Författartankar

Jag ämnar här försöka summera vad jag tänker kring vad jag skrivit och nu skriver. Jag går helt kort tillbaka till mitten av 1990-talet, då jag under ett par år delvis lärde känna det för oss på Västerhöjdsgymnasiet nya Internet. I projektet SPRÅKDATA undersökte jag en mängd webbsidor som kunde vara relevanta för under-visningen; varje vecka fick mina kollegor ta del av mina tips (som elever också kunde dra nytta av).

Jag utvidgade projektet genom att lägga till notiser om andra ämnen än språk, jämte egna kommentarer m.m. Jag gjorde t.ex. uppsatser om språk och översatte till svenska små klassiska kinesiska historier. Artiklar i svenska och utländska tidskrifter återgavs i resuméer. Allt publicerades i interna utskick.

Kort sagt: jag förkovrade mig genom att undan för undan bredda utbudet. Då jag blev pensionär 1997 började jag flitigt besöka föreläsningar i många olika ämnen på Högskolan i Skövde, varvid jag alltid förde anteckningar som jag sedan skrev ut i prydlig form, inkl. egen kommentar till varje föredrag. Denna intensiva verksamhet pågick i flera år; några intresserade f.d. kollegor fick kopior. Dessutom anordnades 2001, då Skövde firade 600- årsjubileum, en rad föreläsningar. Projektet Utmaningen leddes av Erling Öhrnell, konstnär och bildlärare. Jag sammanfattade nästan alla föredrag för skolans räkning, trots att jag ju var pensionär och arbetade ideellt.

Under ”resuméperioden” som varade till minst 2007, var det dags att författa lite längre texter helt byggda på egna tankar och erfarenheter. Dessa essäer kom sedan att utgöra huvuddelen i bok nummer två: Tankespår och tänkesätt Texter i tiden, där t.ex. Kunskap I & II ingår. Då förbättrade jag mitt sätt att skriva och breddade mina kunskaper som – förutom i språk - infogades i denna bok, vars texter jag dock tvekat att publicera: höll de verkligen måttet? Ja, både till innehåll och form. Få ändringar behövdes trots att de skrevs för ca. 10 år sedan.

Bok nummer ett i ordningen, Rimmat och orimmat Rimligt och orimligt, innehåller texter från 2012-13. Jag växlar där mellan rim och prosa med korta texter i en mängd ämnen; det är mångfald som gäller. Jag har framför allt utnyttjat många rim på samma ord, typ bett, lett, sett…., vilket ofta ger en komisk effekt, såvida innehållet i styckena blir vettigt. Det är faktiskt roligt i många fall; jag har till och med rimmat hela små skrönor från början till slut. Det är en utmaning som jag gillar. (Få har nog lagt märke till detta ganska unika drag.)

Den tredje boken, Miniporträtt och poesiflöden, består av några korta noveller plus en mängd dikter, både äldre och nya. Boken illustrerar verkligen mångfald, såväl i stilar som innehåll. Bådadera är för mig lika viktiga. Jag blandar gärna olika genrer; rim förekommer ofta förstås, ibland i början av desamma. Alliteration (bokstavsrim) är ett vanligt stilgrepp, inte sällan finns hela passager som rimmar på en enda bokstav, t.ex. v. S.k. akrostikon är en knepig variant. Jag strävar alltid efter ett tänkvärt innehåll, oavsett formen. Samtidigt bör bägge delarna bilda en harmonisk helhet. En speciell sak är några dikter som jag skrivit på främmande språk; sedan har jag översatt mina original till svenska. Sista dikten är dock ett kinesiskt original som jag själv översatt till svenska. Jag vill påpeka att jag aldrig begagnat översättningsmaskiner på Internet.

Ordkänsla är självfallet en viktig sak; jag prövar mig fram till det ”rätta” ordet. Emellanåt tar jag fram den etymologiska bakgrunden. Vissa ordgrupper intresserar mig också semantiskt, särskilt om de går att vinkla på något roligt sätt. Mitt svenska ordförråd har blivit mer nyanserat i skrift; jag använder mycket ofta synonymer för att skapa omväxling. I dikter spelar förstås rytmen stor roll. Mina texter är ofta korta och omväxlande; radlängden i en dikt är ungefär samma rakt igenom, något som estetiskt tilltalar mig.

Innehållsmässigt återkommer några tunga övergripande ämnen: Miljö och klimat, samhälle och ekonomi; oundvikligen dominerar de samhällskritiska dragen i såväl dikt som prosa. Även om samma ämnen dyker upp igen försöker jag variera ordval och form; jag undviker ordagranna upprepningar. Idémässigt söker jag finna sammanhang mellan olika företeelser, som var för sig förefaller isolerade och disparata. Med andra ord letar jag upp mönster som framträder när jag hittar samband. En mer eller mindre tydlig helhet uppenbarar sig efterhand: ”ordning ur kaos”. Den urgamla yang/yin-symbolen är för mig en ledstjärna. Tiden är f.ö. ett omhuldat tema, där jag skiljer det gamla cykliska betraktelsesättet från det moderna linjära. Logik i all ära men känsla måste också få sin givna plats.

I förda resonemang spelar naturligtvis adekvata orsakssamband en mycket stor roll; kausalitet är a och o i kedjan av komponenter. Emellertid är jag då och då osäker på om det var ”ägget eller hönan” som var först. Jag kategoriserar och generaliserar, vilket kan ha sina risker. Jag försöker då noga skilja på enskildheter och övergripande fenomen. Globaliseringens för- och nackdelar behandlas; tillvaron måste ses i ett längre perspektiv. Politik i vid bemärkelse kan ej ignoreras. Det ingår i min världsbild att söka urskilja de väsentliga utvecklingslinjerna. Att utgå från motsatser är principiellt viktigt för att skildra motsättningar. Mot en tilltagande ytlighet ställer jag en djupare analys av läget. Att känna av tidsandan fordrar en viss intuition. En rimlig tolerans och flexibilitet parad med en grundad övertygelse om rätt och fel strävar jag efter. Nyfikenhet och kreativitet krävs i denna tumultartade värld. Passiv pessimism får trots allt inte ta överhanden.

Sture Alfredsons hemsida