Filosofisk rådgivning, enligt norsk modell
”Medvetandedag”
Maria Ekman
10/3 2001 Högskolan i Skövde
Detta är en av flera föreläsningar som hölls 10/3 under Öppet hus Högskolan i Skövde.
Maria Ekman, som är utbildad religions- och filosofilärare, studerar f.n. vidare i Oslo på en kurs som det ännu saknas motsvarighet till i Sverige. Hon har endast en kurskamrat som också är svensk, övriga sex är från Norge och andra länder. Utbildningen ger behörighet som Filosofisk Praktiker / Philosopher of Praxis (ännu ingen svensk behörighet). Denna kurs ges alltså i Oslo sedan några år, men sådana studier planeras småningom komma igång även i Sverige. Ett ganska brett nätverk håller på att bildas.
Maria Ekman är ordförande i en nybildad svensk förening för filosofiska praktiker i Sverige. Man avser att där diskutera tillhörande teori men framför allt ser man fram emot att få utbyta erfarenheter framöver.
Utgångspunkten är att det behövs filosofi ute i samhället. Hittills har utbildade filosofer varit dåliga på att föra ut filosofiska frågor; det har varit svårt att konkretisera varför filosofi ämnet är nödvändigt även utanför gymnasier, universitet och högskolor. Problemet har varit att filosofi uppfattas som väldigt abstrakt. ”Sånt angår inte oss, vad ska vi med filosofi till?” tänker nog många människor. Det gäller alltså att visa hur man kan tillämpa filosofiska kunskaper. Samhällsnyttan är en viktig faktor – ”Använd det ordet, humanister”, uppmanade M E. Filosofilärare vet hur viktigt det är med reflexion. Forskare behövs som visar att filosofi är givande för gemene man.
M E hänvisade också till ett forskningsprojekt som bedrivs av R. Olsson: Filosofi med barn. Barn får där fundera kring filosofiska frågor; involverade är medelklassbarn på Söder i Stockholm. Man kan redan konstatera ett positivt utfall: dessa barn har blivit mer toleranta, lyssnar mer på andra, är mer flexibla, lär sig argumentera för sina ståndpunkter. Det är förstås betydelsefullt att peka på dessa konkreta resultat av den empiriska studien. Här visas alltså tydliga effekter av filosofistudier, filosofi är helt klart viktigt. Peka på nyttan av forskning för undervisningen.
Termen ”intramural” (innanför murarna) har en negativ klang, den för lätt tanken till elitism. I stället gav oss M E parollen: Riv murarna! Vilket alltså betyder att man ska ta bort skrankorna mellan den akademiska världen och samhället utanför. Runt om i landet finns det många människor som vill diskutera viktiga frågor, så därför bör man gå ut och möta folk och börja kommunicera med dem.
M E frågade: ”Har någon sett en platsannons som efterfrågar en filosof? ” Nej, inte inom näringslivet i varje fall. Filosofernas arbetsfält har hittills nästan bara begränsats till gymnasier, universitet och högskolor, ofta i kombination med psykologistudier eller dito undervisning och forskning. Däremot arbetar en hel del psykologer ute på fältet, där det t.o.m. är en viss brist på utbildade sådana. Utbildningsväsendet har självfallet ett begränsat behov av filosofer; många av dessa ägnar sig åt forskning på teoretisk grund.
Gymnasielärare kan intyga att elevernas intresse för filosofi är stort, för de studerande tycker det är roligt och meningsfullt. Men vad har de sedan för praktisk nytta av ämnet? De måste ju tänka på att utbilda sig till ett ”riktigt” yrke! Problemet är nu tydligen att motivera dem att fortsätta studera filosofi.
Det är här som utbildningen i filosofisk praxis kommer att få betydelse. Man frågar sig: Vad är filosofer bra på? Vad kan de bidra med i samhället? Deras bidrag kan exempelvis vara: De kan minska folks fördomar avskilda slag; visa på goda argument i olika frågor; peka på flera metoder att skaffa sig varierande perspektiv; ge råd och hjälp för personlig utveckling (personalutveckling); ge hjälp att analysera; ta upp etik-/ moralfrågor m.m.
Det finns otvivelaktigt ett behov hos många individer att prata om sådant. Slutsatsen är att filosofer behövs i samhället. Konkretisera är nyckelordet, och M E poängterade också att det ej är fråga om någon färdig produkt utan att det är ett förhållningssätt som ska förmedlas på olika sätt i filosofiska samtal med enskilda men också gemensamt i grupp.
Termen filosofisk praxis betyder dels sådan filosofisk rådgivning, dels är den ett samlingsnamn på alla aktiviteter som filosofisk praxis ägnar sig åt. Olika slag av verksamhet är rådgivning, filosofi med barn (se ovan), etikrådgivning, dialogiska samtal i grupp, filosofiska caféer, debatter, föredrag, kommunikationsträning, mentorskap etc. Observera: man ska avgränsa och analysera vad som hör till filosofins område, ty det får inte bli tal om terapi eller kvasiterapi.
Det var tysken Gerd Achenbach som började med filosofisk praxis 1980. Dessförinnan saknade han en mottagning för filosofisk rådgivning. Numera arbetar hundratals filosofiska praktiker världen över med utgångspunkt från dennes modell.
Filosofin har ju urgamla traditioner, den sokratiska dialogiska traditionen är stark. Den innebär att motparten betraktas som jämbördig och det är en strävan att genom samtal nå nya insikter. Denna målsättning är viktig för filosofiska praktiker, som inte är några ”gurus” utan endast samtalspartner. Någon för dessa praktiker gemensam ideologi finns ej heller, utan de kan företräda skilda riktningar såsom existentialism, fenomenologi, utilitarism, hermeneutik eller vara inspirerade av Freud och äldre filosofer. Det ska således inte råda några motsättningar eftersom det saknas en styrande ideologi. En uppmaning: Finn det viktiga i ditt liv!
Var och varför startade Filosofiska praxisrörelsen? Den initierades i Holland, där universitetsstudenter kände att filosofistudierna behövde förnyas, så att samhället blev involverat. De fick delvis gehör för sina krav, medan andra, en del lärare, protesterade. 1968 förekom ju mycket kritik mot utbildningen överlag; det var då fråga om ideologisk hårddragning. Frustration spred sig bland studenterna (inte sällan nu heller). Holländska filosofistuderande, främst i Amsterdam, sökte efter svaret på personliga och sociala problem. Man kände att det var nödvändigt att möta andra människor och se deras behov också. I Amsterdam ligger Filosofens Hus, där det pågår en livlig filosofisk verksamhet. Där finns även ett hotell, och det anordnas ständigt diskussioner och föreläsningar.
De som således vill arbeta ute i samhället bedriver alltså ”Philosophical Councelling” i samtal med andra människor. Grundtanken är att alla har en livsfilosofi. Den är värd att tas på allvar och undersökas. De flesta tycker att det är intressant att reflektera över sin livssyn. Man ställs ju ständigt inför valsituationer: om jag väljer A i stället för B, säger det något om mina värderingar och prioriteringar. Tankar, förhoppningar och planer blir föremål för diskussion. Det rör sig om personers ”world view” samt interpretation (tolkning).
Människors syn på sig själva och världen är temat och samtalet är en rationell process. Med utgångspunkt i en viss situation är följande en relevant fråga: ”Vad tänkte du då?” Men känslor är förstås också involverade, för det är alltid en blandning av intellekt och känsla inom oss. Emellertid bör samtalen fokuseras på det rationella. Det är den filosofiske praktikern som anger frågeställningen, den som styr och driver samtalet vidare.
Det förekommer olika schematiska modeller som kan ge en teoretisk ram och som kan visa på skilda alternativ. Konkret exempel: Vad är frihet? (en gammal filosofisk fråga); en diskussion bör ge möjlighet till nya kunskaper för vederbörande. En kritisk hållning är likaså viktig, men filosofen får givetvis inte ”såga” en deltagare för dennes inställning eller uppfattning. Han ska framhålla och peka på sådant som inte hänger ihop. Det gäller alltså att hjälpa en samtalspartner att reflektera och föreslå hur han/hon bör handla.
Vidare ska man skapa möjlighet till genomtänkta, nya perspektiv; på detta sätt möjliggörs en prövning. De flesta känner till glappet mellan teori och praktik. Ytterligare punkter som M E tog upp i detta sammanhang var riktighetskriterier och handlingskriterier. Hon påpekade att vi måste erkänna att vissa saker är nästan omöjliga att genomföra eller tillämpa. Och vad vi inte gör är i en del fall väldigt relevant.
Rent allmänt kunde hon konstatera att genomreflekterade personer har ett bättre förhållningssätt till saker och ting. En grundidé hos filosofiska praktiker är att göra andra till filosofer. Genom att formulera sina egna tankar väl behöver alla redskap som de kan använda. Man lär sig att ställa andra frågor, förhålla sig kritiskt till media, förvärva insikt i djupare frågeställningar om livet. Det är knappast meningen att förenkla utan snarare att fördjupa. Det är en grävande process som påbörjas i dessa samtal – och gräv sedan vidare! Man bör inte nöja sig med endast ett svar utan sök och undersök alternativ!
Gå från det abstrakta till det konkreta. Be en person att ge något konkret exempel, ifall denna uttrycker sig allmänt vagt eller abstrakt. Lyft upp resonemanget, men var medveten om att såväl det abstrakta som det konkreta behövs. Vad det senare beträffar finns en viss risk för ”närsynthet”. Fokusera på ett bestämt tema. En deltagare kanske uttrycker ett önskemål en smula luddigt: ”Jag vill prata om…” Det är filosofins uppgift att förtydliga och leda; han/hon ska vara flexibel och lyhörd.
Min kommentar mars 2001
Ovanstående var i stort sett vad som behandlades. Efter en paus skulle det bli frågestund, men då var jag förhindrad att närvara (föreläsningen drog f.ö. ut på tiden). Anmärkning: De ovan kursiverade orden motsvarades av punktvis ordnade uttryck som M E skrev vartefter på tavlan. Jag har gjort texten i mitt referat mer läsbar genom att sätta in det kursiverade i sammanhängande meningar.
Min personliga kommentar till framförandet är att det var lugnt och pedagogiskt upplagt. Enligt min mening var det till fördel att inte overhead användes. Innehållet i föredraget visade genomgående en praktisk inriktning, vilket måste anses väsentligt att genomföra i större skala även i Sverige.