Den mänskliga hjärnan – finns det könsskillnader?
”Den mänskliga hjärnan är komplex och utvecklas efter olika linjer redan under fostertiden enligt en manlig och en kvinnlig riktning. Många av våra beteenden regleras av dessa olika utvecklingslinjer.” (citat ur affischen för denna Perspektivföreläsning; följande citat är hämtat från samma källa.)
”Annica Dahlström blev Sveriges yngsta doktor och disputerade vid Karolinska institutet 1965. Sedan 1983 är hon professor vid institutionen för anatomi och cellbiologi vid Göteborgs universitet. Hon har under lång tid forskat i nervsystemet.”
Följande är en sammanfattning ur den föreläsning som professor Annica Dahlström höll vid Högskolan i Skövde 4/10 2000. Då föreläsningen genomfördes i högt tempo blev mina anteckningar (ej stenografiska) tyvärr något ofullständiga, men innehållet är i stort sett korrekt återgivet.
Med hjälp av många overheadblad med text och bilder gav A D en snabb exposé över viktiga resultat på hjärnforskningens område – en forskning som hon inledde för trettio år sedan och som hon fortfarande räknar som sin favoritsysselsättning. Den stående frågan är : Hur fungerar hjärnan? Med all sannolikhet kommer man aldrig att kunna besvara den frågan fullständigt.
Människans nervsystem består av 20 – 100 miljarder nervceller. Någon har sagt att det skulle ta 10.000 – 35.000 år för ”en person”(!) att räkna dem! Men inte nog med detta enorma antal nervceller – det finns fyra gånger så många gliaceller, dvs. stödceller mellan själva nervcellerna!
Hjärnan ligger till synes väl skyddad bakom skallbenet (här visades en bild med namn på de olika delarna av hjärnan). Vidare gav A D ytterligare grundfakta: Nervcellerna kan ta emot tiotusentals synapser (kontaktställen mellan två nervceller). Nervcellerna kan nå tusentals andra neuroner (nervceller) och synapser.
Kemisk transmission pågår oavlåtligt i hjärnan. Monoaminer hör till de klassiska transmittorerna; i detta sammanhang nämndes även dopamin och den viktiga signalsubstansen serotonin. Om det uppstår en allvarlig brist på dessa ämnen i hjärnan blir följden depression, som till och med kan leda till självmord. Vidare finns peptider, med 200-300 kopplingar. De är kemiska föreningar som är uppbyggda av aminosyror. Till dessa hör bland annat glycin som stimulerar hjärnan; dock finns också hämmande ämnen. Även olika gaser förekommer, som exempelvis kolmonoxid.
En enda neuron kan producera och frisätta fem olika transmittorer; det finns så att säga flera skilda ”språk”. Varje transmittor påverkar ett flertal receptorer, för t.ex. SHT (serotonin) minst sju. Hjärnan måste nämligen ha många möjligheter att modulera sig. Bildligt talat rör det sig om att rätt ”nyckel” skall passa in i rätt ”nyckelhål”.
En annan bild visade en genomskuren hjärna (högra halvan). Av de skilda delarna kan särskilt nämnas de äldsta: ryggmärgen och gamla hjärnan; den senare kallas ofta reptil- eller ormhjärnan. Dessutom nämndes hypotalamus, en del av mellanhjärnan. Dessa ursprungliga partier har sedan första början varit absolut nödvändiga för arternas överlevnad.
Det finns två hemisfärer; den senare utvecklade nya hjärnan har högre funktioner, till skillnad från de lägre däggdjuren. Hjärnbarken är som bekant veckad, vilket totalt ger en betydligt större yta. Nya hjärnan styr normalt den gamla, men alla vet att t.ex. alkohol avsevärt stör denna styrmekanism, som rentav kan kopplas ur. Det är anmärkningsvärt att kvinnors hjärnbark är delvis tjockare än mäns, något som skulle förklara varför de förra har större simultankapacitet än män. Barken utgörs som vi vet av grå substans, som är 4 mm tjock (ingen särskilt imponerande tjocklek, kan man tycka). Det är här som allt vårt medvetande om tillvaron ryms.
En rätt konstnärligt utformad bild visade en del nervceller med långa utskott (för tydlighets skull var blodkärl m.m. utelämnade). På bilden (ej foto) svävade cellerna liksom i rymden. Om än ej helt realistisk, var denna återgivning dock talande: det är inte för inte som man föreställer sig hjärnan som ett inre universum. Har vi förresten inte ägnat alltför stora resurser för att utforska det ofantliga yttre universum, till nackdel för vårt inre? Den fantastiska hjärnan måste i varje fall studeras mycket mer; det har man insett och en hjärnfond har därför bildats för denna forskning.
Kopplingen mellan nervcellerna sker alltså i synapserna. Nervändarna är liksom svullna och där är vesiklarna (synapsblåsorna). Signalsubstansmolekyler sätter igång ett inflöde av calciumjoner som leder till en process där proteiner medverkar. Det finns två slag av de senare, s.k. targeting proteins och docking proteins. Nervändarnas synapsblåsor har en spalt och transmittormolekylerna ”dockar in” på cellmembranet.
Bilden av ett mycket litet nybildat foster visade hur differentieringen av speciella celler börjar, så att utvecklandet av olika egenskaper sätter igång mycket tidigt. Ovanpå embryot bildar celler en platta med en fåra i mitten. Därefter viks kanterna ihop till ett rör, som kommer att ligga inuti fosterkroppen och som småningom utvecklas till hjärna och ryggmärg. En snabbskiss demonstrerade olika stadier hos ett 25, 35, 40, 50 dagar gammalt foster; tidigt kan man urskilja öron t.ex.
Vad fostrets kön beträffar har man funnit vissa fundamentala skillnader mellan manligt och kvinnligt redan från början. Det förhåller sig faktiskt så, att varje kvinnligt embryo uppvisar mer ursprungliga karakteristika än något manligt. Det förekommer två slags påverkan som det tidiga fostret utsätts för: maskulinisering respektive feminisering. Här spelar den s.k. neutralhjärnan en avgörande roll.
En serie teckningar visade djur av olika arter – från lägre till högre stående i evolutionstrappan, där varje djurart kombineras med samma ordserie hela tiden: ”Eat – survive – reproduce”. Människan avslutar förstås däggdjursserien. En pratbubbla lyder till sist: ”What's it all about?”
För att återgå till könsskillnaderna: könstypiska drag grundläggs alltså mycket tidigt i hjärnan och är både strukturella och fysiologiska. Såväl anatomiska som fysiologiska och beteendemässiga särdrag har sitt ursprung i CNS (centrala nervsystemet). Neurala nätverk är faktiskt könsolika. Härvidlag spelar ju hormonerna en mycket väsentlig roll, hos män t.ex. testosteron. Hormoniell insöndring betingar ett speciellt beteende. Hjärnan tidsinstrueras eller tajmas också.
Neuronal differentiering leder ej bara till ett bestämt reproduktivt reaktionssätt, utan även andra beteenden påverkas. Den manliga hjärnan ”prajmas” (eng. prime=instruera) under fostertiden, och senare framkallas ett visst beteende av ”hormonsvall”. Alla fosterhjärnor är som antytts ursprungligen så att säga kvinnliga. Emellertid åstadkommer s.k. androgener en ombyggnad i nervcellens kärna, varvid en maskulinisering uppkommer. Androgener är således hormoner som främjar manliga könskaraktärer. Den viktigaste androgenen är testosteron. Könsdifferentieringen av CNS ändrar hjärnans plasticitet. Denna differentiering kan endast försiggå under vissa bestämda kritiska perioder, även kallade ”development windows”. Påverkan är alltså möjlig då, men annars inte. Processen kan varken avbrytas eller reverseras.
Råttan, som i så många avseenden liknar människan, används som bekant i många djurförsök; hjärn-forskningen utgör naturligtvis inget undantag. Råtthonans graviditet är 21 dagar och den nyfödda ungen är mycket outvecklad (liknar en liten tumme). Ett hanligt foster som genom androgener fått rudimentära testiklar, visades på en bild. Men om kastrering sker under den första postnatala perioden (dag 1-5), utvecklas varelsen till en hona! Då östrogen och progesteron tillförs, uppkommer även ett honligt beteende. Om däremot kastrering utförs senare än 10 dagar efter födelsen, uteblir en sådan effekt.
Homo. Testiklar utvecklas postnatalt vecka 1-6 och v. 12-22. Fostret i livmodern är inte så skyddat mot yttre påverkan som man tidigare trott, ty barbiturater kan exempelvis ge en maskuliniserande effekt redan i moderlivet. Kvinnans binjurar och äggstockar producerar cortison. Det har konstaterats att långvarig negativ stress resulterar i en förhöjd produktion av könshormoner. Om kvinnan under graviditeten utsätts för sådan stress, bildas testosteron och ett flickfoster kan då utvecklas. Det är således viktigt att manliga resp. kvinnliga särdrag bevaras utan otillbörlig påverkan. Vad beträffar effekter av kemiska medel nämndes bl.a. DDT som har en maskuliniserande inverkan.
Resultatet av maskuliniseringen blir alltså fysiologiska skillnader. Man kan så att säga urskilja en han- resp. honhjärna på grund av olika distribution av sexhormoner. Könshormonerna finns ej på cell-membranen utan inuti cellkärnorna. Dessa kan ömsom stänga av, ömsom öppna nervcellerna och ge dem olika karaktär. Cellkärnans gener (som nu i stort sett kartlagts) spelar t.ex. en roll för kolesterol-bildningen i skelettet. En bild visade utskott på nervceller som är hormonkänsliga. Hypocampus har speciellt hormonkänsliga nervceller. Östrogen som ges till vuxna kvinnor skyddar mot bl.a. depression.
R Gorski upptäckte 1978 att samlingar av nervceller är större hos hanar än hos honor. Man har funnit att antalet celler hos råtthannar är 5 gånger större än hos råtthonor. Differentiering kan ske under en period upp till 10 dagar efter födseln, ej senare. Hos män är mängden nervceller 2 gånger större än hos kvinnor. Man har odlat vävnad av nervceller , dels med, dels utan testosteron. Odlingen med testosteron visade många fler utskott åt alla håll.
Ytterligare en bild var ett tvärsnitt av hjärnbarken, där ytan hos kvinnor är större än hos män i relation till hjärnans vikt, men också absolut sett är denna del av kvinnohjärnans yta större. Skillnaden uppstår postnatalt 18:e -26:e veckorna. Kvinnor uppvisar även fler nervförbindelser än män mellan höger och vänster hjärnhalva.
Hormonerna reglerar även tanken. En fotografisk bild visade i färg hur olika delar av hjärnan är mer eller mindre aktiva eller passiva under skiftande tankeverksamhet. Det har konstaterats att det existerar skillnader mellan pojkar och flickor vad gäller hjärnans användning. Hos homo sapiens skiljer sig hjärnan från andra däggdjurs; man talar om kognitiv asymmetri eller lateralisering. Vad gäller lösandet av spatiala uppgifter utvecklas flickor senare än pojkar – något att tänka på beträffande skolarbetet. En förlängd hjärnplasticitet åstadkommer en lägre grad av störningar i den språkliga utvecklingen hos flickor.
Prajmas homosexualitet i hjärnan? Vid undersökning av olika partnerpreferenser har det framkommit att hypothalamus i gamla hjärnan spelar en viktig roll. Då man i USA undersökte döda aidspatienter fann man att heterosexuella män hade en mycket större cellvolym än homosexuella. – Efter 40-årsåldern minskar antalet nervceller hos både män och kvinnor. Hos transsexuella har man påträffat speciella cellkärnor; de hade tre olika slags cellgrupper. Anlaget ligger tydligen i generna, det går inte att förändra.
Observera att homosexualitet är en normal variant hos såväl djur som människor. Det har funnits (och finns?) kulturer där homosexuella personer anses särskilt värdefulla. Märk också att många stora konstnärligt eller litterärt verksamma personer hört och hör till den kategorin. Sexuell läggning går alltså ej att ändra, inte ens med terapi, enligt A. Dahlström. Homosexualitet smittar ej!
Vi påverkas hela tiden av både inre och yttre fakta. Omgivningen ger oss livserfarenhet, och vi har ju såväl positiva som negativa upplevelser, blir uppmuntrade eller nertryckta. Tänk på hur vi behandlar barnen! Vi har bevittnat speciellt avskräckande exempel i Rumänien och på många andra håll. Betänk att vanskötta småbarn som räddats ur en eländig miljö, tyvärr knappast kunnat bli bättre trots behandling. – Genom genetiken vet vi nu att arvsanlagen bestämmer det möjligas gränser, men yttre påverkan – miljön i vid bemärkelse - sker givetvis livet ut.
Visserligen finns det könsskillnader, men en normalfördelningskurva gäller för intelligensen hos både män och kvinnor; de kompletterar varandra, även om problem angrips på olika sätt av män och kvinnor. För att en fullständig mänsklig intelligens skall komma till uttryck och förhoppningsvis kunna lösa världens problem krävs förvisso både män och kvinnor i samverkan. Till sist visade prof. Dahlström en amerikansk (?) skämtteckning där två utomjordingar betraktar jorden utifrån. Den ene säger: ”I wonder if there's intelligent life down there or not.” Den andre: “Those with brains seem OK. Those with testicles I'm not sure of.”
Kommentar (okt. 2000)
Professor Annica Dahlströms föreläsning var intressant, särskilt som ämnet är högaktuellt med tanke på hjärnforskningens stora framsteg under senare tid. Det är definitivt inget lättillgängligt område – och vissa forskningsresultat har väckt debatt. För nog är det uppseendeväckande att CNS utvecklingsmässigt måste anses vara mer ursprungligt hos kvinnor. Som föreläsaren antydde får man nu avskriva myten om att Eva skapades ur Adams revben. Emellertid skall man komma ihåg att vetande och religiös tro är två olika saker, och mycket i Bibeln kan tolkas symboliskt.
På sikt bör väl idén om jämställdhet mellan könen stärkas, inte bara i teorin utan också omsättas bättre i praktiken. På lika villkor är en ofta upprepad fras i genusdebatten, medan vi vet hur det ser ut ute i manssamhället. Ensidighet är aldrig bra, men en såvitt möjligt perfekt balans mellan två sidor är svår att uppnå.
I forntiden lär det ha funnits matriarkat på sina håll; kanske vi långsiktigt är på väg mot ett nytt, möjligen globalt sådant. Pendeln kan naturligtvis slå över åt det andra hållet, nämligen från patriarkat till matriarkat, men knappast inom överskådlig tid. Om goda kvinnliga egenskaper får större inflytande än för närvarande, blir detta helt säkert till gagn för alla och envar.
Oktober 2000 (Referatet är nästan ordagrant återgivet här.)
Tillägg (juni 2014)
2007 publicerades Annica Dahlströms bok ”Könet sitter i hjärnan”. Feminismen sades där vara oförenlig med biologin. Hon kritiserades hårt på sina håll, och bland andra var det flera läkare i Göteborg som i DN debatt 18/2 2007 fann henne kontroversiell. Artikelrubrik: ”Påhittade fakta om könsbiologi utgör missbruk av forskarroll”. (Inlägget finns fortfarande att läsa på webben.)
Nu, valåret 2014, när feminismen tycks ha fått ett visst uppsving, inte minst genom Gudrun Schymans FI (Feministiskt Initiativ), blir ovanstående extra intressant. Hur som helst har det patriarkaliska manssamhället länge nog haft ett övertag, som tilltagit i och med ekonomismens ökande inflytande. I näringslivet är det ju vanligt att kvinnor måste godta sämre arbets- och lönevillkor än män på en rad områden.
I första rummet tänker man väl på olika lön, men den allmänt orättvisa pensionsbeskattningen rymmer även den ökande kategorin kvinnliga fattigpensionärer med låg pension och sämre försäkringsskydd. Så det är hög tid att kvinnors villkor förbättras över hela linjen. Jag tror att en av anledningarna till den tilltagande könsdiskrimineringen är en ofta förnedrande kvinnosyn som underblåses av sexism och diverse fördomar. Fastän bara lekman tror jag dock att det ligger en hel del i Annica Dahlströms mångåriga forskning och rön.