Framtidens lärande
25/9 2001 kl 19.00-21.00 Sessionssalen, Stadshuset Skövde
"Framtidens lärande, vad är det? Skolan har under de senaste åren debatterats flitigt i press och TV. Ofta har debatten kretsat kring bantade anslag, betygsfrågor eller om gymnasieelever skall drogtestas. I detta forum vill vi dock fokusera på idéer kring lärandet, dess innehåll och metodik. Som publik har du möjlighet att tycka till och ställa frågor." (Häftet till UTMANINGEN -- ett torg för möten och visioner)
Moderator för debatten: journalist Anna Nyberg
I panelen: Mats Ekholm, generaldirektör Skolverket; Ulla-Britt Hagström, riksdagskvinna, gymnasiekommittén; Anette Wikman, Framtidens skola; Göran Nilsson, friskolan synapsen; Richard Krusell, pedagogisk idégivare.
Erling Öhrnell, projektledare för UTMANINGEN (en serie föreläsningar), hälsade alla välkomna i den fullsatta Sessionssalen och presenterade panel och moderator. Panelens deltagare inledde debatten med ett kort inlägg vardera.
Anettte: En man klippte gräset i trädgården. Hans lille son frågade: "Varför växer gräset?" Pappan tänkte att det där med fotosyntesen var för svårt, så han sa: "Det växer för att det vill växa." Sonen: "Varför klipper du det då?" -- Anettes utgångspunkt var att barn växer och utvecklas genom egen erfarenhet och egna tankar utifrån vardagen. Alla lär mer eller mindre hela livet. Ett livslångt lärande bör vara lustfyllt.
Göran menade att det håller på att ske en förskjutning i synen på inhämtandet av kunskaper. Den gamla modellen är att läraren styr och vill att alla elever skall få del av kunskapsförmedlingen, där han/hon knyter ihop delarna, medan eleverna liksom bara "åker med". Den metoden kräver god organisation. Det här dirigerande sättet att undervisa innebär att barnen "klipps" (jämför Anettes inledning ovan). En annan syn på lärandet som nu växer fram, är när man utgår från vardagliga situationer, alltså ett slags vardagslärande.
Ulla-Britt: I Riksdagen talas det ofta om skolan på ett sådant sätt att jag inte känner igen mig. Kommunerna saknar tillräckligt med pengar för angelägna förbättringar i skolorna, men det är egentligen Riksdagens fel. I framtidens skola måste vi låta eleverna vara olika. Teoretiska och praktiska kunskaper och färdigheter ska tillmätas lika värde. Det är också viktigt med utvärderingar, så att det blir större elevinflytande. Har Skolverket en plan för det? (Fråga till Mats) Det finns en massa hinder men skolan bör göras friare, så att de unga inte hamnar i ett ekorrhjul. En skola är ungefär som ett företag.
Mats: (Svar på Ulla-Britts fråga) Jo, det finns planer, det finns redan någon utvärdering av elevinflytande. Lärandet sker inte bara i skolan , det försiggår lite varstans. Visst ska man lära i skolmiljö, men på andra håll också. I skolan ska man få basfärdigheter. Förr kunde man hoppas på att bli färdig, men nu blir man praktiskt taget aldrig färdigutbildad. Jag har en framtidsvision om att vuxna och barn kommer att gemensamt skaffa sig erfarenheter och kunskaper tillsammans. Ta som exempel den nya tekniken (data m.m.): unga tar den lätt till sig, de äldre måste naturligtvis också lära sig den; tekniken är en utmaning. Det finns tre sätt att uppnå kunskap: 1) Försök förstå världen; 2) Försök förändra världen; 3) Försök förutsäga världen. Mitt förslag är: Fler, både unga och gamla, bör aktiveras tillsammans. Lärandet är en ständigt pågående process.
Richard talade först lite om olika konferenser han deltagit i nyligen. Mycket är annorlunda numera; förr tyckte han nog att allt var en gemensam sanning. Men i en föränderlig värld har han själv förändrats, så nu måste han själv konstruera egna sanningar, sa han. En viktig kompetens är att hantera det okända, och att kunna ta ställning.
Anna bröt in med en fråga, föranledd av hennes egen mors fundering: "Men hur är det med baskunskaperna då?" Hon vände sig till Ulla-Britt som svarade: Det behövs mer baskunskaper i skolan; det gäller överhuvudtaget att söka mer kunskap och de ungas självförtroende måste stärkas så myclet som möjligt. Eleverna ska ha möjlighet att få lära sig på olika sätt. Men jag undrar om det finns tillräckligt med lärare och lokaler.
Göran: Vilka är då baskunskaperna? Det viktigaste är ändå att lära känna sig själv och veta hur man själv fungerar. Är det så viktigt att kunna historiska årtal, t.ex. 1632?
Mats: Det måste vara intressant att lära. Hur lärde du dig det första språket? Om du mindes hur det gick till, kunde vi andra lära oss av det. Hur man lär sig -- t.ex. språk -- har att göra med att förstå sitt eget tänkande. Det är så mycket som man faktiskt lärt innan man börjar skolan. Vi måste veta vad vi ska sätta in stötarna på; det måste ju vara sådant som man får användning av. Det är en utmaning.
Douglas Hjalmarsson, rektor vid Västerhöjsgymnasiet i Skövde, stod för det första inlägget från publiken: Det är klart att man ska veta att Karl XII (!!) dog 1632. Historia är viktigt. Förresten är relativitetsteorin en bas för forskarna. Man måste ha en fast grund att stå på -- innan man skaffar sig egna sanningar. Richard (som talat om egna sanningar): Jag inser förstås att man måste ha en plattform, en bas alltså.
Göran: Vad krävs det för baskunskaper för att lära sig språket? Jag är rädd för en attityd där man tror att det är något fel på de barn/unga som inte passar in i mallen. Apropå historia , så är det historiska skeendet givetvis viktigare än en massa årtal.
Anette: Har vi använt tiden på rätt sätt? Vi har kanske lärt ut fel typ av kunskaper? Vi måste utgå från barnens egna erfarenheter, inte bara de vuxnas. Vi ska komma överens om vad baskunskaper är. Varje ämneslärare håller som bekant på sitt eller sina ämnen. Vilken väg ska vi gå? Det vi väljer måste väcka intresse. Ulla-Britt: Det har varit diskussion i Gymnasiekommittén som jag ingår i, om vilka baskunskaperna skall vara. Man har dock fastnat och inte nått enighet.
Henning Olänge,känd debattör: Jag är helt klar över att baskunskaperna är läsa, skriva, räkna; det är väl alla övernes om. Sedan är det en annan sak att det finns olika sätt att lära sig dessa.
En annan man ur publiken sa att företagen inte i första hand anställer folk efter teknisk kompetens utan efter vad de har för social kompetens. Ulla-Britt: Komplettera med vardagsteknisk kompetens! Vad är teknik? Vad är baskunskaper?
Göran: Man måste alltid göra vettiga kompromisser. Visst ska alla lära sig olika ämnen i den obligatoriska skolan, men de ska ju också klara av livet sedan, dvs. skaffa sig en bas att stå på i samhället. Det är fråga om att lära tolerans, att samarbeta, fatta beslut, göra värderingar. Framtidens lärande kommer att skilja sig från det som råder idag. Frågan är vilken grundfärdighet som kommer att fordras. Man ska förfina samarbetet -- men lär man sig det i skolan? Det finns ju olika sätt att lära sig olika saker -- hur? Kan man urskilja något huvudstråk? Det krävs skilda strategier för olika repertoar. Detta är viktigt eftersom framtiden är osäker. Av stabila basfärdigheter vill jag särskilt framhålla en: Att kunna leva i fred med andra. Det är irriterande och fel att bara se olikheter hos andra.
Anna (moderator): Allt detta måste lägga väldigt mycket ansvar på lärarna. Göran: Jobba på bara! Richard: Så mycket är ju nu Internetbaserat. På Nätet finns massor av mötesplatser. Ett exempel där studenter läste sociologi (5 p) på vanligt sätt med vanlig undervisning. Sedan gällde möten på Internet med helt annorlunda inlärning genom att med många dokument bygga upp en samhällsinstitution. Det var annorlunda och spännande.
Anette anknöt till Görans uppmaning: Det är förstås praktiskt att jobba på, men vi behöver annorlunda plattformar, så att vi kan hitta varje barns "startknapp". Att hitta deras olika förmågor innebär att du här och nu ska börja gräva där du står. Då går det att hitta en bas för lärandet. Och ta tillvara kraften i invandrarnas erfarenheter. Sovra, värdera, försök klara av nya situationer -- ja börja om! Miljön för lärandet är mycket mångfacetterad, det är inte bara skola utan också närstående personer, föreningsliv osv. Vidare gäller det att de unga själva producerar kunskap, ej bara reproducerar.
Anna: Det behövs mer raster i skolan. Ulla-Britt: Man ska stimulera, det vär en mentorsroll att skapa gemenskap och social kompetens. Det behövs forskning om en ny lärarroll.
En person bland publiken sa att för företag är teknikkunnande baskunskap. Det beror alldeles på vilken nivå en anställd befinner sig på. I företag måste vidareutbildning vanligen ske, för tidigare basutbildning räcker inte. Det är förstås bra att elever formas socialt i skolan, men att rekrytera till arbetslivet dem som bara gått i skola är problematiskt, för de saknar erfarenhet. Välj bort så sent som möjligt, när det gäller val av utbildning, var hans råd. Vilka anses baskunskaperna vara om 10, 20, 40 år? Richard: Vem kan veta vad som gäller om 15 år?
En annan publikröst: Språk har med upplevelser och känslor att göra. Vi måste få låta barnen erfara upptäckarglädje. Skolans verklighet är så enkelriktad. Förr gynnade man både handens och hjärtats kunskap. Nu finns det inga "mekanopojkar" längre. Nu är det bara böcker som gäller. Ger inte friskolorna också mycket bokkunskap? Anna: Är det inte fortfarande samma värderingar som på 1840-talet? Hur ska man ställa frågan idag?
Ulla-Bitt: Det praktiska lärandet är viktigt, liksom arbetslivet. Alla borde delta i något samhällsprogram också för att lära känna praktik och arbetsliv. Anna: Ska skolan släpa efter samhällsutvecklingen? Ulla-Britt: Nej, skolan ska ligga före, helst vara en spjutspets mot framtiden. Där har skolan mycket att lära sig; förnyelse är nödvändig.
Mats: Vad ska man då lära sig för att kunna skapa ett nytt samhälle? Den allra viktigaste uppgiften är att se till att fascismen stoppas -- men hur? Egentligen har det varit samma grundfråga hela tiden -- ända sedan 1945. Skolan ska alltså motverka fascism. Då är det ett krav att kunna historia. Glöm inte att fascismen inte förlorat sin farliga lockelse! Samtidigt som man ska ha tolerans, måste man våga stå emot. Lärandet i framtiden blir ungefär som nu: en massa arbete! Jag var som ung ganska lat, försökte använda så lite energi som möjligt att lösa uppgifter. Man måste söka nya vägar, nya metoder -- fast inte alltför energikrävande. Det är en utmaning för barnet att knäcka läskoden, därtill behövs hjälp. Och det gäller att hitta den bästa metoden. Eleven ska känna att lärandet har en meningsfull inriktning. Då kan den studerande koncentrera sig på studierna och bli så kunnig att han/hon undviker att påverkas av fascism.
Richard: Hur ska man hantera det okända? För det saknas manualer. Hur lär du dig skriva en egen bok? B Therkelson (i publiken): Utgångspunkten är: Vad tror vi om framtiden? Vilken forskning finns det om inlärning som kan omsättas i praktiken? Militären håller seminarier där olika utvecklingsstrategier diskuteras.
Göran: Vi skapar ju själva vår framtid, vi drabbas inte av den. Vi måste fundera på vilka baskunskaperna ska vara. Hur vill vi att friskolorna ska se ut 2004? Vi ska fråga näringslivet om vad de tycker, liksom kommunen m.fl. Jag citerar ur anteckningar från en konferens: "Vi barn får inte vara med och bestämma. Vi kan inte påverka även om vi får säga vad vi tycker". -- Är det inte för mycket tal om förändringar i framtiden? Se först efter hur läget är nu.
Ulla-Britt: Vi ska lyssna på de unga för det är de som formar framtiden. Skolledarna bör få mer tid att lyssna in. Nu måste de syssla för mycket med administration. Förändringar tar tid. Mats: Har vi inte tid att vara i nuet? Det måste vi.
Publikröst: Det ska vara roligt att lära sig; man håller ju på och lär sig hela livet. Man tillbringar lång tid i skolan. Är vi tillräckligt bra på att se människors kunskaper? Hur kan man se hela lärandet? Vilka behov har näringslivet? Vi är dåliga på att se vägar till läranet, om vi inte ser vad eleverna redan kan.
Mats: Det gäller att känna igen olika lärvägar och metoder. Därför måste vi satsa på kollektiv kunskapsforskning. Är det så att det bara är roligt att lära? Nej, också strävsamt. "Lära sig veta hut!" är inte roligt. Går det att lära sig veta hut på ett roligt sätt? Men ser eleverna att de har direkt nytta av det de lär sig, går det lätt, som t.ex. att använda datorn för bankärenden. Vem är intresserad av allt det jag vet som elev? Vuxna bör hjälpa eleven att visa upp vad han/hon kan. -- Som ung tyckte jag det var tråkigt med glosplugg i språk. Jag kom på ett sätt att inventera vad jag redan kunde. Då behövde jag inte läsa om det jag redan tidigare hade lärt. Jag kan också berätta hur det gick till när jag som förälder hade glosförhör med mina barn.
Röst från publiken: Det finns alltså olika lärstilar. Men man kanske inte hittar rätt sätt. Man borde vitalisera Komvux och tänka på att vuxna lär sig på ett annorlunda sätt än barn/unga. Men det förekommer att en del vuxna vägrar att delta i t.ex. omskolning.
Anette: Fråga: Vad kan du förut? Det är utgångspunkten. Andra saker eleven ska lära sig: värdera, sovra, lyssna. Fråga: Hur tänker du? Apropå vikten av att kunna lyssna: Vi har två öron men bara en mun. Angående lärstilar: Vi bör börja om; hittills har skolan varit för teoretisk. Gå till verkligheten, ut i samhället! Läraren lär sig då också, för han/hon kan ju inte allt -- och vissa elever kan mer än läraren. I skolan bör det också finnas plats för bildning, inte endast utbildning.
Göran: Barn kan ofta mer teknik än många äldre, t.ex. när det gäller att betala via Nätet. Det är viktigt att själv kunna producera kunskaper. Vad olika lärstilar beträffar: Visa öppenhet! Vi måste kunna se utan fördomar. Angående baskunskaper: de innebär också en begränsning, vilket inte är bra. Till de nödvändiga kunskaperna hör framför allt social förmåga.
Richard: Hur bedömer vi kunskaper och hur mäts de? Det finns en broms, när läraren inte tycker sig kunna betygsätta en del prestationer som är svåra att mäta. Jag kommer att tänka på att domare alltid säger sig döma efter lagen. Men det talas om en viss domare som i varje mål först tänkte efter hur han borde döma och sedan slog upp i lagboken för att se om det stämde. Betygsystemet är inte objektivt; det kan vara svårt att försvara betygsättningen, även om läraren är professionell i sin bedömning.
Eva Fager: Det förekommer att lärare för mycket håller fast vid någon viss metod. Och är det alltid bra med lydiga elever? Kanske bra för läraren förstås. Leif Jarlén: "Släpp fångarna loss!" hette det -- man ska också släppa lärarna loss. Då kan nog framtidens skola få större frihet. Ska vi ha en mer reglerad skola -- eller mindre regelstyrd?
Ulla-Britt: Man kan tänka sig individuella kontrakt som eleverna åtar sig att följa. Kvalitetsredovisning är nödvändig. Mats: Ja, skolan behöver bli friare. Det behövs en läroplan; men går det att nå politisk enighet? Det var lokalt självbestämmande i skolan förut, men centralstyre kom sedan. Nu finns ju friskolor också.
Anette: Jag hoppas det blir friare. Blir läroplanen ocks friare? Eleverna ska själva ta större ansvar för sitt lärande. Det är många intressenter inblandade idag. Skolan bör bli mindre strukturerad än idag. Bedömningen bör också bli annorlunda, då andra kvaliteter kommer till uttryck. Eva Käck (speciallärare): Vem gagnar betygen? Vad har de för uppgift egentligen? De förenklar för läraren.
Ulla-Britt: Ska vi ha fler betygssteg? Det är inte bra att man måste räkna om vitsorden vid ansökan till högskolan. Systemet behöver förbättras. Om betygen hanteras på rätt sätt är de bra för alla parter. Prov behövs, men kanske inte betyg (?). Göran: Det är ologiskt att ha fler betygssteg; bedömingen blir då svårare.
Publikröst: Liksom det finns en vattennivåpelare som man kan avläsa vid Hornborgasjön, borde man efter gymnasiet kunna se hur stor lusten är (om den finns!) att gå vidare med studier. Hur når man målet att var och en ska lära sig mer?
Anette: Skapa självförtroende hos barnen genom att låta dem från början visa vad de redan kan. En bra idé är: Varje barn har en s.k. portfolio, där de hela tiden bokför sina framsteg. Då kommer de inte att behöva visa upp några betyg vid en framtida anställning. I norra England har man gjort många personliga intervjuer med unga, diskuterat med dem och frågat: "Vad kan du?" och "Vad tycker du?" Detta skedde före intagning till skola. Vid en utvärdering sa Sofia, 10 år: "Nu vill jag bara sitta och kunna." Barn formulerade också också egna mål tillsammans med vuxna.
Anna: Kan barnen verkligen leva upp till alla förväntningar? Anette: Lärarna är ju proffs, de får inte abdikera! De ska locka de unga till att vilja gå vidare. Men det behövs andra metoder för att locka fram lusten att läsa vidare. Vi föds alla till forskare.
Mats: Ja. vi ska få eleverna att vilja mer. Men då gäller det att avveckla stressmoment, för det är idag för hård press på många, en psykisk belastning. Vi måste visa god vilja och ge eleverna återkoppling -- men tänk om betygen slår fel? Att argumentera är en sak , att omsätta tankar i praktiken en helt annan. Man ska skapa lust för lärarsituationen. Det finns ett enormt utbildningsbehov i Sverige för vuxna/äldre, för att de ska kunna få nya jobb. De nya svenskarna i vårt land har också ett väldigt stort behov av kunskaper, ja överlevnadskunskap! Vi borde adoptera invandrarna i det svenska samhället, "duscha" dem med svenska så att alla får ett gemensamt språk. Höj lusten att lära! Ett naturligt lärande bör ske inom företag och offentlig verksamhet, så att det inte blir någon utstötning eller fattigdom bland de nya svenskarna. De ska alltså verkligen bli delaktiga, det gäller förstås inte bara barnen. Då har vi möjlighet att hålla fascismen borta.
Anna: Men hur är läget idag? Har vi nått den "ultimata" skolan? Anette: Nej. Den passar eleverna dåligt. Flytta ut! Skolhuset kan faktiskt se ut hur som helst. Exempel: I Södermanland skulle en skola renoveras och eleverna skulle vara ett år i en industrilokal under tiden. Men efter det året ville eleverna inte flytta tillbaka! Den fysiska miljön kan behöva ändras.
Göran: Vår skola ligger i en fastighet som förut var kontor, många små rum med fina paneler osv. Det var allt annat än klassrumsmiljö. Denna arbetsplats för vuxna blev nu en arbetsplats för barn -- och det gick bra. Barn söker trygghet, behöver självförtroende. De bör arbeta ihop med vuxna som har ansvar och ger trygghet.
Ulla-Britt: Nya skolor kommer inte att se ut som de gamla. De ska byggas med fantasi och anpassas efter lokala behov. Innemiljön är viktig Det ska vara en genomtänkt skolmiljö. Anna: Hur är det med skolan i Ryd? Ulla-Britt: Nybygget där blir bra.
Mats: På tal om miljö: Hur länge står sig skolhus? Det finns 6000 grundskolor och 650 gymnasier. Det är grunden som maximerar inlärningen i Sverige. Det måste finnas utrymme för nytänkande; både platser för lärande och för möten. Även gamla skolhus kan vara okej; det som är basen är att vilja och våga, inte själva huset. Min vision är att maximera lärandet. Det är idén för den nya skolan.
Richard: Visst är det ändå bra med rätt hus. Titta förresten på Kinnarps hemsida: färg och form som lockar, men det kostar ju. Hur ser de virtuella miljöerna ut på Nätet? De är bara i början av sin utveckling. Vi måste se hur de kan stödja lärprocessen. Mats: Visst finns det härliga saker på Internet och det har stor potens. Man ska vara nyfiken. Göran: Vi ska prata om skolan som ställe för inlärning, inte om hus. Oftast sker den i skolhus, men ibland ute i en annan miljö också.
Henning Olänge: Skolan är konservativ. Den borde tvärtom vara en spjutspets mot framtiden. Man talar ju om kunskapssamhället. Vilka kunskaper är det fråga om? Vilken är näringslivets roll i det sammanhanget? Det har varit borta ur debatten hittills. Det finns förstås brister. Självkklart bör det ske samarbete; språk och teknik är lika naturliga delar. Vi bör ta vara på det gamla som är användbart. Bygg vidare på det.
Ulla-Britt: Branscher bjuds in, liksom konsulter; hos dem kan kommunen hämta kunskap. Anna: Är det inte en fara att särintressen tar överhand? Ulla-Britt: Det är en bedömningsfråga. Men det är klart att det inte får vara för många intressenter. Även skolledare hörs. Anette: Vi ska givetvis inte uppfinna hjulet igen, vi måste hitta nya vägar. Det ska bli ett samspel mellan skola, arbetsliv och föreningsliv.
Mats: Skolverket ska skapa en ny kursplan för gymnasiet i stället för alla 871 (?!). Man frågar sig om det inte ska bli centralstyrning då. Vi bjuder in olika parter så att vi ska kunna göra ett urval. Företag måste tänka långsiktigt. Skolan ska stimulera eleverna, göra lärandet intressant, som att sälja en vara. Enkelt eller hur? Man bör se både bakåt och framåt. Väsentligt är att alla samarbetar mycket mer. Gör studiebesök, låt bl.a. företag komma till skolan. Det kommer att bli medr tryck på läraren. Skolan har varit sluten, men nu råder en ganska stor öppenhet. Viljan till större öppenhet finns.
Fråga från publiken: Hur får man bättre kreativitet i skolan? Anette: Genom att det är naturliga inslag där elevernas egna handlingar och fantasi spelar stor roll. Utgångspunkten är att vara så konkret som möjligt och utforska sin egen vardag. Den estetiska verksamheten ska komma fram, och man ska skapa en arena för att visa upp vad man gjort, samt plats för möten.
Göran: Elevintresset kommer i första hand, så att de blir motiverade. Barn har idéer och dem måste de få pröva, tills de ser om resultatet blir bra eller dåligt. Kreativitet betyder att man försöker spränga gränser och tänka på ett nytt sätt. Det är då oväntade saker kan inträffa. Och det gäller att fullfölja sin idé. Det är en attitydfråga.
Göran Berger: Det har hittills inte varit mycket prat om lärare här. Hur får man tag på lärare som ska göra allt detta? Ulla-Britt: Vi ska locka tillbaka lärarna. Vi måste se efter vilka hinder det är. Lärarrollen är mycket mångfacetterad. Lönen är en annan stor begränsning. Det är dåligt med moderna läromedel. Föräldrarnas ansvar är oftas bristfälligt.
Anette: Men läraren arbetar inte ensam, det ska vara ett lagarbete. Och det är inte bara lärare som undervisar, det är andra olika miljöer. Föräldrar och andra personer är också "pedagoger", fast det är lärare som leder processen.
Mats: Det enkla svaret på frågan om hur man ska få tag på lärare är: Betala bra! Gör det roligt för eleverna -- då är det roligt för läraren med. Vi behöver bli mer lekfulla; vi är inte så bra på lek. Vi har nog tyvärr lätt för att ta död på kreativiteten. (Detta var sista debattinlägget)
Anna, debattledaren, summerade: Här ikväll har det debatterats om allt möjligt, även med en del lössläppthet! Håll debatten vid liv! Alla har tankar om skolan. Fortsätt växa som det gröna gräset!
Erling Öhrnell tackade alla och hänvisade bl.a. till konstutställningen Vingen, där olika konstnärer tolkar dikten Vingen. Där visas olika bilder, skilda idéer -- precis som i kvällens debatt!
Min kommentar (2001) Det säger sig självt att ovanstående inte alltid ordagrant återger vad deltagarna i debatten yttrade. Allt är baserat på i all hast förda anteckningar med många förkortningar, men innehållet är i stort sett riktigt. Allt som sades kom naturligtvis inte med; detta har filtrerats genom mitt ordval och genom viss strukturering av materialet.
Jag vill här bara översiktligt kommentera innehållet i debatten. Sammanfattningsvis var det en bra debatt. Panelen var som sig bör kunnig, liksom moderatorn Anna Nyberg. Dessutom var det ganska många personer bland publiken som kom till tals, så synpunkterna varierade. Olika åsikter framfördes, men utan att debatten på något sätt spårade ur.
Emellertid vill jag ta upp några saker som inte kom med i diskussionen eller som berördes mycket flyktigt. Samtidigt försöker jag se tendenser som det finns skäl att anta kommer att stå sig ett bra tag framöver. Men eftersom framtiden är mer eller mindre oförutsägbar, vill jag inte göra några tvärsäkra uttalanden eller vilda spekulationer. Naturligtvis är det skillnad mellan vad man rimligen kan vänta sig i en nära framtid (hur nära?) och en mer avlägsen sådan, om vilken vi nästan ingenting vet. Jag känner mig extra osäker då allting tycks hända så snabbt numera. Utvecklingen verkar faktiskt accelerera, i varje fall när det gäller det tekniska.
Efterom debatten rörde lärande (ordet "undervisning" nämndes knappast alls) i framtiden, är det väl skäl att som Richard Krusell, pedagogisk formgivare, understryka datoranvändning. Det s.k. datorsamhället utvecklas i snabb takt; både teknik och användningsområden förbättras och utvidgas. Även om utvecklingen knappast kan fortsätta i lika högt tempo som tidigare, bl.a. på grund av viss ekonomisk nedgång, så kommer säkert Internet att få ännu större genomslag i alla inlärnings-sammanhang. Elevaktiviteten främjas genom att de studernade lär sig söka och hitta information på Nätet. Den info som önskas finns nästan alltid tillgänglig bara man når fram till rätt sajt (site). Sökmotorerna har också blivit allt bättre. Dock kan det ibland vara svårt att veta om det funna materialet är att lita på. Är det tillförlitligt? Varifrån kommer det? Det kan vara vanskligt att kolla upp det. Här kommer det egna omdömet samt värderingar in i bilden. Man ska också hålla i minnet att förhoppningsvis korrekta fakta måste bearbetas, dvs. sättas in i ett meningsfullt, mer eller mindre eget sammanhang. Info är inte lika mede verklig kunskap!
Jag vill nämna datorsimulering och virtuella modellers växande betydelse för lärandet. Vad gäller språk kan datorprogram vara ett bra hjälpmedel vid inövning av både ordförråd och grammatik, särskilt då bild och ljud förstärker inlärningseffekten. Distansundervisning kommer säkert också att utvecklas mer. Jag vill betona att datorn bara är ett hjälpmedel -- hur bra verktyg den än anses vara, så ersätter den inte läraren och det äkta samspelet mellan läraren och elev. (Det finns förstås nackdelar med överdrivet datorbruk som jag här förbigår.)
Datortermer används i alla möjliga sammanhang, så talas det mycket om interaktion exempelvis. I debatten pratades det en hel del om att skolan borde öppna sig. Javisst, skolan behöver interagera mer med samhället. Det finns som bekant diverse problem inom skolan, och även om den var mer sluten tidigare, var den påverkad av influenser utifrån. Vi ser ju tydligt -- förfärande klart i media -- alla samhällets problem som påverkar grupper, inte minst familjer och individer. För att försöka förstå skolans problem måste man alltså sätta in denna i ett större socialt sammanhang. För min del tycker jag att den offentliga skoldebatten, som nu verkar ha kvicknat till, inte tillräckligt uppmärksammat det faktum att skola och omvärld är ett slags kommunicerande kärl. Det torde vara hart när omöjligt att lösa problem enbart "inom skolans ram" då liknande problem finns utanför dess väggar. Samhällsklimatet har otvivelaktigt hårdnat, och det är troligt att en tendens till ytterligare försämring är att vänta efter terrordåden i New York.
Emellertid inträffar som vi vet de mest oväntade händelser; och de behöver ju inte nödvändigtvis vara av negativ art. Det kan ju faktiskt hända något oväntat positivt också! Personligen vill jag gärna tro att det ligger något i ordstävet: "Inget ont som inte har något gott med sig". Tänk om det ändå kunde ske en verklig mental förändring hos många människor, vilket bl.a. skulle innebära att hämndbegäret med åtföljande våldsspiral mildrades, ja nästan skulle försvinna hos en majoritet av jordens befolkning! Detta är givetvis önsketänkande, spekulation, men varför inte? Jag tycker mig märka en viss eftertanke, en nyansering av debatten. Givetvis tar en djupgående positiv sinnesförändring lång tid, men eftersom allt händer så snabbt nuförtiden, är det ej helt otänkbart att just det förhållandet skulle kunna påskynda en utveckling i positiv riktning. Alla är väl överns om att en sådan är oundgänglig, om åtminstone de värsta problemen i världen ska kunna lösas. Tänk om etik och moral blir riktiga "lösenord" -- som dessutom följs av handling!
I debatten talade Mats Ekholm om att fascismen måste stoppas. Javisst, men hur? Han antydde visserligen en del i rätt riktning. Jag är emellertid övertygad om att vi måste söka se detta problem i ett större perspektiv, så som jag nyss helt kort antytt. Mobbning, liksom främlingshat, är nära släkt med en vanlig vardagsfascism som hotar att förstärkas och som naturligtvis har att göra med förakt för de svaga. Jag ser här också ett klart samband med den "marknadsfuntamentalism" som brett ut sig io global skala -- för att inte tala om alla andra slag av destruktiv fundamentalísm. Helhetssyn i all ära, men det är samtidigt nödvändigt med snabba konkreta åtgärder även på mikroplanet.
Kort kommentar 2015 Det var en utmaning för mig att försöka återge alla inlägg och koppla dem till rätt namn hela tiden. Som vanligt är återgivningen av debatten enbart baserad på egna anteckningar. Den därefter redigerade versionen, inklusive den då tillagda egna kommentaren, presenteras ovan i så gott som oförändrat skick. Det är intressant att jämföra vad som sades 2001 (om än blott i en resumé av denna enstaka debatt) med den intensiva diskussion som blossade upp för några år sedan: "Pisadebatten". Det är svårt att säga vad som har kunnat förbättras under några få år, en alltför kort tid för att en någorlunda säker större utvärdering ska företas. Alla bör dock vara överens om att krafttag krävs för att ordentligt höja svenska elevers allmänt klena resultat, vilka mer än en gång avslöjats i Pisaproven. Naturligtvis har jag synpunkter på internationella prov av detta speciella slag. Jag hoppas få återkomma med mina kommentarer, ifall jag får möjlighet att något ta del av svenska utrednings- och forskningsresultat kring denna viktiga kvalitetsfråga.