Betyg
Vem älskar inte att på andra sätta betyg? / Och du ser ditt eget värde. Var ej blyg! / Du är bäst! Mumla ej blott försagd i smyg! / Strunta i dem som tycker du är dryg. / Lite skryt är bra, det är alls inget otyg. / Men det är trist att avundsjuka vållar sattyg. / Att ta äran av folk är ett lumpet verktyg./ Man påstår att du på din seger saknar intyg . / Så fel när kränkare ger underbetyg. / Du känner dig som ett kapat fartyg! / Nej byt färdsätt, det finns ju flyg!
På ett gott betyg ska du länge suga. / Nummer 1! Det är vad som heter duga! / Låt de slagna skamsna för dig buga./ Men se upp! Avunden vill om dig ljuga. / Lögner flyger som toner i en fuga. / Mobba kan avundsjuka som är sluga. / Att förtala behöver ingen dem truga. / Jantelagen trivs i både herrgård och stuga. / Den gör mycket mer förnär än en fluga!
Enligt Bonniers svenska ordbok är betyg "omdöme om kunskaper och färdigheter, utfört arbete etc." Förresten fanns ordet tyg bl.a. i betydelsen verktyg i fornsvenskan. Kläder av tyg gjordes väl efter att grottmänniskorna kastat av sig djurhudarna, skulle jag tro.
Det kan vara svårt att sätta betyg. Som lärare var jag givetvis mycket väl medveten om detta. Vid varje terminsslut genomled man denna vånda, dock ej så att alla betyg var svåra att fastställa, men inte så få elever svävade egentligen mitt emellan två betygsteg, men bara endera måste ju väljas. Visst, i min skolkalender (”gröna fasan”!!) fanns många + och en del --, men plus och minus gällde alltså inte i det skriftliga slutdokumentet /terminsbetyget.
Vad var det för betygssteg, hur många fanns i systemet? Som bekant gillar skilda myndigheters byråkrater att då och då företa ändringar i systemet för att det ska bli bättre. Liv är ju förändring, men frågan är hur mycket bättre – eller hemska tanke! – rentav sämre en systemjustering kan bli om man ändrar skalan. Jag undviker att bli för detaljerad, vet bara att det talas om en kommande justering.
Efter att ha varit med om att tillämpa flera betygsskalor ( först stora och små bokstäver A, a, AB osv., sedan byte till olika siffersystem och nu åter en skala med bokstäver), så kom jag snart underfund med att inget system underlättade betygssättningen mer än något annat. Jag bortser från små skillnader i antalet betygssteg i olika skalor; man trodde att systemet skulle bli rättvisare med fler steg – men inte blev det lättare att betygsätta för det. Det är alltid en rad prov, moment och kriterier som ska tas hänsyn till, oavsett vilken skala som används. Elevernas muntliga prestationer måste noga vägas in också.
Det är otvivelaktigt ett problem när det blir betygsinflation. Det är ett faktum att läraren ofta sätter det högre betyget om hen tvekar mellan två. Är det hugget som stucket, vill man nog inte vara för sträng. Det förekommer faktiskt påtryckningar på betygsättaren – från rektorn som vill att eleverna ska få så bra betyg som möjligt. Men det är läraren som ska bestämma vilket betyg som ska gälla. Naturligtvis är chefen ytterst mån om skolans rykte: ju högre genomsnittsbetyg en skola kan stoltsera med, ju mer prestige får den och kan locka fler elever till just den skolan.
Särskilt privatskolorna som i allmänhet drar till sig duktiga elever, ligger högre vad gäller inflationsrisk. Bl.a. därför har ojämlikheten skolor emellan ökat. Före privatiseringsvågen fanns det givetvis också skillnader, men tanken var att alla skolor på ett visst stadium ska hålla ungefär samma standard, men liksom på andra områden har differentieringen tilltagit. Gissa om det har med konkurrens och ekonomi att göra!
Det råder mäthysteri i samhället: allt vill man mäta, helst i procent med decimaler. Men allt går inte att mäta exakt; det är omöjligt att kunna mäta t.ex. hur mycket smärta en svårt sjuk patient känner. Företag och myndigheter av olika slag vill i marknadsundersökningar och enkäter/formulär få kunderna (alla ses som kunder, även sjuka) att avge omdömen om resp. verksamhet, vanligen med flervalsalternativ.
Visst, det går lätt att summera och sammanställa resultat, men de som utsätts för ifyllandet/kryssande väljer ibland på måfå, för de olika alternativen är många och sällan glasklara. Dessutom begär man att kunderna ska göra det gratis, och de har knappast tid heller, så de avstår ofta att medverka. Det blir slentrian och slutresultatet ger en delvis falsk bild. Men många tycks tro på opinionsundersökningarnas statistik.
Samhället lever i långa stycken på illusioner. Märk att det brukar handla om värderingar, alltså vad man vagt tycker – som ju är väldigt varierande. Förresten ger flervalsproven i skolan en minst sagt osäker kunskapsbild: under tidspress chansar eleverna på en hel del alternativ. Men den delen av provet rättas snabbt, medan det övriga rättningsarbetet är tidsödande. Essäfrågor är inte lika lätträttade men visar mer vad eleven kan.
Några tycker jag är en gaggig flummare. / OK. Men jag är alls inte dummare / än de som tystnat och blivit stummare. / Dessa är anständighetens försummare / och rädslan gör ryggen ännu krummare. / Man hör ej ett knyst från hum-hummare. / Bedragarna blir all fler och skummare. / Hemskt när 20 pers trängs i en enrummare! / På Nätet härjar fördummare. / Björnen är en snäll brummare. / Hackspetten är en duktig trummare. / Isbergen smälter när luften blir ljummare.
I motvind kämpar mången för sitt liv. / Trist när den sjuke fått recidiv. / Lyckan nalkas ej med stora kliv./ Den flitige måste ha ett särskilt driv. / Fel betyg vållar ilska och kiv. / Missbedömda kräver stöd, ett slags stativ. / Jag jagar tid, en sorts tidsfördriv. / Finns lagrad tid i något arkiv? / Skärs den bort med blodig kniv? / Vet du svaren så ta och skriv.