Energimedvetenhet -- Ett spännande och kul område
Carina Lindh
1/12 2000 i Odeon, Kulturhuset Skövde
Arr: Växthuset Kosmos Skövde
Carina Lindh besökte Skövde 21/9 i år tillsammans med Carita Stenbäck, Energifokus. Då var rubriken på deras föredrag Introduktion om Energifokus, Clairvoyant – och healerutbildning (ECHU). Nu kände man förstås igen en del. Den här gången följde Carina upp med välbesökta kurser som började omedelbart efter hennes föredrag och fortsatte under helgen 2-3/12; rubriker: Kreativ meditation – portabel trivsel, samt Aura healing – att hela orsaken. (Nedan refereras bara föredraget.)
Alla är faktiskt clairvoyanta, påstod Carina – fast vi inte vet om det. Mycket få i den relativt talrika publiken räckte upp handen på frågan om vilka av de närvarande som var clairvoyanta. Alla har vi olika inre världar, fortsatte hon. Hur agerar och reagerar vi egentligen? Vi bör lära oss att genomskåda våra illusioner.
På tal om tid nämndes reinkarnation, d.v.s. tidigare liv, det är många det! Man kan f.ö. fråga sig: Vad är tid? Vi brukar ju tala om då, nu och framtid, men vi kanske lever parallellt i olika världar samtidigt på något sätt? I varje fall är tid ett luddigt begrepp, sa Carina. Frågan om när något händer/hände är nog inte så viktig.
Hon ville också veta om några av de närvarande kunde se aurafält. Ja, några kunde det. Man ”ser” inte auran med ögonen, men man kan lära sig att uppfatta aurafält. En förutsättning är att man är avslappnad, annars försvinner det. Stress gör det alltså omöjligt att ”se”; väldigt många är ju stressade numera. Jag kanske inte själv vet om att jag är stressad.
Vi skapar alltid inre bilder i samband med det vi upplever; många av dem är snarlika. När vi väl kommit till insikt om en oönskad bild, går det att ta bort den. Carina uppmanade oss att vara djärva: Våga se det du ser! Stoppa inte upp, nya saker kan dyka upp. Vi har så att säga en massa bilder i kroppen. Något (en inre röst?) säger mig t.ex.: ’Jag borde ta semester'. Men gör jag det?
Carina utgick från ordet influensa som ju egentligen betyder påverkan, influens. ((Jämför eng. influence & samma franska ord som härrör från latinet. Sv. influensa kommer från ital. Influenza, som förstås har lat. ursprung. Min anm.)) Här nämndes medias påverkan; radio, tv och tidningar slår larm: ”Ny influensavåg på gång!” Samtidigt beskriver man alla dess obehagliga symptom och säger att den nu kommer till Sverige.
Sedan visar det sig snart att det var fel, den har inte kommit hit, den har bara nått Norge! Men många i vårt land har självfallet redan blivit oroade, just påverkade av den förhastade larmrapporten. Detta som exempel på medias suggestiva inverkan. Nya signaler når ständigt vårt aurafält som påverkas, fast vi inte vet om det.
Man kan förhålla sig olika till ett tillstånd av sorg. Om jag inte lyssnar utan försöker undertrycka den är det fel. I värsta fall kan det leda till sjukdom som sätter sig i kroppen. Svåra situationer, trauman som man drabbas av kan alltså ge kroppsliga besvär. Därför är det bra att gråta vid stor sorg i stället för att förtränga den; stressen försvinner lättare då.
Ett vardagligt exempel på ett litet barns upplevelse var följande: En mor står med sin treåring vid en busshållplats. Hon ger sig av en kort stund för att köpa en tidning. Barnet upptäcker plötsligt att mamman är borta! Lille Karl börjar gallskrika (Var är ”Gud”?!). Hans mamma är som Gud för honom i den åldern. Trots att mamman strax är tillbaka, så hinner den skräckbild av total övergivenhet som han ett ögonblick upplever, att nagla sig fast. Bilden finns sedan bevarad i hans undermedvetna, även om nya bilder hela tiden strömmar in. Skräckupplevelsen färgar omedvetet de senare bilderna eller minnena som sparas. Auran påverkas också av det upplevda.
Gamla bilder/minnen försvinner dock allt eftersom ur vårt medvetande, fastän vi alla har dem kvar i det undermedvetna. Vi förändras ju medan vi utvecklas; så t.ex. älskade Carina att leka med dockor när hon var liten, men hon skulle såklart aldrig komma på tanken att leka med dockor nu. Vad är ”rätt” och vad är ”fel”? Det går inte att avgöra objektivt. Det gäller att vara öppen och inte falla offer för skuldbeläggning. Därför är neutralitet ett bra verktyg att använda här och nu.
Vi är alltför ofta ”där”, d.v.s. vi ångrar något vi gjort eller försummat att göra i det förflutna, i stället för att samla kraft just nu. Man slösar alltså väldigt mycket energi och tankekraft på det som varit, något som naturligtvis lätt leder till trötthet. Fokusera alltså på här och nu!
Apropå idéer: det viktiga är förstås att sätta dem i verket. Var kommer alla idéer ifrån? Vems var de från början? Sådana frågor är inte så viktiga och går ofta inte att besvara. Nej, det gäller att realisera goda idéer var de än kommer ifrån. De flesta människor känner på sig många saker, de ha således intuition. Det fenomenet har att göra med telepati som innebär att vissa personer kan kommunicera telepatiskt med andra, nämligen via tankeöverföring. Vi fick veta att Carina kan ”prata” på det viset.
Vi påverkas ju hela tiden av energier, det gäller bara att bli energimedveten. Vardag och andlighet hör ihop, medan logik och känsla mycket ofta tyvärr står i motsättning till varandra. Ett vanligt exempel: Man kan känna att man ibland liksom ”studsar” mot en annan persons energifält; man är helt enkelt för nära den andre.
Vuxna brukar stänga av barns naturliga (medfödda) clairvoayans. Därigenom förtar de vuxna deras fantasi och skaparkraft. Fantasi är faktiskt viktigare än kunskap, menade Carina. Och information är f.ö. inte detsamma som kunskap. Att läsa böcker utan känsla och engagemang är en onödig sysselsättning. Det är med hjälp av känslan som man får förståelse.
En liten flicka, fem år, såg ”fantasifigurer”, tyckte hennes mor, vars egen mamma just hade dött. ”Mormor är död”, sa mamman till sin lilla dotter. ”Var är hon då?” frågade barnet. Modern sa: ”Hon finns inte.” När flickan var på dagis såg hon att mormor kom i sällskap med en ängel. Väl hemma sa hon till sin mamma: ”Jag har träffat mormor.” Samma händelse upprepades nästa dag. ”Vad är det för fel med henne?” undrade modern. Sedan kunde den lilla flickan inte kissa! Hon reagerade på detta sätt, fysiskt alltså, när hennes mamma inte alls förstod henne.
När man har ont i kroppen är det tecken på ett tillstånd. Det är med andra ord en spegel eller en katalysator för vad vi vill jobba med. Man kan behöva ta itu med sin ”pengabild” t.ex. Egentligen är det inte fråga om pengar utan om tillit. Att hysa tillit är raka motsatsen till att skylla på andra. Detta att skylla ifrån sig och lägga skulden på andra är ytterst vanligt, rentav en ”tryck-på-knappen”-reaktion, påstod Carina. Vi behöver även varandra för att aktiveras, vilket kan skänka oss ett friare liv. Vi bör ha tillit till livet, såväl som till oss själva. Det är risk att man tar väldigt mycket för givet. Något som vi alla har 100 % tillit till är – att vi andas! Förresten, innan du ger dig på nästa problem: Dra ett par djupa andetag! rådde Carina.
På tal om pengar igen: ska man ha tillit till just pengar? Nej, det är fel att fokusera bara på dem, för det är egentligen inte fråga om pengar, utan om makt eller trygghet. Det är så lätt att fastna i bilden av ”Jag har ju inga pengar”. Här berättade Carina om hur hon en sommar behövde en bil för att skjutsa sin mor men att hon inte hade råd att köpa någon. Då fick hon låna en för precis den tid hon behövde den! Förresten hände också något liknande året därpå, helt oväntat. Fråga: Vad är det du vill ha -- egentligen? Fokusera då på detta (i Carinas fall var det ju en bil). Genom att fokusera rätt kan jag även hjälpa andra.
Fokusera dock inte på mellansteg, som t.ex. pengar. Carina hade önskemål om en bil, men hade alltså själv ingen lösning. Då fick hon som sagt låna en – utan pengar! Därför ska du fokusera på det du vill ha, även om det ibland kan vara svårt att veta vad du verkligen vill. Däremot är det nog lättare att veta vad man inte vill. Oftast begränsar man f.ö. sin önskan till något som rör dagsläget.
Söker man en livsmening, vad är då viktigast? Att må bra, att ha hälsan är säkerligen det väsentligaste för de flesta. ((Riktigt alla tycker väl inte det, för åtminstone i unga år tar man god hälsa för givet. Min anm.))
Människan finner ett visst mått av trygghet i invanda mönster och traditioner. Carina åskådliggjorde detta med en ”låda” med innehållet Livet nu. Vad finns då utanför? Visst kan det kännas otryggt att gå utanför kända gränser, men hon uppmanade oss att spränga gränser varje dag! Skapa en större ”låda” genom att spränga den gamla! Den välkända ”lådan” kan sägas innehålla de bilder vi sedan gammalt har – oftast omedvetet (förvarade i det undermedvetna).
Ta exempelvis vår Sverigebild, som visserligen kan var lite individuellt skiftande hos ”inbitna” svenskar. Emellertid tenderar bilden av Sverige att bli mycket olika i en utländsk iakttagares ögon. Denne ser en rad människor uppställda mot en husvägg. De är alldeles stilla, med uppåtvända ansikten. Det är mitt på dagen. Den främmande undrar: 'Kan det månne vara en religiös rit?' Förklaringen är enkel: Vårsolen gassar! Soldyrkande svenskar alltså. ((Så besynnerligt! tycker nog en muslim som kommer från det brännande Sahara. Min anm.))
Vi är så beroende av andras energier. Exempel: Föräldrar påverkar naturligtvis starkt sina barn. De senare måste i sinom tid själva bryta detta beroende och ta ansvar för sina liv. De måste få ett nytt perspektiv och ändra förhållandet utifrån sig själva. Det är inte alltid lätt att helt sluta känna sig som offer; många vill tro att det är andra som ska ta ansvar för en förändring. Hur ofta vill man inte skylla på andra! I min egen aura finner jag faktiskt lösningen.
Eftersom vi alla är olika reagerar vi givetvis på varierande sätt. För att ta ett närliggande exempel: Tänk på julafton med släkten (det kan vara lite känsligt ibland). Du själv ska välja att komma ur en viss situation, fast andra vill välja åt dig. Andra människor har en annorlunda bild av dig. Och många har svårt att acceptera förändring – visst var allt bättre förr! – och vill stanna kvar i det gamla.
Det gäller att vara tydlig: ja eller nej. Ordet ”försöka” existerar ej i det undermedvetna, det används annars vanligen för att gardera sig, men då lurar man sig själv. ”Inte” är också ett förrädiskt ord. Småbarn brukar förresten låtsas att de inte hör eller förstå r det. En uppmaning bör vara positiv: Säg inte (sic!): ”Spring inte!” Man kan ju undra varför vi använder just ”inte” så väldigt ofta. ((Likadant med ”men”. Min anm.))
Angående healing: Vi kan alltså hela oss själva, menade Carina. Man vill väl ogärna ta på sig andras problem, men faktum är att om man bara lyssnar till en person som berättar om sina svårigheter, kan man på något sätt hjälpas vederbörande, vilket faktiskt är en sorts healing. Carina nämnde också ”energivampyrer”, en typ av obehagliga individer som man ska sätta stopp för, emedan de bedriver utsugning av andras energi.
Hur fungerar healing? Som antytts kan alla göra någon form av healing. Du kan iaktta dig själv, t.o.m. om du råkat ut för benbrott! Det är energi i form av ljus med högre vibrationer som tillförs kroppen som ska helas. En healer är en kanal för denna energi, något i stil med laser. Jag måste vilja ha energi för att kunna ta emot den. Det är mitt högre jag i det undermedvetna som bestämmer. Det krävs ödmjukhet, ty det finns risk att utvecklingen fördröjs hos den som helas, ifall denne inte själv vill. Men om jag vet exakt vad jag verkligen behöver, tar jag ansvar och är inget offer.
På tal om tid igen: Barn har ett mål men inget speciellt tidsbegrepp. Det är känt att barns skador läker fortare än vuxnas, för de har bättre läkkött. Healing förmedlar således ljusenergi till kroppen, men till healing hör även meditation och yoga. Eftersom man genomströmmas av vibrationer av en högre frekvens än normalt räcker det att äta lätt mat, för man blir inte heller så hungrig. Du får i slutändan ett överskott av energi, ty du blir bokstavligt talat upplyst. Kroppen behöver dig, och själen behövs i kroppen och vill vara där. Du är större än du tror!
Kommentar i december 2000
Efter detta referat baserat på mina anteckningar vill jag kort tillägga att Carina Lindh (som även är forskare) talade snabbt, ledigt och med humor. Framförandet var professionellt och underhållande (men inte helt lätt att hinna återge på grund av hennes kåserande stil). Möjligen blev hennes gester och mimik en aning tröttande i längden, men det är en bisak. Mycket kändes igen från andra föredrag, helt naturligt var det så vad gäller den nämnda tidigare föreläsnigen om EnergiFokus. De ovan nämnda kurserna deltog jag inte i, men jag hörde senare från en av kursdeltagarna att de var nöjda. Se f.ö. för mer info.