Djurens rätt eller maträtt? (I)
Viljo Mentu
8/12 2002 i Servicehuset Bagaren Skövde
Arr: Wäxthuset Kosmos Skövde
”Djuren har samma rätt till sina liv som människorna. De är ”yngre syskon” i utvecklingen, på våg att bli människor. Martinus menar att slaveri, fängelser, koncentrationsläger, krig, olyckor och sjukdomar bl.a. är verkningar av hur vi behandlar djuren. Den vegetariska födan är den naturliga för människans förfinade organism. Att bli vegetarian är nödvändigt för att bli kvitt sjukdomar och andra olyckliga öden.” (Wäxthuset Kosmos program hösten 2002) – Min anmärkning: Detta föredrag i Martinus kosmologi består i min resumé av två delar; här följer nedan del I.
V M inledde med att förklara att han som han brukar göra hade skrivit några stolpar för föredraget, men att dessa låg hemma på hans skrivbord. Vi får se hur det går ändå, sa han. ((Det gick förstås som det visade sig mycket bra. Min anm.)) V M framhöll först att han utgick från Martinus världsbild. Denna kosmologi omfattar faktiskt allt: människor, djur, växter och hela världsalltet! Martinus kosmologi är alltså allmänt allomfattande; den anger och förklarar dess grundprinciper.
Varför är man vegetarian? V M gav tre skäl: etiska, politiska och hälsoskäl. För V M:s egen del är det etiska skälen viktigast, de är grundläggande. När man äter tillsammans med icke-vegetarianer, får man givetvis ofta frågan varför man inte äter kött. Och alla vet inte vad som är vegetarisk mat. V M frågade på en restaurang om de hade vegetarisk mat. ”Javisst, vi har fisk,” blev svaret. Vid ett danskt gatukök erbjöds falaffel (kikärter + köttbullar) och som ”vegetarisk” rätt kycklingburgare!
Vad är då en vegetarian? Att vara vegetarian är i grunden att vara vegan. En vegan är alltså en person som bara äter växtprodukter, medan vegetarian är den som inte äter kött. Men det finns förstås varianter: laktovegetarianen äter produkter av växter och mjölk men inte kött och fisk, medan lakto-ovo-vegetarianen även äter ägg. En pisco-lakto-ovo-vegetaian äter dessutom fisk. V M brukade på skämt säga att han är ”karno”-vegetarian! ((Termerna går tillbaka på lat. lac/tis=mjölk, lat. ovum=ägg, piscis=fisk, carne=kött. ”karnovegetarian” är ju påhittat: en orimlig sammansättning! Min anm.))
V M motiverade sitt etiska ställningstagande med att det handlade om en inifrånkänsla, till skillnad den person som grundar sina vegetariska matvanor på känslighet, alltså inte tål viss föda, t.ex. kött. Fram till dess att han var 16 år fiskade han mycket; varje morgon kl 4 på sommaren var han ute. En dag då han var 16 fick han en gädda på några kilo. Den här morgonen hade ha glömt sin kniv hemma. Han hade bara en skruvmejsel att ta till när han skulle föda fisken. Detta verktyg var förstås inte särskilt lämpligt i det här fallet. Det var verkligen obehagligt när han måste plåga gädda onödigt mycket . Då fick han en inre bild av hur han förstörde fiskens hjärna. Denna händelse påverkade honom så starkt att han beslöt att aldrig fiska mer!
När V M gick på Hellidens folkhögskola I Tidaholm 1970-71 blev han vegetarian helt och hållet. Fastän han som sagt hade fiskat tidigare hade han aldrig gillat fisk, det var en plåga att äta fiskbullar eller torsk i skolan. Han började läsa Martinus och dennes förhållande till maten stärkte honom i hans vegetarianism. V M visade nu den första i en rad av Martinus bilder; denna föreställde de fysiska organismerna i en ring runt jaget i centrum, allt i mycket medvetet valda färger med var sitt symbolvärde för de olika psykiska funktionerna (intelligens osv.). Dessa funktioner har hjärnforskarna mycket svårt att exakt lokalisera i den fysiska hjärnan. ((Jag kan här inte närmare beskriva de vackra bilderna. Jag kände f.ö. igen de flesta. Min anm.))
Nästa bild kommenterade V M med att det bakom de fysiska resp. psykiska saker som illustrerades i föregående bild finns ett ”jag” av överfysisk natur vilket står utanför tid och rum. Det existerar talanger och egenskaper jämte såväl mental som fysisk kapacitet, ett s.k. övermedvetande; detta till skillnad från undermedvetandet som finns i tiden och rummet och som därmed är föränderligt. Den utvecklingsidé som genomsyrar hela Martinus kosmologi illustreras i många av hans bilder där olika spiralkretslopp ingår. Det största har ofantliga dimensioner, omfattande årmiljarder, bl.a. Symbol nr 11 Den eviga världsbilden. Ständigt åter kommer i kretsloppen de olika själsstrukturerna i bestämda färger: de 6 grundenergierna för instinkt, tyngd (en aggressiv energi!), känsla, intelligens, intuition samt minne.
Även om dessa energier i bild återges var för sig, interagerar de hela tiden med varandra i olika kombinationer. Ett exempel är Symbol nr 12: Grundenergiernas kombinationer. Instinktenergin återfinns framför allt i växtriket, medan tyngden är den kraft som dominerar bland djuren. Känsloenergin är karaktäristisk för det som Martinus kallar det riktiga människoriket; dit har som bekant dagens människor inte nått än. Människan befinner sig nämligen i en övergångsfas mellan djur och människa. Vi har ju många egenskaper som kännetecknar djuren, samtidigt som vi skiljer oss från dessa.
Två av de s.k. rikena är salighetsriket och minnesriket. Alla riken eller tillvaroplan grundar sig på samma grundprinciper som representerar olika utvecklingsnivåer. Det rör sig om ofattbara tidsrymder; det största (?) spiralkretsloppet omfattar miljarder sinom miljarder år. En symbolbild åskådliggjorde de allt högre nivåerna i form av en utvecklingstrappa med stegen i skilda färger. Det är en färg för varje energi som är signifikant för ett visst rike/tillvaroplan, exempelvis rött för växtriket, orange för djurriket etc. Varje väsen, inkl. människan, är i ständig utveckling. Alla vandrar i ”trappan”, där Martinus markerar individers utveckling med små steg, till skillnad från de stora kollektiva stegen.
Som individer är vi delvis olika, ty vi har skilda erfarenheter. Gemensamt för människosläktet är utvecklingen som pågår från djur till människa. Utvecklingskedjan är kontinuerlig utan avbrott; djuren har sitt ursprung i växtriket – och bakåt… Det förekommer flera övergångsfaser: ett exempel är förekomsten av köttätande växter. På liknande sätt pågår en kamp mellan det djuriska (bättre uttryckt: djurspecifika) och det mänskliga.
V M visade en tabell med olika djurarter och deras utvecklingsbanor. Siffror angav antalet kända arter, t.ex. av insekter 963.000, plantor 270.000, svampar & lavar 100.000 osv. Tilläggas kan att det fortfarande upptäcks nya arter. Varje art genomgår sin bestämda utvecklingsbana; en bild som något liknade ett schackbräde visade schematiskt en mängd långa ”banor”. Förresten har Martinus sagt att insekter som bin, getingar och termiter inte alls är så långt efter människan i utveckling, för de tillhör en kulminerande del av djurvärlden. De lär faktiskt vara jämförbara med primitiva stammar av naturmänniskor! Insekter finns (enligt Martinus) på andra planeter där de t.o.m. är mer utvecklade än vi! V M framhöll att organismernas utseende inte är så viktigt, det är tillfälliga former. Däremot är psykiska egenskaper som moral och erfarenhet den väsentliga grunden.
Vi såg en bild där djurrikets kulmination var rovdjuren – alltså föregångare till människan. På bilden syntes tydligt tidigare riken: mineral-, växt-, djur- och människoriket. Aporna är just vid gränsen till människornas tillvaroplan. Människoapornas föregångare tros vara apmänniskorna – ”the missing link”. Jaget och skaparförmågan gör det möjligt att uppleva omvärlden genom organen plus medvetandet.
Varför äter många människor djur – men inte sina artfränder? Varför hanterar vi djur annorlunda än medmänniskor? Detta kan förklaras och försvaras på ett sätt – men på ett annat är det oförsvarligt. Relationen människa – djur är ofta problematiskt. Vi har visserligen kommit lite längre än djuren utvecklingsmässigt, men riktiga människor är vi ju ännu inte (se ovan).
En mäktig drivkraft är karmalagen. Karma är ett indiskt begrepp. Denna lag om orsak och verkan är mekanismen bakom all utveckling; en bild illustrerade samtidigt reinkarnationsbegreppet. På bilden angav vita stråk uppehållen på den andliga sidan mellan de olika inkarnationerna på jorden. En handling som äger rum inom en inkarnation kan utlösa karma under samma levnad, eller också i nästa liv, eller ännu längre fram. Den energiutlösning som karman utgör härrör således från handlingar och beteenden tidigare i livet – eller i tidigare livet. Det är alltid jaget som är upphovet till karma, ty vi är medskapare till våra egna liv. Detta synsätt delas dock ej av naturvetenskapen idag.
Frågan är i grund och botten: Hur vill vi skapa vår egen framtid? Det existerar alltid en koppling till karmalagen vad beträffar vårt handlande. Om man ser linjärt på tiden som det förgångna, nuet och framtiden kan man betrakta nuet som basen. Upplevelse avlidande grundas på kontrasten mellan mörker och ljus. Märk att ju mer lidande och mörker man erfar, ju mer avtar detta om man tar avstånd från det. Då sker en utveckling mot ljuset och mindre lidande uppkommer! Bakom allt detta ligger även omedvetna minnen från tidigare liv. 1) Känslominnet innebär att människan har upplevt lidande på sin egen kropp; detta förvandlar henne. 2) Intelligensen: Hur tänker jag? Intelligensen har utvecklats alltmer under förändringen från djur till människa. Intelligensutvecklingen gör att vi förmår skilja jaget från det, något som djuren inte kan.
Karmalagen, vilken följaktligen innebär att allting kommer igen på ett eller annat sätt, har en massa konsekvenser. Det händer att all i grupper eller kategorier av människor får liknande erfarenheter eller agerar på nästan samma sätt. Exempelvis snickare liknar varandra i vissa avseenden. Då är det sannolikt att varje gruppering får en gemensam karma; det kan förstås på liknande vis handla om andra yrkesgrupper. En bild visade en sådan kollektiv karma. I större eller mindre folkgrupper kan alltså karma utlösas kollektivt, samtidigt som enskilda individers karman finns med i bilden. Modern djurhållning bär exempel på kollektiv karma när djur lever hela sitt korta liv i bur eller på annat sätt inspärrade; slakt är likaså resultat av kollektiv djurkarma. V M sammanfattade: Lidandet ger erfarenheter och leder till utveckling.
En grund till att karma fungerar är vad Martinus kallar resonansprincipen. Individer som befinner sig på samma våglängd och har samma mentala struktur är mottagliga för en bestämd typ av karma. V M påpekade att karma ej drabbar slumpvis eller urskillningslöst. Det finns också sätt att mildra sin karma – ibland går det t.o.m. att upphäva den; då är man mer eller mindre beskyddad. Tag den värsta tänkbara förbrytare, t.ex. Hitler som var ansvarig för många miljoners människors död – skulle han på andra sidan ha upplevt dessa människomassors död miljoner gånger i gaskamrarna? Nej, Martinus hävdade att en brottsling efter döden skulle erfara mycket obehaglig karma i den andliga världen, men småningom skulle han gripas av avsky för sina tidigare brott och skulle på så vis inte längre befinna sig på denna mörka våglängd.
Vilken typ av karma som kommer till en människa beror på hennes mentala inställning. En fråga från publiken: Kan karma tas över från en individ till en annan? Svar: Nej. Allting man möter är konsekvenser av karmalagen ”Som du sår får du skörda”. Och varje upplevelse betyder förändring på det ena eller andra sättet och förfinar gradvis känslolivet. Ännu en publikfråga/inlägg: Vad händer om en person som egentligen är god utsätts för andras onda handlingar? Då blir det väl ingen förfining av känslolivet? Det är väl en börda som ger sämre karma? Ett aktuellt exempel: En 13-årig flicka anses skyldig till mordbränder. Hon hade en fördärvad barndom, meddelades det. Svar: Det är säkert komplicerat. Men det är helt klart att karma inte går bakåt. Samme frågare igen: Kan hon inte vara född sådan, utan påverkan av miljön eller annat? Svar: Ödessituationen styrs aldrig av en slump, man hamnar inte i en viss miljö av en ren händelse. Om en miljö är dålig, ska man då inte ta hänsyn till hennes personlighet?
Ett annat inpass från publiken: Det är en brist att man inte sätter klara gränser, det mesta flyter, man borde ge bra riktlinjer. Svar: Hos den här flickan aktiverades gammalt hat som fick utlopp i att hon anlade bränder. Jag (V M) har själv jobbat med barn som har problem. Publikinlägg: Det finns så mycket kärlekslöshet. Det är svårt att hjälpa hatiska personer. Man får välja framåt enligt mottot: ”Vänd andra kinden till”. Endast då kan man bryta det onda mönstret där våld föder våld. I princip är det så, att en viss situation beror på vad som hänt i föregående liv. Hur en person nu reagerar i detta läge beror i sin tur på dennes personlighet och inställning. Vi vet ju att någon reagerar på ett visst sätt, medan en annan beter sig på ett helt annat vis – och det i samma situation. Den ens utvecklingsnivå, som är en följd av vederbörandes erfarenheter, skiljer sig alltså från den andres.
Fram till 30-årsåldern har människan repeterat alla sina tidigare utvecklingsstadier, både fysiskt – som foster i moderlivet – och mentalt. En bild visade grunden till vår nuvarande belägenhet, som kännetecknas av lidande; vi har således lidit oss fram. Men nu tillkommer rationellt tänkande, som har utvecklats en hel del, ändå är vi ännu bara i början. Människan har sedan gammalt exponerats för lidande, allra värst i krig. För att överleva gäller det att tänka ut hur man ska klara sig. För djurens del handlar det naturligtvis likaså om överlevnadskamp. Också de har karma, men de får alla samma karma – det är kanske mer humant?
Då människan hade en mer primitiv mentalitet – fram till för ca. 2000 år sedan – var det logiskt att dräpa för att hämnas. Jesus demonstrerade i sitt liv hur en fullkomlig människa handlar, nämligen att inte ge igen med samma mynt, utan förlåta, vilket han ju gjorde t.o.m. på korset. Han visade därigenom hur långt det är möjligt att gå. Livet bjuder motstånd, men ska inte gå mot livets ström. Vi måste ha kontakt med just den utvecklingsnivå som vi befinner oss på. Jesus var ”världslärare” eller med Martinus ord världsåterlösare. Han var en av några få sådana som vi känner: Buddha före honom och profeten Muhammed på 600-talet e.Kr. Olika kulturutveckling har initierat olika ledare. Världsåterlösare var människor som låg före alla andra i kunskap och därför gav vägledning, ty de visade i vilken riktning man skulle gå. På Jesu tid förstod folket inte riktigt vad han förkunnade, men många trodde på hans ord (se NT).
Nu är läget ett annat: det är möjligt att förklara världen och den andliga aspekten genom intellektuell analys. Det är just vad Martinus ägnade sitt liv åt. I våra dagar är det logiskt att tillämpa den dräpande principen. Man ska komma ihåg att vi alla som sagt är på skiftande mental nivå individuellt på grund av varierande bakgrund och upplevelser (de små stegen ovan), medan vi på samma gång kollektivt befinner oss på ett stort steg i utvecklingstrappan.
Kort sagt: den enskilde handlar i överensstämmelse med sin nivå. Därför kan man i det perspektivet säga att varje individ handlar ”riktigt” utifrån den utgångspunkten. Det går självklart inte att agera enligt någon eventuell senare erfarenhet. Dock behöver man naturligtvis göra nya erfarenheter för att börja tänka i andra banor. Hur ofta är jag inte efterklok och undrar fåfängt: Varför gjorde jag inte på det här bra sättet då? När saker och t9ing ses i nytt ljus blir ett annorlunda handlande logiskt. Vi förstår bara det vi förstått, d.v.s. vad vi tillägnat oss erfarenhetsmässigt och mentalt tagit till oss. Vare sig en person är vegetarian eller ej, så har ingen rätt att förebrå vederbörande för sitt val.
Publikfråga/inlägg: Som läget är idag borde vi verkligen välja bra ledare. Vi måste ha beslutsfattare som kan sätta sig in i andras situation. Annars går det väl inte att förbättra förhållandena? Har vi inte fel system nu? Svar: Vi har nog det system vi förtjänar. Tyvärr lyssnar man sällan till de insiktsfulla. Det finns så många olika begär och krav. Jämför hur det går till vi politiska val. – Ett annat inlägg: Erfarenhet kommer ju med åren. Hur ska samhället förändras när erfarenhet saknas? Svar: Intresse krävs för att genomföra förbättringar + insiktsfulla ledare. Om lämpliga personer kunde frigöras för att ägna sig åt ledarskap, vore mycket vunnet. Men de som är uttröttade av hårt arbete orkar inte intressera sig för politik. Ett annat problem är att många nu jobbar bara för sig själva och för materiell välfärd.
V M gick tillbara till en förut visad bild för att förtydliga. Som antytt bildar de olika rikena en obruten kedja genom hela cirkelspiralen; allt hänger ihop i kretslopp efter kretslopp. I viss mån upprepas tidigare utvecklingsfaser men inte riktigt på samma sätt utan alltid med variationer – i all oändlighet. Ena halvan av ett spiralkretslopp utgörs av den fysiska världen, medan den andra är den psykiska eller andliga delen. Efter det att man genomgått den andliga världen kommer man tillbaka till den fysiska, eftersom allting är cykliskt. I( mineralriket finns inget medvetande, men växter har däremot ett svagt medvetande; där är det mest fråga om aningar i en andlig situation. Men dessa aningar övergår gradvis till ett fysiskt medvetandeplan, nämligen i djurriket.
Vem tänker på att växter utsätt för en oerhörd brutalitet? Martinus har klargjort detta. Djuren och i synnerhet vi människor hugger av dem, stympar dem, trampar på dem osv. Visserligen känner växterna ingen konkret smärta, men obehag förnimmer de i alla fall under sådan behandling. I djurvärlden har emellertid varelsernas nervsystem utvecklats så pass, att smärta uppstår. ”Rena” djur (Martinus avser de högtstående arterna) har fysiskt välutvecklade nerver. Den drastiska åverkan som nyss antyddes är likväl nödvändig för utvecklingen. Det finns en mening i lidandet (jämför ovan) genom att detta förnyar livsupplevelsen. Man måste ta sig ”genom invigningens mörker”, som Martinus uttrycker det.
Lidandet når sin kulmen hos oss människor. Vi vistas i den mörka zonen men går oavbrutet steg för steg mot ljuset. Kontrasten mellan ljus och mörker är något fundamentalt – den är nödvändig för att över huvud taget kunna uppleva något. För närvarande är vi det kulminerande mörkret som alltså står i full kontrast till ljuset. Vi är icke desto mindre på väg mot ljuset – efter att ha gått igenom ett antal obehagligheter.
Är inte livet orättfärdigt? Nej, inte enligt Martinus helhetsperspektiv. Även om lidandet är nödvändigt, behöver människan inte utstå mer än vad som är nödvändigt på en viss våglängd. Men var går gränsen? Att teoretiskt tala om påverkan till en viss gräns är en sak, men Martinus hänvisar till ”livets tal”, d.v.s. de erfarenheter man gör i praktiken. Det är genom lidande som människan ska bättre sig. Om hon gör det är funktionen uppfylld. Publikfråga: Har inte det här med Bibelns ord att göra som säger: “Man får ej mer lidande än man orkar bära”? Men om lidandet är outhärdligt – vad gör man då? Svar: Mot fysisk smärta finns lindring att få i form av mediciner, t.ex. morfin till cancersjuka. Likaså finns medicin eller terapi mot psykiskt lidande. Att så är fallet bör betraktas som en välsignelse, i varje fall i viss grad.
Vad djurens lidande beträffar, är det människans behandling av dem som ofta är upprörande. V M nämnde bl.a. många djurförsök. Varför ska de dra på sig lidande från människor? Djuren kan väl inte ha orsakat sitt eget lidande? Jo, säger Martinus, det är gammal karma som gör sig gällande; han ser det i ett långt perspektiv. Fråga: Ska man tala med lidande människor om lidande? Vad ska man säga till dem? Svar: Det är inte lämpligt att göra det (…)
Inlägg: En vegetarian har själv slutat döda djur, men andra fortsätter att slakta dem. Svar: Den som inte äter kött får en ljusare karma. Fråga: Men växter då? Dem skulle man väl inte heller röra? Svar: Egentligen inte, men det handlar om att komma bort från köttätandet. Det är inte logiskt att äta kött, för detta är ingen livsbetingelse för människan, medan många djur normalt livnär sig på kött. Människan kommer i framtiden att kunna leva av enbart frukter (så enligt Martinus skrift Den fullkomliga födan). Ett diagram över Näringsmedel och livsenheter visades (som jag tyvärr ej kan återge). Man ska samtidigt ha förståelse för att människan fortfarande är ett djur i många avseenden.
Fråga: Men kannibaler då…? Svar: Sådana fanns ju förr men kannibalism var inte heller då vanligt. Idag är det naturligtvis absolut inte moraliskt försvarbart. Växter blir – via förvandling till djur – i en avlägsen framtid faktiskt människor. När vi äter växter vållar vi minst lidande eller smärta ( egentligen bara obehag för dem, se ovan), jämfört med konsumtion av djur.
Här slutar del I av Djurens rätt eller maträtt? Del II är senare delen av min resumé av samma långa föredrag.