Du sköna nya värld – En skeptisk blick framåt
av Jonas Söderström
19/10 2000 Högskolan i Skövde
Arrangör: KVHIS
Detta är en resumé av den fjärde föreläsningen under Kognitionsdagen 2000. De tre föregående som hölls denna dag finns också i sammandrag på min hemsida .
”Jonas Söderström är informationsarkitekt och arbetar med utbildning och användbarhetsfrågor på Cross Internet. Han har jobbat med webbutveckling sedan 1994, bland annat med webbplatserna för regeringen och riksdagen. ” (ur programmet)
J S menade inledningsvis att han tog en uppenbar risk ”på djupt vatten” genom att försöka säga något om framtiden. ((När jag hör titeln ”Du sköna nya värld” kommer jag osökt att tänka på Aldous Huxleys berömda framtidsroman. Min anm.))
Som en röd tråd genom hela det underhållande föredraget gick en modern saga om en webbdesigner. J S läste växelvis ur denna berättelse som ofta fick oss att skratta eller le igenkännande. Naturligtvis kom han emellanåt med många träffande kommentarer och råd ur sin egen rika erfarenhet. Berättelsen hade inspirerats av Charles Dickens' berömda julsaga om Scrooge; jämför webbdesignern som är ensam kvar på kontoret sent på nyårsnatten: ”jag ska bara göra färdigt…” mumlade denne, som till sist somnade vid datorn och drömde… Det var en bra ram till det kåserande föredraget som gav perspektiv både bakåt och framåt i tiden.
Designern Samuel vaknade förvirrad av nyårsfyrverkeriet. ”IT:s ande” hade fått honom att drömma om alla konstiga ledningar över takåsarna. Det var på 1800-talet, och det var telegrafikablar… J S:s kommentar: 1800-1850 användes telegrafen, men den ansågs först vara utan praktiskt värde, bara en attraktion. En gång gjorde i alla fall telegrafen nytta redan i sin barndom: en tjuv greps efter att man sänt ett telegrafiskt signalement. Även andra lustiga exempel gavs; poängen var då att man redan inom några sekunder kunde få svar på ett telegram. Det var en riktig revolution inom kommunikationsområdet på den tiden. Omkring 1850 fanns online-romanser! Självfallet lockade telegrafin också till bedrägerier: man använde koder, vilket resulterade i att myndigheterna utfärdade ett förbud mot koder! Telegrafister blev en elit som naturligt nog hade en egen jargong.
Vad skulle ske med den nya tekniken? James Gordon Bennett sa: ”Dagstidningarna kommer att försvinna.” Andra förutsa att telegrafen var en ”olivkvist”, d.v.s. den skulle främja fred under senare delen av 1800-talet genom snabba kommunikationer och elektronisk närhet. Att göra förutsägelser om teknikutveckling är intesvårt, däremot är det svårt att förutsäga de sociala konsekvenser som ny teknik kan medföra. När telefonen kom, spådde man: ”Varje stad får en sådan.” 1893 sas det: ”Telephote (=TV?) kommer att användas för underhållning.” Ellis Allen har sagt att den nya tekniken skulle vara ett skydd mot svåra brott, t.ex. mord.
I berättelsen råkar webbdesignbern bl.a. ut för datorhaveri på grund av viruset ”I Love You!” Där liksom i levande livet är det en skarp diskrepans mellan dröm och verklighet. Datorapologeterna framhåller stolt att antalet datorer som kopplas upp fördubblas på 18 månader (Moores lag). Men blir då verkligen produktiviteten miljoner gånger bättre? Människan blir ju inte alls så mycket bättre. J S påstod dessutom att de flesta datorprogram är dåliga, något som måste ses i ljuset av att halva tiden av datorarbetet går åt till att administrera datorn – bara 50 % ägnas åt att skriva. Användaren frågar sig kanske: ”Är det jag som gör fel?” Vi visar stor anpassning till tekniken.
Åtskilliga exempel gavs, ett roligt dylikt var när tv:n lätt blev överhettad. Lösningen på problemet var att ständigt hålla på-knappen intryckt! Men hur kunde man då samtidigt titta på tv? Ett långt kvastskaft (!) höll knappen intryckt och tv:n igång – på lagom avstånd.
Ett annat exempel på program som inte var så bra var ett system för tidsredovisning. Det var inte användarvänligt, därför att man jämt måste gå tillbaka och göra om samma moment gång på gång: tidsödande. Förklaringen till detta är att datorn har hierarkiska system, vilket innebär att den arbetar med rent linjära processer. När man t.ex. beställer resor och redan bestämt sig, alltså att man från början vet vart man ska, då är det inga problem. Men vill man direkt kunna jämföra olika alternativ, som när man har många resebroschyrer framför sig, är datorn inte ändamålsenlig: man kollar bara en sak i taget: ett land, en stad, ett hotell. Man går fram och tillbaka för att jämföra, det tar tid. Så att spara, göra urval, öronmärkning går ej bra på webben.
Att det inte går så snabbt som det borde med datorn är väl ett av skälen till att telefonsamtalen har ökat snabbt. Direktkontakt via mobilen känns tryggt. Och när man har beställt en vara på webben, kan man ändå undra: ”Har jag verkligen beställt? Bäst att ringa och fråga.” Undersökning av online-handeln i USA visar att den är ineffektiv och ger stora förluster: 40 % misslyckade köp!
Webbdesignern i historien drömmer mardrömmar – det handlar om sprängda datorer! Han vill tillbaka till verkligheten… Vad framtidens IT-”andar” kan sia om är små enkla apparater som gör en sak i taget. Förresten tycks det vara roligare att läsa om ny teknik än att använda den. J S menade att alla system underskattar tidsåtgången för dator administreringen. Webblösningar lär svara för endast 10 % (=”isberget”). Exempel: Man ville göra en enkät i 65 länder på webben och man skulle nog få 300.000 svar – inte alls svårt att genomföra, föreföll det. Men hur skulle man kolla att ingen dubbelröstning förekom? Det var svårt med behörighet och uppdatering, och andra icke- datoranknutna problem dök upp. Det var återigen administreringen som var kruxet: allt blev för stort att förvalta.
I WAP-telefonen är det bara ett litet fönster; hur ska nyhetsmeddelanden få plats? Enbart översta raden är läsbar (7-8 bokstäver i taget). Förresten gav reklamen (som nu upphört) en falsk bild av fönstrets storlek. En annan fråga är om det är så fördelaktigt att ständigt vara tillgänglig (online)? Det funkar inte riktigt i verkligheten. Det bör inte finnas för många funktioner i en apparat (se WAP), utan det ska vara små grejor som gör få saker. Idén med en box som gör allt, tv och dator m.m., är inte lyckad. Enligt J S ska man inte bygga ihop allting. Jämför f.ö. knivar, gafflar, skedar – de är inga universalverktyg.
J S var med i en utredning om hur e-handeln kommer att se ut om 25 år; ingen lätt uppgift – så långt fram! När Göran Persson tillsätter en utredning med direktivet att ”miljöproblemen skall vara lösta inom fem år” blir det förstås inte heller lätt för utredarna… Vad som framför allt belastar miljön är boende, byggande och transporter. Långväga frakt av exempelvis dagligvaror är ju av ondo. Därför menar man ofta att e-handel på Nätet skulle eliminera eller i vart fall minska utsläpp och därmed reducera växthuseffekten. Men om varje e-handelsbolag har bilar för utkörning? ”Goda idéer” måste testas i praktiken, och det har man oftast redan gjort i USA. Det är användningen av e-handel det kommer an på.
1968 kom det ut en bok med titeln Sverige år 2000, Det var sju pro fessorer (alla män) som skrev den. Exempel på förutsägelser: År 2000 skulle jämställdhetsdebatten vara ett minne blott. Vi skulle ha 30-timmars arbetsvecka överlag. Inkomsten skulle i snitt uppgå till 60.000 i månaden. ”Engångskläder” skulle vara på modet. Bara ett fåtal matglada individer skulle fortfarande laga mat, t.ex. råoljeschnitzlar (!!)
Så kan det låta när man endast gör linjära antaganden, då dras nämligen kurvan vidare exponentiellt. Så hände plötsligt något: oljekrisen i början av 70-talet fick alla kurvor att hastigt peka neråt. Den s.k. vänstervågen tog strax slut. Om någon hade sagt 1975: ”Om 25 år finns det nazister i alla svenska gymnasier” eller: ”Om 25 år kan alla bli rika på aktier ” eller: ”Om 25 år är över 80 % av studenterna på journalisthögskolan kommunister” – så hade självfallet ingen trott på det.
En vettig fråga vore nu: ”Vad kommer att bestå om säg 25 år?” Kvalificerade gissningar: (blyerts)penna, kniv, kontanter… Någon har sagt: ”Kontanter tjallar inte, kommer inte ihåg.” Men böcker då? Javisst. Tänk, man kan ju läsa en boksida utan lampa bakom (jämför datorskärm!). Och hus? Givetvis finns de. Här inflikade J S att webbdesignerns nyårsnatt år 2000 blev rätt annorlunda i sagan. Författaren till storyn är (om jag uppfattat rätt) Alan Cooper och boktiteln The Victorian Internet. En annan bok som nämndes var Donald Norman, The Invisible Computer. Citat: ”The inmates are running when men start to think”. ((Kryptisk mening. Inmate betyder I vart fall intern, intagen, patient. Min anm.))
Frågor: Hur kommer framtidens kylskåp att se ut? Kanske kommer en datorskärm att visa exakt vilken mat som finns där inne. Kanske man med en enda blick kan se vilka råvaror som finns hemma, och även få hjälp av datorn med en veckomatsedel. Syftet att underlätta och förenkla sysslor är givetvis bra. Men verkligheten ä inte så enkel, snarare komplex. En stående veckomatsedel för e-butiken är inte så rolig, för man vill ju variera, beställa lite olika från gång till gång. Det blir då ett problem: hur mycket lika varor vill jag ha varje vecka? Kanske bara 10 % för vi önskar variation. Det är också mycket känslor i samband med mat… ”Mer än hjärna!” läste jag på en tröja – en utmärkt paroll. Så fram för mer interaktion mellan människor också!
Kommentar oktober 2000
Detta var den fjärde och avslutande föreläsningen under Kognitionsdagen 2000. Den var av det mer lättsamma, kåserande slaget som motvikt till de tre föregående mer tekniskt inriktade (som jag också återgivit i sammandrag). Varje föreläsare hann på 60 minuter att ge en god översikt över resp. forskningsområde, tycker jag. Som icke-fackman kunde jag inte förstå allt till 100 %, vilket nog avspeglas i mina referat, men jag fann det mesta intressant. Även de åhörare som är väl insatta i de behandlade ämnena tror jag såg denna dag som mycket givande. Slutligen anser jag att det är viktigt även för oss föga sakkunniga – inte minst humanister – att på detta sätt försöka få perspektiv på den snabba utvecklingen inom data och därmed sammanhangande områden.