Censur

Vilken känsla väcker hos dig censur? / Är begreppet månne av positiv natur? / Att kritiskt granska är ingen ny procedur. / Så gjorde man nog redan i gamla Ur. / Den som kontrollerar och styr en diktatur / önskar där censurera med bravur. / Han sägs vilja ha den bästa kultur, / som främjar demokrati i all litteratur. / Dissidenter måste ha en särdeles tur / om de ska slippa få av ovett en skur / om ej än värre: spärras in i en bur! / Sanningssägare ses som dumma djur. / Vem skulle då ej bli trumpen och sur? / Munkavlen ligger ju ständigt på lur. / Lysande texter räknas som makulatur. / ”Visselblåsaren” lever inget liv i dur. / Han flyr till en stat med annan struktur. / Tillvaron bör ha en mer mänsklig kontur, / och inte möta en iskall mur. / En bitsk trubadur bör ges en kur / och måste sjunga som en lydig figur. / Annars kedjas han som en farlig tjur. / Tuktas måste varje opålitlig filur / som är mindre värd än en lemur! / Lagar skärps, där blir som en fraktur. / Lagrådets chef är en doktor jur. / Belöningen är en fin professur. / Han & co. skapar en åsiktsdiktatur / i takt med militärmusikens partitur.

”Ur-dumt” kan man tycka, i varje fall rimmässigt. Censur kommer förresten av lat. censura: granskning, numera mest i betydelsen ”undertryckande, hemlighållande eller nertystande av tal och skrift”(Wikipedia). Under romartiden fanns censorer, en sorts tjänstemän. Ur i södra Mesopotamien anses ha varit en av jordens första städer. En ”dr jur” skrivs vanligen jur dr (doktor i juridik alltså). En lemur är f.ö. en liten halvapa.

Innehållet tål att tänka på; I nuläget syftar jag i första hand på länder som Turkiet, Ungern och Polen, där ju försök pågår till utrensning av politisk inkorrekthet i synnerhet, och misshagligt tankegods i allmänhet . Den påstådda militärkuppen som kvävdes i sin linda gav Turkiets starke man Erduan fria tyglar för storskalig räfst och rättarting (censur är här ett för svagt ord). Ungerns sedan rätt länge främlingsfientliga politik är välkänd och fick snart efterföljare i EU, närmast Polen.

Internet är som vi vet bl.a. en tummelplats för tyckare, ofta brutala och känslolösa i nedgörande syfte, vilket vållar svårt lidande för den som drabbas av hatarnas bannstrålar. Hotar utvecklingen att gå överstyr? Makteliten vill förståeligt nog söka stävja det som slentrianmässigt kallas ”hot mot statens säkerhet”, något som är liktydigt med högförräderi. Kina är känt för att inte tveka att ta i med hårdhandskarna; tusentals webbplatser är där blockerade av en jättelik ”brandvägg”. Diktatorsfasoner? Ja, men jag känner motvilligt en viss förståelse för tvingande begränsningar, när jag ser hur näthuliganer och bedragare i stort sett går straffria i väst. Lagstiftare och lagförare hinner ju inte med.

De laglösa ligger alltså oftast steget före. Själv drabbas jag titt och tätt av tekniska datorfel alternativt av mänskliga fadäser (inkl. mina egna); självklart skapar det osäkerhet och kanske överdriven oro för hackers och virus. I vart fall kan man inte bortse från sådant otyg, kanske t.o.m. kapning utförd av illasinnade – hotbilder uppstår gärna, misstänksamhet och misstro uppstår lekande lätt. Lägg därtill kombinationen av svarta ovädersmoln i form av storpolitisk osämja som svävar över oss alla – då förstår alla vad jag menar med en odefinierbar känsla av annalkande fara.

Med en sådan förnimmelse i bakhuvudet ligger det mycket nära till hands för journalister, reportrar och allsköns skribenter som inte är ”politiskt korrekta” att idka en viss självcensur. I länder i djup kris är en sådan självpåtagen censur kanske rentav en fråga om liv eller död. Tryck- och yttrandefriheten naggas i kanten , kvävs t.o.m. på sina håll. Det finns förstås olika grader av censur. Under andra världskriget förekom omfattande politisk sådan även i det föregivet neutrala Sverige. Nu satsas här framför allt på bekämpning av barnporr; polisen har en sekretessbelags spärrlista på en hemsida. En slags censur kan man väl kalla refusering av sedermera kända författare; mest bekant är väl när Astrid Lindgrens första bok om Pippi Långstrump refuserades av Bonniers. (Emellertid var det väl inte så konstigt: var hon ännu okänd... Det är lätt att vara efterklok.) I förbigående noterar jag att 2016 har proklamerats som jubileumsår för tryckfrihetsförordningen. Visst, en bra markering – men hur många ansvariga bryr sig?

Censur: S-märkt Censorn stryker sådant som sanningsvittnen skrivit. Skriftens sannfärdiga satser slopas , stilistiskt suveräna stycken spolas, slängs som skräp i soptunnan. Sammanhang spolieras saklöst, somliga sekvenser styckas sönder. Så stukas, skandaliseras skrupulösa skriftställare, som söker Sanningens spår. Stridslystna supermän som styr samhällsstrukturen skapar största säkerhet. Sekretess söver samvetet. Spaning ses som statens signum. Stilla sinnet, somna sött, sov i sinnesfrid!

Sture Alfredsons hemsida