Dreaming and Counsciousness

Antti Revonsuo

30/11 2006 Högskolan i Skövde

Arr: KVHS

Anmärkning: Nedan följer mitt referat av den föreläsning som inledde KOGNITIONSDAGEN 2006. Fullständig titel: DREAMING AND CONSCIOUSNESS: Towards a Unified Science. Jag antecknade kortfattat på engelska men återger här innehållet i föreläsningen på svenska. Jag citerar först ur Information om föreläsarnas föredrag:

"Abstract: Growing interest in the scientific study of subjective experience has, during the last years, generated a whole new multidiisciplinary field of consciousness research within the cognitive sciences. Dreaming is regarded as one of the most important “altered states” of consciousness. Thus, dream research and consciousness research should have much in common. However, it seems that so far the two fields have remained relatively isolated from each other. I suggest that a closer interaction between dream research and consciousness research might lead us towards a unified science of dreaming and consciousness (see also Revonsuo 2006). Dreaming is a special, theoretically unique form of subjective consciousness, because during dreaming, the full range of subjective experiences is generated by the brain without the contribution of sensory input or behavioral output. Therefore, the dreaming brain reveals consciousness in a pure and isolated form. The empirical evidence we have of the form and the content of dream experience suggests that:

(1)Consciousness is a world-simulation mechanism in the brain (2) Dreaming can be defined as the off-line activation of the world-simulation mechanism during sleep (3) The original biological function of dreaming is “threat-simulation” or the repeated mental rehearsal of emergency situations without the risks involved in real dangers.

The exploration of these issues leads to the conclusion that dream research and the phenomenon of dreaming should have a central role in the emerging unified science of consciousness.

Reference: Revonsuo A (2006), Inner Presence. MIT Press.”

Personlig info: “I have studied psychology, philosophy, biology, and neurology at the University of Turku where I took my PhD in Psychology in 1995. I am the director of the Consciousness Research Group at the Center of Cognitive Neuroscience, University of Turku (Åbo), Finland. My group does research on the neural correlates of consciousness, on altered states of consciousness (dreaming, hypnosis), and on theories of consciousness. I have also been involved in the Consciousness Studies Program in Skövde ever since its beginning in 1997, and nowadays I teach several courses on consciousness and neuropsychology here. I am also an Associate Editor of the peer-reviewed academical journal Consciousness and Cognition (published by Elsevier). My overall goal is to work towards a unified science of consciousness. The ideas I have about this are described in detail in my new book Inner Presence (MIT Press, 2006).”

Kognitionsdagen, som arrangerades av studenter vid institutionen för kognitionsvetenskap, inleddes av Michael Wallin och Paul Hemeren som hälsade alla välkomna. Den förste föreläsaren var Antti Revonsuo som är gästprofessor vid Högskolan i Skövde. Föreläsningens titel på svenska: Drömmar och medvetande, med undertiteln: Mot en enhetlig vetenskap.

Professor Antti Revonsuo förklarade att det finns en förbindelse mellan drömmande och medvetande. Antikens greker såg samband mellan sömnen (hýpnos) och döden (thánatos). Den senare betraktades som den förras ”halvbror”. Man har också kallat drömmar för ”själens äventyr” – kanske med gudomligt ursprung. Det som förr kunde kallas ”själens mysterium” benämnes numera medvetande. A R undersöker alltså i sin forskning samband mellan dröm och medvetande, samt hur förbindelse kan uppstå.

A R menar att drömaktivitet är ett slags ”världssimulering”. Han hävdar vidare i sin nya teori att det är fråga om en ”hotsimulering”. Båda begreppen är emellertid vaga, varför man kan undra om forskningsuppgiften är alltför svår (”mission impossible”?). Man måste också fråga sig: Vad är egentligen drömmar? Det finns ingen allmänt accepterad definition av begreppet dröm. Ett klargörande är nödvändigt – och det är fullt möjligt att göra, hävdade A R.

Likaså måste man fråga sig: Vad är medvetande? Detta hänför sig till olika fenomen: det kan innebära vakenhet, mottaglighet för utifrån kommande intryck, medvetenhet om omvärlden. Under sömn saknas ju denna medvetenhet om omgivningen, vilket naturligtvis utgör ett problem för forskningen ifråga. Man skiljer dock mellan primärt eller förnimbart (phenomenal) medvetande och reflekterande medvetande under sömn. Vid primärt medvetande existerar en subjektiv upplevelse under drömtillstånd, medan det vid reflekterande medvetande finns en tanke om drömupplevelsen, alltså under själva drömmandet. Med andra ord: Man kan faktiskt tänka medvetet medan man sover.

Det primära (förnimbara) medvetandet gäller dröminnehållet, medan däremot det reflekterande styr tanke- och kognitiva funktioner kring själva drömupplevelsen, varigenom klarhet (lucidity) förhoppningsvis kan nås. Problemet med att definiera drömmandet är att det i sömn ej är vilka slags subjektiva upplevelser som helst som räknas. Frågan är då: Finns det någon särskiljande form av subjektiva drömupplevelser? Det blir nödvändigt att ingående studera komplexiteten och organiserandet av det förnimbara primära medvetandet. Det gäller särskilda, starkt organiserade former då det i drömmen sker simulering av den förnimbara sinnesvärlden.

Exempel på olika typer av upplevelser och deras frekvens: synförnimmelser: 100 %; färg dito: 70-80 %; hörselintryck: 70 %; kroppsupplevelser: 10 %; smak- och lukt dito: 1 %; smärta: 0,5 % ; m.fl. upplevelser (…) Utöver dessa sinnesmodaliteter nämnde A R förekomsten av rumslig (spatial) organisation, samt tidsmässigt förlopp. ”Drömsjälvet” (the dream-self) är till 90 % inbäddat i drömmen, och samtidigt är det omgivet av tidsutsträckning och diverse föremål.

Drömvärlden är inte stillastående utan levande (animated). Det är således fråga om en fullskalig simulering av omvärlden. Sömnen är ett själstillstånd, en sammanhängande enhet (continuum). Drömmen är en världssimulering. En enkel figur (kan ej återges här) visade hur simuleringen kan tänkas gå till: Omvärlden ses som enkel och statisk. Den återspeglas i det förnimmande medvetandets innehåll. Men det sker i drömmen en komplex, mångfacetterad organisering av materialet. Den är en process som framskrider tidsmässigt – det är alltså inget statiskt tillstånd. En anmärkningsvärt trogen kopia av det vakna livet uppkommer. A R kallade också resultatet för en realistisk faksimil, och tillade att drömmar sålunda är simulationer av omvärlden. De är med andra ord trovärdiga motsvarigheter till vakenlivet (”Dreams are credible world-analogs”).

Eftersom drömmar kan sägas vara en simulerad värld, måste det finnas likheter mellan det vakna medvetandet och drömmandet. Sådana är: sinneselement – perceptuell organisation – det inneslutna (embodied) självet – första-personperspektiv – sinnesrörelser (emotions) – motorisk aktivitet.

Samtidigt ska man vara medveten om att det förekommer en hel del skillnader: Drömmen brukar vara vilseledande vad gäller tid och rum. Vidare kännetecknas drömmen av brist på kritiskt tänkande beträffande rimligheten i drömda händelser. Likaså framstår det perceptuella innehållet som bisarrt. Exempelvis föreligger ofta brist på sammanhang eller avbrott (discontinuities) i drömhandlingen; det förekommer helt enkelt hopp i berättelsen.

A R nämnde också fel i förhållande till verkligheten under beteckningen ”false familiarity”, vilket alltså anger att man i drömmen felaktigt tror sig känna igen personer och händelser. Felaktiga minnesbilder brukar dyka upp i drömmen . ((Säkert ett vanligt fenomen även i vaket tillstånd. Min anm.)) Vidare förekommer ”hyper-associative spreading of activities”, dvs. en föreställning (association) sprids i alltför hög grad till andra aktiviteter. Därvid kan absurda och osammanhängande saker inträffa, t.ex. att platsen för händelseförloppet plötsligt skiftar.

Vilken funktion har drömmandet? Drömmar har för gemene man sedan urminnes tider tett sig som ett mysterium. Varför uppträder en simulerad version under sömnen? Varför är det inte alltid blott tomhet i sovande tillstånd, alltså total brist på upplevelser? A R framhöll att man måste ta hjälp av hjärnforskningen; hjärnan är ju biologiskt programmerad. Vidare uppgav han att drömmens form indikerar dess funktion. Drömforskarna måste företa systematiska observationer av den centrala drömformen och dess innehåll. Kan man då finna spår av drömfunktionen? Ja, genom statistik grundad på sådana observationer har en viss funktion hittats, förklarade A R.

Vanliga drömmar brukar uppvisa en negativ inställning, mera sällan en positiv. Så förekommer t.ex. ett aggressivt interagerande, eller också att drömmaren upplever sig ha otur. Vanligt är även att drömmar med negativt laddade teman återkommer. I detta sammanhang nämnde A R sekvenser av anfall eller förföljelse. Således är mardrömmar frekventa hos en del personer som drömmer att de attackeras av banditer eller monster.

Denna typ hör universellt till de mest spridda temana. Överhuvud är onda drömmar och mardrömmar relativt vanliga i en normalstor population. Under en tiodagarsperiod förekommer i genomsnitt en ond dröm. Vid stress och oro ökar antalet sådana drömmar. Vidare nämndes posttraumatiska drömmar som uttryck för allvarlig fara – och de bygger på verkliga händelser. Likaledes kan drömmar innehållande hot mycket väl ha verklighetsbakgrund. Dessutom upprepas hotbilderna ofta i flera drömmar.

A R gav exempel på enskilda individers exponering för livshotande faror. Allvarliga hot är idag vanligt förekommande, naturligtvis särskilt i krigssituationer: Gulfkriget kom på tal, då Scud-missilerna mot Israel var mer än ett hot. Efter fyra veckors krig handlade 50 % av nyhetsmaterialet i Israel om kriget. Frågan om gasmasker till den israeliska befolkningen var det främsta ämnet.

Barn är givetvis speciellt svårt utsatta under extrema förhållanden. Sådana barn (åtminstone från sex år och uppåt) drömmer ofta mardrömmar där förföljelse och överfall ingår. Barnteckningar – vi fick se ett par -- visar också djur som uppfattas som farliga, i synnerhet björn och varg. Enligt en studie var 80 % av de negativa drömmarnas tema just förföljande och angrepp (chase and attack). 64 % av sådana drömmar innehöll någon form av fall (nedstörtande). Ett annat tema var känslan av att ha gått vilse eller att ha blivit fångad i t.ex. en fälla. Upplevelsen av att ha missat en viktig resa med ett allmänt transportmedel såsom buss, tåg,båt, flyg är inte heller alls ovanlig.

Som synes är hotrelaterat dröminnehåll ett speciellt påfallande drag. Upprepning av samma eller likartade drömmar är likaså frekvent. Varför förhåller det sig så? Det finns förstås flera förklaringar, men det krävs ytterligare speciella studier också. Man har funnit spår (traces) av biologiskt funktionssätt även när det gäller drömaktivitet. Här kommer miljöpåverkan och evolutionär anpassning in i bilden. Homo sapiens' föregångare levde för miljoner år sedan, men den moderna homo sapiens sapiens har bara ca. 200.000 år på nacken. För så där fem miljoner år sedan började våra avlägsna förfäder gå på två ben! Deras ursprungliga miljö har faktiskt en viss relevans för dagens människor.

A R poängterade att drömmen ändå är en realistisk simulering av omvärlden. Våra förfäder hade en fullkomligt klar uppfattning om rovdjursfaran; det fanns inte bara farliga djur, bytesdjur bl.a., utan även rivaler och fiender – naturkrafter inte att förglömma. Deras utsatthet var följaktligen enormt stor. Förväntad livslängd var kanske bara 20-25 år i en avlägsen forntid.

Mot denna antydda bakgrund är det inte förvånande att mental träning inför hotfulla situationer kunde vara till stor hjälp. Arr lära sig undvika faror var förstås synnerligen betydelsefullt och gynnade allt oftare människans överlevnad. A R framhöll att det nu är viktigt att utveckla metoder för forskning kring hotsimulering. Analys av drömhoten företas för att utarbeta och styrka en hotsimuleringsteori. Två tredjedelar av drömmarna innefattar hot. Ungefär 20 % består av mildare former av hot, medan ca. 30 % utgör farligare typer av hot än de som förekommer i vardagslivet.

Personliga anteckningar om drömmar i en dagbok kan vara värdefulla för vederbörande som på så sätt kanske kan mildra eller komma undan deras ev. obehagliga påverkan. Man får heller inte bortse från effekten av skräckfilmer o.d. Allmänt kan dock sägas att hoten i drömmar är vanligare än hot i verkligheten. Drömhoten är också allvarligare än de verkliga. Man kan konstatera att hoten är överrepresenterade och överdrivna i drömmen.

A R nämnde vidare en studie beträffande traumatiserade barn som upplevt krigsliknande förhållanden. Barnen var dels palestinska, dels kurdiska. Det gällde vanligen drömmar med katastroftillstånd. Här var det knappast fråga om överdrifter i deras drömmar jämfört med vad de verkligen hade upplevt. Individuella skillnader fanns givetvis; något barn var bekymrat för att det trots otäcka upplevelser inte drömde om hemskheter som de andra gjorde.

Slutsatser: * Drömmar består av både världssimulering och hotsimulering. * Världssimulering omfattar såväl drömmar som medvetande. * Hjärnan är alltid involverad. * Vaket tillstånd kännetecknas av förnimbar världssimulering styrd av sinnena. * … (?) motsvarar fysisk aktivitet. * Drömaktivitet utmärks ofta av återkommande nödsituationer.

Slutanmärkning: Tidigare år har jag refererat alla kognitionsdagens föreläsningar, men denna gång är detta min enda utskrivna sammanfattning. Jag är medveten om att det kan finnas en och annan oklarhet i resumén, då det ej var helt enkelt att hinna med att anteckna på engelska. F.ö. var det en bra artikel i Skövde Nyheter 1/12: ”Drömmar förbereder oss inför kommande hot” där fler synpunkter ges (tyvärr kan jag inte återge artikeln här).

Min kommentar 2006

Drömmer gör vi alla och därför har drömmar intresserat människor i alla tider. Att drömforskning likväl är av sent datum hänger naturligtvis ihop med att det är svårt att veteskapligt utforska ämnet. Prof. Antti Revensuo har dock tydligen funnit nya vägar och nya teorier om vårt drömliv. Därför var hans framställning särskilt intressant. (Övriga föredrag var också värda all uppmärksamhet.)

Jag kommer att tänka på Sigmund Freuds Die Traumdeutung (1900; sv. övers. 1927 Drömtydning). Där ”präglas drömmarnas symbolik ofta av patientens inre konflikter” (Bra Böckers lexikon). Hans psykoanalytiska teori kom att få stor betydelse. A R nämner emellertid inte Freud som väl inte är direkt relevant för hans forskning. (Freud är idag knappast på modet längre.) Jag tror ändå att symboler spelar en viktig roll i såväl dröm som vardagsliv. Man kan tillägga att symbolik är betydelsefull i konst och litteratur, där ju även drömskildringar är vanliga. En annan typ, nämligen sanndrömmar, tycks förekomma ibland.

Ett problem är självfallet att vi i vaket tillstånd endast har tillgång till en bråkdel av alla drömmar som man haft. Ofta rör det sig bara om drömfragment. Vi glömmer som bekant snabbt många drömmar – om man ens minns någon alls. Enligt egen erfarenhet återkommer dock samma tema ofta, kanske något varierat. Det stämmer ju med vad A R uppgav i föredraget. Just upprepningen bör vara en gynnsam faktor när det gäller drömforskning. Själv upplever jag ibland att jag drömt men utan att minnas efteråt vad det var. Långt senare minns jag plötsligt en del av drömmen. Förmodligen poppar då något fragment av drömmen upp ur det undermedvetna genom association till liknande drömmar tidigare. Måhända rör det sig om en associativ förstärkning som triggar det omedvetet lagrade drömmaterialet så att det stiger upp till medvetandeytan. Detta är bara min ostyrkta hypotes.

Lånordet hypnos betyder sömn på grekiska. A R har säkert också studerat teorier kring hypnosfenomenet. Det finns olika slags sömn: s.k. ortosömn är djup, drömfri och växlar med parasömn, dvs. drömsömn. Denna kallar också REM-sömn (rapid eye movements). Som A R nämnde har hjärnforskningen tillfört mycket kunskap kring aktiviter i hjärnan och i kroppsorganen under speciella tillstånd. Särskilt är patologiska sådana väl belagda och undersökta. Tänk på alla drogers och många mediciners inverkan – de sätter sina spår i hjärnan och nervsystemet.

Då ju sömnlöshet är ett vanligt problem idag, påverkas också drömlivet på flera sätt. Kanhända uppstår fler negativa drömmar i samband med sömnbrist. Vår hektiska livsstil har säkerligen en negativ effekt på drömlivet. A R talade en hel del om ”bad dreams”; vår omvärld är ju full av onda handlingar som säkert utlöser obehagliga drömreaktioner. Påfallande är alla trauman som uppkommer i krig och naturkatastrofer – tsunamin är ännu i färskt minne. Tyvärr är fler hot av det slaget att vänta, Media är snabba att förmedla dylika. Väl underbyggda larmrapporter om miljöförstörelse och klimatförändring tala sitt tydliga språk. Klart är väl också att det pågår en inre, mental förgiftning av mångas sinnen. Är det inte äntligen dags att ta hoten på fullaste allvar och lägga om kursen!? Det kanske ändå inte är för sent? Vem vet. Vi måste i alla fall försöka agera. Annars blir vårt vakna liv liksom drömlivet än mer fyllt av mardrömsliknande situationer.

Sture Alfredsons hemsida