Gräsrotsnivå

Aj! Aj! Vem delar min smärta att bli kapad längs marken? / Det gör så ont på renen, på slänten och i parken. / Så känner träden när man skalar av barken. / Illa gör människor med sina vassa klippmaskiner / som blänker så mordiskt när solen skiner. / Jag hatar deras gräsliga skarprättarrutiner. / Mitt arma livs rötter de rakt av skär. / Varför gör de så? En skam det är. / Homo sapiens tror sig veta, men aldrig lär / att miljön och naturen runtom akta. / Hen har lärt sig att den kan man förakta / i stället för att den värna och vakta. / I biljontals strån vi nyss frodades så gröna. / Svårt skadade och bruna är vi alls ej sköna. / Detta är sant, absolut ingen skröna.

Du som just läst om "min/vår" rimmade plåga, känner säkert igen denna vanliga företeelse; helt okänsligt, utan varje hänsyn betar den av alla gräsbevuxna ytor. "Stick inte upp, allt ska jämnas med marken. Utan pardon!" Sanningen att säga är det förstås skillnad på olika områden där gräs tillåts växa; här måste jag nyansera (vilket är svårt i mina strikta rim, vars omfång ju är begränsat).

Gräsmattor i urban miljö ska naturligtvis klippas, men inte för nära. Många fotbollsplaner erbjuder därför en snygg anblick, då de för sportens skull bör hållas i gott skick. Vad som förvånar mig är att alla dessa kortklippta strån där ändå hyfsat klarar den mycket omilda behandling som de utsätts för. Jag syftar givetvis på dessa hårda fotbollsdobbar som i stridens hetta sprätter upp hela tuvor, i synnerhet om ihållande regn gjort delar av planen vattensjuk -- för att inte tala arenor som skottas/plogas fram under snön för att alltför tidigt utsättas för spel.

Gräs är dock i allmänhet slitstarkt när det nöts i olika bollsporter, inte minst tennis på gräsplan. Annorlunda är det med gräsmattor i stadsparker; där gräset inte klipps lika kort som på golfgreenen. (Det finns säkert en rad olika grässorter också.) Det är kanske mindre vanligt numera med skylten: Förbjudet att beträda gräsmattan. Och vem har inte hört talas om: "Förbjudet för hundar och kineser att beträda gräsmattan!" (Förekom i Shanghais utländska ambassadområde.) Det låter otroligt, men det är faktiskt inte ens 100 år sedan de stora eurpeiska kolonialmakterna hade huggsexa i ett försvagat Kina.

En annan sak som kan verka osannolik: Mina stackars grässtrån har ont när de klipps ända ner i roten. Forskning lär faktiskt ha visat att växter har förnimmelser av något obehagligt när de skadas eller skärs av. Men jag har ovan utan tvivel överdrivit den vaga känsla av obehag som gräset erfar.

Vad gäller ovanan att i tid och otid företa marknära slåtter av dikesrenar, så försvaras alltid denna klippning med att det är nödvändigt för trafikens skull. Verkligen? Hur kan gräs och örter, vanligen bara någon halvmeter höga, skymma sikten nämnvärt? Möjligen kan det vara motiverat då rätt höga lupiner m.m. breder ut sig. Nu åker allt med, örter och växter av många slag. För egen del beklagar jag att många smultronplantor stryker med. Miljömedvetna betonar att artrikedomen härigenom minskar. För bara några år sedan var det populärt (kanske än idag?) att använda farliga bekämpningsmedel (minns hormoslyr!). Men har man effektiva maskiner ska de ju användas, vare sig de behövs eller ej.

Idag är livet svårt för nästan varje grek. / I detta läge får hen ej vara vek. / Grekland i knipa gör mången blek. / Nu är det allvar, ingen lek. / Man talar om ett jättestort svek. / Hör "folkets röst!" många skrek. / "Nej!" vann, men makten undan vek. / Förhandlingen var tuff, utan smek./ Makten handlar ej med kärlek. / Och stolta greker lider smälek. / Valutor saknas, även SEK. / Tyngd av skulder förlorar man spelet. / Ingen befinner sig i lugna selet. / Men vems är egentligen felet?

Skuldfrågan är ju dubbeltydig, men jag avstår att närmare beröra detta. Det är lätt att peka finger och anklaga grekerna för ekonomiskt lättsinne under många år. Visst har Grekland länge levt över sina tillgångar, men det är de sannerligen inte ensamma om, det är faktiskt en regel att att man i de flesta länder lever på krita med stora underskott, alltså på det hela taget med en allt större skuldbörda.

I Sydeuropa är speciellt Spanien och Italien i farozonen, om än långt ifrån i samma allvarliga situation som Grekland, där man har en katastrofal statsskuld. Det är således ofrånkomligt att det stora flertalet vanliga människor, dvs. "gräsrötterna", kommer att nötas ner än mer. Det uppstår förstås ringar på vattnet, i första hand påverkas EU och euron på flera sätt. Det har spekulerats om en "eurexit" för Greklands del, nämligen ett EU-utträde, men landet vill trots allt vara kvar. Skulderna måste ändå betalas, och det under än mer kännbara uppoffringar för den stora massan: gräsrötterna.

Jag undrar för övrigt hur det egentligen går för de östeuropeiska länder som blev nya EU-medlemmar för inte så länge sedan, Rumänien t.ex. Deras ekonomier har alltid varit svaga och flera kriser har naturligtvis försämrat läget där, vilket i längden negativt influerar EU sammantaget. Det talas i media bara om de stora länderna Tyskland, Frankrike, Storbritannien och deras agerande. De mindre staterna är naturligtvis m er kriskänsliga.

Jag tycker det är viktigt att erinra om arvet från antikens Grekland. Detta var faktiskt i viss mening den europeiska civilisationens vagga, även om vår splittrade världsdel har ännu äldre rottrådar i Mesopotamien och Egypten, senare i Rom. Är det ej en ödets ironi att den aktuella ekonomiska krisen (grekiska ord!) nu har sina rötter i just Grekland -- antikens kulturella kärnland!? Självfallet märks grekiska språket påtagligt i den internationella västerländska ordskatten, i synnerhet när det gäller "finare" ord. Jag har läst en del klassisk grekiska, som är ett förnämligt kulturspråk, med tydliga samband i den moderna grekiskan. (Numera förväxlas ofta ord av grekisk härkomst med latin.) Nedan några få exempel:

Mer till namnet än till gagnet är demokrati. / Förverkligad skulle den framkalla eufori. / Kriser vållar ofta hysteri. / Var köper vi medicin om ej på apotek. / Alla slags böcker* finns på bibliotek. / Mest unga går på diskotek**. *Även mina egenhändigt skrivna, men min blygsamhet förbjuder mig att nämna de tre titlarna. ** En av många nybildningar. Diskos=skiva + theke=förvaringsrum (jämför biblos=bok+theke.)

Sture Alfredsons hemsida