Guldvåg

Jag väger mina ord på den finaste guldvåg. / En exaktare våg säkert ingen såg. / Jag är absolut ingen dålig filolog, / men kanske en medioker psykolog. / Min stil är sober, absolut ej låg. / Kunskap ger mig i ryggen råg. /Jag sågas ej med skarptandad såg. / Jag kraschar inte som ett SJ-tåg. / Jag ogillar väldigt allsköns båg. / När jag överallt ser många brister, / då jag vemodig förtroendet mister / för styresmän och mången ordrik minister /samt en skara självsäkra X-partister / som i samråd med ett antal högriskkapitalister / kör hårt i maktens irrgångar och i branta pister. / Guldet är det som världen skakar om och rister.

Jag gillar som synes metaforer som har en dubbelmening; jag söker hitta nya liknelser, men ofta tar jag till gamla slitna uttryck som t.ex. ordspråk vilka gärna kan tolkas lite olika. I mitt fall citerar jag gärna ”Morgonstund har guld i mund”, för jag är en extremt tidig morgonmänniska – och en guldplomb har jag faktiskt. Jag har beundrat många gryningar – mest uppe på Billingen – strax före soluppgången när horisonten skiftar i rött och guld.

Min inledande fras har faktiskt en viss täckning i verkligheten, för när jag skriver försöker jag finna de i sammanhanget rätta orden, särskilt gäller det naturligtvis rimsekvenserna. Den franske poeten Paul Verlaine hävdade för övrigt att en strikt form med rim och ordknapphet kan ge speciella effekter och uttrycksmöjligheter. För min del har jag funnit att det går att därigenom uppnå en komisk verkan, men då gäller det att samtidigt få fram ett vettigt innehåll (vilket jag tycker sker överraskande ofta).

Guld är ju den allra mest åtråvärda av ädelmetallerna och betingar således ett högt pris, även om platina är ännu dyrare. Guld har en nästan magisk klang. Guldet har spelat en enorm roll historien igenom, i alla gamla högkulturer: Det faraoniska Egypten, Sumer, Inkariket, Maya m.fl. De grymma, för att inte säga bestialiska konkvistadorerna (=erövrarna) plundrade vilt i Sydamerika och förorsakade snabbt de högtstående indianrikenas undergång i Syd- och Mellanamerika. Oerhörda mängder rövat guld översvämmade Spanien. Kolonialherrarna hade sedan inga som helst penningbekymmer.

”Dansen kring guldkalven” är ett mycket målande uttryck och mycket träffande än idag, även om inte alla längre känner till dess bakgrund i Gamla testamentet. Denna beteckning för penningdyrkan och penningbegär står som en talande symbol för vår tid, då ju girigheten spränger alla gränser. Allt och alla värderas i ekonomiska termer. ”Att lova guld och gröna skogar” är naturligtvis löften som inte alls hålls; överord är legio i reklambranschen. Bedragare använder sig gärna av lockande erbjudanden helt utan täckning i verkligheten. Människovärdet i sig är i stora delar av världen praktiskt taget lika med noll, i vart fall där krig råder.

Ironiskt nog har guldet ej längre någon relevans för penningvärdet, eftersom guldmyntfoten sedan länge är avskaffad, symptomatiskt nog genom amerikansk försorg. Dock lär det finnas en ofantlig guldreserv i Fort Knox i USA. Enligt Bonniers svenska ordbok är (läs : var) ”guldmyntfot : ett system där värdet av ett lands valutaenhet är relaterad till en bestämd mängd guld”. De s.k. guldmynt som ännu finns innehåller blott en ringa mängd guld, om ens alls något i våra 10-kronorsmynt. Allt har sitt pris, inte sant, alltså även guldet som behandlas som vilken vara som helst; det lyder alltså den ekonomiska lagen om tillgång och efterfrågan. Fluktuationerna är dock vanligen måttliga, och efterfrågan brukar vara stor.

Nu håller man ju på att ställa om till ett kontantlöst samhälle. Bankerna går som bekant i bräschen för det steget som möjliggörs genom den genomgripande digitaliseringen, vilket innebär det ultimata fjärmandet från guldet som värdemätare. Men än så länge behålls cash som alternativ.

Guldets symbolvärde står sig dock fortfarande orubbat, det har rentav stigit. Att vara nummer ett är bokstavligt talat guld värt, den prestationen brukar omsättas i pengar. Idrotten, som till helt övervägande del är beroende av ekonomiska tillgångar, är ett tydligt exempel på guldjakten. För den yppersta eliten är det endast guldmedaljer som räknas. I det fallet betyder naturligtvis äran jättemycket efter allt hårt slit för att nå översta toppen; att nå ända dit upp är högsta strävan. Guldkänning sporrar enormt, bara man kan hålla nerverna i styr.

Den hårda konkurrens som råder nästan överallt i samhället främjar tävlingsinstinkten för att nå guldstatus, medan de svagare får bita i det sura äpplet; förlorarna saknar all prestige då de inte nått ända fram. Alla möjliga former av frågesport florerar och måste ses som oskyldig underhållning, som dessutom kan vara lärorik. Dåliga förlorare finns givetvis; de kan inte ta en förlust med fattning. Emellertid kan man väl lika väl tala om dåliga vinnare som skryter och ser ner på dem de överflyglat. Ödmjukhet krävs av en god vinnare, som vet att i sinom tid väntar nederlag också för honom/henne. Sammanfattningsvis anser jag att en rimlig tävlingsiver och framåtanda behövs för att nå framsteg, under det att konkurrenssamhällets nackdelar måste minimeras.

Jag har tittat på några sammansättningar med det prestigefyllda ordet guld. Redan i småklasserna kan man få guldstjärna för sin duktighet. I en bra bok hittar man säker en hel del guldkorn. Vem vill ibland inte sätta lite guldkant på tillvaron? Då kanske man någon gång tar sig råd att gå på en guldkrog. I munnen kan äldre personer ha en guldkrona (tandkrona i guld). Äldre par firar numera ofta guldbröllop (50 år). Inom konst och litteratur talar man nostalgiskt om en svunnen guldålder.

Nu nämns knappast ordet guldrush, men en sådan rådde i slutet av 1800-talet i Klondyke, USA där guldgrävare strömmade till i massor. Guldvaskningen kunde i bästa fall resultera i en eller annan guldtacka i slutändan. Namn på åtskilliga godbitar i affärerna börjar på guld-: Guldnougat m. fl. Vi ska inte heller glömma guldsmed och guldbutik med alla dess guldföremål. Så visst har guldet en jättestor prestige och är förhållandevis dyrt.

I djurvärlden finns t.ex. guldhamster, guldfisk och guldmakrill. Guldregn är en buske, men kan väl ekonomiskt betyda en mängd belöningar. En del ord har förleden gull- i stället: gullranka (växt), gullviva, gullgosse, gullunge. Naturligtvis hör adj. gullig hit. Gul- är en annan variant; exempel: gulmåra, gulsippa, gulsparv och gulsot.

Slutligen något om urspunget: Guld/gull är ett gammalt germanskt ord; jämför eng. gold, ty. Gold + Geld. Men fr. or kommer från latinets aurum (i kemin: Au). Intressant är att det ryska ordet för guld, zoloto, är släkt med guld/gold på långt håll. I fornbulgariska/kyrkslaviskan är motsvarande form zlat, därav zlatan (i serbiskan). Detta ger mig tillfälle att än en gång hylla Zlatan Ibrahimovic – en magnifik gullgosse!

Förändringens vind har blåst upp till megastorm! / Kraften i tsunamivågor är förvisso enorm. / Mark spolas bort, allt land ändrar form. / Med bråte och spillror sorgligt beströdd / blir vår planet överallt förödd. / Till en omstart så svår blir människan nödd. / Vi häftar ständigt i en obetald skuld. / Ack! Jorden är oss ej längre huld. / Vad hjälper då låtsaspengar och hamstrat guld?

Sture Alfredson

3/9 2014

Sture Alfredsons hemsida