Ett folk av sökare – kan kyrkan bli ett andligt centrum?
Pastor Harry Månsus
18/11 2003 i Kyrkans hus Skövde
Kyrkoherde Martin Eriksson hälsade alla välkomna till det tredje föredraget i Forum Helena. Särskilt välkomnades baptistpastor Harry Månsus. Därefter meddelade komminister Joakim Leijon att föreläsningen skulle ta ungefär 45 minuter. Efter en kaffepaus skulle det bli en frågestund ca. 19.30 – 20.30. Lappar för skriftliga frågor var utlagda på borden, men givetvis kunde frågor ställas muntligt. Information gavs om kommande program i Forum Helena med Tomas Sjödin och Liselott Andersson.
Harry Månsus (H R) började med att påminna om att han var här 8/4 i år (2003), då han fick rycka in för Ylva Eggehorn som inte kunde komma. H M gick så över till att kortfattat berätta om sin bakgrund. Han föddes 1941 i Österbotten i Finland. Då pågick ett krig som skulle vara i fyra år. I Karelen stred hans far som soldat. I somras deltog han i en veteranresa dit. Han besökte skyttegravarna och hörde en nu 80-årig veteran berätta.
I sin ungdom studerade H M teologi på en teologisk högskola i Zürich. Han bedrev dessa studier i Schweiz under sju år, och han tyckte att det var en bra tid. Han började fundera över vad kristen andlighet egentligen innebar för honom – kanske ett eget ”kulturpaket”? Nej, det fungerade inte i hembygden. Han reflekterade också över om människor med något avvikande tro kunde betraktas som ”icke-kristna”? H M upplyste om att han kommer från en kristen miljö och hans föräldrar var helnykterister. Han fick sedan sin doktorshatt och när han kom hem måste det ju firas – även men dryckjom. Vid tolvtiden på natten skjutsades den nyblivne doktorn i en barnvagn!
H M irriterades över den strikta uppdelning som en del gjorde: på den ena sidan de varmt kristna, på den andra de avvikande. Han utsattes för många ”duvningar” (som han uttryckte det). Han blev omskakad, undrade om det hela skulle leda till katastrof… Men 1973 började han utbilda pastorer och präster i Sverige. Han utgick från skapelsetanken i Bibeln, liksom dess profeters utsagor om vad som var destruktivt under gammaltestamentlig tid. Han diskuteradse rättvisefrågor och om en ny livsstil. H M skrev en bok som kom ut 1983: Tankar om Bibeln. Sedan följde flera böcker: Shalom jord! och Vägen hem och resan vidare.
H M fick kontakt med folk utanför kyrkan vilka intresserade sig för hans tankar, bl.a. New Age-pionjärer. Han blev inbjuden att tala på Cirkus i Stockholm. Han visste inte vad Cirkus var för lokal men tackade ja. Man motiverade inbjudan med ord som: Du säger i din bok (vilken?), t.ex.: ”Vi ska ha en finstämd relation till varandra som människor”… och ”vi måste få gråta och glädjas tillsammans, visa ömhet”… H M utgick från Skapelseteologin (naturligtvis baserad på Bibeln).
H M nämnde den välkända Brommadialogen, vars uppkomst han här inte närmare gick in på. I detta sammanhang talade han om Kristina Toolse. Genom att ta bort ”paketet” med kristen andlighet och närma sig människor med annan bakgrund kom spännande möten att äga rum. Han funderade mycket kring kyrkan, om isolering m.m., innan han skrev sin första bok. En tid hade han sömnproblem. Han kom småningom fram till att Gud vill skapa ett andligt centrum i kyrkan för fler människor än idag. Själv ville han inte vara isolerad som teolog, och glädjande nog vann hans tankar genklang, trots att han var analfabet på detta nya projekt; han hänvisadehär till boken Vägen hem och resan vidare. Men alla var förstås inte positiva.
H M citerade titeln på Ulf Lundells låt (även bok?) ”En varg söker sin flock”. Han talade vidare om behandlingshemmet som hade grundats och där det skapades starka Gudsmöten, sade han. En del personer ställde sig dock mycket frågande: ”Vilken slags andlighet är det fråga om? Eller handlar det om AA (Anonyma alkoholister)? Vi trodde Gud höll sig till kyrkan!” H M mötte olyckliga människor som levt i mörker och slaveri. Men när de utslagna erbjudits hjälp fattade de ett heligt beslut att lägga av allt det gamla och bedrövliga – de fick t.o.m. visioner om ett nytt liv! I Uppsala hölls ett teologmöte där H M deltog. Han gick ut i skogen i en paus och tänkte: ” Vem är det som ska hjälpa? Räck ut din hand mot dem i nöd så att de blir befriade!”
H M tänkte på sina kära, på barnbarnen, talade om lyckan att vara morfar. Samtidigt mindes han en patient på behandlingshemmet; hans ansikte lyste upp när han skulle få umgås med sin son åtminstone en gång i månaden. H M var alldeles övertygad om att man måste ta hand om dem som behöver hjälp. ”Gud vill alla dessa människor väl”, sa H M med eftertryck. Han erinrade om Israels folk i Egypten för flera tusen år sedan. De var plågade och ropade – och Gud hörde dem! De kunde tåga ut ur ”träldomshuset”.
På tal om Guds närvaro: H M ogillade det intellektuella talet, uppvisande teologisk lärdom på hög nivå. Det handlade i stället om att sträcka fram en hjälpande hand: ”Behöver du hjälp?” I själavårdsarbetet på behandlingshemmet är det kärlek som gäller. Brommadialogen är idag min arbetsplats, förklarade H M: Där råder ett sätt att se på människan som fått stor respons. Och vi har ett växande nätverk, framhöll han och upprepade att syftet är att kyrkan skall bli ett andligt centrum fler. Han har fått ”puffar” som drivit verksamheten framåt i allt större omfång.
Den kosmiska katedralen H M visade en bild och på den tecknade katedralen stod överst: Gud – Livskällan och därunder: Ett personligt du. Nertill var en människofigur kallad Den inre katedralen som påverkades uppifrån, d.v.s. av Gud – Livskällan. Nedåtriktade pilar illustrerade denna influens, som hos människan framkallar en intensiv känsla; detta ord stod skrivet vid gestalten där nere. H M tillade att människan ju är Guds avbild. Han sade också att vi alla har en liten katedral inom oss; den bildar en inre klangbotten. Naturen = Skapelsen stod det invid kyrkan.
Kyrkans folk representerade inte andligheten i någon högre grad på 1980-90-talet. Det var andra, utanför kyrkan, vilka stod mer för den då. H M tog semestern som typiskt exempel på hur många, oklokt jäktande, far runt i Europa (särskilt sista semesterveckan) för att hinna se ”allt”. Respektera Skapelsens lagar, uppmanade H M; känn vind, fjäll, hav – och människor! Du fylls av ett förunderligt gensvar. Det är ett flöde av energi som sätter människan i rörelse. Släpp också fram dina feminina drag! Det hade H M uppmanat sig själv – plus att ta fram en smula ”Muminteologi,” tillade han med en glimt i ögat.
Brommadialogen har uppenbarligen haft effekt: Till synes ”dödsdömda” kyrkor öppnar sig för detta arbetssätt, betonade H M. Apropå behandlingshemmet igen: Det finns inga missfoster där, försäkrade han. Gud skapar inga missfoster. Det händer att människor där säger att de blir fyllda av kosmiska energier. ”Jag lever mitt tredje liv nu”, sa någon. Först när jag kan se alla som Guds avbild, då kan jag släppa taget sa H M. ”Vad har du och 'tolvstegsfolket' upplevt?” har man frågat H M. ((För mig är termen tolvstegsfolket ny och dunkel. Menade H M bl.a. AA /se ovan/? Min anm.))
Det fordras mod att förändra och förstånd att inse skillnaden, underströk H M: Alltför ofta skiljer människor mellan vi och dem, vilket är fel. Alla är pilgrimer på väg; den insikten ger en ny känsla.
Andakt = liv i relationer En annan tecknad bild visade människor mellan vilka en linje löpte och åskådliggjorde relationer dem emellan. Men ett fält mörka streck tvärs över linjerna markerade att kommunikationen var bruten eller i vart fall störd. Så bröts även en linje mellan träd och människa, alltså en bruten kontakt med naturen. Ovanför det hela stod: Livet / Gud. Högre makten. Symbolen var klar och tydlig: Livsflödet skadas, helande behövs. Utan att veta det är vi alla verksamma i Guds stora verkstad, hävdade H M. Dörren öppnas till Andligheten / Guds rike. Vårt gemensamma dilemma är skadade relationer. Ett exempel: I H M:s hembygd fanns fina fiskevatten. Han beskrev hur han en gång fick syn på en stackars abborre som svårt skadad försökte simma – men bara runt, runt – för att till slut vända den vita buken mot himlen… Varför hade den förlorat förmågan att simma? – PH-värdet! (?)
H M ville för allt i världen inte säga något negativt om skilda par, men han var väl medveten om den djupa sorg som finns kring skilsmässor; han var bedrövad över hur människor ratas. Det handlar om en grundskada, inskärpte han och jämförde med den bibelprofetiska litteraturen. Hela samhällsstrukturen förstörs, ingen rättvisa råder, det blir inget värdigt liv. En del av oss hamnar på sjukhus, ett illavarslande kardiogram skrämmer… Vi måste lära oss att förstå att livet är en gåva! Det sker ständigt inflöde av liv. Folk med meriter sade till H M: ”Flummigt, Harry!” Denne svarade då: ”Ta en klädnypa och sätt om näsan. Du märker strax att du måste ha syre.” Javisst, syre är nödvändigt, men också vatten – och ömhet! Vill ni ha en grundkurs i andlighet så ska ni läsa Vägen hem och vägen tillbaka, rådde han.
Brommadialogen har tagits på allvar av många, men vi har inte vår utgångspunkt i kyrklig terminologi, upplyste H M. Använder man den ”går rullgardinen strax ner”, konstaterade han vidare. Man möter människor i tårar – vad har hänt? Man ser gemensamma problem; det handlar om brustenhet, ”synd” enligt kyrkan. Det s.k. tolvstegsfolket har många svårigheter. Det kan vara sjukdom som orsakat förstörda familjerelationer; det handlar mycket om längtan efter helande som på kyrkans språk kallas ”frälsning”. Men tappar vi då inte evangeliet?
Kyrkan har således sin egen terminologi, så var det även på Jesu tid. Jesus lämnade det traditionella religiösa språket och använde i sina liknelser ett helt nytt språk som gick över alla gränser. Jesus bryter bröd med de små i samhället, med de ”förtappade” – de är ju likaså med i Guds värld. Brommakulturens själavård och andliga kurser utgör frön till en motkultur.
Livets ”klangbotten” slås ut! En bild visar en människa som utsätts för påverkan från alla håll: en massa ”pilar” överöser henne med ständigt nya intryck, krav, information etc. Det är den kommersiella världen som bombarderar henne. Exempel: Hur kan kvinnor orka att göra dubbla yrkesinsatser? De blir naturligtvis uttröttade. Det finns skrikhalsar till barn – och föräldrar som går ”på autopilot” och utmattade bara sjunker ner framför tv:n efter jobbet… När finns tid till samtal vid köksbordet? Och under semestern då man jagar runt? Vi måste lära oss att ha respekt för Skapelsens inbyggda lagar, manade H M.
Tiden går inte att vrida tillbaka. Det är sant att vår bästa tid är nu, slog H M fast och återkom till morfarsrollen: Bli morfar – det är något i hästväg! På denna personliga nivå är likaledes detta lilla exempel: När H M en gång skulle sätta upp julgranen råkade han såga sig i fingret. Det tog lika lång tid för såret att läkas som på stenåldern, reflekterade H M. Och nu när människor ratas både en och två gånger är det inte heller underligt att det tar tid för själen att helas. Under ytan ligger nedfrusen sorg. Det är ofta sprit och knark som lett till detta tillstånd. Var finns tiden att hela?
Som nämnt vill H M verka för en andlig motkultur. I den vevan talade han om en sorts ”sabbatsrevolution” som innebär att man för några timmar pluggar ur kommunikationssystemet. Med andra ord respekterar man då vilodagen – utan prestationskrav. Låt din inre klangbotten få tid. ((Ordet vilodag är glasklart – men hur många vilar då numera? Det är så mycket att ta igen… Min anm.))
En judisk rabbin i Silicon Valley i Kalifornien Michael Lerner säger i en bok att en hel del människor arbetar 60—70 timmar i veckan; men vad är meningen med det? Gå till Bibeln och läs de 3000—4000-åriga idéerna. Respektera livets lagar! I tidskriften Shalomgemenskap beskrivs fröet till ett annat sätt att leva. Ibland tänker H M: Gud kunde väl låta mig som baptistpräst fortsätta att vara arbetsnarkoman? ((En något fragmentarisk anteckning, men andemeningen var denna. Min anm.))
H M frågade om vi lyssnat till Jean Sibelius' C-dur symfoni? I Sverige finns ingen jämförbar tonsättare. Han sa att när han tyckte att den symfonin gick för långsamt, frågade han sig själv: Är jag sjuk? När det bara blir 3½ timmars nattsömn är det dags för massage och stretching. Han berättade också att när familjen just kommit till Sverige och döttrarna börjat skolan, kom den ena dottern hem och sa snabbt och uppskruvat: ”Pappa! Vet du vad!” – och berättade något från skolan. H M tänkte efter: Här hade han rusat runt på konferenser, haft ont om tid för familjen… Dottern som var känslig hade förstås svårt att komma i kontakt med honom. Alla sitter vi i samma båt, menade H M. Det räcker med att vara baptist! Därefter nämnde han att det gick bra att köpa några av hans böcker.
Efter kaffepausen vidtog en frågestund som leddes av Joakim Leijon. Han läste upp skriftliga frågor. Fråga: Vart tar Jesus vägen? Svar: Det är svårt att svara kort på frågan. Det finns alltså problem idag. Som sagt representerar Brommadialogen kristen andlighet och själavård. Kristus står i centrum: möten med Guds ansikte. På Jesu tid fanns samma problem som idag: ”Det är bara vi som går i kyrkan som har med Gud att göra.” Det är bäst att ladda sig med bilder från Galliléen när man idag t.ex. möter en familj där incest förekommit – just för att försöka se med Jesu ögon och med ömhet. Kapsla inte in Jesus! Vart tog Jesus vägen på den tiden? Han gick till de enkla människorna, till fiskare bl.a. och deltog också i folkets fester. Det finns även platser där pilgrimer kan mötas i vår tid.
H M visade en bild till: Skapelsens andlighet – det heliga. Det var en tecknad kyrka med orden Gud och det heliga ovanför. Pilar symboliserade strålar ner mot kyrkan. Dessutom stod det: Religiös andlighet. Och på kyrkans marknivå stod: Gränsen till det världsliga.
Fråga: Det står inget om Jesus i Vägen hem och vägen tillbaka. Varför? Svar: Jag använder vardagsspråk i mina böcker – precis som Jesus använde vardagligt språk. Frågor (två frågor lästes samtidigt): Behöver människan försoning? Varför dog Jesus? Svar: Jag tar den andra frågan först. Evangeliet visar att Jesus ständigt gick över gränser. Exempel: Det var förbjudet att hela på sabbaten. Jesus gjorde det! Konfliktberättelsen säger: ”Då gick de och beslöt att döda honom.” Varför han dog: Det var en försoningsdöd för att sona hela mänskligheten och hela en trasig värld. Jag vet att det är svårt att följa Jesus; det visste jag redan som ung hemma i Österbotten. Men vi måste försöka. Många sitter i kyrkan…
Fråga: Är det upplevelsen som är viktigast eller räcker det med tro? Svar: Andlighet och tro. För det första har vi den kunskapsmässiga sidan. För det andra upplevelsen. Har jag upplevt Ordet i mitt eget liv? Är jag försonad så att ansiktet lyser? Kroppsspråket avslöjar. Det är atmosfären som är helt avgörande i vår tid. Idag gäller frågan: Är dessa människor försonade med sig själva och med varandra? Tro och upplevelse är det enda riktiga.
Fråga: Är New Age och andlighet samma sak? Svar: Nej. Kyrkan har inte nått fram. Gud har olika instrument och olika vägar att nå sökande människor. Många står ute vid vägskälet, vi ska inte fördöma dem utan bejaka dem. Gud kan sätta människor i rörelse. Betänk att det tog Gud mer än tusen år att nå oss. Han tog tid på sig, innan Kristus kunde uppenbaras för oss. Fråga: Är du beredd att visa samma tålamod? Svar: Vare sig det gäller buddhister eller de med tolvstegsandlighet måste man vara tålmodig.
Fråga: Hur ska vi kunna umgås med muslimer? Svar: Muslimerna bär Guds tempel inom sig. De är också Guds avbild. Respektera varje varelse. Kristus dog på korset för alla. Min bön är: Stäng ej dörrar som Gud har öppnat! Beträffande judar och muslimer: 80 % av Bibeln är gemensam. Vad är nytt idag?
Fråga: Hur kommer man till tro? Svar: Jag skulle behöva en hel kväll till för att besvara den frågan! Ett varsamt svar: Som jag antytt handlar det om att växa andligt. Jag brukar tala om en blomma med två blad: Kunskap + tillit som behövs för att öppna grinden till min inre trädgård. Mina patienter har ofta svårt att öppna grinden till tillit. Det finns exempelvis skamfyllda mammor. Jag kan råda dem: Strunta i allt en stund! Gå ut i parken, njut av naturen! Ta emot än en gång! Gudsbilden kan vara som en ”polislykta”; den förföljer en med skuld och skam. Att då låta Gud ”promenera in” i ens liv ä svårt. Ett svar är att tillämpa ett själavårdsmässigt sätt. Personer med teologin i huvudet imponerar på en del. Men människor med ett skadat känsloliv behöver få växa i en omsorgsfylld miljö. Jesus tog sig an skadade, han delade bröd med dem. De förstod: ”Vi är välkomna!” Tro är verkligen en stor livsfråga.
Fråga: Vem startade Brommadialogen? Svar: Frågan är om det var Gud eller Harry Månsus?! Fråga: Hur går arbetet i Brommadialogen till? Svar: Svårt att beskriva kortfattat. Kärnan i paradigmet är naturligtvis Bibeln med 1) Skapelsen, 2) Profetarvet, 3) Evangeliet. I tolvstegskompetensen ingår att dela liv och andlighet med varandra. Kort sagt, människor möts på ett bra sätt. Har de mött Gud? Det är inte fråga om teologi. Vi frågar oss: Vad har det här betytt för oss den senaste månaden? Nu tillämpas vår metod på många håll i Norden, inkl. Island (jag ska inte räkna upp alla platser). Hos New Age-folk kan man finna färskare upplevelser av bön. A A-människor kan uppleva en väckelse! För dem är Gud verklig.
Fråga: Är arbetet riktat till människor med missbruk? Svar: Nej. Det är en vanlig missuppfattning. Egentligen gäller bara: Stig in i Brommadialogen! Infallsvinkel nr 1 är: ”Sväller du av livskänsla?” Javisst! Du behöver inte vara nertryckt ”i stövelskaften” för att vara välkommen. Nr 2: Förr eller senare kan du hamna mot väggen – det blir en krasch helt enkelt. Man kan tala om ett slags profetisk andlighet: en djup oro för samhällsutvecklingen.
Fråga: Är det då rätt att sätta barn till världen? Svar: Gud ger vägledning. Fråga: Vilket slags forum är egentligen Brommadialogen? Svar: Den är ett ställe där man plockar upp frön till alternativa modeller. Sådant händer också på andra håll. Man söker en helhetssyn.
Fråga (Joakim Leijon): Vi har olika vägar inom vuxenpedagogiken. Är det skillnad mellan Alfakurser och Komvux och Brommadialogen? Svar: Vuxendialog representerar ett äldre system, där alla presenterar sig för varandra. Det gäller både Alfa och Komvux. Skillnaden är att Alfa börjar med Gud, alltså upptill, medan Brommadialogen börjar med att söka i miljöer. Vårt sätt har prövats länge och har en unik form genom att vi bygger språkliga broar. På så vis vill vi komma närmare kristen tro, som ”pilgrimer”. Många säger (även utanför Brommadialogen): ”Lyssna till Margareta Melin – det är som att komma hem.” Läs hennes bok Tro ditt hjärta om gott och Var aktsamma om katedralerna! Vi får resa i vår egen takt. Gud står på människans sida. Jag vill vara vid en lägereld där Kristus är osynlig fast närvarande.
J L tackade Harry Månsus varmt under den talrika publikens applåder. En gåva överlämnades samtidigt. J L avslutade sammankomsten med bön, psalm och välsignelse.
Min kommentar november 2003
Det var ett mycket intressant föredrag. Innehållet var tänkvärt och ur språklig synpunkt slogs jag av att H M använde en rad målande uttryck. Han var oftast konkret utan att ta till abstrakta teologiska begrepp; han betonade ju själv också vikten av detta. F.ö. ska jag ej närmare kommentera innehållet som jag tycker talar för sig självt. Jag instämmer i det mesta. Ett mycket sympatiskt drag är helt klart H M:s starka empati för de utsatta i samhället. Dagens samhälle har som bekant blivit hårdare, varför sådana vidsynta och inkännande personer som H M sannerligen behövs.
Hans tolerans är således något som tilltalar mig mycket. Kyrkan har inte alltid visat prov på den egenskapen, inte i det förgångna i varje fall. Ofördragsamhet frodas tyvärr på många håll idag. Den uppträder naturligtvis inte endast mellan religioner och trosriktningar utan även på många andra områden.
Vad som svepande kallas New Age har intresserat mig under ett antal år. Det är främst via Internet som jag mer allmänt kom i kontakt med delar av det skiftande material som går under denna paraplybeteckning. Sedan har jag läst en hel del litteratur i ämnet. Jag har förstått att många präster ställer sig avvisande till allt sådant ”new age”. Det är begripligt av flera skäl; bl.a. spelar viss konservatism en roll. Brist på kunskap om fenomenet är en annan orsak till avståndstagande. Förresten: hur många känner till Martinus t.ex.? (Han tillhör absolut inte ”new age-folket”) Ett visst mått av skepsis är nog bra, men den är motiverad bara om skeptikern besitter någon kunskap i ämnet ifråga. Först då har vederbörande rätt att tycka vad han/hon vill. Alltför ofta hörs tvärsäkra uttanden om sådant som vederbörande knappast har en aning om.
Harry Månsus demonstrerar sålunda en lovvärd öppenhet. Hans kunskaper om new age-klassade företeelser kan jag inte yttra mig om, men hans toleranta, icke-fördömande attityd är tydlig nog. Emellertid vill jag ta tillfället i akt och säga att det enligt min mening finns en hel det flum och skräp inom detta vidsträckta område. Självfallet förekommer både bra och dåligt material, det gäller såväl Internet som litteratur m.m. Som alltid får man försöka sålla agnarna från vetet, om man är kvalitetsmedveten.
Den utmärkta tidskriften Sökaren, tidskrift för livsfrågor, erbjuder f.ö. en mängd intressanta artiklar o.d. Som ett enda exempel vill jag nämna nr 5 2003, där Krönika av Bertil Falk har rubriken Kristen förnyelse eller härdsmälta? Här kan inget referat ges, men huvudfrågan i denna krönika gäller begreppen mystik och ockultism. I vilken utsträckning förekommer sådana yttringar inom kyrkan idag? En intressant fråga, tycker jag. Den har viss anknytning till det ovan sagda. Jag konstaterar bara att en seriös tidskrift som denna – det finns förstås flera – ger ett vidgat perspektiv genom att ställa frågor, som ofta inte har något definitivt svar. Det gäller t.ex. existentiella frågor, evigt aktuella. De måste ställas, de är tankeväckande. Slutligen vill jag bara säga att jag är imponerad av människor som gör gott och inte enbart pratar om det.