Brodd

Ska det bli något bevänt med min nya sådd? / Länge jag tankefrön i myllan har sått. / Nog kommer det sen upp en hel del brodd. / I denna spirade några fina skott. / Syntes de? Blev meningen alls förstådd? / Kanske man hånlog och flinade rått? / Trots mina rim blir jag ibland försmådd. / Ska jag för det lägga av för gott? / Blotta tanken gör mig rätt andfådd. / Ej sällan har det mig rätt illa gått. / Verkar jag vara en simpel knodd? / I nån bod har jag dock aldrig stått. / Men att skriva blev jag ej avrådd. / Stryk har jag ej för verserna fått. / Att kränka hätskt är ju annars à la mode: / Se din nästa som ett äppelskrott! / Då får man säga att botten är nådd! / Stundom kokas ihop en verklig komplott. / Man anar det värsta—och blir sannspådd! / Ibland har detta varit min egen lott: / Det svider i skinnet – som vore jag flådd!

Aj då! Måste jag jämt skriva så här negativistiskt? Egentligen inte, men känslan finns där hela tiden: Så här är det! Visst silar och siktar jag fram ett och annat positivt drag också, men att skildra eller åtminstone antyda förtret (som smakar illa när man sväljer den) blir en oemotståndlig emotionell drift. Hjärnan måste förstås hänga med någotsånär också. F.ö. är det lite märkligt att mina verser med dessa långa ”superrim” ger en viss komisk effekt – det är i vart fall min ambition. (Märk förresten mitt speciella rimschema ovan.) Jag tror inte det är många som nyttjar dylika stilgrepp. Proffskomiker och dito skådespelare använder i varje fall oftast mycket grövre och rysligare uttryck i sina bejublade framträdanden – givetvis nästan bara på prosa. (Robert Gustafsson är trots – eller tack vare(?) det fräna språkbruket obetalbar.)

För mig är det en himmelsvid skillnad mellan rim/vers/dikt/poesi och prosa. Obs! Som ”språknörd” har jag (tränat upp) känsla för ordnyanser – och skilda språknivåer uppfattar jag nästan som olika media. Jag talar nu självklart om svenska språket, som jag genom mitt skrivande alltsedan 90-talet förkovrat mig i. Som f.d. lärare i främmande (!) språk har jag ständigt sysslat med språkfrågor; läsning av både skönlitteratur och en del facklitteratur på andra språk har indirekt även gynnat mitt svenska ordförråd, bl.a. genom bruk av tvåspråkiga lexikon och ordlistor. Allra mest har dock själva skrivandet på svenska bidragit till detta.

Osorterade snusförnuftiga kortisar

Några kanske lyckas utan större talang. / Men hur många gör det utan engagemang?

Mina små töntiga tankekorn / har för mödan ej gett nån lön.

Ingen till båtnad Som avskrap från den förmätnes skrivbord / har ordflagor slängts överbord / slukade av småfisk som lurats / i grumligt vatten, som har försurats. / De trodde det var nåt kosttillskott, / men det var bara äckligt spott!

Kroppsnära Som en skalad ishavssräka / känner sig ett nyklippt får / med huden full av små sår. / Vad kan den annat än ömkligt bräka?

En evigt ond cirkel fick ett snöpligt slut / när en ”linjeman” rätt och slätt den spikrakt rätat ut.

Att vara snäll tycker somliga är löjligt. / Men att ej ge smäll är faktiskt möjligt.

I min lilla tankesmedja / länkas orden till en kedja. / Att undfå nåden må man bedja.

Misstrons iskalla hand isar blodet. Min isolering iscensätter min inre misär.

Brottaren Boris brukar begagna beprövade bensaxar, böjer, bänder och bryter brutalt. Bataljen beseglas brådstörtat: bryggläge bakbinder, barbarisk benknäckarbehandling bryts.

Hallå där, du mitt i brådskan! Vad är du rädd att missa? Du har inte missat ens en miljondels sekund av ditt liv!

Sture Alfredsons hemsida