EU-kris

Det har blåst upp till storm, ingen liten bris! / Kriser brukar komma åter, går i repris. / EU har krisat förr, det vet vi givetvis. / Men nu är skarpt läge, säger all expertis. / Framtiden tycks svept i ett dunkelt dis. / Hallå, ni ”Brexit”-folk– upp till bevis! / Vad händer nu? En obekväm surpris? / Finansen bävar nu i Berlin och Paris. / Bägge sidor sänder buntar med ris. / Rädslan tar struptag på alla vis. / Soppan kokar över på glödhet spis. / Nu osar det vidbränt i en utdragen kris. / När oro sprids ropar makten på polis. / Lugn, lag och ordning! är en stående devis . / Nära är våldet: ett väldigt högt pris. / Splittring är i svang – därtill en massa flis! / Då stoppas väl inga skatteparadis? ((”Flis” (slang)=pengar. Min anm.))

Först var det ”EM-exit” för Zlatan (”Zexit”) och hans mannar. ”Oerhört! Vilken skam och vanära! Att Inte kunna göra ett enda mål!” tjöt chockade fansen, mentalt knockade. Jättekris med andra ord. Men Sverige får i stället hylla lilla Island – vilka vikingar som gör rent hus med alla motståndare på plan!

Sedan kom till råga på allt den stora MEGASKRÄLLEN! – ungefär så enligt den tillintetgjorda motsidan (Remain!). ”Brexit” (Britain exit! = Leave!) vann ju folkomröstningen mot alla odds. Så nu råder tumult (turmoil) på alla håll och kanter -- om man får tro hysteriska media. Att det som skett och sker är oväntat och troligen omvälvande, kan man dock lugnt konstatera. Det mesta verkar dimmigt, oklart, hotfullt.

Det finns sansade bedömare, likaså de som övertolkar i bägge lägren; de flesta ägnar sig f.n. åt spekulationer. Enligt min mening är det hyperbyråkratiska EU i stort behov av reformer, och det ser ut som om Englands utträde kan bli den utlösande faktorn. Men när/om kommer man igång med själva processen? Problemen är legio, inte minst för britterna, frånsett hur Skottland kommer att agera...

Apropå: Hur kunde lilleputtnationen Island ge sig till att slå självaste England i fotboll– ofattbart! (Själv tycker jag det var jättekul.) Många britter undrar förstås vad det är fråga om, när så mycket konstigt inträffar både här och där. Då lockar den engelska humorn till skratt – diverse skämt flödar i pressen. Någon har sagt att självironiska satirteckningar kan tolkas som en försvarsmekanism; inte så få engelsmän anses som självgoda översittare. Själv tror jag arrogansen från det koloniala arvet bidrar till en kvardröjande ”vi vet bäst”-anda. Samtidigt känner jag tyvärr igen detta förhållningssätt här i landet.

Nyss har jag antytt segrarnas euforiska tongångar, såväl som bottenlös besvikelse för förlorarnas del. Sådana starka känsloyttringar kommer tydligt till uttryck hos fotbollspubliken i EM, speciellt när det gäller ”vinna eller försvinna”-matcher . Det är på sina håll en osund, nästan vild nationalism som florerar, inte bara politisk populism alltså. En stor del av fotbollspubliken blandar ihop politik och idrott. Många vill att Ryssland ska förlora, bara för att de ogillar rysk politik. Inte så konstigt egentligen när engagemang för den ena sidan – oavsett vilken – gör även mig enögd. Det går inte att vara neutral när man hejar på den ena parten. Jag håller gärna på det nederlagstippade laget när den vänder matchen mot seger.

Apropå grekiska eufori, som ju anger en stor lyckokänsla: Förstavelsen eu- betyder god, väl, skön. Liknande bildning: eufoni=välljud. Ytterligare exempel är eufemism=förskönande omskrivning, samt evangelium . Via latinet går detta lån tillbaka på grek. euángelon (= gott budskap). Jämför även grek. ángelos=budbärare, vilket fått betydelsen ängel i många språk (obs! eng. angel , ej att förväxla med angle=vinkel!). Slutligen kan nämnas eutanasi=lätt och smärtfri död; grek. thánatos betyder död(en). Termen återges oftast på svenska med dödshjälp – ett nog så laddat ord!

Därmed sätter jag (nästan) punkt för den etymologiska avdelningen. Naturligtvis har inte EU något med föregående avsnitt att göra; det är ju kort (!) och gott Europeiska unionen, som nu är i blåsväder. Är vi svenskar verkligen européer? Låter inte Europa lite främmande? Faktum är att vår världsdel fått namn av en grekisk benämning. Fast tala om utländsk härkomst: grek. evrópe lär i sin tur komma från ett assyriskt ord med innebörden soluppgång! Förresten tycker jag det är betecknande när jag läser något i stil med: ”Vi svenskar har våra värden. Ute i Europa gäller ofta andra värderingar.” Kan så vara, men nog indikerar dylika uttalanden att vi verkligen befinner oss i periferin, dvs. i Europas utkant, såväl geografiskt som mentalt.

Detsamma gäller väl generellt hela Norden. Sverige spolade euron – egen valuta har prestige :”kronan på verket!”. Norge är inte ens med i EU – knappast någon nackdel -- och Danmark har behållit sina kronor; dessutom förhandlade de smarta danskarna sig till vissa speciella villkor vid inträdet i EU – liksom det jämförelsevis mäktiga Storbritannien gjort dessförinnan. Men nu är det dags för ett märkligt sidbyte via brittisk ”folkvilja” , där dock övervikten bara var 4 % i omröstningen. Premiärminister Cameron chansade och satsade på ”Remain”. Nu avgår han. Allmän reflexion (Cameron är inte min måltavla): Har man inte tänkt efter ordentligt före, får man tänka efter efteråt; ”eftertankens kranka blekhet” för att tala med Shakespeare.

Den nu knappt påbörjade processen tar sin tid. Den förefaller vara inledningen till en synnerligen anmärkningsvärd vändpunkt i (central)europeisk politik, där Sverige brukat sitta stilla på läktarplats utan egna hejaramsor. Men nu låter det annorlunda, ungefär som: ”Nu måste Sverige hjälpa till och aktivt styra upp det kantstötta EU.” En smula annorlunda ljud i skällan nu, eller hur? Emellertid blir saker och ting sällan som man tänkt sig; varning för fler oförutsedda händelser. Kontroversiella handelsavtal mellan USA och EU är i stöpsleven. De onormalt strida och oväntade flyktingströmmarna hör förstås till bilden av det ännu pågående dramat, där asylrätten panikartat inskränkts. Mänskliga rättigheter negligeras, och allt detta sker rent logiskt och brutalt i ett hårdnande känsloklimat.

Förändringens vind blåser hårt nu, samtidigt som det är svårt att tro på förbättringar i det korta perspektivet. Försök ändå ta dig själv i kragen och tänk: ”Kan inte jag bli en lite bättre människa trots allt?” Jo, det är fullt möjligt. Men det krävs förstås tålamod och uthållighet. Ingen ska tro att det är lätt.

I EU-toppen finns en massa byråkrater, / förhoppningsvis dock inga psykopater. / Där frodas en överklass med speciella later. / De är EU-systemets stronga aristokrater. / De håller pli på unionens många stater. / Kommissionen är deras kära alma mater*. / Att de nog lever på randen av en krater, / föreställer sig aldrig dessa potentater. / En dag bombarderas de med ruttna tomater / när protester vrålas av kaxiga krabater: / ”Pengar stjäls som ur läckande spelautomater.” / Det känns som om man i Bryssel spelar teater. / Där talar med pondus ett otal delegater, / fast EU saknar en armé med soldater /som sätter press med hotfulla granater. / Men de har stöd av företag och magnater / med mer makt än Karibiens alla pirater. / De har enorma nätverk av fans och partikamrater. / Vad vet jag om alla fördrag och traktater? *Alma mater: lat. ”hulda moder / den närande modern”. Användes först om universitet som kunskapskälla.

Sture Alfredsons hemsida