Bön
O Gud! Give att mina Dig icke behagliga syndfulla gärningar bliva av Dig i Din omätliga nåd tillgivna!
Därest i enlighet med Din Gudomliga Lag vore möjligt, önskar jag även att Du i Din oändliga barmhärtighet måtte tillstädja mig rätten att framställa ett gudomligt gott fluidum, till vilket jag innehar ett av mig själv framtaget hemligt recept. Tvivelsutan skulle en försäljning därav, om än i blygsam omfattning, giva oss fattigmunkar en dräglig utkomst, på det att vi icke mer skulle vara till fullo hänvisade till allmänhetens fåtaliga och understundom torftiga allmosor.
Måtte samtliga i vårt högeligen gudfruktiga heliga samfund genom Din nåderika välvilja få åtnjuta något mer av detta livets håvor utan att därvid på något som helst vis vilja förhäva oss. Laglydiga såsom vi äro, vilja vi i såväl handel som vandel underkasta oss Lagens bokstav utan avkall.
Dessutom beder jag Dig, o Gud, att Du på Din tillskyndan måtte befria mig från de synnerligen onda andar, vilka ansätta och förhärja mitt innersta var eviga natt. Måtte jag undfå frälsning från denna hemsökelse av min arma själ! Vi veta alla hur Du i Din outgrundliga vishet förmår skänka hugsvalelse och vederkvickelse åt var och en, som i innerligaste gudfruktighet därav gjort sig förtjänt. Må denna min egen vädjan om hjälp skyndsamt tillstädjas, i full förtröstan däruppå att Du i Din oändliga barmhärtighet skall finna för gott att låta tillintetgöra dessa mina outhärdliga plågoandar.
Sålunda beder jag, abbot i fattigklostret Kantovitje, Dig Allsmäktige om tillgift för mina i obetänksamhet begångna synder. Likaledes söker vi alla här ödmjukt Ditt oumbärliga understöd i den bittra och svåra kamp som vi samfällt för gentemot drakar, jättar och allsköns trolltyg. Min egen ringa person har som jag uppgivit drabbats av plågsamma anfäktelser, vilka hava gjort intrång i min sargade själ.
I underdånigaste vördnad Asmodeus, Din frommaste tjänare abbot i Kantovitje, i Nådens år 1243
Detta märkliga dokument, som något oegentligt betecknas som en bön, har verifierats såsom äkta, emedan flera samtida krönikor omnämnt detta. Klostret som olyckligtvis redan på 1390-talet genom krig och ofärd skattade åt förgängelsen, har i många generationer sedan dess i folkmun omtalats som ”starkdrycksklostret”. Receptet avslöjades aldrig, men många försök till att efterapa detta har skändligen misslyckats.
Vad gäller Guds bönhörelse av Asmodeus anhållan vet vi så mycket att framställningen av den förmodat hälsosamma drycken snart kom igång och pågick i nästan 150 år. Huruvida Gud även bönhörde hans nödrop på hjälp beträffande avlägsnandet av de onda andarna, är ej dokumenterat. Utan att spekulera får man dock förmoda att dessa försvann, ty Asmodeus levde många år och verksamheten befordrade hälsa och ett visst välstånd, säger den muntliga traditionen.
Beträffande urkundens språkliga utformning existera olika uppfattningar. Forskningen kring denna pågår fortfarande; vi vet bara att originaldokumentet försvunnit i någon brand men att det så gott som ordagrant bevarats i senare avskrifter. Visserligen har troligen vissa ord förvanskats eller bytts ut av munkar som ej till fullo förstått det ålderdomliga språket, som mer eller mindre oavsiktligt ”moderniserats.” Diskussion pågår i lingvisternas jämförande studier. Klart framgår i vart fall att Asmodeus var en för den tiden mycket bildad man.
Den version som ovan återges har jag efter bästa förmåga översatt från maridonska till svenska, efter att ha konsulterat flera tolkningar till de stora väldsspråken, däribland givetvis den kinesiska som gjordes först.