Flykt
Oändligt många drivs nu på flykt. /Hur kan livet då kännas tryggt? / Den tillvaro folket strävsamt byggt / krossas där brutalt och otäckt styggt. / Eländet gör envar bestört och betryckt. / På kriget har jag ofta tänkt och tyckt / att det alla plågat och förtryckt / när det tätt in på livet ryckt / och gjort läget totalt förryckt.
Vad som återstår i denna situation / är farlig flykt från en härjad zon. / Som örnen jagar duvor ut ur deras bon / drivs utblottade bort från sin nation. / De ger sig av i den naiva tron / att bortom havet finns den stilla ron. / Väntar stora famnen på förstubron? / Ack! För många blir det en stor frustration. / Svikna löften alstrar snart desperation. / ”Tillträde förbjudet” ger ingen pardon: / ” Här släpps ingen jävel över bron!”
Stackars barn, varför kom ni ända hit? / Här bor andra, en kallsint och stolt elit / som byggt sitt välstånd med id och flit. / Man sa att här är skydd mot allt barbari. / Här saknas massmord och krigshysteri. / Här lär man kunna känna folkets empati. / Tyvärr, nyanlända får nu sällan stanna, / utan asylskäl de sitt öde får förbanna. / Dessa mina ord är till hundra procent sanna.
Vi försöker nog förstå, men egentligen går det knappast att riktigt fatta omfattningen av de svårigheter som flyktingströmmarna vållat. Visserligen rapporterar media om hur krismöten i EU-ledningen avlöser varandra och att en överenskommelse nåtts, men att förklara och tolka föreslagna åtgärder är inte lätt. Hur blir det med förhandlingsavtalet mellan EU och Turkiet? Kommer det att fungera i praktiken?
Jag har i tidigare nämnt Greklands prekära läge: usel ekonomi och stora flyktingskaror. Vad beträffar Turkiet är tryckfriheten också starkt begränsad, mänskliga rättigheter är beskurna, bl.a. vad gäller kurderna – för att inte tala om total brist på MR i krigets Syrien. Nu råder dock ett bräckligt eldupphör i vissa områden, vapenvilan bryts då och då.
Min mycket ofullständiga skiss rör givetvis något helt annat än den gräsrotsnivå där våld, lidande och död härskar. Stora flyktingsgruppers situation kan man inte greppa, men enskilda personers belägenhet kan man i någon mån förstå. Här vill jag verkligen rekommendera Rädda Barnens tidskrift Barn nr 1 2016 som jag märkligt nog fick i min hand just när jag påbörjat denna text. I detta nummer (liksom i tidigare) ges en rad korta lättlästa intervjuer med barn, ofta 10-15 år gamla, som fått en fristad i Sverige. Jag slås av att deras ord andas optimism trots tidigare svåra upplevelser! Dessutom finns givande artiklar med kritik av Sveriges nya mycket restriktiva flyktingpolitik, naturligtvis med tonvikt på barnen.
Min dikt Fördärv (alla ord börjar på f) handlar likaså om krig och flykt. Nu måste jag också nämna de s.k. människosmugglarnas verksamhet: ett nödvändigt ont att de som till varje pris måste fly är i händerna på dessa samvetslösa profitörer. ”Dödens hav”, alltså Medelhavet har slukat många offer, då flyktingar drunknat i hårt väder i undermåliga proppfulla båtar. Fruktansvärt!
Jag har nyligen hört beteckningen ”ekonomiska flyktingar”. Hur ska man tolka den termen? Kanske menas att folk ger sig av bara av ekonomiska skäl? Möjligen har en och annan överlevande kunnat få med sig något av värde eller pengar för bruk senare, men de allra flesta har bara kunnat ta med ytterst lite då de flytt hals över huvud. Och vilka har inte blivit utblottade då de tvingats betala skyhöga ockerpriser för den livsfarliga färden? Det är också sant att de som satsat allt de äger och har, varit relativt välbärgade; de fattiga har ju inte haft en chans att betala dyrt för att fly.
Myndigheternas drastiska åtgärder i många europeiska länder syftar naturligtvis till att begränsa antalet asylsökande in spe redan vid resp. statsgräns och tvinga dem att återvända, men då i ordnade former. Det går nog inte att helt få stopp på människosmugglingen ändå, så länge desperata människor är redo att offra livet på flykt. Det enda som hjälper är att stoppa krigen (obs! Det pågår flera konflikter som i vart fall liknar regelrätta krig i andra världsdelar).
Det finns ändock några grupper av nyanlända som gärna tas emot och får asyl utan längre väntetid: redan välutbildade, främst läkare och lärare som det råder brist på här och som får snabbutbildning i svenska och kanske någon annan kompletterande kurs. De blir verkligen en tillgång i Sverige. Här är det väl en form av arbetskraftsinvandring som näringslivet har nämnt i positiva ordalag.
Jag sticker emellan med lite f-allittererat löst prat: Fåglars flykt fängslar fågelskådaren. Flyttfåglar flyr fimbulvintern, flyger fjärran från förfärligt farliga frosten. Färdens faror förskräcker. Fågelskrämmor försmås föraktfullt, fruktas föga. Förbluffande få fågelarter försvinner, fastän flera finkar företer förkrympta fjäderpennor. Förgiftningssymptom föreligger från fosterstadiet. Fenomenet fisklika fjäll framträder företrädesvis fläckvis framtill.
Vi uppmärksammar självfallet den allt vanligare verklighetsflykten. Vi behöver allt oftare fly från en trist, påfrestande eller t.o.m. olidlig vardagsmiljö. Det alltmer frekventa resandet ingår i det mönstret. Ju längre bort, ju bättre tycks det. Visst är det givande att upptäcka nya platser, umgås med andra människor. Jag tror dock att det på sätt och vis är en flykt från sig själv.
Den s.a.s jordbundna förflyttningen kan förstås ersätta den mentala i många fall: Fantasins flykt i olika former --jag har flera gånger nämnt deckargenren som frodas. Annars tycks böcker vara på utdöende, enligt egen erfarenhet. Jag känner folks inställning i allmänhet. Man kan tala om ”bokflykt”, samtidigt som massor av böcker skrivs – varav en stor del aldrig läses. Men rena faktaböcker klarar sig betydligt bättre. Men nog är det överproduktion av kokböcker.
En i längden allvarlig form av omflyttning är flykten från landsbygden. Det är framför allt storstäderna som vinner på urbaniseringen, medan stora delar av landsbygden förvandlas till glesbygd som förlorar den ena servicemöjligheten efter den andra. Denna process har pågått länge men tycks accelerera och uppmärksammas mer nu. Jag uppfattar att det mönstret går igen i mångt och mycket, det sker en allmän polarisering. Som väntat fortsätter inkomst- och löneklyftorna således att öka.
Emelie som var snygg och chic, / jobbade i stan i en boutique. / Märkesplaggen var dyra men lönen låg. / Ingen bra framtid hon i jobbet såg. / Som alla andra ville hon fara / rätt långt bort och då bara /där riktigt få koppla av / och njuta för fullt av sol och hav! / Hon drömde om att på mjuk sand / få sola på en söderhavsstrand! / Underbart! Men det var blott en dröm, / liksom den om en romans så öm! / Ack! Vad skulle ej den resan gå på? / Nej, nog med pengar skulle hon aldrig få. / Emelie kom ej till sin fina söderhavsö / där inga sura kunder står i kö. / Dit far i stället höga magnater / som stör med sina rikemanslater. / Emelie får nöja sig med flykt i fantasin / och strunta i andras försmädliga flin: / ”Du får allt hålla dig på hemmaplan. / Var nöjd med din lön i affär'n i stan. / Du vet det är ont om jobben. / Det är många som söker och får nobben”.