Gnagare

Tiden vill jag likna vid en flitig tandvass bäver
som snabbt gnager sig genom trädets näver,
skär genom trät, vilket sylvassa tänder kräver.
Han fäller träd som faller i plaskande vatten.
Han arbetar helst lugnt och ostört om natten ,
men skrämmer ibland en mus som får fnatten!
Gnagande oro kan mig ur sömnen ofta väcka.
Hur ska jag täppa till den själens elaka läcka
som med sitt droppande tycks länge räcka?

Sture Alfredsons hemsida