Drömvalen

Sakta flöt jag upp i vågdalens sugande grepp
Hade sånär drunknat i det mörka havsdjupet
Mina lungors syre var redan helt förbrukat.
Då förnam jag med ens i en svallande kaskad
En skepnad ofantlig att skåda: den vita valen!

Av förlamande skräck jag hart när förtärdes
Paralyserad väntade jag en omedelbar attack
Som skulle ända min olidligt utdragna plåga
Anande det värsta sökte jag inre försoning
Med mitt öde, motsåg döden som befriare.

Men ett under skedde! På ett oförklarligt vis
Kom den mig till mötes och omfamnade mig
Obeskrivligt ömt med hela sin väldiga kropp
Hon gav mig tydligt lugnande tröstens ord
På en frekvens ohörbar för ett mänskligt öra.

Hon hade kunnat uppfatta mina rop på hjälp
Och rädda mig från att försvinna i havsdjupet
Odödliga Moby Dick återuppstod i min dröm
Du var för mig nödutgången ur mardrömmen
Befriaren från traumat som länge ansatt mig.

Kolla Moby Dick på Nätet, bl.a. storytel.se.