Begär

Kakan är så god, den måste ätas opp! / Kaffe med dopp, ta ännu en kopp. / Kom hit på kalas i samlad tropp. / Ta för dig, så oss ju tiden lär. / Gräddtårtan lockar med härliga bär. / Ta allt du kan i njutningens sfär. / Att inte njuta vore rent befängt. / För måtta har mången dörren stängt. / En del har alla gränser sprängt. / Kör bara på, ända in i kaklet! / Så sa väl aldrig Delfi-oraklet? / Är vi kanske med om det sista spektaklet?

Inte för att jag är något kakmonster, men det blir lätt för många småkakor i längden. Förresten så kan ju kakor se ut nästan hur som helst: sockerkaka, äppelkaka, för att inte tal om en kaka hårt bröd, samt olika slags chokladkakor förstås. Choklad kan säkert vara beroendeframkallande: mycket vill ha mer. Andra talesätt som de flesta känner till: ”Kaka söker maka” och ”Kronans kaka är liten men säker”. Tolkar jag det förstnämnda rätt om jag säger att den ena kakan ger den andra – smakar mer helt enkelt. Eller också betyder det att lika dras till lika. Den andras utsagan höll nog streck förr (Kronan= staten).

Intet ont om kak- och andra kalas; festlighet i glädjens tecken behövs minsann ibland. Kulturgalan 29/12 2016 var en härlig fest av format. Men det är inte så bra när det blir för mycket av det goda i vardagslag, det gäller både godis, mat och dryck. Starka drycker i mängd gör som bekant omdömet omtöcknat, medan livsmedel med ohälsosamma tillsatser, liksom en massa onyttigt snask, har som alla vet en negativ hälsoeffekt i längden.

Visst slår jag in öppna dörrar, men frågan är: Kan det bli någon bättring? Det beror på oss alla om vi vill förändra läget i stort. Det kan tyckas vara en privatsak hur man livnär och hanterar sin kropp, men hela samhället påverkas i slutändan av majoritetens förhållningssätt. T.ex. fetma borde faktiskt inte vara något stort samhällsproblem, såvida man tog itu med den på rätt sätt. Och hur många mer eller mindre misslyckade bantningskurer finns det inte!

Symptom på övervikt är lätt att konstatera, och det är enbart symptomen man vid behandling går på; det gäller f.ö. medicinska besvär i allmänhet. I fallet med onormal fetma är det förstås grundproblemet som ska angripas i första hand: Var uthållig och ät mindre. Detta låter lätt som en plätt, men är naturligtvis inte så enkelt som det låter. Mat(o)vanor brukar nämligen vara väldigt stabila och svåra att rucka på. Dock ändras en hel del över tid: tänk så många utländska maträtter vi importerat. Men begär och kräv mindre kött i kosten.

Visst är det mycket man önskar ha. / Vad är det då man i livet begär? / Att vilja må gott är som det ska. / Vad gör oss väl? Åsikter går isär. / Övermått är dock aldrig bra./ Det på jordens resurser tär. / Man vet ej vart det bär sta, / när man guld med täljkniv skär. / Är det rätt att från de fattiga ta? / De löper risk att hamna i misär.

Begär betyder ju stark lust och åtrå. För att anknyta till sistnämnda rimrader hänvisar jag till de ytterst starka ekonomiska drivkrafter som lätt slår över i omåttlighet och skär girighet. Märk att det då alltid är de ekonomiskt svaga och utsatta som drabbas mest; notan betalas av dessa andra. Att leva i överflöd och sko sig på andras bekostnad blir allt vanligare. Jämför hur man nu med all rätt kritiserar makthavare som låter skattebetalarna stå för räkningar på många tusen kronor som uppkommit genom slöseri med allmänna medel på dyrbara fester och konferenser.

Än värre är det när ligor sätter korruption och bedrägeri i system. Ekonomin är styråran i samhällssystemet, och begär och begärlighet håller rulljansen igång, men det behövs gränser för att stävja svinn och slöseri. Frågan är då: Hur långt får det gå, hur många avarter och negativa trender kan accepteras? Ekonomismen har i vart fall lett till överdrifter och delvis rent förfall i det kapitalistiska systemet.

Än mer mänskligt fundamentalt är emellertid det sexuella begäret ( lusten, åtrån) såsom drift för fortplantningen. Liksom ekonomi kan urarta till ekonomism, kan sund sexualitet förvandlas till sexism. (Lägg märke till hur de flesta ord på –ism har en negativ klang.) Filosofer talar om samtidens hedonism, d.v.s. att betrakta lust och njutningslystnad som livets högsta goda. Att njuta av livet när tillfälle ges, är givetvis fullt legitimt, särskilt som livet emellanåt verkligen ej är någon dans på rosor – så passa på! Men det är sexismens överdrifter som vållar negativa konsekvenser: kärnfamiljens långtgående upplösning, otrohet, frekventa partnerbyten, otaliga skilsmässor, våldtäkter etc. (you name it).

Detta är ingalunda något nytt; ta t.ex. nutidens ”vänsterprassel” och jämför ett par av Bibelns Tio Guds bud: ”Du skall icke begå äktenskapsbrott” (nr 6) och (nr 10) ”Du skall icke ha begärelse till din nästas hustru...” (.här förk.) Alla dessa bud som säkerligen tillkom på förekommen anledning (och som få kan utantill idag), bryts det hejdlöst emot idag. Förbuden var helt säkert behövliga då – och tvånget att lyda dem kändes starkt hos de gudfruktiga. Lagar och påbud har funnits i tusentals år, men laglydnaden kan knappast ha varit mindre än nu.

I Romarriket kallades en lag för lex. / Allvar och skoj är det där med sex. / Några tycker det liknar ett spex. / En kroppsdel kan ju vara konvex. / Frågan om Eros tycks vara komplex. / Tidsandan visar klart en reflex / av hur man ser på lagens bud. / Förr lydde man sin stränga Gud. / Folket sågs då som Christi brud*. / Nu struntas det blankt i många förbud. / Nu vågar man allsköns gränser spränga. / Har du fel brukar du det förtränga. / Löften kan du svika eller förvränga. / Lagligt får hen sextjänst kränga. / Men köp får av lagen en känga: / Man har valt att den dörren stänga.

*Not: I GT beskrevs Israel som Kristi brud. Senare applicerades begreppet på kyrkan. Det är en metafor, liksom när Jesus ses som brudgum. (Kort ur Wikipedia)

Syndabockar söks ständigt. Slika skall sona skuldtyngda skurkars svåra svek. Svindlare samlar sagolikt stora summor. Summa summarum: somliga saknar samhällsansvar. Samtliga skuldkänslor som stegras stoppas sällan.

Sture Alfredsons hemsida