EQ – modenyck eller resurs i vardagen?
Gunilla Nordin
1/11 2000 Högskolan i Skövde
Arr: Högskolan och Studentkåren i Skövde
”Vad är egentligen emotionell intelligens? Denna föreläsning handlar bland annat om EQ-trappan, som består av självkännedom, empati, ansvar, kommunikation och konflikthantering.
Gunilla Nordin är pedagog med lång erfarenhet av vuxenpedagogiskt arbete Hon har teologisk och beteendevetenskaplig utbildning och är även utbildad familjeterapeut.” (Affischen Perspektiv)
Gunilla Nordin inledde denna Perspektivföreläsning med att berätta hur hon på tåget från Göteborg till Skövde suttit i en välbesatt vagn, där det var förbjudet att använda mobiltelefon. En av medpassagerarna var en kvinna som hela tiden pratade i sin mobil. G N påpekade att det faktiskt inte var tillåtet att använda telefon i denna vagn (detta var förstås också tydligt skyltat). Damen ifråga tog ingen notis om påpekandet. I stället sa hon högt och tydligt i telefonen: ”Jag ringer från en vagn där man inte får använda telefon – så löjligt va'! Det är ju som om det skulle stå ”Barnförbjudet” på en vagn…” G N hade god lust att föreslå den telefonerande damen att stiga av i Skövde tillsammans med henne själv, så skulle hon kunna få höra en föreläsning i social kompetens!
På tal om modeord: bredband, utbränd och social kompetens till exempel. G N utgick från en annons i Jobb-bilagan i GP: Man sökte en kontorschef i Trollhättan med en mängd kvalifikationer (här några i urval). Social kompetens var bland de första kraven som ställdes; sedan kom givetvis kunskaper i ny teknik, kommunikation, samhällsutveckling . Vidare skall den sökande dela företagets värderingar m.m. Allra sist i den långa listan nämndes utbildning i samhälls- och beteendevetenskap. Som beteendevetare var G N naturligtvis inte nöjd med den rangordningen: ”Är inte beteendevetenskap värt något?”
G N har bl.a. arbetat med jämställdhetsfrågor vid företag och är fortfarande ”student”; hon går kurser i ledarskap och organisation och personalutveckling. Man ska vara emotionellt intelligent, alltså ha bra EQ, för att vara socialt kompetent. Det gäller med andra ord att ha både hjärta och hjärna. Texten till en skämtteckning som hon visade löd: Det kan ju hända att det du säger kommer från hjärtat – men det skulle inte skada om det passerade hjärnan också.
En figur som ägde en kolossal social kompetens var solochvåraren Raskenstam (också som TV-serie). Om man vill utveckla sin EQ måste man vara nyfiken. Då gäller två grundfrågor: Vem är jag? och: Vem är den/de jag möter? En definition av känslans intelligens har givits av Daniel Goldman; den innebär: *Att ha kontakt med sina egna känslor; * att kunna hantera sina känslor; * att kunna motivera sig själv; *att kunna uppfatta känslor hos andra; *att kunna skapa och bevara relationer.
Det är väldigt viktigt att se andras känslor och bevara bra relationer. G N hänvisade till Bodil Wennberg, ”EQ-trappan”, en bok som betonar fem väsentliga egenskaper: självkännedom, empati, ansvar, kommunikation samt problem- och konfliktlösning.
Ett gott råd: Ta vara på känslan som uppstått vid ett möte med en person. Ta tag i känslan direkt när du är ensam med dig själv, tänk efter: Vad händer inom mig? Vilken känsla är det egentligen? Varför reagerar jag så här nu? Alltså: känn dig själv, skaffa dig självkännedom. Ibland kan vi plötsligt bli irriterade, utan given orsak tycks det. Fråga dig: Varför det? Var kommer denna gåtfulla irritation ifrån? Sätt namn på dina känslor! Kom ihåg att det bara är mig själv jag kan ändra; andras känslor kan jag inte göra något åt, för de går inte att ändra på.
G N nämnde en GSE-kurs för bankfolk som i en annons uppmanade: ”Lär dig se vem du själv är för att kunna fungera i arbetslag.” Detta lockade väldigt få, så arrangören ändrade snabbt syftet med kursen till: ”Hur du kan förändra dina arbetskamrater” – vilket däremot visade sig intressera många! När kursen väl kunde starta blev i alla fall målet det ursprungligen avsedda.
Föreläsaren gav ett exempel på hur ett barn kan vara. En liten kille tycktes ha bara två känslolägen: arg eller förbannad. ((Strängt taget är väl det samma sak. Min anm.)) Han hade en stor ilska i kroppen när han förklarade varför: ”Jag fick ju inte det där ishockeyspelet.” G N sa: ”Du blev alltså väldigt besviken.” Senare, efter några dagar, frågade han henne: ”Vad betyder besviken?”
En rad bilder av Kalle Anka visades, var och en med olika ansiktsuttryck som speglade varierande känslor. G N kommenterade rent allmänt: ”Känn efter och sätt ord på dina känslor, våga uttrycka vad du känner.” En lång lista med känsloladdade ord visades, det finns så många nyanser.
Det gäller som sagt att lära känna sig själv riktigt. Och dessutom känna sympati när det är fråga om andra människor. Man har ju alltid relationer till andra, och då kan det som bekant lätt uppstå problem. Jag ska försöka känna in men jag kan egentligen bara ana hur andra känner. Genom min egen erfarenhet kan jag se hur min nästa mår, även om det är omöjligt att veta exakt. Vi borde i alla fall söka sätta oss in i hur de i vår omgivning har det.
Frasen ”Jag förstår precis hur du känner det” är vanlig, t.ex. att man säger så till änkan efter makens begravning. Men det är tyvärr inte alltid sant. G N berättade om ett fall då änkans svar på denna deltagande fras blev brutalt uppriktigt: ”Det här är befrielsens dag för mig.” Ingen som trodde sig känna henne hade någon aning om hur olyckligt äktenskapet faktiskt hade varit.
Mina egna känslor skiljer sig, de är inte samma som andras. I grupper, exempelvis på arbetet, kan starka känslor komma i svallning som är svåra att hantera. Både sorg och ilska är intensiva emotioner. Vi fick ett råd: våga bekräfta andras känslor. Och observera: Tyck inte synd om en person! När jag tycker synd om någon får jag ett psykologiskt övertag, och det är inte bra för min relation till vederbörande. Vi såg en översikt över vad som är medvetet resp. omedvetet för mig och andra:
Johari-fönstret
| Medvetet för mig | Ej medvetet för mig | |
| Medvetet för andra | Öppet fält Det vi delar med andra vårt sociala ansikte utåt |
Blint fält Det andra märker som individen/gruppen ej är medveten om |
| Ej medvetet för andra | Dolt fält Privata sidor som andra ej får ta del av |
Okänt för både individen och för omvärlden |
Kommentar + exempel: Det blinda fältet: ”Det ni ser av mig nu”, sa G N. Det krävs feedback. Ej medvetet för andra: Dolt fält, t.ex. ”Ni vet inte att jag har dåligt morgonhumör”. Feedback: Goda relationer byggs upp med EQ. Våga både ge och ta. G N sa om andras olater: ”Säg till på ett kärleksfullt sätt för att få personen ifråga att ändra sig.” Hon demonstrerade en olat: snurrade med en penna i handen och kommenterade: ”Skulle jag hålla på så här hela föreläsningen skulle ni inte alls uppfatta vad jag säger.” Vad är meningen med livet? En del av svaret ligger i att man allt bättre lär känna sig själv och andra.
Ännu en komponent i EQ-trappan (se ovan) är att ta ansvar. En amerikansk expert ställde frågan: ”Vems är ’apan' ?” G N förklarade att en del män i USA bär på en s.k. apa (?) – det gällde missbrukare. G N gav exempel på en kategori människor som är bra att ta på sig andras problem, nämligen mammor som ju tar ansvar. Att på så sätt vara expert på andras apor kan leda till stor trötthet. Ställ frågan: Vems är problemet? Är det mitt? I så fall ska förstås jag ta hand om det. Är det däremot ditt ska ju du försöka komma till rätta med det. På samma sätt: Är det vårt gemensamma ansvar får givetvis vi ta itu med saken.
I relationer är det vanligt att den ena parten vill göra den andra beroende. Vems fel är det? Om jag verkligen vill att du ska växa och utvecklas psykiskt i livet, bör det ske utan att du är beroende av mig; vi hjälps åt helt enkelt. Ibland existerar i själva verket inget problem, vi bara inbillar oss det och gör det till ett problem.
Våga säga ”Förlåt!” på rätt sätt, inte på ett rutinmässigt, ytligt vis – som när man råkat knuffa till någon i bussen. Däremot ska vi våga säga ett uppriktigt känt förlåt när vi sårat någon. Då gäller det också för denna någon att kunna ta emot ursäkten: ”Ja, jag förlåter dig.” Om därmed börsaken vara ur världen, ta inte upp den igen! Var alltid ärlig. Kan du inte uppriktigt förlåta din motpart, så våga säga det: ”Jag kan inte förlåta dig just nu.” Detta är mycket bättre än gliringar som kommer 14 dagar efteråt!
Att prata med varandra på ett riktigt och givande sätt är faktiskt svårt, ty det är väldigt mycket som ska stämma. En dialog kan bli förskräckligt tokig om det uppstår missförstånd. G N gav ett lustigt exempel som jag här inte återger utförligt men som gick ut på att den ena personen talade om något som hänt i en amerikansk film, medan samtalspartnern trodde att personen själv upplevt det under en resa i USA. Saken blev förstås inte bättre av att den som missuppfattat det hela, relaterade det vidare – och händelsen kunde då dessutom överdrivas. Exemplet illustrerade alltså hur lätt missförstånd uppstår; fel i kommunikationen är ytterst vanligt. Kommunikation försiggår självfallet inte bara med ord, alla känner till kroppsspråket. Redan ett litet barn märker mycket väl vad som är fatt: ”Vad du är arg, pappa!” Pappan blir förvånad: ”Är jag?” Hans ansiktsuttryck avslöjade honom.
G N bad oss slutligen fundera någon minut över följande fråga: ”Varför är du så rädd för konflikter?” Vi uppmanades svara ärligt inför oss själva. Hon kunde konstatera att vi alla tycker att en konflikt är något obehagligt. Det är negativt att känna sig ”tilltufsad” under en konfliktsituation. Så snart två människor vistas tillsammans finns det alltid en konfliktrisk, i vart fall om vi vill utvecklas. Dock kan det finnas något positivt i en kontrovers. Vi är alla olika, tänker olika – vilken tillgång! För tänk om alla tyckte lika! Det är givet att det är jätteviktigt att lära sig hantera konflikter. Vi måste uppöva vår känsla för andra, det kallas empati. Det går faktiskt att prata med varandra, trots många hinder.
EQ är förstås ingenting nytt i sig, bara termen är rätt ny. Emotionell intelligens är ingen dagsslända, inte någon modenyck. Den är här för att stanna. Vi står inte längre vid löpande band, och vi arbetar mer och mer i grupp. Därför är social kompetens både naturlig och nödvändig, även om beteckningen EQ kanske låter en smula mystisk.
Min kommentar november 2000
Innehållet i föreläsningen tycker jag var lätt att ta till sig eftersom konkreta situationer och exempel gjorde att man kände igen sig. G N framförde fakta och synpunkter på ett trevligt sätt och i lagom tempo. Visst kunde en del förefalla både vardagligt och t.o.m. banalt, just detta bedömer jag dock som något positivt. Det som ofta uppfattas som självklarheter förbises inte sällan i själva verket.
Tar vi inte alldeles för mycket för givet, utan närmare eftertanke? Är det inte just mot elementära grundregler som vi titt och tätt bryter mot i umgänget med andra? Inte skulle väl tillvaron vara så konfliktfylld som den nu är, såvida vi ”bara” lugnt kunde resonera mer med varandra, trots olika utgångspunkter eller åsikter. Empati, alltså att verkligen försöka sätta sig in i andras situation, är i hög grad en bristvara.
Det krävs visserligen en hel del fantasi, men den finns säkert, fast den ofta används på fel sätt. Med risk för att kanske uppfattas som moralpredikant skulle jag till slut rent allmänt vilja efterlysa en förbättrad attityd som bl.a. innebär ett större ansvarstagande hos var och en av oss, både på mikro- och makroplanet.
Det skulle leda till många positiva saker, inte minst en äkta demokrati – så långt möjligt. Därmed skulle allt fler människor få mer att säga till om, under större ansvar naturligtvis. Det duger inte att ständigt, såsom nu ofta sker, skylla ifrån sig, utse andra till syndabockar samtidigt som man själv svär sig fri från allt ansvar. Vi har ju alla ansvar för utvecklingen, mer eller mindre, på ett eller annat sätt. I slutändan väntar det svåraste: gå från ord till handling – på lämpligt sätt.