Dyslektiker och student -- är det möjligt?

Anita Mattsson och Helena Mattiasson

7/2 2001 Högskolan i Skövde

Se nas te dag för in läm ning av korr i ge ra de kon troll upp gift er in för tryck ning en av den för enk la de de klara tions blank ett en

”Det pratas mycket om dyslexi idag, men vad innebär egentligen detta handikapp? Vilka är problemen? Vad kan göras för att underlätta för dyslektiker? Kan man klara högskolestudier och vilket stöd erbjuds av Högskolan i Skövde?” (info-blad)

Perspektivföreläsningar är ett samarbete mellan Högskolan och Studentkåren i Skövde. Denna Perspektivföreläsning inleddes med att ovanstående rader visades som exempel på hur en dyslektiker kan uppfatta en text. Där står: Senaste dag för inlämning av korrigerade kontrolluppgifter inför tryckningen av den förenklade deklarationsblanketten.

Ovanstående är information ordagrant hämtad från affischen för denna Perspektivföreläsning. Både Anita och Helena arbetar med datapedagogiska program vid institutionen för beteendevetenskap vid Högskolan i Skövde. Anita har tagit del av kompetensutvecklingskurser som leder till specialpedagogik i skolan. Helena är datalingvist med inriktning på språkbehandling med datorstöd.

Båda presenterade växelvis en mängd fakta med hjälp av text på stordia. Först gavs en rubriksmässig översikt över de områden som skulle behandlas, nämligen skriftspråkets egenskaper, läsning enligt tvåvägsmodellen, definition av dyslexi, typer av denna, dess orsaker m.m.

Att lära sig tala är biologiskt betingat, ty redan det lilla barnet tycks predestinerat att kunna lyssna in vissa ljudfrekvenser. Däremot är skriftspråket något helt annat än det talade språket. I det gamla Egypten, där man ju använde hieroglyfer (grek.”heliga inristningar”), ansågs skriften vara en ”gudagåva”, alltså given av gudarna, medan vi väl måste se den som skapad av människor; i vart fall är den inte genetiskt betingad. De 5000-tusenåriga hieroglyferna är som bekant bilder, liksom kinesiskans urgamla piktogram är det.

Ett kinesiskt tecken sägs i princip motsvara ett ord, något som dock inte alltid stämmer i den moderna kinesiskan. Japanska språket har lånat en mängd kinesiska tecken, men det har också ett system med lite annorlunda tecken för stavelseskrift. I väst har vi ju bokstavsskrift (redan i det gamla indiska språket sanskrit, och i hindi).

Alfabetisk skrift är minst 4000 år och grundar sig alltså på språkljud, till skillnad från de egyptiska och kinesiska bildtecknen. De senare kan uttrycka även abstrakta ting, trots vissa problem med abstraktioner. Överlag blir antalet tecken/symboler stort och ganska svårhanterligt. ((Många kinesiska tecken innehåller dock ett s.k. fonetikum som ger en grov antydan om uttalet. Min anm.))

I princip ska en bokstav motsvara ett språkljud, vilket dock långt ifrån är fallet i praktiken. De 28 bokstäverna (+/- några få) täcker förstås inte alla ljud som är betydlig fler. Trots det är alfabetssystemet mycket lättare att lära än det system som bygger på bildsymboler. S. k. grafem (grek. grafein = skriva, teckna) i det alfabetiska systemet hänför sig till skriftspråket, medan fonem (av grek. ordet för ljud, ton)avser talet.

Att kunna läsa är faktiskt som att uppleva ett underverk! I Sverige blev läskunnigheten tidigt allmän tack vare Luther. Dennes katekes och framför allt Bibeln översattes tidigt efter reformationen till svenska: delar av Bibeln 1526, den kompletta Gustav Vasas Bibel 1541. I Sverige var det främst storbönderna som skulle se till att folk lärde sig läsa; man varnade t.o.m. för att den som inte lärde sig läsa inte skulle få gifta sig! Det tog bara omkring hundra år innan allmän läskunnighet i stort sett rådde.

Hur förhåller sig den alfabetiska skriften till talet? Som nämnt överensstämmer aldrig stavning och uttal helt och hållet, men diskrepansen är olika stor i skilda språk. Svenskan uppvisar större diskrepans än t.ex. norskan som har reformerat sin stavning senare än svenskan, som alltså har en mer ålderdomlig stavning. En förhållandevis ljudenlig stavning har italienska och finska; märk att bland dem som talar dessa språk finns relativt få dyslektiker. I överenstämmelse därmed har Sverige proportionellt sett fler personer med dyslexi. Engelska, som ju i stort sett ännu stavas som på Shakespeares tid, måste då ge talareav detta modersmål ännu större problem, d.v.s. många dyslektiker.

Läsning: avkodning x förståelse: Avkodningen avser vad som står skrivet och man ska kunna uttala det skrivna. Sedan gäller det att förstå vad detta betyder. Det här, sa föreläsarna, är faktiskt inget banalt konstaterande. De påminde om att ifall den ena faktorn i en multiplikation = 0 blir resultat = 0 (”x”i rubriken =”gånger”). Att riktigt förstå är verkligen något som är komplicerat. Förståelse hänger ihop med a) personens individuella utvecklingsnivå och mentalitet; b) samhällets konventioner. Här nämndes speciella uttryck och fraser som exempelvis ”slå huvudet på spiken”; c) skriftens kontext.

Avkodning sker enligt tvåvägsmodellen (dual route model): Skrivet ord -> visuell analys -> fonemnivå -> uttalat ord (i högläsning). Från den visuella analysen kan koppling ske till mentalt lexikon. Från detta till -> fonemnivå -> uttalat ord.

Anmärkning: På fonemnivå (fonem =språkljud) produceras alltså tal då en text läses högt. ((En tydlig figur visades med pilar i olika färg. Min anm.)) Tvåvägsmodellen ger dessutom läsaren möjlighet att antingen välja enbart visuell analys eller gå direkt till fonemnivån. Det gäller alltså att se vilka strukturer som används vid avkodningen; här har mycket forskning bedrivits.

Då man går från visuell analys till fonemnivå är den fonologiska strategin att varje ljud processas var för sig och byggs ihop till ord – men utan att passera det mentala lexikonet. Det här är naturligtvis en tidskrävande process då varje enskilt ljud går igenom modellen. Denna väg begagnas när man träffar på ord man aldrig sett tidigare. Samma strategi används såväl när barnet lär sig modersmålet som vid inlärning av ett främmande språk.

Då man går till och från det mentala lexikonet tillämpas en ortografisk strategi, varvid hela ord identifieras med hjälp av detta ”lexikon”. Eftersom större enheter/ordbilder bearbetas, går det snabbare. Hela fraser, ibland hela satser, t.o.m. hela rader kan processas på en gång. Men risken ökar då att man med denna metod missar eller gör stavfel.

En modern definition av dyslexi (av grek. dys=dålig, lexis=ord): Ihållande störning av kodning av skriftspråket, förorsakad av en svaghet i det fonologiska systemet (Höien &Lundberg 1999)

Det forskas mycket om nämnda svaghet som gäller hur segmentering av ord sker. Det är svårt för dyslektikern att hålla ord i minnet under processen, liksom det kan vara besvärligt att snabbt hitta rätt ord. Detta yttrar sig ofta i oprecist eller otydligt tal och/eller långsamhet i läsning och/eller tal. Dyslektikern kan också ha svårt att uppfatta ordlekar och ordvitsar. Allmänt sett har han/hon dålig språkkänsla. Dyslexi kan även vara kopplad till kognitiva svårigheter, men detta är mindre vanligt.

Trots träning kvarstår dyslexi delvis hos vuxna, fast förbättring kan uppnås genom speciella övningar. F.ö. är dyslexi strängt taget inte exakt detsamma som läs- och skrivsvårigheter, utan detta handikapp ingå som en del i det som brukar betecknas som läs- och skrivsvårigheter. Svagheter vad beträffar motorik, perception m.m. ingår ofta i helhetsbilden. Från 1990 klassas dyslexi som ett handikapp.

Samhällets krav på individen blir allt större. De textmängder som individen exponeras för ökar ständigt, inte minst genom användningen av Internet på senare år. Detta förhållande ökar självfallet pressen på de handikappade. Dyslektiker får naturligt nog bristande självförtroende. Det kanske går dåligt i skolan, även om begåvning och färdigheter ofta är normala eller därutöver. Det finns risk att en i alla andra avseenden duktig dyslektiker betraktas som dum. Men forskningen visar på metoder att förbättre handikappet. Enligt tvåvägsmodellen är det den fonologiska strategin som vållar problem, inte den som går via det mentala lexikonet.

Det finns olika typer av dyslexi: här nämndes bara två av flera: 1) auditiv dyslexi innebär att vederbörande har problem med ljudsekvenser och alltså svårigheter med ordflödet. Det blir fel segmentering, då det är svårt att identifiera fonem. Exempelvis kan det vara besvärligt att skilja mellan k- och g-ljud. 2) Visuell dyslexi betyder att det är problem med att identifiera tecken, t.ex. bokstäverna b och d.

I båda dessa fall saknas en riktig koppling mellan ljud och bild. En kombination av bägge typerna förekommer också: audio-visuell dyslexi. Dessutom kan störningarna variera kraftigt i svårighetsgrad, det förekommer naturligt nog individuella variationer.

Olika orsaker till dyslexi: 1) Ärftlighet. Det brukar finnas dyslektiker i släkten. 2) Skriftsystemet. Jämför ovan om mer eller mindre ljudenlig stavning, bl.a. i svenska resp. norska språket. Om man som i svenskan, och i ännu mycket högre grad i engelskan, behåller ett ålderdomligt skrivsätt och avstår från stavningsreformer, blir det svårare för dyslektiker. Ur kulturhistorisk synpunkt är det likväl en fördel att behålla den gamla stavningen; man ser då lättare sambandet mellan lånord i det egna språket och motsvarande ord i det långivande språket (ofta med ursprung i latin och grekiska). Däremot kan den intresserade inte lika lätt se den förändrade ljudutvecklingen om stavningen är konservativ och därför dåligt speglar dagens uttal. 3) Neurologi. Det forskas mycket inom fysiologi och medicin; hjärnforskningen är som bekant på stark frammarsch. 4) Miljö. Goda miljöbetingelser kan i viss mån kompensera dyslexiproblem. Om svaghet främst beror på arvet, kanske det ändå i miljön finns en lösning på svårigheterna.

Forskning kring dysalexi: Neurologer söker finna biologiska orsaker, medan psykologer t.ex. kan finna större bieffekter. Lingvister undersöker skrivprocessen, pedagoger prövar nya hjälpmedel för dyslektiker.

Hur kan det se ut när en dyslektiker med ganska svåra problem skriver? Föreläsarna visade en sida ur en sådan elevs text. Denna hade besvarat frågor kring ämnet Energi. Vi kunde konstatera att eleven hade givit innehållsmässigt riktiga svar. Han var begåvad och hade faktiskt stor verbalitet. Men det vimlade av skrivfel; här bara ett par exempel: A) ”rörig” istället för rörlig, ”elektritet” i st.f. elektricitet. Dessa ord må räcka för att visa att bokstäver och stavelser ofta försvinner inuti ord. Skribenten måste koncentrera sig så hårt på början av ord, särskilt längre sådana, att resten blir lidande, förklarades det. B) Allmänt otydlig meningsstruktur (gäller hela texten). C) Ljudenlig skrift. Exempel: radjo. D) Fel ordgränser: segmentering, felaktig isär- resp. ihopskrivning, t.ex. vatten kraft, jag bryrmiginte. E) Inkonsekvens: samma ord stavas olika från gång till gång.

Exempel på visuell dyslexi: se inledningen (citerat från affischen). Det kan nämnas att samma mening visades i overhead, men med ännu fler fel: ”se mas te bag…” Man såg även att något ord placerats under skrivraden.

Dyslektikerns svårigheter växer inte bort, men han/hon lär sig att kompensera genom att gissa på ord. Med dålig, d.v.s. svårläslig, handstil försöker han kanske ”dölja” dyslexiproblemen. Men då kan de sekundära svårigheterna vara de som märks mest! På högskolan ställs höga krav på läs- och skrivförmåga då stora textmassor ska läsas på kort tid och då examina görs skriftligt.

Det finns två typer av förebyggande hjälpmedel, dels språklekar, där syftet är att ge eleven medvetenhet om hur språket är byggt, dels försök att öka läsförståelsen. Varje ord har ju både form och innehåll; exempel: ”barn vagn”: eleven måste lära sig att se ordet (barnvagn) som en enhet med ett bestämt innehåll, medan vart och ett av de särskrivna orden var för sig kanske betyder något helt annat.

Ett annat hjälpmedel är träning av olika slag, t.ex. i ordkunskap. Det finns specialpedagogik med datorstöd i vissa träningsprogram. Ca.100 ord per minut är ett godtagbart resultat – då hinner man läsa textremsan i TV-program. Via datorstöd får man en viss kompensation för sina brister. Dyslektiker kan som sagt träna upp sin förmåga att läsa, men stavningsproblem kvarstår ändå.

Kompensatoriska datorprogram är exempelvis ”Profet” och ”Infovox”. Av träningsprogrammen är ”Lexia” det mest använda. De är alla i hög grad individanpassade. Högskolan i Skövde ger dyslektiker rätt hjälp med deras svårigheter om dessa är dokumenterade. En kontaktperson vid högskolan ansvarar för att dyslexifall tas om hand. Idag (2001) finns det 14 dokumenterade dyslektiker här som alltså kan få hjälp. En särskild datasal för dyslektiker planeras också. Till sist fick vi svaret på frågan som ställdes i föreläsningens rubrik Dyslektiker och student – är det möjligt? Svar: Javisst.

Min kommentar februari 2001

Mitt intryck var att föreläsningen var bra och innehållsrik (många fakta delgav på 45 minuter). Om jag i hastigheten missuppfattat något i mitt referat ber jag om överseende. Jag vill passa på att tipsa om den hjälp som står till buds för dyslektiker i Skövde Stadsbibliotek (se informatinsblad).

Slutligen läste jag i Skövde Nyheter 6/2 2001 en artikel som handlar om Oscar Reutersvärd och hans ”omöjliga” tavlor, av vilka det nu finns en samling På Dalénium i Stenstorp. Citat:…”Sin unika förmåga att se saker ur ett kanske lite ovanligt perspektiv har han en fullkomligt logisk förklaring på: Jag lider av en alldeles speciell form av dyslexi, som bl.a. orsakar att stereometriska relationer i synfältet misstolkas och ger upphov till irreella föreställningar, förklarar han. Detta handikapp har han gemensamt med bl.a. Albert Einstein och Gustav Dalén! Einstein förklarade att han tack vare detta upptäckte relativitetsteorins fysikaliska underlag. – Hos mig ledde detta till mitt skapande av de omöjliga figurerna. Det kanske även ledde fram till idén om klippapparaten hos Dalén?”

Kort kommentar november 2017

De i sista stycket nämnda datorprogrammen har säkerligen ersatts av andra. Den hjälp som 2001 erbjöds på Stadsbiblioteket finns inte nu; troligen finns andra hjälpmedel för dyslektiker där idag. Googla gärna på Oscar Reutersvärd som ställde ut här tidigare (men som gick bort 2002).

Sture Alfredsons hemsida