Design eller funktion: reflektioner över vår avancerade vardagsteknik

Stefan Holmlid

2/10 2003 Högskolan i Skövde

Arrangör: KVHIS

Anmärkning Här följer mitt referat av den första föreläsningen i den serie som hölls under Kognitionsdagarna 2003 2-3/10 . Jag kan hänvisa till tidigare referat av några av det föreläsningar som ingick i Kognitionsdagarna 2001 och 2002; nu liksom då introducerades Kognitionsdagarna av programansvarige för kognitionsvetenskap Paul Hemeren.

P H inledde med att kort förklara vad kognitionsvetenskap är, nämligen läran om tänkandet. Det handlar om ”hur människan via sina sinnen, språk och social interaktion skaffar kunskap om sin omgivning och om hur hon använder denna kunskap i olika situationer”. I en radiointervju denna morgon fick P H frågan om detta citat verkligen stämmer med verkligheten. Nåja, kanske kognitionsvetenskap (KV) är något i stil med trädgårdsarbete, sa han. Trots mina försök har jag inte hittat någon tillfredssällande definition, vare sig på det ena eller det andra, menade han. Fältet är öppet för osäkerhet, för vi vet inte heller riktigt vad trädgårdsarbete är, tillade P H.

Han gjorde därefter en liten tillbakablick. När undervisningen i KV startade här 1993 var Skövde faktiskt den första utbildningsorten i Sverige som erbjöd grundutbildning med ett sådant program. Två profiler utformades: dels grundläggande KV-utbildning, dels MDI (människa-dator-interaktion). Universitetet i Lund var f.ö. också tidigt ute med samma ämne; där kallas det kognitionsforskning. (I Skövde blev det ej forskningsämne; det kom andra utmaningar.)

P H är verksam som programansvarig sedan 1996. Ansvariga för KV:s forskningsområden är prof. Lars Niklasson och prof. Tom Ziemke. De utvecklade under 1990-talet neuronnät för datorer samt kognitionsmodellering. L N fick sin professur i AI (artificiell intelligens) 1999, T Z blev professor i KV 2002. P H nämnde särskilt situerad kognition och kognitiv robotik, eftersom robotar är viktiga när det gäller att studera mänskligt tänkande och diverse teorier om kognition. P H betonade vikten av social interaktion, alltså inte bara MDI-användning där man bygger upp ett språk och gör många olika representationer, utan minst lika viktigt är direkt kommunikation människor emellan och mellan människa och miljö. ((Se även referat av Kognitionsdagen 2002. Min anm.))

P H uppgav att 286 studenter under tioårsperioden antagits till utbildning i KV, varav 104 avlagt examen. Han betonade att det handlade om engagerade studenter. Han riktade ett varmt tack till dem i KVHIS student- och programförening som anordnat dessa dagar; likaså tackade han sponsorerna för deras bidrag.

”Stefan Holmlids föredrag kommer att cirkla runt något vanligt och några samtida exempel på vardagsteknik och deras användning. De modeller för interaktion med vardagstekniken som är på frammarsch är i mer eller mindre grad i harmoni med hur vi ser på tekniken och hur tekniken och dess användning bidrar till en gradvis förändring av vår existens. Därutöver sker allt fler produkters tillkomst i någon form av industridesignprocess. Med alltmer komplexa produkter och produktionsprocesser blir fältet för design samtidigt vidare. Därtill, dessutom, med den uppsjö av perspektiv som florerat under de senaste tio åren, med bl.a. ubiquituous, social och embodied computing, måste vi försöka förstå hur dessa formar vår vardagsteknik. Några av de frågor som behöver ställas är: Vad är det som styr utvecklingen? Vad innebär det att design skall styra utvecklingen? Vilka vägar framåt föreslås av olika perspektiv?” (Broschyr)

Stefan Holmlid sade först något om sin bakgrund: han har datavetenskap i botten, har sysslat med interaktion (MDI) och designorientering. S H har varit anställd på Ericson i två år, där han arbetat med telefoner. Det är vardagsprylar och människans interaktion med dessa som är hans huvudintresse. Vad är sambandet design – funktion?

Videon S H citerade: ”Har ni hört den förr?” – ”Samma gamla visa.” -- ...”utan att först läsa bruksanvisningen.” ”Videon måste vara så enkel att programmera att faster Hulda klarar det.” Nu kan man fråga sig, sa S H, varför just hon, faster Hulda? Hon är säkert teknikfientlig – och vill hon alls programmera videon? Behöver hon den över huvudtaget? Varför spela in om hon själv kan välja sina tv-tider? Är hon ensam? etc. etc.

Med dessa tänkvärda vardagliga ord ville S H lägga tonvikten på innehållet, d.v.s. den eventuella nyttan av en produkt, samt på relationer. Han kallade allt som görs och sägs i detta samanhang för ”soppa”. Det är bruket av en pryl som är det väsentliga och måste testas. Är teknikvaror, manualer och allt bara nys? Man måste ändå prova sig fram. Trots at S H har mycket god teknisk utbildning och vana gick han själv bet då han vid ett tillfälle skulle programmera sin videoapparat. Slutsatsen var att det är värt att titta närmare på användning, kvalitet, designkultur och interaktivt material när det gäller de tekniska produkterna. När han jobbade på Ericson var ett projekt att ta fram applikationer till en browser. Telefonerna var utan nät men apparna krävde nätverksstöd. Där fanns pengar att tjäna!

Bilder Knossos: S H hade en ny telefon med inbyggd kamera som han förstås ville testa när han var på Kreta. Den första bilden från Knossos som han visade var inte alls lyckad, inte de andra heller. Formatet var litet (80-96 pixel) – faktiskt ”megalitet” på nästa bild och bildskärpan var dålig överlag. Kameravinkeln var också fel; S H skulle helst ha vänt på mobilkameran.

Kolmården: En bild därifrån var ett familjefoto ute, rätt acceptabelt. Däremot gick det knappt att se vad nästa bild föreställde. Det var i alla fall en delfinshow inomhus. Att fotot blev så otydligt berodde dels på att det var svårt med mörkinställningen på denna lilla kamera i mobilen, och dels på att kameran tydligen inte var avsedd för rörliga motiv. Bilderna fick bara standardnamn: Kolmården , Kolmården 2 o.s.v. Om det trots allt var ganska enkelt att fotografera med telefon, så var det problem med denna att registrera namn på bilderna för att hålla rätt på motiven. Visserligen kunde man göra tags men det var krångligt.

Utmaningar som uppstod vid användningen: att namnge bilderna; att passa in prylen i omgivningen; att göra motiven rättvisa (bl.a. beroende på det pyttelilla formatet). S H hade flera synpunkter: Guiden som pratade om avlopp i Knossos kunde nog tipsa om fina bilder att köpa, men man ville ju ha egna grejer som man kan visa hemma sedan. Egna foton är ju annorlunda, man plåtar andra saker alltefter specialintresse. Innehållet i telefonkameran handlar egentligen om mig själv. En nackdel med denna kamera är att skärmen lyser som en ficklampa. Inte underligt att bakomvarande stördes av det under showen inomhus då det var mörkt runtom. Det blev förvecklingar! En enkel lösning på problemet: en lins på baksidan av telefonen skulle vara mindre störande, då ljuspunkten skulle riktas framåt (i ryggen på andra i stället för tvärtom).

Slutsatsen är förstås att använda en telefon som kamera ej är särskilt bra. Ännu en uppenbar nackdel nämndes: Det går inte att koppla tal direkt till bilderna. I detta sammanhang var S H inne på s.k. peer to peer communication. Det är bättre att hämta info från telefonen i stället och ladda ner bilder från annat håll. Det blir både billigare och bättre bilder. Ett gott råd är alltså: strunta i telefonkameran. Det är klart att denna inte kan hålla hög kvalitet när så många funktioner ska in på en så liten yta som mobiltelefonen har. Konceptet bottnar i dålig planering; man har helt enkelt inte tänkt till ordentligt.

En sida ur en artikel ur NY Teknik visades. Rubrik: Hon vill bara att tekniken ska fungera. Hon vill ha UMTS stod det också. ((UMTS är en för mig obekant teknik. Min anm.)) S H kommenterade: Tveksamt. Vad menas med ”bara fungera”? Det lägsta krav man kan ställa på en produkt är ju att den ska vara användbar; t.ex. en körbar bil är nätt och jämt ett meningsfullt transportmedel. Vad ska mobilen göra? Fungera naturligtvis – men hur? Det är här man får börja tänka. Det är nödvändigt att problematisera kring kvalitet och karaktärer såsom design/form och användning.

Vad innebär det att leva med telefonen? Många människor har idag telefonen ständigt till hands. 1) Den går in och ut ur fickan; 2) En del förlägger telefonen; 3) ”handheld” och ”hands-free”. S H sa att han länge var emot användning av mobiltelefon. Sedan upptäckte han en bra sak: han kunde välja att vara onåbar när han ville! Det är ju bara att stänga av den.

Hanteringen av telefonen är något att tänka på. Numera ser man inte ofta att folk håller den mot örat. Och den behöver inte se ut som de flesta modeller gör nu. En ny stil finns redan: Nokia har lanserat en ny form, en annorlunda design som lämpar sig för tvåhandsgrepp. Fler bilder av olika modeller visades. Nokia har en som är ”business effective” och en som är mest anpassbar – något att leka med. Knappsatsen är originell, det är säkert lätt att trycka fel. Vissa problem med att skriva text med förkortningar noterades. När man pratar i mobilen är man aktiv och skickar kommunikation nätfritt via kortvågsfrekvens. Här återkom nämnda begrepp ”peer to peer communication”. Man bär alltså med sig information som man delar med andra.

Mobilen har som sagt en mängd funktioner; utom som telefon kan den brukas som telefonbok, för surfing på Internet och e-post, för spel, som kamera m.m. Att leva med telefon ger många möjligheter, av vilka de flesta inte utnyttjas speciellt mycket. Den har vidare olika aspekter såsom privat resp. social aspekt. Man kan också säga att användningen ofta är offentlig, eftersom alla ser och hör mig prata i mobilen i offentlig miljö. Andra hör även signalen, som numera kan väljas polyfoniskt. Privat: man kan skaffa en applikation till telefonen. Det är ett kalejdoskop med titthål som kan laddas upp med bilder som kan sändas. En hel del unga vill synas: ”Det här är min grej”. Sammanfattningsvis: det är ett spännande mix i mobiltelefonen, ett konglomerat av funktioner.

Vad är att säga om det interaktiva materialet? * telefon + tjänster (t.ex. SMS) + funktionalitet (när man ringer upp eller tar bilder med kameran); systemsynen: ett självständigt system? à PDA – eller ett delsystem? (jämför appar typ kaleidoskop); interaktionsmodeller: telefon + VS med en telefon. (( Oklar anteckning? Min anm.) Idag har man ett distribuerat system. Med en bildskärm i handen blir tv-kommunikation fullt möjlig. Likaså kan man ladda ner musik, inkl. stereo (i framtiden). Hur bygger man in saker i mobilen? Det finns ju en ringknapp, men även ett snabbkommando till menyval för att ringa o.s.v. – En smäll i golvet! S H hade tappat telefonen. ”Väldigt hållbar. Såna här är det enda arkeologerna kommer att hitta om tusen år”, skämtade S H.

Vem och vad har att göra med design? * aktörer, bl.a. systemleverantörer, tjänste-dito; * kombinerade designprocesser; programmerare; designer; metoder och verktyg. Om någon aktör uteblir uppstår svårigheter. En viktig fråga: Hur små batterier kan man göra? Det blir svårt i framtiden att kombinera och få plats med allting. Det finns tre designprocesser: en för industridesign, en annan för mjukvaror och en tredje för interaktion.

Ericson har 1000-1200 personer som designar och beslutar om design. Man utformar, formger i plast, modifierar på många sätt. En designer är ganska självsvåldig, men är han av den klassiska designskolan går han ut och undersöker vad andra tycker. Vad metoder och verktyg beträffar följs bestämda patterns (mönster) för att göra rätt saker. Form och design går före själva tekniken. Man har ambitionen att göra bättre och roligare saker, avslutade S H. Sedan följde en frågestund.

Fråga: Olika aktörer bestämmer hur produkter ska vara. Accepteras andra åsikter om ”fel” knappsats förekommer t.ex.? Svar: Visst får man opponera sig. Frågan är om vem som fattar beslut om knapparnas utseende. Man måste givetvis motivera sin uppfattning. Fråga: Angående debattartikeln i Ny Teknik: Hur är utvecklingen, går det att få ihop allting? Och är det inte bäst med en vanlig kamera? (Jämför exemplet Knossos ovan.) Svar: Ja. Använd inte telefonkameran. Vi formas av tidens trend. Det är en utmaning att forska kring distribuerade system, att inte endast se det kommersiellt. Måste det finnas så många saker i ett enda paket? Man kan tänka sig ett personligt, privat nätverk: en bildskärm där man har access till allt, även stereo. Man kan integrera mer.

Fråga: Det finns så olika användare med varierande krav och önskemål. Varierar tillverkarna produkterna tillräckligt? Svar: Nokia och Sony gör det rätt mycket. Ericson i mindre grad. Det måste finnas olika typer av en produkt. Man konkurrerar med formen, ta Porsche som exempel. På en mikrovågsugn som används i ett storkök ställs krav som inte är samma för en sådan för t.ex. hembak. Det sker en segmentering av produkter. Men producenterna har att ta hänsyn till att få en så stor volym som möjligt. Det är små marginaler för lönsamhet.

Fråga: Angående Knossos igen: Försöker Ericson konkurrera med vanliga kameror? Det kan ju vara bökigt att ha med sig en vanlig kamera. Finns det kanske ett nytt område för telefonkameran? Svar: Den är bara ett bihang. En fördel är att det går snabbt att skicka bilderna. Men det finns knappast någon framtid för telefonkameran. Ett skäl till att den lanserades är naturligtvis kommersiellt: det blir mer trafik på näten. Men den är liten och har dålig kvalitet jämfört med en vanlig kamera. Användningsområdena kan vara olika, frågan är ändå om de går att jämföra.

Fråga: Vad säger du om hälsoaspekten? Tar företagen något ansvar? Hur är det med strålningen? Svar: Alla som arbetar i ett företag har ett etiskt ansvar. När det är fråga om konsekvenser, kan man bl.a. åstadkomma en jämnare fältstyrka i hemmen, ej skapa mer frekvenser. Fråga: Vad innebär strålningen generellt för alla användare, inte enbart för dem med el-allergi? Svar: Svårt att säga. Fråga: Vilket inflytande har designers på utvecklingen? Svar: På Ericson och Sony kan de ha inflytande. Vad Nokia beträffar vet jag inte. Det är svårt att påverka ”gamla” GSM-produkter, medan det är lättare att få inflytande när det handlar om nya produkter.

Kort kommentar 2016

Jag är tekniskt okunnig och fotograferar inte, så jag bör inte alls yttra mig om utvecklingen sedan 2003. Helt klart är emellertid att mobilkamerorna har förbättrats betydligt vad gäller bildkvaliteten. Jag äger ingen mobil med kamera, men efter vad jag sett är kvaliteten inte alls dålig, fullt acceptabel, tror jag. En annan sak: De sista frågorna om strålningens ev. farlighet fick som väntat inget utförligt svar. Digitaliserade produkter har använts under förhållandevis kort tid; framtiden får utvisa om skador uppstår, i vart fall föreligger det nog risker vid flitig användning – och ”många bäckar små”...

Sture Alfredsons hemsida