Glada dagar

Om festprissar och rumlare har jag hört / som säkert andras känsliga sinnen stört. / De lever loppan och festar oerhört. / Passa på nu! En vacker dag ä det kört: /Rent hus, allt länsat och förstört. / De har ett liv i sus och dus fört. / Sånt där har mig och andra starkt berört. Såna hyperglada gossar / över andra gärna bossar. / Alla hämskor plötsligt lossar, / de har inga bromsar med klossar / när i mat, dryck och sex de frossar. / De alla hämningar därvid krossar. / Ingen förnekar att de är bra / på att slå runt och rumla på spa. / Det hänger mycket på humöret / om man kan hålla det köret. Några halvnyktra lämnar krogrutinerna / och gör hole-in-one på greenerna! / Proffsen håvar in de sköna sekinerna. / Sen firar de med de bästa vinerna / som dricks direkt ur karaffinerna. / Äts då blodig biff – se upp för trikinerna! / Sånt liv förs aldrig i de enkla kantinerna.

Inte för att jag är à jour med smaskigt hålligång, men nog är krog- och nattlivet rejält igång på sina håll. Till och med lilla Skövde har en egen kroggata! Men bråk där förekommer rätt sällan, åtminstone rapporteras det inte så ofta i pressen. I storstäderna händer det förstås mycket oftare, där förekommer skjutningar titt och tätt, alltså på juristspråk kan man tala om ”resning av livsfarligt vapen, och i samband därmed vapenbruk med dödlig utgång” (så tror jag det kan låta). I dessa fall rör det sig mest om uppgörelser mellan ligor och maffia- band.

Men sådant lämnar jag nu därhän. Jämför för övrigt min story ”Tågoperatörerna” (sist i boken ”Tankespår och Tänkesätt. Tankar i tiden”). Ohejdat festande i privat miljö – röjarskivor - kommer naturligtvis mindre ofta till kännedom för allmänheten, såvida det inte är kopplat till rena skandaler. Det är givetvis den nyrika överklassen som har råd och tid att slå runt gång efter annan. Bortskämda ungdomar orkar väl hålla igång mer med sprit och knark och med tillgång till en del av pappas pengar. Spekulationer och skumraskaffärer är säkert med i bilden, ty enorma förmögenheter hopas och hamstras.

Även om det antydda inte är någon okänd företeelse sedan långt tillbaka, så har utan tvivel fenomenet tilltagit i takt med klassklyftornas tillväxt. Bidragande är helt visst kortsiktigt tänk under osäkra premisser eller oros-tider; här gäller det att ta för sig medan tid är: ”Livet är kort, tiden rinner bort.”- eller på det kära engelska/amerikanska tungomålet:: ”Enjoy yourself, it's later than you think.” Så tänkte man också på ”det glada tjugotalet”. I ännu mycket högre grad var det fallet i 1920-talets Tyskland där inflationen efter första världskriget formligen löpte amok. Den gamla välkända pjäsen Cabaret som träffande skildrar den tiden tror jag spelas ännu. Det är visserligen länge sedan jag såg den, men den är möjligen minst lika aktuell idag.

Calle (Carl) och Valle (Valdemar) var barndomsvänner som höll ihop i vått och torrt ända upp i medelåldern. De var rätt olika till kynnet men vad gjorde det; ytterligheterna berör varandra, som bekant. Vem säger att bara likheter ska till för att gett ett gott resultat? Likformighet snarast förstenar / och två parter sällan förenar. Lita inte blint på ordspråket ”Lika barn leka bäst”. De var sams, trots olika åsikter; med öppenhet tog de del av varandras lite skiftande meningar om saker och ting, så att den ene lärde något av den andre och vice versa, utan att råka i luven på varandra. En gång deltog Calle i ”Biljonrejset” som trots namnet där race ingick, inte var något lopp utan en gissnings- tävling. Den saknade någon som helst koppling till kunskaper, menade Valle. ”Säg inte det, det finns en annan sorts kunskap”, genmälde Calle som berättade att han en natt drömt att han skulle vinna en storvinst i en tävling. Calle hade tidigare faktiskt upplevt märkliga saker som tydde på att han var synsk. ”Nonsens,” slog Valle fast; för en gångs skull var denne inte villig att rucka en tum på sin övertygelse. Alltnog, Calle gick och vann, om inte en biljon, så ändå en miljon. Uppriktigt sagt fanns det ingen biljon alls att dela ut, men bara beteckningen Biljonrejset slog mycket bra. Folk lurades tro att någon kunde vinna så mycket pengar. 1 miljon kronor var i alla fall inte fy skam! Nu kunde han leva glatt livets alla glada dagar, helt utan bekymmer, trodde han. Allt gick bra till en början – tills han under en resa i den gerillainfiltrerade Casengoprovinsen i norra Arbatien blev rånmördad. Ingen vet varför hans sjätte sinne inte varnat och kunnat rädda honom. Calles och Valles vägar hade hursomhelst skilts ett bra tag innan den ödesdigra turen; deras långa vänskap hade upphört med ens i och med Calles storvinst. Kan man dra någon säker slutsats utifrån Carls sorgliga öde? Inte vet jag.

Glada dagar varvas med trista dagar. Så har det alltid varit. Livet visar mångfald i stort som smått. Gilla läget.

Tiden Yppar Särskilda Trender. // Tålmodigt tigande tilltar. / Ynglingar yttrar yviga ytligheter. / Saltdränkta sår svider som svavelsyra. / Tidens terror tolkar TYST tungsinne.

Sture Alfredsons hemsida