Den lingvistiska statskuppen
Om medborgarens förvandling till kund
Perspektivföreläsning av Leif Alsheimer
7/11 2001 Högskolan i Skövde
"I rasande fart håller vi på att förvandlas från medborgare till kunder. Vad händer med demokratin när politik och myndighetsutövning förvandlas till affärsverksamhet? Leif Alsheimer är universitetslektor i rättsvetenskap vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Han är även initiativtagare och ansvarig för IHH:s bildningskurs för juridikstudenterna, Core Curriculum -- en bildningsresa. Alsheimer är också frilansmedarbetare på kultursidorna i Svensak Dagbladet och Hufvudstadsbladet i Helsingfors samt i Obs -- kulturkvarten." (Affischen)
Leif Alsheimer är sedan sex år verksam vid IHH i Jönköping. Dessförinnan arbetade han som bolagsjurist. Han had gått från fackjuridik till ekonomisk juridik (affärsjuridik), inledde L A kortfattat. Han berättade hur han upplevde sitt första möte med undervisningen vid IHH som "en kurs för begravningsentreprenörer". ("Vad händer när X dör? Dödtrist alltså.")
Studierna vid IHH syftar givetvis till yrkeskunskap och att säkra ekonomiska intressen. När L A ville tillföra något nytt stötte han på patrull. Hans ord "föll på hälleberget," sa han. Han prövade ett litterärt grepp: Han utgick från Astrid Lindgrens böcker. Uppmaningen till studenterna lydde: Läs om Emil i Katthult! Bra utgångspunkt för att diskutera rättssamhället, menade L A. Respons? Icke: studenterna satt där "som nyfångade aborrar!" För dem var Emil rätt och slätt en "kul kille". När lilla Ida frågade Emil vad "hyss" var för något, blev han ställd. Emil sa att det var väl när pappa ropade: "EMIL!!" På frågan vad hyss är svarade Pippi Långstrump: "Det vet man inte förrän man straffas." L A ville alltså få igång en diskussion med studenterna. Det skulle vara raka uppgifter, t.ex: Var Picasso en realistisk konstnär? (Svar: Nej.)
Vad som gav L A en tankeställare och impuls till införandet av en bildningskurs för juridikstudenterna var också deras bristfälliga språkbehandling som kom till uttryck i deras uppsatser -- t.ex. särskrivning av svenska ord, men också bristande gestaltningsförmåga. Det var inte fråga om verklig tankebehandling utan om ordbehandling med mindre betydelsebärande ord, ja kort sagt rent "babbel" i många uppsatser, vilket chockerade honom.
När L A nämnde Kafka och frågade studenterna om de kände till honom, undrade en av dem om inte Kafka just hade uppträtt på MTV (Music Television). L A presenterade sedan en litteraturlista för juridikstudenterna. De undrade vad nu denna hade med deras kurs att göra, ty de 15 föreslagna böckerna var skönlitterära. På listan fanns t.ex. Franz Kafkas Processen och Joseph Hellers Moment 22. (Dessa titlar sa dem nästan ingenting.) Utan tvivel var det ett brott mot vedertagna regler att förelägga blivande jurister skönlitteratur, som de ju inte alls tyckte var relevant. L A förklarade syftet: att växa som människor -- och det kunde ingen ha något emot. Det var 1993 som Core Curriculum -- en bildningsresa föddes.
Olika teman är ondska och etnicitet bl.a. Studiet av skönlitterära verk skall ge studenterna bättre möjlighet att gestalta upplevelser samt att spegla perpektiv. Skildringar av mikrokosmos skall ge "blod och nerv " som komplement till facklitteraturen. Bakgrunden till denna nya giv var som antytts många studenters brist på bra språk. Därtill var många studenters kunskaper i historia bedrövliga; ämnet saknades på de stora gymnasielinjerna, så att hälften av dem inte alls hade läst historia eller bara lite. Därför var det ej förvånande att det saknades perspektiv. Man hade på sin höjd gjort vissa nedslag i historien när det gäller modern tid, exempelvis Förintelsen. Och denna perspektivlöshet präglar faktiskt flera generationer studerande.
Vi har som bekant numera ett väldigt överskott på information, men det är en vanlig villfarelse att sätta likhetstecken mellan info och kunskap. Det existerar massor med informationsbärare, samtidigt som man ofta saknar "kodnycklar". Det krävs förkunskaper, en referensram att sätta in fakta i. Som en något drastisk jämförelse sa L A att om han genomförde denna föreläsning på kinesiska så skulle åhörarna visserligen höra vad som sägs -- men utan att begripa något. Hjärnan söker om möjligt omvandla information till meningsfulkla strukturer. Som sagt, man måste hålla isär info-floden i samhället å ena sidan och verklig kunskap å den andra.
L A exemplifierade lite från (äldre) filmer; den som sett Gary Grant eller Clark Gable gestalta den perfekte kavaljeren kunde i filmen se hur han skulle uppvakta stt hjärtas dam. Så långt var den manlige biobesökaren välinformerad. Men om han till äventyrs trodde att det alltid var så det gick till i verkligheten, skulle han direkt bara somna i sängen med den älskade -- för där slutar de gamla filmerna. Något mer visades ju inte på bio förr. Där saknades alltså kunskap!
L A omtalade det kända experimentet med grodan i grytan fylld med vatten. Släpps grodan ner i kokhett vatten hoppar den naturligtvis genast upp. Men om vattnet sakta värms upp efter det att grodan släppts ner i lagom kallt vatten, vänjer den sig vid temperaturhöjningen och försöker inte fly upp ur det heta vattnet förrän det är för sent.
Vad ville L A illustrera med detta? Jo, att människor också uppvisar ett liknande reaktionsmönster. Ett traumatiskt exempel var Estoniakatastrorfen; en tragisk händelse som lämnat djupa spår i människors sinnen, och även givit upphov till ett monument. Däremot kan man jämföra grodans värmetillvänjning med människans anpassning till trafikdöden. Två månaders dödsoffer i trafiken motsvarar ungefär antalet döda i Estoniakatastrofen -- utan att trafikoffren framkallar någon nämnvärd reaktion. Det är alltså en principiell skillnad: trafikdöden är en process, ingen enstaka spektakulär händelse.
I det sammanhanget var tankesteget inte långt till vad som hände 11 september 2001. USA har beslutat anslå 50 miljarder dollar i kampen mot terrorister. Hur många gånger har inte förslag till vapenkontroll i USA kommit upp -- bara för att röstas ner. Varför har ett nyväckt intresse för Förintelsen flammat upp på senare år? Hur kunde något sådant hända bl.a. i Auschwitz? Helt omärkligt har man börjat fokusera på denna process. Här gäller det att lära en läxa av historien, dra slutsatser och lärdom av det hemska förflutna. Det hjälper ju inte att bara gråta hjälplöst, utan vi måste iaktta och förhindra en upprepning.
Det pågår överallt en instrumentalisering av utbildningen, hävdade L A. Information används endast för yrkeslivets krav, för skolor och produktionsanstalter. Allt mindre resurser finns för att låta elever och studenter tänka självständigt, "i stora banor". Man bör lära för hela livet. Nu är det inte så, det är snett, framhöll L A med skärpa. Det är en eufemism att säga att andra intressen än de rent kunskapsmässiga styr utbildningen. Det är självfallet ekonomin som bestämmer. Detta leder till en oförmåga att se händelser i ett större sammanhang, dvs. som led i en process. Man saknar med andra ord ett historiskt perspektiv.
Historien ger alla tänkbara exempel på synen på samhället och makten. Det finns några precedensfall långt tillbaka i tiden som är särskilt belysande än idag, trots att vår tids teknilogiska ram är så olika. L A tyckte att följande tre berömda historiska personer räcker för att illustrera detta: Salomo, konung i Israel på 900-talet f.Kr., representerar vishet ( se bl.a. Ordspråksboken i GT), medan den romerske kejsaren Marcus Aurelius (161-180 e.Kr.) i sina självbetraktelser anger hur människan bör vara. Däremot beskriver Machiavelli i Il Principe (Fursten) 1532 hur människan är.
L A belyste vidare bristen på historiskt perspektiv och historielöshet genom att ta krigen i Balkan som exempel. Man kan undra hur det kan vara fråga om okunskap om historien, när serberna idag ofta talar om slaget på Trastfältet 1389. L A menade emellertid att det här är tal om myter, inte om historia i vanlig mening. Myter legitimerar nämligen diktaturer, som i eget intresse manipulerar både språket och historien.
Språket är så oerhört viktigt därför att det bär hela vår föreställningsvärld. Det är i första hand språket som skiljer oss från djuren och som urskiljer både framtid och dåtid. Se på katten: den är en bra musfångare och kan således betecknas som instrumentell, men självfallet inte som "bildad". Katten vet inte vad den kommer att göra, har inget begrepp om framtiden. Men språket målar en värld för vårt inre öga.
Varför förslummas och reduceras nu utbildningsväsendet? Här nämndes kompetensfixering som en väsentlig faktor. L A nämnde även en konferens i Göteborg där det var rena "bondfångeriet"! ((Jag minns ej exakt kontexten just här, men L A:s i flera fall drastiska språkbruk är värt att notera. Min anm.)) Att språket är så avgörande visade han också genom att referera till fall där barn vuxit upp --inte bara i urskogen -- utan att ha någon kontakt med andra människor; då saknas inte endast språket utan även ett mänskligt uppträdande.
Det finns ett antal begrepp som kopplas till vad vi menar vara en rättsstat, eller främst demokrati. För tio år sedan ägde ett systemskifte rum, enligt mottot: "Marknaden löser allt." Socialdemokratin i Sverige har betraktat marknaden som ett hot. Men efter val i vanlig ordning är det nu tyst. Systemskiftet är inte längre på dagordningen, inget officiellt avståndstagande hörs längre. Däremot existerar en dold dagordning, där systemskiftet är en tyst process. Ett nytt system smygs på oss, där det offentliga rummet trängs tillbaka av marknaden. Denna är nu "vår främsta grundlag"! Den nuvarande ekonomismen är mycket illavarslande. Under 1970--80-talen politiserades marknaden -- nu är det politiken som"marknadiseras". Idag är det uppenbart att marknaden inte kan lösa alla problem. Kyrkan och andra institutioner kan lösa vissa problem mycket bättre.
Det är intressant att notera att bytet av samhällssystem skett enligt "beslut fattade i demokratisk ordning". Det låter bra, liksom rubriken "avreglering" -- mindre byråkratiska regler vill väl alla ha. Men den är försåtlig! Det nya paradigmet har nämligen införts utan vare sig debatt eller omröstning. Detta förhållande är såväl förvånande som upprörande. Hur har då denna smygprocess gått till? Det är framför allt genom trivialisering som processen under flera år mer eller mindre opåtalt kunnat fortgå, allt under det att det demokratiska immunförsvaret försvagats eller brutits ner. Det beramade PPM-valet är ett exempel, ett annat är valet (?) av el-leveranser där prishöjningar överlag blivit resultatet av den s.k. valfriheten. Dessutom utgörs kundens kostnader till största delen av fasta kostnader, något som ju ej gynnar elsparande.
Vi binds upp av trivialiteter och nonsens. Politiska framträdanden ersätts av jippon där politiker viker ut sig privat. Göran Persson har t.ex. demonstrerat sitt vispintresse, medan folkpartiledaren Leijonborg uppträtt i silikon! Alltså strunt och nonsens där politiska frågor undviks.
"Ekonomisternas" senaste strategi är att ta över orden; det är verkligen en maktfråga (se ovan om språkets allt överskuggande betydelse). Positivt värdeladdade ord överförs till marknadens och reklamens gängse ordförråd. ((T.ex. 'vinnare'. Min anm.)) Vi får ett slags orwellskt "newspeak" -- härigenom sker en försåtlig minering. Nya betydelser och semantiska glidningar av ord och uttryck implementeras nästan omärkligt. De har ingenting med demokrati att göra.
Hur är det med den omhuldade valfriheten? Har den med äkta demokrati att göra? Visst ska man få välja, men behövs det verkligen så många tvålsorter exempelvis? Till och med i de forna öststaterna fanns det förr ofta mer än en sort. Ett exempel på ersättningsord i "nyspråket": rättvisa har ersatts av rättssäkerhet, dvs. handling A får konsekvens B. ((Frågan är om inte ett alltför ymnigt utbud av märken av ett och samma varuslag gör väljaren/kunden snarast förvirrad. Min anm.))
De flesta demokratiska begrepp har blivit språkliga ikoner i marknadens sold. Som antytt upplever och känner vi med hjälp av språket. Därför är det effektivt när språkliga begrepp erövras, ja faktiskt stjäls! Det innebär nämligen att vår föreställningsvärld ändras och att andra associationer därigenom kopplas till redan befintliga ord och fraser. Den "lingvistiska statskuppen" betyder således att en ny begreppsapparat införs. Politikerna tjänstgör som "doakör" med marknadesn goda välsignelse.
Visserligen är marknaden överlägsen på en del områden -- men ej när det gäller demokrati; marknadskrafterna, vars lösningar glorifieras, har förvisso ingen lösning på alla problem. Det saknas alltmer en naturlig marknad -- och då får man hitta på. Ta t.ex. vårdapparaten som "köper knän (!?)"; med andra ord: man leker affär med sig själv. ((Jag antar att det är stafettläkarna som avses. Min anm.))
Man kan tala om ordets makt över tanken. Och om metabesvärjelser som upprepas likt mantran: "Säg marknaden tre gånger!" Oscar Wilde var förresten väl förtrogen med ordens dubbla betydelser. ((Jag associerar till pjäsen "The Importance of Being Earnest". Earnest= allvarlig/Namn. Min anm.)) Politikerna tycks föga bekymrade över att marknadstänkandet övertagit även språket; så är vi t.ex. alla "kunder". Det är naturligtvis en följd av privatiseringsraseriet, som till och med anammats av statliga myndigheter. Vi får snart anlita "AB Skövde Tingsrätt".
Honnörsord som solidaritet och gemenskap har kastats överbord; de starka har blivit starkare och de svaga svagare. Därmed har politiska direktiv i stort sett försvunnit. Ändå är det vi som til syvende og sidst är statens uppdragsgivare. Den "gode" medborgaren skulle karaktäriseras av solidaritet och självuppoffring, med både rättigheter och skyldigheter. Men staten begår övergrepp mot medborgarna, som med en röst vardera skulle agera på lika villkor -- så var det tänkt. Detta är kvintessensen av medborgarbegreppet.
Kundbegreppet har alltså ersatt medborgarbegreppet. Det förstnämnda innebär givetvis penningmakt. Kunden har ju rättigheten att få en vara/tjänst som denne förvärvar genom köp. Emellertid är vi i alla fall medborgare hela livet! Exempel på politisk förändring baserad på marknadstänkande: Man har avskaffat förtroendemännen och skaffat fram heltidspolitiker -- direktörer! --som nu tjänar som "politruker"! De bildar bolag med sig själva eller med varandra och utnämns av sina kompisar. ((Termen politruk användes först i Sovjetarmén. Rysk förkortning av politítjeskij rukovodìtel: politisk handledare. Med utvidgad betydelse: tjänsteman som tillsatts främst på partipolitiska meriter. -- Här är det intressant att erinra sig vad som hände efter Sovjetunionens upplösning: De främsta f.d. partibossarna blev s.k. /finans/oligarker. Min anm.))
L A liknade det hela vid en pjäs på en vridscen: politikerna fick en ny roll som affärsmän. Den kommunale "koncernchefen" kom att förestå "AB Rådhuset" i X-stad. Han kunde förse sig med marknadens symboliska fältmarskalkstav. Sålunda uppstod i Sverige en klass av politruker -- utan mandat av medborgarna. I f.d. Sovjet övertogs statens egendom av sådana män -- världens största stöldkupp! (Se även min anm ovan). Hos oss har övertagandet självfallet försiggått på en mycket mer modest nivå. Men likheter finns, och det är en synnerligen lukrativ affär.
Jämför när Dahlsten skulle bolagisera Posten; det finns väldigt många liknande exempel. Det hela har resulterat i att man plockat av medborgarna deras värden -- självklart utan väljarnas mandat. Och utan någon politisk debatt. Nya välavlönade uppdrag har sett dagens ljus, ingen vet riktigt hur. Vi har visserligen en formell röstdemokrati som inte gör något reellt väsen av sig mellan valen. Det är i stället marknadsprincipen som alltid gäller och den styrs av en elit. Reklamens marknadsföring (kanske föredras eng. marketing?) är vägledande; vem minns inte slogan "vård-skola-omsorg" som kördes till leda inför förra valet.
Den parollen såldes till alla partier som köpte den -- men utan leverans! I stället blev resurserna på dessa områden allt sämre -- således rena skojeriet. Exempelvis här på IHH i Jönköping steg antalet studenter per grupp från 40 till 70. Akademiska seminarier värda namnet avskaffades, ty det blev alldeles för många studenter (borde vara högst 8-10 personer i varje grupp). Nästa år som är valår stundar samma "produkterbjudande" igen. Man måste säga att om marknaden tagit över det mesta, så har man i alla fall inte följt dess spelregel nr 1: Leverans av beställd vara skall ske! Nu måste medborgarna/kunderna tydligen tvinga fram "leverans", dvs. genomförande av utlovad satsning.
Det är en allvarlig utveckling, framhöll L A med skärpa. Vi måste inse och betänka ett ofta förbisett faktum: Västeuropa och USA (?) är olika resten av världen i det att dessa nationer är de enda demokratiska rättsstaterna. Väst utgör alltså härvidlag ett undantag. Det är dessutom så, att det är historiens och tillfälligheters spel att det kommit att förhålla sig på det sättet. Medverkande historiska faktorer kan t.ex. ha varit marknaden i Champagne och påvefejden som småningom ledde fram till 1900-talets demokratiska rättsstater. Mycket schematiskt kan utvecklingen antydas så här: Slavar --> livegna --> undersåtar --> medborgare --> kunder. Men vill vi bara vara kunder? L A sade något om ett förskingrat arv. Zenit har helt klart passerats. Vi är med hög fart på väg mot solnedgången.
En berättigad fråga hanns med: Vad gör vi? L A citerade/travesterade: "Detta är för viktigt för att lämnas åt politikerna att besluta." Han antydde att det måste till ett "utbildningsuppror" som först och främst skall få studenterna att tänka själva och ställa frågan: Vad låter falskt och vad verkar äkta? Och de måste skaffa sig verktyg för att kunna förbättra situationen.
L A återkom för ett ögonblick till marknadens och politikens trivialiteter; bl.a. nämnde han något om en festival i Stockholm som innebar krav på nedrustning av biblioteken m.m. L A sa också att vi medborgare är för flata, men att en majoritet ej vill ha något "tivoli". Han kom även in på tvångsmedel som skatter och annat som måste fördelas mer rättvist, om inte segregationen ska bli kolossal. Vad beträffar vården är staten överlägsen. Instrumentaliseringen av allting måste förhindras. Beträffande datautbildningen ansåg L A att den innefattar mest rutingöromål och inte något större mått av tankeverksamhet.
Något om partier: Moderaterna har tappat sin värdekonservatism, medan socialdemokraterna har förlorat folkbildningsidealet. Det var på 1960--70-talen som "betongsamhället" började formas och skolan instrumentaliserades (med få undantag). Slutligen blev L A mer personlig: Han har barn (söner?) som går i en highschool utanför Boston. Denna skola ansåg han vara lysande, ty lärarna fick eleverna att förstå allt de skulle lära sig. Studenterna fick bruka tanken som redskap, bl.a. genom att flitigt skriva essäer. Som när man studerade Adam Smiths idéer, så fick man flera valfria punkter att utgå ifrån. En var: Vad skulle A S ha sagt om dagens amerikanska jordbrukspolitik?
Min kommentar 2001 Det har knappast undgått den uppmärksamme läsaren att denna föreläsning engagerade mig (vilket en del insprängda dubbelparenteser väl också visar). Visserligen var det ofta svårt att hinna med att anteckna, men jag tror att jag ändå fått med väldigt mycket och att det hänger ihop rätt bra (trots en och annan oundviklig lucka).
Generellt tycker jag att det är välgörande att få höra dessa sanningar från en yrkesverksam föreläsare. Åtminstone förefaller det mesta av det L A med pondus framförde sant för mig som sympatisör. Den dubbelmoral som ofta skymtar i dagens politik avslöjades, i varje fall indirekt. Statsminister Persson är utan tvivel skicklig på taktiskt politiskt rävspel. Det skulle här föra för långt att exemplifiera. Jag anser att L A visade civilkurage, då han i drastiska ordalag uttryckte vad som hänt och håller på att ske med vårt samhälle.
Det har under åtskilliga år fascinerat mig att detta ovedersägliga systemskifte (paradigmskifte) fått så genomgripande konsekvenser på snart sagt alla områden. Följsamheten har varit anmärkningsvärd då man genomfört rationaliseringar, dvs. avskedanden och nedskärningar, som lett till ökad arbetsbörda för de kvarvarande, även inom den offentliga sektorn. Denna (med vård, skola etc.) är mycket svår att omstrukturera efter mönster av tillverkningsindustrin. Inte att undra på att det uppstår negativa följder.
I media har ekonominyheterna prioriterats omåttligt jämfört med något decennium tillbaka. Det ensidigt ekonomiska tänkandet har genomsyrat allt mer eller mindre. Vad som slagit mig som språkman är bl.a. de språkliga förändringar som L A så riktigt påtalade. Det är faktiskt inte så många år sedan jag förvånades över att vardagsord som köpa och sälja även användes i uttryck som "köpa ett förslag" och dylikt. Annars märker man förstås lättare att engelskan tränger ut svenskan på många områden, givetvis mest iögonfallande på det kommersiella gebitet. (Det sistnämnda ordet, ty. Gebiet, är ute numera.)
Slutligen har jag förundrats över hur man kan få kapitalism och demokrati att gå ihop. Dels är det en fråga om vad man lägger in i begreppen, några entydiga definitioner finns väl knappast, dels är det många nyanser längs en skala med vardera företeelsen. Någon närdemokrati i symbios med en human och empatisk kapitalism har jag ytterst svårt att föreställa mig -- annat än som en vision kanske. Men i så fall skulle det nog bli nödvändigt att döpa om kapitalismen; dess väsen i vår nuvarande dekadenta värld förknippar jag absolut inte med människokärlek och omtanke. Emellertid tenderar gamla begrepp att bita sig fast, trots att de förlorat det mesta av sin ursprungliga semantiska innebörd. Dock tycker jag att ordet kapitalism blivit mer allmänt vedertaget på senare år, inte bara bland dem till vänster. För övrigt är höger--vänster-skalan inte särskilt realistisk längre, men den hänger med i brist på annan beteckning.
Kort kommentar juni 2015 Jag har inte mycket att tillägga; det mesta är igenkännligt trots att hela 14 år förrunnit sedan jag antecknade, och språkligt bearbetade innehållet till god svenska. En sträng princip är och var förstås att kontentan skall vara så autentisk som möjligt. Jag har vidtagit några mycket få språkliga förändringar i den ursprungliga texten. -- Hur har utvecklingsprocessen gått vidare genom åren? Jämför och tänk efter!