Dövöra

Jerker: Kom hit! Hör på. Nu ska du få höra.
Sverker: Nej nej, har inte tid. Du får inte störa.
Jerker: Stopp ett tag. Vänta, låna mig ditt öra.
Sverker: Jag har brått. Har så mycket att göra.
Jerker: Den där stressen kan ju dig förgöra.
Sverker: Prata inte nu. Har annat att tänka på.
Jerker: Lyssna noga. Du kommer att förstå.
Sverker: Släpp mig nu! Annars ska jag dig slå!
Jerker: Du skulle bara våga! Du skulle allt få!
Sverker: Du är rädd och darrar som ett asplöv.
Jerker: Tig! Det här är som att sko en koklöv!
Sverker: Usch! Du är värre än rasisterna i Eslöv.
Jerker: Nu förtjänar du en spark i din feta röv!
Sverker: Du är en idiot, vettlös och stendöv.

Här tog den slut, dialogen som gick överstyr.
Stressen gör att sinnet med ens sätts i fyr.
Vi har ju allt emellanåt för många bestyr.
Man blir i mössan komplett virrig och yr.
Dövörat hör ingen, sig om andra ej bryr.
Tiden vi saknar kostar, verkar alltför dyr.
Jäktet är ett otäckt gift, värre än hormoslyr.
Det är som man vore på en bottenlös myr,
där det i vattensjuk mark stinker och pyr.
Synd! Jerker fick ej berätta ett kul äventyr.

Sture Alfredsons hemsida