Hälsa

Hälsa är inget man alltid kan ta för givet. / Om den finns ej alls så mycket skrivet / som kring ohälsa och all slags sjukdom. / Bot för mången sot söktes redan fordom. / Läkekonsten har ju oerhört förbättrats, / medan trollkonst och magi alltmer förkättrats. / Nog har ohälsan avsevärt stigit i statistiken, / för nu fyller fler patienter sjukhuskliniken. / Personalbrist råder, men visst finns mediciner. / Läkemedelsbolagen tjänar bra med sekiner.

Det vimlar av hälsoråd – är inte det ett sundhetstecken? Visst är det utmärkt att man så ofta fokuserar på vikten av god hälsa. Samtidigt är det naturligtvis tecken på att allt inte står rätt till; annars gäller ”hälsan tiger still”. Gymmen klarar sig säkert bra på att tillhandahålla goda träningsmöjligheter medelst diverse redskap. I stadsmiljö är det en fördel att kunna slinka in i motionslokalen och köra sitt mer eller mindre inrutade program. Jämfört med att åka ut och jogga i naturen vinner man tid genom att köra ett intensivt pass på motionscykeln. Själv har jag alltid föredragit frisk luft under naturlig rörelse – gång, löpning, skidåkning, cykling.

Någon har ställt frågan: Är hälsan vår nya religion? Kanske det. Men med all betoning på kropp och fysik saknar hälsovurmen religionens andliga sida. Hälsa bör naturligtvis vara både kropp och själ. Det visste romarna: ”Mens sana in corpore sano.”: En sund själ i en sund kropp. Samma idé hade förstås redan de gamla grekerna. Ett av alla fina svenska lånord som härstammar från grekiskan, är t.ex. psykosomatisk (psyke+ soma=kropp). I utomeuropeiska kulturer ser man ofta samband mellan det fysiska och det psykiska, exempelvis i yoga.

I dagens hektiska liv kommer tyvärr en sund levnadsstil lätt på undantag. Ett bra liv rymmer så många aspekter, framför allt den ekonomiska sidan, men hälsan är A och O trots allt. Mycket som ingår i en god livsstil är faktiskt billigt, t.o.m. gratis att tillägna sig. Kommersialismen med sin omättliga profithunger har emellertid snedvridit bl.a. livsmedelsproduktionen: många produkter är onyttiga, rent av skadliga med alla sina tillsatser. Man får gå tillbaka till jordbruksmetoderna också för att till dels förklara sakernas tillstånd. Kemikalie- & konstgödselanvändningen är en av bovarna i den konstlade näringskedjan. Likaså är överutnyttjade djurs situation beklaglig: boskap, grisar, höns och kycklingar etc. Läget gynnar varken djurs eller människors hälsa, ej heller miljön i övrigt.

Som synes har jag hittills bara skrapat på ytan av en osund livsstil. Praktiskt taget alla drabbas förr eller senare av sjukdom, speciellt i livets slutskede, alltmer till följd av högre levnadsålder. Ökade kostnader skapar förstås problem i vårdsektorn. Särkskilt allvarligt är de tilltagande diagnoserna på psykiska besvär och sjukdomar. Till på köpet är psykiatrins resurser alldeles otillräckliga; väntetiderna för behandling blir ibland orimligt långa. Jag tänker här inte orda om allehanda sjukdomar — oftast med grekiska namn! -- som vållar obehag och lidande. Men som lekman söker jag – och finner tyvärr – samband mellan individer, grupper och rådande samhällsklimat; sorger, bekymmer och rädsla för hot är något allt vanligare i hela vårt land anar jag.

Vill du hälsa använder du dina händer./ Då till den andre du ett budskap sänder / som kan bekräfta att ni är vänner / eller att ni troligen varandra känner. / Att förbättra hälsan är en god sak / som förstås bör vara i allas smak./ Stoppa ohälsan med en sund livsstil! / Må bara bra – kör mindre bil! / Gör vi tvärtemot kan vi hälsa hem! / Självklart ska vi skona liv och lem. / Ta den sköre varsamt om hand. / Då minskar du allt kallsinne lite grand. / Skilda kulturer bör respektera varandra. / Tänk efter själv, sök förstå de andra.

Hälsa är etymologiskt ett gammalt germanskt ord; fornsv. haelsa som är bildat av hel/hael=lycka. Jämför interjektionen Hell! -- hälsning med samma ursprung (ty. heil=oskadd, frisk). Förresten är ordet helig en släkting. Vill man veta mycket mer om hälsning i olika kulturer rekommenderas Wikipedia på Nätet, bl.a. Hälsningar och gester. För Europas del nämns förstås romarnas sätt att hälsa som Mussolini och sedan Hitler anammade. (Hitlerhälsningen är en något modifierad arm+handgest.) Hälsningsfraser förekommer annars givetvis i en rad varianter ( se min text: Hej hej! Hemskt mycket hej).

Handhälsning/-skakning som obligatorium (?) i Sverige -- åtminstone för politiker, tycks det -- har blivit ett hett ämne. Naturligtvis är ”hand-i-hand”metoden allmän i väst, och även spridd till andra kulturer. Rent allmänt är en hälsning ”ett budskap framfört mellan människor som möts och skiljs, den markerar vänskap eller social status” (Wikipedia). Vad år det då som säger att just den västliga varianten måste vara den enda acceptabla för oss i Sverige – som ju numera dock är ett mångkulturellt pluralistiskt land? ”Regeringen har deklarerat: ”Man tar både män och kvinnor i hand”. OK, lika behandling i genusperspektiv.

En annan aspekt är att betrakta varje slags hälsning som en privatsak. I fallen (i dubbel mening!) med de båda miljöpartisterna av utländsk härkomst är det klart att etnicitet och/eller religion spelar roll. F.ö. tycker jag en hälsning med handen mot ens eget bröst (hjärta!) jämte bugning, är fin och respektfull (Jämför varianter i bl.a. Indien). Ska en betydande del av svenska folket ta anstöt av sådana yttre kulturbetingade fenomen, är det illa. Vi måste se att alla människor har både likheter och olikheter, inte minst vad gäller seder och bruk. S.k. nysvenskar bör visserligen integreras i svenska samhället, men knappast helt och hållet, ty den egna identiteten får ej utplånas. Ömsesidighet gäller: även svenskar borde lära sig att acceptera och så vitt möjligt förstå andra kulturföreteelser. Men självfallet finns det här i landet både ”ursvenska” och nysvenska individer som uppför sig illa.

Någon invänder kanske att man får ta seden dit man kommer. Men det tar tid för nyanlända att lära sig inte bara svenska utan också svenskarnas kulturella egenheter. Här liksom i andra kulturer finns oskrivna regler för hur man bör bete sig; dessa för oinvigda dolda mönster vållar problem på grund av ren okunnighet. Missförstånd uppstår så lätt, faktiskt ofta därför att ”vanliga” svenskar sällan upplyser de nya om vad som gäller i vårt land. Hur ska dessa då kunna göra ”rätt” (enligt svenska normer). Jag har själv gjort referat av flera mycket intressanta och roliga föreläsningar: Kulturkrock I och II och ytterligare någon.

Jag lämnar nu äntligen den uppblåsta hälsningsfrågan som genom mediadrevet fått politiska konsekvenser. Jag tänker på klyschan; ”Sålla mygg och svälja kameler”. I vår brydsamma tid måste mycket mer tid ägnas åt de stora ödesfrågorna: krig, klimathot, fattigdom och nöd. Hur kan man bara vända ryggen åt de skriande orättvisorna, den tilltagande polariseringen?

Sköt om dig, tänk på hälsan din! / Om magen är tjock och stinn, / spänd som ett trumskinn, / säg åt dina extra kilon: ”Försvinn!” / Släng ej maten, minska allt svinn! / Sätt genast igång och finn / en bra form att hålla dig i trim! / Kroppen blir då snygg och ”slim”. / Humöret går upp – tjo och tjim! / Du känner ej för gnat och stim, / men går aldrig som småfisk i stim.

Kom hit nån gång och hälsa på! / Jag bjuder gärna på dopp och fika. / -- Tyvärr! Jag ska igen till doktorn gå. / Magen kan sig ej med kaffe förlika. / Men kom ändå! Du dricker väl te? / -- Nä, téet blir inte nog lent./ Jag ska säga nåt som får dig att le. / -- Inte lönt, mitt humorsinne är så klent. / Synd att du ej vill bli min gäst. / -- Tack ändå. Men inte just nu. / Du gör vad du tycker är bäst. / -- Jag är ej så tjatig och envis som du.

Sture Alfredsons hemsida