Blott blått

I viss mening är de en ögonfröjd.
Jag blir så innerligt glad och nöjd,
när jag hukar, lutar mig ner, böjd
och ser: ett hundratal på sin höjd
på denna plats, av inga andra röjd.
Med dessa blir jag här väl försörjd.

Inte visste jag att de trivdes just här.
Javisst, en ögonfägnad de alltså är!
Naturens egna gåvor är de som när
kroppens goda hälsa, ty de i sig bär
en lagrad energi som absolut ej tär,
utan som mitt ögonpar ödmjukt lär
att skärpa min synkrets i dess sfär.
Allt blått mig själv rätt osökt klär:
ty som himlen blå mina ögon är.
Och goda är de, kära små blåbär.

Sture Alfredsons hemsida