Framgång/Fiasko

Välkänd, ja berömd var firman H &H. / A och O var att framgång nå. / Chefens motto lydde bara så: ”Bolagets bästa ska va' på högsta nivå.” / Världsbäst var målet, ej nummer två. / På högvarv var det ett fasligt sjå. / Alla jobbade där som besatta, / Ja faktiskt hårdare än nån kan fatta, / för firman var bland de konkurrensutsatta. / På jobbet flera stöp, helt slut och matta. / En framtidsman blev sen skamligt ratad. / Han kände sig rentav hatad. / Som syndabock blev han med lögner matad. / Kvar fanns till slut ingen enda resurs. / Då återstod för firman bara konkurs! / Det blev för alla en iskall dusch! / Blott ett stön hördes: ”Usch!” / – Nu står på dörren i svartaste tusch: GOTT SLUT!

Med rubriken ovan vill jag illustrera ett fullt tänkbart, långt ifrån ovanligt skifte. (Jag kan i förbigående nämna att filnamnet är bara ”Framgång.docx” Det gick ej att registrera hela titeln som alltså är Framgång/Fiasko.) Med hänsyn till förloppet i min korta rimskiss ovan är det i alla fall glasklart att dubbeltiteln är fullt befogad. Vi har väl alla mer än en gång märkt hur en succé snabbt kan övergå i raka motsatsen. Ett enstavigt ”usch!” säger då allt. En vanlig kommentar är förstås: ”Hur kunde det bli så här?” Allt gick så fort, det ena gav det andra i en rasande fart och känslorna kokade över.

Det var väl inte rättvist, det som skedde? Knappast; livet är som bekant orättvist. Möjligen var det företagsekonomiskt riktigt att konkurrensfrenesin obevekligen tog ut sin rätt; Marknaden hade fällt sin dom över ett icke längre konkurrenskraftigt bolag i en mycket utsatt bransch – djungellagen i praktiken alltså. Då kommer oundvikligen vissa i kläm, vare sig det är anställda eller hela företag som golvas. Känslor och förnuft kolliderar smärtsamt.

Som synes bryts mina rimsekvenser tvärt av den ironiska ”hälsningen” som slutkläm. Jag behöver egentligen inte snusförnuftigt tillägga att troligtvis någon skadeglad gynnare varit framme med sin klåfingriga penna. Denne kanske i själva verket var en i eget tycke smart skämtare. F.ö. är det alltför vanligt att man gör narr av olycksdrabbade för att klämma fram någon lustighet. Min kommentar till detta: dålig stil. (Själv önskar jag tydligt göra klart att jag inte alltid bokstavligt menar vad jag säger rakt av ; ironi och satir är onekligen en balansgång för det är lätt att bli missförstådd.)

Kanske kan man likna livet vid en bergochdalbana, en sinuskurva om man så vill. Man kan förstås vända på mitt påhittade firmafall: Varför inte antyda hur det lilla (alla är små i början) företaget hade stora problem vid starten och sedan ett bra tag, innan det lossnade och uppgången började… Viktigt: tappa inte sugen i motgången! Förr eller senare vänder det uppåt. Lägger man bara av i motvinden är det ju kört. Märk dock att övergången från lycka till olycka och vice versa kan ske snabbt. Gränsen är hårfin, skillnaden blott ett tuppfjät.

Apropå förnuft och känslor: Vi vet alltför väl att det är svårt att hålla huvudet kallt och tänka rationellt när man är mitt uppe i ”smeten”, det är negativa känsloyttringar som dominerar vid en ”katastrof”. (Vid närmare eftertanke är den beteckningen säkert mycket överdriven.) Det kan ta lite tid innan man kan ta sitt förnuft till fånga och överblicka situationen. Då kan det faktiskt slå en att det skedda inte uteslutande var av ondo; man märker ändå vissa ljuspunkter i mörkret. Visst har både du och jag upplevt att något ”ont” kan vändas till något bra i slutändan! Det är mest en fråga om attityd och perspektivförändring hos den berörde. En plågsam läxa som lärs kan leda till bättring.

ömkevisa Stackars lilla mej! / Ingen säger längre hej /till olyckliga lilla mej! / När jag nåt vill säger andra NEJ! / Jag är en övergiven tjej. / Gillade en kille som hette Frej. / Jag sa: ”Jag älskar dej!” / Han sa: ”Upptagen. Ska på galej.” / Kan man värre tänka sej! / Vad gör jag nu, säj? / Men rasar ihop gör jag ej! / Absolutely not. No way!

Nog har jag med tyckt synd om mig själv, ganska ofta faktiskt. Självömkan är tyvärr nog så vanligt. Den gamla vanliga visan alltså. En ”ömkevisa” är ingen ”önskevisa” – eller måhända en omvänd sådan: Tänk hur bra allt skulle ha varit om inte… Råd: Fastna ej i ”gnällåten”! (Den låter inte vackert.)

Sture Alfredsons hemsida