Finns Gud? -- Förnuft och kristen tro
av Stefan Gustavsson (Föredrag I -- IV)
4-5/9 1998 Högskolan i Skövde
Arr: Ekumeniska rådet i Skövde
Stefan Gustavsson är författare till boken Kristen tro på goda grunder. Inledningsvis angavs syftet med denna föreläsningsserie, inklusive diskussion, vara att ge argument för en kristen livsåskådning, väcka tankar och ställa frågor. Auditoriet uppmanades att lyssna kritiskt enligt Niels Bohrs manande ord: ”Ta varje påstående jag gör som en fråga att undersöka”.
1. Gud och det postmoderna samhället
S G framhöll Woody Allens filmer som en blandning av humor och allvar. Speciellt är filmen om Seelig både rolig och tänkvärd; Seelig, mannen utan kärna, en kameleont, väcker frågan om identitet (Vem är jag?). Vi som nu lever i en kaotisk övergångstid har ofta anledning att ställa oss denna fråga.
Det s.k. Moderna projektet hävdade följande: 1/ Gudstro är ett resultat av brist på kunskap – dess död är en tidsfråga. 2/ Förnuftet ersätter Gud och hans ord – förnuftet går från nödvändigt till tillräckligt; våra tankar räcker till, människan är alltings mått. 3/ Utvecklingstanken – tillvaron utvecklas mot allt högre höjder; både tekniska och moraliska problem går att lösa.
Det moderna projektet 200 år senare: 1/ Enormt ökad kunskap – men inga svar på de avgörande frågorna. 2/ Nya livsåskådningar har avlöst varandra – men ingen har haft styrkan att bestå; endast ruiner av systembyggen återstår. 3/ Utvecklingen går vidare – men går den uppåt? Framåt? Det goda samhället återstår att förverkliga. Citat: ”Gud är död, Marx är död, och själv mår jag inte så bra.”
”Haverikommissionen” anser: 1/ Förnuftet är en återvändsgränd – länge leve upplevelsen! 2/ Sanningen är en omöjlighet – länge leve subjektiviteten! 3/ Det moderna projektet är dött – länge leve det postmoderna samhället!
Den postmoderna människan kännetecknas av: 1/ Individualism – samhället är inte vi. 2/ Auktoritet – det inre rummet / det allsmäktiga subjektet. 3/ Rörlighet – trolösheten som princip. 4/ Identitet – det autentiska jaget. 5/ Andlighet – privatreligion / källorna inom mig. Både det moderna och det postmoderna projektet ingår i dagens samhälle. Idag överväger de humanistiska vetenskaperna i det postmoderna perspektivet.
Vad var positivt resp. negativt i det moderna projektet? Positivt: Man räknade med absoluta sanningar, med förnuftet, och med den yttre verkligheten. Negativt: Reduktionism: endast energi / materia räknades; rationalism samt nihilism: endast nakna fakta gällde.
Vad är positivt resp. negativt i det postmoderna projektet? Positivt: Välbehövlig kritik av det moderna projektet; välbehövlig betoning av det personliga; välbehövlig mångfald. Negativt: Det är motsägelsefullt: slutsatsen ”Allt är relativt” är orimlig; det är splittrat och rentav destruktivt för människan. S G ansåg det vara en tragedi att man i väst gått från att tro på förnuftet till att förneka det. Något måste ändå vara objektivt sant för alla – men frågan är vad?
Vad gäller frågan om människans identitet visades en bild av den moderne engelske konstnären Francis Bacon. Denne gjorde en serie verk ”The Screaming Popes”. ”Påven Innocent X målad av Velasquez, ett porträtt med ett mycket kraftfullt och självsäkert ansiktsuttryck, jämfördes med Bacons målning av samme påve – med ansiktet upplöst i ett fasans skri.
Under den följande frågestunden framkom ett antal intressanta synpunkter och argument; här tar jag bara ett axplock: Ekologiska frågor: Det gavs ofta pragmatiska argument för uppdraget att förvalta jorden i kritiskt perspektiv. Miljöförstörelsen måste minimeras för mänsklighetens överlevnad. Jorden är ju inte heller bara till för oss. Vad kommer efter det postmoderna samhället? En kombination av olika perspektiv? (Det uppstår problem även vid en syntes.)
Frågan om gott och ont (se vidare nedan): Det gäller värderingar som bildar en etik / moral, alltså en norm. Kristen uppfattning / tro svarar givetvis ja på frågan Finns Gud? Guds existens utgör således grunden för en kristen moral, medan icke-kristna anser att moralen är en rent mänsklig konstruktion – det finns därför ingen absolut moral. Kulturrelativism gör sig gällande: Är vår kultur bättre än andra folks / tiders? Dostojevskij drog ut den yttersta konsekvensen: ”Om Gud är död är allt tillåtet.”
Men om Gud verkligen existerar (om detta är utgångspunkten) kan man hävda antingen att vi inte vet vem han är, eller att Gud faktiskt har visat vem han är, och att kommunikation är möjlig. Olika tolkningar kan göras vad gäller Bibeln som ibland är otydlig. En annan fråga: Hur relatera Gud till ofullkomligheten i världen? Syndafallet gjorde världen ofullkomlig, vilken dock var fullkomlig från början, enligt Bibeln. En ny relation till Gud uppstod med Jesus.
II. Finns Gud? – Kristen tro som en förnuftig livsåskådning
Föreläsning nr 2 utgick alltså från frågan Finns Gud? S G kommenterade begreppet tro och troende kontra icke-troende. Han konstaterade att alla har någon form av tro, även ateisten som ju tror att Gud ej existerar. Skillnaden är naturligtvis vad man tror på. Man bör analysera frågan och motivera sitt val. Men varje val är inte lika rimligt; man kan diskutera olika uppfattningar och komma fram till à
Sanningens kriterier: 1/ Koherenskriteriet – är det logiskt sammanhängande? Exempel på rationell prövning: Pröva sanningshalten i begreppet ”fyrkantig cirkel.” Man inser omedelbart att det är logiskt orimligt. F.ö. är många påståenden ologiska och/eller motsägelsefulla. 2/ Korrespondenskriteriet – stämmer det med verkligheten? Empirisk prövning, exempel: ”En person såg ett lejon i skogen.” Teoretiskt möjligt, men självfallet osannolikt i Sverige. Saken måste emellertid undersökas och kontrolleras med hjälp av sinnena. 3/ Pragmatiska kriteriet – fungerar det? Personlig prövning, tillämpning. Detta är ett verktyg för utvärdering; ta ställning till uttalandeen, teorier etc.
Alltings ursprung: 1/ Opersonligt ursprung. 2/ Personligt ursprung. Inget tredje alternativ finns, ty alla religioner baseras på endera. Personligt ursprung inbegriper medvetande, vilja, ”personlighet” (ej kroppslighet).
Tre grupper av livsåskådningar: 1/ Västerländsk naturalism, tillhörande det moderna projektet – energi / materia: opersonligt ursprung. 2/ Österländsk panteism – Brahman / Andlig verklighet:: opersonligt ursprung. 3/ Biblisk gudstro: personligt ursprung. Personlig Gud – allt är medvetet skapat.
Till naturalismen i väst hör en mängd ismer: marxism, existentialism, humanism, ateism, nihilism etc. Till den österländska panteismen räknas hinduism, buddhism, taoism, New Age... Till biblisk gudstro hänförs judendom, kristen dom och islam. Intressant är att notera att Muhammed, som sägs ha fått Koranen reciterad för sig av ärkeängeln Gabriel, icke var läskunnig (men som genom hörsägen måste ha haft kännedom om GT och NT). En kommunikation mellan Gud och människor var möjlig i dess uppenbarelsereligioner, av vilka islam ansågs av sina anhängare vara den mest fullkomliga, emedan den är den sista.
I motsats till ovanstående monoteisiska religioner finns i polyteistiska trosföreställningar ingen gud som ensam har kontroll. Men det opersonliga ödet är dock den yttersta instansen som styr: se grekisk-romersk religion.
Västerländsk naturalism och synen på människan
Frihet? – ingen förankring i ursprunget – människan uppstod av en slump! I så fall är det ett torftigt ursprung, nämligen endast energi / materia, som maskiner. De allra flesta säger sig tro på människovärdet. En knepig fråga blir då: Varför? Man kan undra varför vi kan vara så värdefulla, om vi bara tror på ett värderingsfritt ursprung? Begreppet värde har ingen förankring i ursprunget enligt ovanstående synsätt. Moral har ingen förankring heller i ursprunget.
En anekdot konkretiserade tydligt dilemmat: Hur ska man kunna ställa klockan om ingen klocka går rätt? Vem vet vad klockan är egentligen? På samma sätt: Finns ingen moralisk ”klocka”, finns ju ej heller någon norm. Västnaturalismen innebär en långtgående reduktionism.
Österländsk panteism och synen på människan
Identitet? – Atman är Brahman, dvs. den individuella själen resp. Världsalltet. Detta innebär: ”Du är ett med Världsalltet.” Konsekvensen blir att individualiteten icke räknas. Individualitet? –Allt är ett. Här förnekas den individuella personligheten och att våra sinnen bedrar oss, medvetandet luras, så att vi uppfattar illusioner. Moral? – Om allt är ett, vad är då fel? – Gott och ont är ett! Ont är alltså en del av helheten. Konsekvens: Identiteten upplöses, ty man utgår från det opersonliga.
Att tänka konsekvent
Ta en utgångspunkt. * Dra logiska konsekvenser à till sin yttersta spets. Det gäller att inte ”fuska eller vara inkonsekvent; man får inte hoppa från ett system till ett annat. Opersonligt ursprung –resulterar i en återvändsgränd: Antingen är man logisk men kan inte tillämpa slutsatser; då är de absurda. Eller så är man ologisk gentemot förutsättningarna, men då ”fuskar” man inom sin livssyn. Således är båda alternativen irrationella. De klarar ej sanningskriteriet.
Judisk-kristen gudstro och synen på människan Observera: personlig Gud, med rikt ursprung. Identitet – skapad till Guds avbild. Människan är unik! Värde – skapad till Guds avbild (ej beroende av funktioner). Människan har ett värde via sin identitet som Guds avbild (ontologiskt definierad). Norm – en klocka som går rätt (jämför ovan).
Helhetssyn – logiskt sammanhängande. Utan sanningen om den kristna tron kan inget annat bevisas. Ett hållbart argument: Vi kan förstå verkligheten, om vi tror på en personlig Gud. ”Vi kan inte se rakt in i solen utan att ta skada, men vi kan se allt via solens ljus.” Jämför: Enligt naturalismen har människan inget värde! Vad beträffar humanismen tas människovärdet som (obevisad) utgångspunkt – ej Gud.
Däremot förutsätter det kristna budskapet att Gud fanns före Kosmos. Kan vi veta hur Universum skapades? Naturvetarna anser inte att Universum alltid funnits: se Big Bang-teorin – men denna ställer frågan om Gud, ty Alltet kan ju ej ha uppkommit av sig självt, ur ingenting! Viktiga frågor: Vem är Gud? Varför skapade han människan? Jämför Georg Klein, ateist: ”Ingen mening med livet.”
Vilka är alternativen? Undersök och jämför. Varför väljer man så ofta ”fel”? Det ges massor med påverkande faktorer: t.ex. att man inte hinner tänka efter och ta ställning, samhällsandan påverkar (extrem materialism bl.a.), det är lättare att följa med strömmen osv. En massiv indoktrinering förekommer ständigt via media, där det materialistiska perspektivet är dominerande. Människan vill också fly undan Gud, hon vill vara suverän, ”fri”. Sekulariseringen är idag ett jätteproblem för kyrkan.
Upplevelsen av Gud är viktig, men det är även betydelsefullt att kunna resonera tankemässigt om existentiella ting. Universum, dess existens och utseende utforskas alltmer (se Hawking) Astronomer, astrofysiker m.fl. finner en mycket hög grad av ordning ( grek. kosmos=ordning) samt komplexitet. Vetenskapsmännen diskuterar också evolutionsläran, där darwinismen nu vålla vissa problem – viss omvärdering?
III. Om Bibelns trovärdighet
Frågor: Vem är Gud? Hur är Gud relaterad till oss? Vad är hans avsikt? Gud har förbindelse med människor på mänskligt språk; jämför människor emellan: utan språk ingen gemenskap. Någon måste bryta tystnaden – Gud kan bryta tystnaden. Bibeln har tillkommit i en historisk process, från ca.2000 f. Kr. (GT). Dess trovärdighet har upprepat ifrågasatts; vissa anser att Bibeln ej kan ha givit en sann bild genomgående. Nedan begränsas diskussionen till NT.
Jesus är en myt? Tre argument för Jesu existens: 1/ NT (fyra evangelier) är ett samtida dokument. 2/ Utombibliska källor kan åberopas (bl.a. Josefus /jude/ och romerska källor). 3/ Kristendomen kräver en orsak. Slutsats: Jesus har existerat.
Evangelierna är en myt? Om deras trovärdighet: 1/ Angående förhållandet mellan manuskript och original: Eftersom det endast existerar avskrifter av avskrifter, ställs frågan: Hur stämmer originalet – som vanligen saknas – med resp. kopia? Är denna nära eller avlägsen tidsmässigt? Forskningen har successivt nedbringat tidsdifferensen till omkring 30 år: ung. år 120 e.Kr. Jämför kopior av Platons skrifter där skillnaden mellan de äldsta avskrifterna och Platons livstid är minst 900 år. Antalet kopior av antika källor är vanligen bara 5 – 10 st., medan det finns ca. 5000 av NT. Dessutom uppvisar dessa texter endast mycket små varianter.
2/ Hur förhåller sig originalet till den tidens händelser? Exempelvis Johannesevangeliet är tidigast dokumenterat 120 e.Kr. De övriga är från mellan år 60 och 80 e.Kr. Detta innebär att det kunde finnas levande förstahandsvittnen, då de tidigaste evangelierna nedskrevs. De senaste forskningsrönen säger att de skrevs före år 70. Slutsats: En trovärdig återgivning gör att vi kan lita på evangelierna.
3/ Förhållandet mellan händelse och återgivning: Evangelierna är historiska källor. Och de bygger på ögonvittnen. Evangelierna innehåller två direkta ögonvittnens uppgifter, i övrigt bygger de på återgivning av vittnesmål från dem som var med i händelsernas centrum (”intervjuer”). Dessutom har händelser bekräftats, t.ex. genom arkeologisk forskning. Då gällande seder och bruk har verifierats, avståndsangivelser är korrekta etc.
4/ Evangelierna är ärliga även beträffande mindre hedrande händelser. De är psykologiskt trovärdiga, emedan pinsamma händelser ej retuscherats bort; exempel: Lärjungarnas fega uppträdande efter gripandet av Jesus.
Kritiken av evangelierna Skepsis har sin grund i de filosofiska förutsättningarna. Den historiekritiska metod som tillämpas i vetenskaplig forskning baseras på ateistisk filosofi. Underverk kan därför ej accepteras, men de måste undersökas.
Bibelvetenskap 1/ Kritikens princip: Ingenting undslipper kritik. 2/Analogins princip: Har andra liknande händelser / under förekommit? 3/ Korrelationens princip: Allt hänger ihop, en oavbruten orsakskedja? Den personliga utmaningen: Att själv ta ställning. Det finns goda skäl att ta evangelierna på allvar, lyssna till dem – ”Gud har kommunicerat”.
I en följande diskussion togs bl.a. följande upp: Man bör skilja faktiska naturliga händelser i Jesu liv från undren. De olika evangelisterna har säkert byggt på varandras redogörelser, lånat av varandra. Nedtecknandet tycks ha dröjt minst tio år efter händelserna – varför? Vad gäller sanningshalten: Mytbildning kan mycket väl ha påverkat apostlarnas berättelser; jämför utsagor kring berömda män och morden på dem i modern tid: Kennedy och Palme t.ex. S G menade att det nog fanns skriftliga förlagor under Jesu livstid. En viktig faktor är också den memorerade undervisning som bedrevs: genom upprepning inpräntades fakta som sedan svårligen kunde förvanskas.
En annan fråga var: Vad visste samtiden om Jesus? Var han verkligen allmänt känd? S G sade att det framgår av Apostlagärningarna att han var känd. (Apostlagärningarna är ett slag uppföljning efter Jesu död.) Det dominerande naturalistiska perspektivet söker förstå det ”normala”, ej det ”övernaturliga”. Detta har medfört att teologer ofta har undvikit det ”anormala” (övernaturliga). Uppståndelsen har anförts som bevis för att Jesus verkligen var Guds son, men själva uppståndelsen fanns det inga ögonvittnen till. Vidare frågar sig många, varför Gud inte hjälpte Jesus på korset – besvikelse! Efter Jesu uppståndelse fanns dock många ögonvittnen (ca. 500 personer) som såg honom levande igen.
Vad innebär tro? S G menade att det är viktigt att betona trosövertygelsen (alla tror f.ö. något). Tro kan uppfattas på två sätt a) fides (försanthållande), b) fidusia (förtröstan). Den senare betydelsen anger en subjektiv tillit. GT har bara judarna som utgångspunkt. Jesusgestalten i NT godtog de i allmänhet inte, även om en del judar accepterade Jesus; de messianska judarna är förhållandevis få. Jämför Jesajas profetia om den kommande Messias, vilken dock väckte helt andra förväntningar om makt och härlighet. Verkligheten fick sedan, inte helt förvånande, de flesta judar att tvivla på att Jesus verkligen var den ”rätte”.
IV. Invändningar mot kristen tro: det ondas problem
Ondskan, som är ett intellektuellt och emotionellt viktigt ämne, används ofta som argument mot omfattandet av kristen tro. Men det onda är en realitet i alla kulturer och således ett allmänmänskligt problem. Vad är då lösningen? Man kan urskilja olika alternativ:
Västerländsk naturalism – svaret på det ondas problem: Det finns ingenting som definierar gott resp. ont. Energi/materia som grund utgör ju ingen moralisk norm. Möjligen skulle man kunna säga att var och en har sin egen norm, vilket dock kan betecknas som anarki. Jämför principen för demokrati: De som får minst 51 % får bestämma och har all makt. Jämför diktaturbegeppet.
Någon har sagt: ”Inget är så intellektuellt brottsligt som moralisk indignation.” Är då inte ondskan i världen ett verkligt argument mot Gud? Svar: Nej, ty detta skulle förutsätta en norm (vilken ju som sagt saknas). Slutsats: Enligt detta synsätt, nämligen naturalismens, kan vi bara konstatera, aldrig värdera. Vidare fastslås att världen är normal. Dessutom: Det finns inget verkligt hopp. Slutligen: Svaret på frågan om ondskan: Upplös begreppen ”gott och ont”.
Österländsk panteism -- svaret på det ondas problem: Allt är ett. Det finns ingenting som definierar ont och gott. Ondskan är därför inget problem. Att vi kallar något ondska är problemet. Det existerar ingen grund för kamp eller hopp. Därför har det inte funnits någon grogrund för marxismen i Indien. Lösningen på det ondas problem är att upplösa begreppet ont – gott (jämför ovan).
Islam – svaret på det ondas problem: Det finns ingen norm för ont och gott. Allahs väsen är nämligen okänt. En obruten kontinuitet mellan skapelsen och nuet. Det existerar nämligen inget syndafall enligt islam. Världen är idag ungefär som när den skapades. Jämför den franske poeten Baudelaire: ”Om Gud finns är han en djävul.”
Allahs allorsaklighet: Det finns en direkt verkande orsak bakom allt som sker: Allah är orsak till allting. Lösningen på det ondas problem: Det onda flyttas in i Allahs väsen. Man måste konstatera att inget alternativ kan ge ett slutgiltigt svar på det ondas problem.
Kristen tro – svaret på det ondas problem: Gud är god. Gud är normen, ty vi är Guds avbild. Bibeln ger oss kunskap. Allt Gud skapade var gott. Enligt skapelseberättelsen konstaterades detta sex gånger, alltså efter varje skapelseperiod, ”dag”.
Vi är fria skapade varelser som gjort uppror. Satan gjorde först uppror mot Gud, därefter mäniskorna Adam och Eva (=människosläktet?). Detta medförde kosmiska konsekvenser: Därmed inträdde egoismen och döden i världen – det uppstod en diskontinuitet. Världen och människorna är nu fallna och abnorma. Kristendomens syndafall är unikt; andra religioner saknar det och betraktar världen som normal – så har det alltid varit. Gud har beslutat att genom Kristus upprätta sin skapelse. Det föreligger en verklig anledning till kamp. Det finns hopp om en fullständig befrielse, d.v.s. i den slutliga domen. Gud reagerar mot det onda, han skall ställa tillrätta, alltså skall han döma. Ända till dess ges djävulen och människorna utrymme för ondska.
Åtskilliga följdfrågor uppstår: Varför skapade Gud så höga varelser med frihet att handla? Svar: Inte därför att han behövde det, utan för att han ville det. Han ville bjuda in till den kärlek han äger i sig själv. Kärlek ingår med nödvändighet i ett mått av frihet. Endast de som har verklig frihet – inte djur och maskiner – kan ge och ta emot kärlek.
Kan Gud inte skapa fria varelser som aldrig faller? Svar: Gud är visserligen allsmäktig, men han befattar sig ej med logiska orimligheter. Det är nämligen logiskt omöjligt att den som är fri, d.v.s. kan välja, aldrig gör fel (jämför ”fyrkantig triangel”). Ytterligare ett exempel: ”En sten som inte kan lyftas” (nonsens). Gud hare alltså skapat en möjlighet att människan faller, eftersom hon har ett fritt val.
Om Gud har skapat allt, är han inte då det ondas ursprung? Svar: Nej. Människan måste själv ta ansvar för sina handlingar. Vi kan inte skylla våra onda gärningar på Gud, emedan det onda inte är skapat av Gud – detta kom ju in i världen i och med syndafallet. Sedan dess kan vi välja det goda eller det onda. Brister och fördärv som vi vållar, skäms vi ju också för; samvetet talar.
Teodicéproblemet
Undersök följande: 1/ Om Gud är god, vill han utplåna det onda. 2/ Om Gud är allsmäktig, kan han utplåna det onda.. 3/ Det onda är icke utplånat. 4/ Därför finns det ingen god och allsmäktig Gud. Kommentar: Punkt 1 och 2 är korrekta. Påstående 3 är ambivalent, alltså otydligt. Punkt 3 bör ändras till: Det onda är ännu ej utplånat. Gud kommer en dag att utplåna det onda. I så fall är ondskan en tidsfråga, inget principproblem.
En viktig distinktion: Det ondas problem ger upphov till de intellektuella frågorna: Varifrån kommer det onda? Varför finns det? Hur befrias vi från ondskan?
Lidandets problem: Här ställs frågan om den personliga Gudens existens. Vidare: Varför drabbas jag – och på detta sätt? Om Bibeln ger svar på det ondas problem, kan den dock ej ge svar på lidandets problem. Men den erbjuder tröst, kraft och hopp mitt i lidandet. Det verkliga problemet gäller inte hur Gud skall kunna rättfärdiga sig i förhållande till det onda, utan hur vi ska kunna göra det.
Under den avslutande diskussionen togs bl.a. följande frågor och ämnen upp: Den mänskliga kulturen är bara några tiotusentals år. Evolutionsteorin betraktas ej längre som slutgiltig utan kritiseras idag från olika håll. Samvetet kan knappast ha uppstått av en slump – har det ett överlevnadsvärde? Jämför också idén om karmalagen i österländskt tänkande/religion.
En annan aktuell fråga: Varför inträffar naturkatastrofer? En del av svaret ligger i att människorna åtminstone indirekt bär ansvar för att Guds värld är skadad. Vi får allt fler exempel på hur människans hänsynlösa exploatering av naturen hämnar sig. Människan längtar efter befrielse från död och förstörelse. Hur kan då allt vara ”mycket gott”? Det omdömet gällde ursprungligen men inte längre, ty nu är naturen ur balans. Mycket tyder på att frid rådde i djurriket från början, inte kamp; rovdjuren kom till senare, anses det.
Men harmonin försvann: Hela skapelsen råkade i disharmoni genom syndafallet. Syndafallet var en historisk händelse, en engångsföreteelse. Kunskapens träd var ”på gott och ont” – en valsituation uppstod. Valet att äta av den förbjudna frukten ledde till människans moraliska autonomi, då hon blev ansvarig för om hon valde gott eller ont. Detta innebar ett brott mot människans egen bestämmelse: endast Gud avgjorde allt före fallet. Det ödesdigra valet fick Gud att reagera: ”Ut ur Paradiset!”
Men en dag skall Gud ”krossa ormens huvud!” Djävulen/Satan är en personlig makt som förblindar människorna. Men han är begränsad och svag i jämförelse med Gud. Han var ju ursprungligen en upprorisk ängel, enligt Bibeln.
Varför gör människan ont, som förstör sig själv och andra? Allt talar för att det existerar en ond makt. Människor har blandade motiv för sina gärningar. Djävulen är också ansvarig, människan är ej 100 % ansvarig för sina handlingar. Det finns ett visst mått av frihet hos alla. Slutligen: Frestar Gud människorna? Nej. Men man kan be om beskydd från frestelser. Inom oss finns ”femtekolonnare” som frestar!
Kommentar 1998
Ovanstående är alltså ett referat av några för mig mycket intressanta föreläsningar, som var tankeväckande på flera sätt. Därför kan jag inte låta bli att komplettera med några egna kommentarer och reflexioner i efterhand.
Eftersom det nyligen anordnades en debattafton under rubriken Nyandlighet eller kyrkan – Måste vi välja? Så vill jag här kort anknyta till det temat. Under ledning av Olof Franck vidgades där perspektivet till att omfatta andra aspekter av andlighet som är typiska för vår tid. Nyandliga riktningar – men med gamla rötter – som framträtt under senare år, har ofta onyanserat sammanförts under beteckningen New Age. Vi vet att kyrkan – statskyrkan (tills vidare) och frikyrkorna – har vissa problem att nå ut med sitt budskap: kyrkobesöken minskar. Men samtidigt ökar på många håll intresset för andliga och existentiella frågor. Detta faktum bottnar säkert i sista hand i vår civilisations prekära läge f.n.
Det är inte förvånande att många av kyrkans företrädare och anhängare ser det nyandliga sökandet med misstro eller misstänksamhet. Min förhoppning är att en större förståelse och tolerans kan växa fram från ömse håll.
Helt nyligen åhörde jag en redogörelse med åtföljande debatt om EU, knark och öppna gränser. EU-parlamentarikern Malou Lindholm gav en skrämmande bild av knarkliberalernas framgångsrika lobbyverksamhet. Hotbilden, med allt vad den inbegriper av mänskligt lidande, var förstås väl underbyggd och måste tas på allvar. Vilken skrämmande bild av total normlöshet. För inte kan man väl kalla attityden ”Var och en har full frihet att göra vad han vill” för en ”norm”? Jag vill här knyta den bilden till resonemanget i de fyra föredragen. Vi ser ju exempel på girighet i dess råaste form – var är ”Guds avbild”?
För att återknyta till Bibelns skapelseberättelse som nämns i föredragen: GT är som bekant inte det allra tidigaste dokumentet. Sumerernas återgivning av skapelsen går ännu längre tillbaka i tiden och är mycket utförligare skildrad än i Första Mosebok, som ändå i förkortad version visar stor överensstämmelse med den äldre källan. Förresten har väl alla gamla kulturer – ofta betecknade som ”primitiva” –sina egna skapelseberättelser. Vad gäller Sumer och andra mycket gamla civilisationer vill jag hänvisa till kilskriftsexperten m.m. Zeharia Sitchins böcker, av vilka jag i detta sammanhang särskilt vill nämna Genesis Revisited (sv. övers. Skapelsen i nytt ljus).
Efter denna perspektivutvidgning skulle jag till sist vilja sträcka mig ännu längre. Om Gud (hur vi än må uppfatta hans väsen) har skapat inte bara Jorden (”världen”) utan hela Universum, måste han väl också ha skapat de högre civilisationer som med till visshet gränsande sannolikhet befolkar andra världar i Alltet. Hur oerhört skulle inte vår världsbild förändras – faktiskt slås i spillror – om vi kunde få hållbara bevis för deras existens! Hittills har vi fått mängder (miljoner) av mer eller mindre tillförlitliga vittnesmål. Logiskt sett kan inte alla vara falska. En seriös forskning, en sådan finns ju trots alla hinder och svårigheter, kommer med all säkerhet att bringa större klarhet i den komplicerade UFO-frågan, även om motståndet från etablissemanget är och förblir hårt.
Min övertygelse är att allt fler ”hemligheter” uppdagas; vi ser det dagligen på det jordnära konkreta planet. På liknande sätt kommer både konventionell forskning och en mer nytänkande, öppen sådan att uppenbara nya horisonter – icke minst på det andliga planet. Jag hoppas att det i framtiden kommer att äga rum en syntes mellan human- och naturvetenskaperna. En djupare insikt om sambandet mellan materia och ande – den senare ska sättas i första rummet – blir nödvändigt för vår överlevnad.
10/9 1998 Sture Alfredson