Ett och annat

Norm Vem drar inte stundom alla över en kam? / Utbölingar ses då närmast som spam! / De har ju ej som vi en tavla typ stam. / Med orätt behandlas en del som giftigt damm. / Kränkare bör dras ur skumma gömslen fram./ De får vackert stå där med sin fula skam. / "Ursvenskar" kan ju också fördöma varandra. / "Osvenskar" beskylls för både det ena och det andra. / Sluta spekulera, skvallra och klandra./ Utsatta får i tomma öknen vandra. / Allt det gemena förutsa redan Kassandra.

Under ytan En människa kan vara flitig som en bäver / som lätt skär genom trä och näver. / Sylvassa tänder hans arbete kräver. / Han är stark som en holländsk genever! / Djupt under ytan i vattnet han gräver. / Hoppas ingen hans fördämning häver. / Bäverdammen är ett präktigt bygge. / Runtom ses stubbar -- ett veritabelt hygge.

Matfråga Överallt hör man jättemycket prat / om en massa jätteläcker mat. / Ska man alltid äta sig jättemätt / är detta förstås ett jättedåligt sätt /att hålla magen i bästa skick./ Är du hungrig ät och är du törstig drick. / Med måtta fyller du då krävan. / Det bör ständigt vara din strävan / att slippa för fetma känna bävan. / Lagom mycket är vad kistan kräver. / Måttlighet är det som magknip häver.

"Löftesrikt" På löften är månget tal så rikt. / Det ena löftet är ej det andra likt. / Svikna blir de titt och tätt. Slikt / gör mitt hjärta liksom dubbelvikt. / Brutna löften försvinner för gott. / Att bryta dem är ju ej något brott. / "Hör av mig se'n", är besked jag fått. / Då börjar jag tvivla så smått. / Tills mitt tålamod gränsen nått. / Igen på en nit har jag gått.

Gatuliv I vimlet på stan, på många håll och kanter / stapplar de fram med rollator, mest tanter. / Helt naturligt verkar de lite tantiga. / I gatujäktet blir de vimmelkantiga. / Kanske en del kan tyckas lite fjantiga. / Värre är det med yngre som är klantiga. / Varför är de mot gamla så truligt kantiga?

Serieminne Minns du (som är äldre) seriefigurerna Karl Alfred, sjömannen som käkade spenat, och Frasse med parisarna -- jag tror det var samma som hamburgare. Dagens Mc Donald's & co slår säkert de där dubbelsmörgåsarna i storlek. Lika nyttiga var (är) de inte som spenaten, en grönsak som Karl Alfred sades ha blivit så stark av. Det är tveksamt om denne sailor hade också spenaten att tacka för de omåttligt tjocka underarmarna; dock står sig dess nyttighet. Förresten ingick figurerna, särskilt Karl Alfred, snart i Disneys stora galleri av tecknade filmer som man gärna minns.

Dubblerat Gotter är godis som säkert smakar gott. / Men sånt gör aldrig dina tänder gott. En del får bara ris, andra får ros. / Är ekan förtöjd kan den förstås ej ros. Kalle slogs ofta när han gick i nian. / I ett snöbollskrig fick han en isboll mitt i nian. Sträck ut din hand och håll en stödjande arm / om den som är ledsen, sjuk och arm. Jag fick riktigt ont i låren / när jag lyfte den tunga låren. Tiden är verkligen ur led / när IS-soldater tågar i täta led. / På våld och grymhet är jag innerligt led. / Nyss i en attack folk fruktansvärt led. På torget rådde tumult och larm. / Poliser kom sedan det slagits larm.

Mattänk Man tycker olika -- okej, men jag blir så trött / på dem som säger att de måste äta kött. / Några av dem har jag med fakta bemött. / Grundligt har man matfrågan stött och blött. / Ibland på kompakt motstånd har jag väl stött, / medan andra varit tysta eller mumlat förstrött. / Några har kanske svarat lite lojt och slött / och med ett leende, snarare surt än sött: / "Det kan aldrig vara fel att äta kött." / Men köttprodukters effekt gör läget krisigt. / I stian det får ej vara för grisigt. / För miljön som skadas det verkar risigt. / Nu förstår man varför vädret är disigt.

Förstucket baktal Är det inte någon som tisslar och tasslar bakom min rygg? / Det är nog mer än en som mot mig är stygg. / Det gör att jag känner mig allt mindre trygg. / Den person som skvallrar är både feg och skygg / och vågar rakt ej träda fram utan prut. / På talet bakom ryggen måste genast bli ett slut. / Vem sätter då stopp och handlar resolut? / Det krävs att någon med pondus fattar beslut. / Bakdantare borde brännmärkas, buas ut / och burdust förses med en dumsnutsstrut. / Det skulle säkert få dem att hålla sin trut. / Om det ej hjälper binds för munnen en klut.

Sture Alfredsons hemsida