälsa. – Stora vårdsatsningar behövs; i synnerhet krävs förebyggande hälsovård. * Reformer i pensionssystemet. – Här föreligger finansieringsproblem. * Långsiktigt perspektiv. – Turkiet är exempel på ett land som gör framsteg på sikt. * Konkurrens. –T.ex. Tyskland och Storbritannien konkurrerar om potentiell arbetskraft utifrån. * Pensioner. – Friska ”55+” bör fortsätta arbeta, framför allt i äldrevård och barnomsorg.
Vad gäller vårdinsatser som utförs av äldre nämnde D C exempel på volontärarbete i USA, där äldre personer frivilligt ställer upp inom vårdsektorn. Deras bidrag förmedlas via en sorts ”bank”. Frågan är vad man ska göra med dem som inte vill delta. D C sa också att i Japan tar anhöriga hand om sina gamla på ett bra sätt, bl.a. därför att kvinnorna inte så ofta är ute i arbetslivet. Emellertid minskar frivilliga vårdinsatser nu även i asiatiska samhällen.
Flera frågor/inpass från åhörare förekom under föreläsningens gång; så refererades t.ex. till ett TV-program, Dokument utifrån, i vilket bl.a. Italiens och Japans låga nativitet behandlades. Sverige visar dock f.n. en viss uppgång. Det påpekades att familjefäder måste stöttas och ges möjlighet att vara hemma. Vidare framhölls att barnafödande och förvärvsarbete inte går ihop. En fråga var: Hur tänker man i Sydeuropa satsa för att stimulera fler födslar?
D C nämnde Frankrike som hon känner; där finns andra stödformer för kvinnor än hos oss. Kvinnorna ges möjlighet att snabbt komma ut i arbetslivet igen efter barnafödande: barnskötare tar hand om de små. (Någon nämnde ordet ”pigor”.) I Italien och Frankrike söker man privata lösningar I högre grad än här, bl.a. rycker släkten ofta in.
Kanada tar emot invandrare och satsar på välutbildad arbetskraft utifrån. IT-utbildad personal har flera länder sökt utomlands. Beträffande IT-kunniga från Polen är erfarenheterna blandade. Tyskland tycks ha dåliga erfarenheter av att söka IT-personal, framför allt programmerare från Indien. Det har inte blivit någon succé i Tyskland, ty USA har varit mer lockande för utbildade indier.
Någon frågade D C hur hon bedömer befolkningsutvecklingen i Sverige och andra västländer framöver. Hon framhöll att Sverige och Frankrike m. fl. har ökat folkmängden något under senare år. Viktiga faktorer för utvecklingen i varje land är som sagt förhållandet mellan antalet födda och avlidna samt mellan in- och utvandring. Invandringen väntas tillta under 20-30 år framöver. Folkökningen blir ringa, i storleksordningen 0.2-0.3%. Men denna svaga ökning ger ändå en procentuell fördubbling på 130 år.
Det propageras via lobbyverksamhet inom näringslivet för en ökad arbetskraftsinvandring. 25% av invandrarna söker sig till Sverige enbart på grund av att de önskar arbete här. D C tycker inte att Sverige driver någon uttalad befolkningspolitik. Många som nu kommer hit har mestadels anhöriga och släkt som redan fått uppehållstillstånd och bor här. Svenska myndigheter försöker erbjuda män och kvinnor samma möjligheter. Slutligen trodde D C att födelsetalet på sikt i stort sett förblir oförändrat i Sverige.
Bilaga: Diana Cormans recension av Mullan, Phil (2000) The Imaginary Time Bomb. Why an Ageing Population is not a Social Problem. Bl.a.denna recension Överdriver vi problemen med ett åldrande samhälle? delades ut under föreläsningen och är värd att återges här i avskrift (Min anm. Mars 2016). ”Redan genom titeln har författaren (till nämnda bok) intagit en kontroversiell ställning. Ekonomen Phil Mullan går härigenom emot den bild som många forskare har målat upp den senaste tiden. Befolkningens åldrande, menar han, är ett bekvämt argument för dem som pläderar för en minskad offentlig välfärd. En åldrande befolkning presenteras ofta som det största hindret för att uppnå ekonomisk tillväxt, i stället för som ett av flera hinder.
Mullans centrala tes är att samhällen har kunnat hantera en åldrande befolkning förr och kan göra det igen. Samhällen avstannar inte, utan tenderar att expandera och öka sin välfärdskapacitet. Även om perioder av välfärd brukar växla med perioder av ekonomisk kris, har den långsiktiga trenden ändå varit ökad produktivitet och välstånd från en generation till en annan. Moderna samhällen fördubblar ofta sitt välstånd vart 25:e år. Även om den årliga tillväxten skulle minska, kan inte en åldrande befolkning med automatik sägas vara förklaringen till detta. Redan nu har OECD-länderna kanske mer än 30 miljoner arbetslösa. Åldrande kan inte användas för att förklara bort detta enorma slöseri av produktionsförmåga, menar Mullan.
Optimistiskt antagande
Mullan antar optimistiskt att Storbritanniens ekonomiska tillväxt kommer att öka med 2,25% per år för perioden 2000-2040. Beräkningar som gjorts vid Institutet för Framtidsstudier visar siffror för Storbritannien som är mindre optimistiska. Dessa antyder istället en tillväxttakt på 2-2,3% per år för perioden 2000-2025 och en mer blygsam tillväxt på 1,3-1,5%/år för de följande 25 åren. Institutets prognoser för Storbritannien och de övriga OECD-länderna är baserade just på effekter av åldersstrukturen. I analysen tas hänsyn till det faktum att en ökande andel äldre i befolkningen på lång sikt kan reducera tillväxten.
Phil Mullan bygger upp sina argument genom att utmana och motbevisa 8 vanliga föreställningar om åldrande: 1. Åldrande är en konsekvens av minskad dödlighet. 2. Åldrande inträffar därför att äldre personer lever längre. 3. Åldrande är ett naturligt fenomen. 4. Åldrande är en permanent tendens. 5. Åldrande befolkningar är dyra och representerar en stor börda för samhället, speciellt för välfärdsstater. Denna börda kommer att öka i framtiden. 6. Statliga pensionssystem kommer att kollapsa på grund av åldrande befolkningar. 7. Fler äldre betyder en ökning i sjuklighet och beroende. 8. Åldrande befolkning är ett hinder för ekonomisk tillväxt.
Mullan menar istället att fallande fruktsamhet är den viktigaste förklaringen till åldrandet. Myten om sjuklighet hos äldre överdriver vårdinsatserna och behandlingskostnaderna för äldre personer och förstärker föreställningen av åldrande som en börda för samhället. Men verkligheten är, menar Mullan, att de flesta äldre personer varken är sjuka eller i behov av vård. En förklaring till att många blir allt äldre är förbättringar i levnadsstandarden. Hälsosammare livsstil och tekniska framsteg gör att dagens äldre har bättre hälsa än tidigare, vilket minskar vårdkostnaderna. Allvarliga sjukdomstillstånd brukar vara koncentrerade till en allt kortare period i slutfasen av livet. Amerikanska forskare har räknat fram att genomsnittsperioden av allvarlig sjukdom i livets slutskede är fem månader. Trenden pekar dessutom mot ett länge liv utan sjukdom.
Problematisk förklaring
Men det finns vissa problem i Mullans förklaringsmodell. Det går inte att bortse från det faktum att befolkningen i Storbritannien och många andra västeuropeiska länder åldras. Om 30 år är en av tre invånare i flera OECD-länder 60 år eller äldre, Detta kommer att betyda större vårdinsatser och bli en utmaning för pensionssystemen. Ett problem med Mullans argument är att han underskattar försörjningsproblemen med en allt högre andel äldre befolkning samtidigt som antalet människor i arbetsför ålder minskar.
Phil Mullan förklarar förändringarna i de olika komponenterna av befolkningsutvecklingen med hjälp av enkla demografiska begrepp. Mullan utgår från situationen i Storbritannien, men underbygger ofta sina teser genom jämförelser med övriga i-länder. Hans bok har redan fått mycket uppmärksamhet i media, mest på hemmaplan. (The Guardian, The Week, Socialist Review). Storbritanniens professionella aktuarie- och försäkringsorganisation, Faculty and Institute of of Actuaries, ordnade kort efter publiceringen av Phil Mullans bok en speciell debatt med titeln: Living longer is bad for the nation's wealth. Debatten pekade mot att en åldrande befolkning i sig inte kommer att avgöra den ekonomiska tillväxten. Två exempel på detta var: * Ny teknologi och dess användning. * Den politiska betydelsen av en större grupp äldre.
Phil Mullan är inte ensam i sitt försök att ge en mer nyanserad bild av befolkningens åldrande. I Kanada har en annan ekonom, Monica Townson, vid The Canadian Centre for Policy Alternatives, nyligen publicerat boken Public pensions under attack. Pension industry is warning of ”demographic time bomb”. Townson försöker på liknande sätt dementera alarmerande varningar om åldrandets risker och slå hål på myten att endast en privatisering av pensionssystemet skulle kunna rädda oss ur krisen.
Slutligen kan sägas att The Imaginary Time Bomb är en mycket lättläst bok som är läsvärd för alla som är intresserade av konsekvenserna av en fortsatt åldrande befolkning. DIANA CORMAN”
Min kommentar till föreläsningen 2002
Åhörarna fick ta del av några nummer av tidskriften Framtider, som ges ut av Institutet för Framtidsstudier, och Diana Corman är en av medarbetarna i denna tidsskrift. Min avskrift av hennes recension av The Imaginary Time Bomb… återfinns i Framtider 2/2000.
Jag ska som lekman framföra ett par synpunkter. Först och främst vill jag säga att det var en intressant föreläsning i ett angeläget ämne. Man har ganska ofta talat om den stora faran av en befolkningsexplosion i världen, men jag har intrycket av att man sett onyanserat på befolkningsproblemet. Själva ordet ”explosion” ( ej D C:s ord) inger oro och onda aningar. Den recenserade boken ger däremot en nyanserad demografisk bild i D C:s Överdriver vi problemen med ett åldrande samhälle?
I mitt referat ovan har jag citerat några – tyvärr lite lösryckta – siffror. Enligt min uppfattning bör man ta statistiska uppgifter med en nypa salt, speciellt om det är fråga om en prognos som sträcker sig långt fram i tiden. Jämför Framtider 4/2001: Temanummer Är det möjligt att forska om framtiden? Osäkerheten är alltså ganska stor; vi vet ju att många oförutsedda händelser kommer att inträffa. Men visst är det nödvändigt att söka se tendenser i utvecklingen framöver — samtidigt som man måste blicka bakåt för att få perspektiv (Högskolan i Skövde har Perspektivföreläsningar av hög klass).
Förutom att man knappast kan få med alla relevanta faktorer, även om man som brukligt är presenterar flera altenativ, s.k. scenarier, så är siffror som anger en kommande potentiell utveckling ofta mycket osäkra. Dessutom ger delvis olika scenarier lite varierande siffror i vart och ett av fallen. Man utgår ifrån att en tendens oförändrat ska hålla i sig en längre period, varvid man exponentiellt bygger på en hittills given utvecklingskurva. Likväl vet vi som sagt att oväntade händelser kommer att ske som rubbar prognosen mer eller mindre och ger kurvan ett annat utseende. Detta hindrar dock ej att man måste prognosticera så gott det går – men väl medveten om osäkerhetsfaktorn. Statistik kan som bekant också tolkas på olika sätt. Då det gäller framtiden är det närmast fråga om sannolikheter.
Globaliseringen gör sig gällande på en rad områden. Det som förmodligen är mest påtagligt är ekonomins företrädesrätt, men även kulturellt är det globala trycket uppenbart. Ingen kan sväva i okunnighet om att terrorismen globaliserats – liksom motståndet mot den. Sedan är det en annan sak hur ”terrorism” bör definieras – samt vilka som utövar den.
Det talas mycket om konkurrens i den s.k. fria världen; extrem konkurrens leder till utslagning av individer och grupper. Emellertid diskuteras samtidigt stora kartellbildningars konkurrensbegränsande effekt. Framför allt är det välkänt hur högst några tiotal gigantiska globalt verksamma företag på olika områden har mycket stor makt och bestämmer utvecklingen på världsmarknaden. Konkurrens på arbetsmarknaden leder dessutom till stegrad arbetstakt med stress och sjukdom i slutändan.
Jag menar att den nuvarande världskapitalismen och dito finanssystem uppvisar allvarliga systemfel, som även har stor inverkan på förhållandet mellan s.k. i- och u-länder: klyftorna vidgas uppenbarligen. Den selektiva processen i samverkan med utslagningsmekanismen gör gapet mellan rika och fattiga allt större. Utpressning i form av krigshot och aggressionskrig förvärrar naturligtvis det hela.
Jag citerar här ur en rapport i Framtider 4/2001, kallad Framtidsstudier i världen. Rapport från en konferens i Brasov om demografi och miljö: ”De (Thomas Lindh och Lena Sommestad) presenterade ett s.k. paper (eng.) med titeln Demography as Crystal Ball – Using Demographic Information to Forecast Economic Trend Shifts, och pekade på att ålderssammansättningen i ett land har stor betydelse för sparande, investeringar, inflation och andra viktiga komponenter i landets ekonomiska utveckling. Men detta har inte tidigare uppmärksammats i särskilt stor utsträckning. Demografi kan emellertid ge en ganska fast grund för att förutse ekonomiska effekter, betonade Lindh och Sommestad”.
Ovanstående avsnitt visar sambandet mellan demografi och ekonomi, vilket stöder vad jag själv ovan anfört. Det är inte svårt att finna ytterligare kopplingar; så är ju u-länder, ofta med stor överbefolkning och hög arbetslöshet, attraktiva för den industrialiserade västvärldens investeringar. Eftersom lönerna i de råvaruproducerande u-länderna är låga, är det mycket lönsamt för de globala jätteföretagen att investera där när det gäller enklare tillverkningsindustri. ”Outsourcing” har ju blivit ett begrepp som nästan varje svensk känner till – och inte så få svenskar har förlorat jobbet genom denna utflyttning av industriföretag. Fenomenet gäller förstås inte bara vårt land.
Otvivelaktigt står vi inom en snar framtid inför stora utmaningar såväl beträffande ekonomin som samhället i övrigt. De sociala aspekterna och konsekvenserna av nerdragningar på olika håll, t.ex. i vårdsektorn, samt privatiseringsvågens inverkan visar sig nu. Det finns helt säkert ett tydligt samband med de starkt ökande sjukskrivningarna, vars orsaker ligger på ett djupare plan än bara vissa läkares alltför liberala sjukskrivningsbeslut eller rent av fusk. Vad gäller vår åldrande befolkning får man hoppas att de gamla inte råkar illa ut när det snålas med vården på grund av vikande konjunktur. Det finns givetvis redan illavarslande tecken men förhoppningsvis är mörkertalet av brist på hjälp eller rentav vanvård ännu8 ej särskilt stort. I rättvisans namn ska dock sägas att den svenska vårdapparaten fungerar förvånansvärt väl trots stegrat tryck på den. Medicinsk personal gör i allmänhet ett mycket gott arbete. Och vi får inte glömma att Sverige i ett globalt perspektiv är privilegierat.
Slutligen ska man komma ihåg att problemen är oerhört olika i skilda länder. Demografiskt är det naturligtvis en himmelsvid skillnad mellan tredje världen och den rika västvärlden. Att upprepa att ”pengar är makt” är synnerligen trivialt men påståendet är icke desto mindre sant. Ingen torde kunna förneka att råvarorna i u-länderna är så billiga just på grund av att i-länderna har makten att bestämma priserna. De sistnämnda säljer sedan förädlade produkter till behövande u-länder till för dem mycket höga priser.
Vidare vill jag påminna om att varje problem kan ses ur olika perspektiv och med skilda inställningar till detta. Attityden att alltid söka se någon möjlighet att komma till rätta med svårigheterna är självfallet mycket mer fruktbar än att kapitulera inför dem. Att genomföra förbättringar möter dock många verkliga eller inbillade hinder. Det tycks också ligga i den mänskliga naturen att låta en negativ utveckling gå alltför långt innan man inser allvaret och gör någonting åt saken. Jag nöjer mig med att hänvisa till miljöproblemen; vi har länge nog hört att ”det inte är för sent än att på allvar ta itu med dem”. Men den dagen kan mycket väl komma, då tiden faktiskt (”omärkligt”!) runnit ut. Sanningen att säga har det i själva verket redan hänt i många fall.
Allra sist vill jag framhålla att jag generellt trots allt är försiktigt optimistisk – på sikt. Demografiska förändringar tar god tid på sig (se ovan) –åtminstone har så tidigare varit fallet. Emellertid förefaller utvecklingen gå allt fortare. Därför gäller det för de ytterst ansvariga att försöka komma i kapp den vad beträffar genomförandet av åtgärdspaket – förvisso ingen lättuppgift.
Kort kommentar i mars 2016
Jag vill bara peka på allt oväntat som hänt på senare år. Prognosmakarna har knappast kunnat förutse Syrienkriget och de stora flyktingströmmarna – i vart fall inte förlopp, långvarighet och omfattning. Av det skälet måste jag tyvärr bedöma dagens läge som än mer oroande – trots några få ljuspunkter som även de börjat blekna. Jag tänker på flyktingfrågan som först tydde på ansenlig svensk politisk vilja att av humanitära skäl ta hand om alla flyktingar. Sedan tog främst ekonomiska skäl och resursbrister överhanden som ledde till åtstramningar praktiskt taget överallt. I skrivande stund pågår krismöten i EU-ledningen -- oviss fortsättning följer…