Har äktenskapet spelat ut sin roll?
Föredrag av Elise Reslow 5/5 2002
Servicehuset Bagaren Skövde
Arr: Stiftelsen KOSMOS-Varnhem
"Varför är det så svårt att leva tillsammans? Varför infrias inte våra förväntningar? Martinus talar om det olyckliga äktenskapets zon och anledningen är att förälskelseförmågan degenererar och att detta är ett tecken på att en ny kärleksform är under utveckling." (Affisch och folder Martinus Kosmologi Det Tredje Testamentet. Detta var det fjärde och sista föredraget i Skövde våren 2002.)
Thomas Hedén hälsade Elise Reslow från Malmö välkommen. Glädjande var att många åhörare infunnit sig. F.ö. skulle det bli en ny serie om fyra föredrag under hösten om Martinus Kosmologi.
E R inledde med att säga att hon skulle resonera kring äktenskapets degenerering utifrån Martinus kosmologi. När hon var liten älskade hon sagor om prinsar och prinsessor. Prinsessan fick förstås sin prins och det blev ett sagobröllop. Men vad hände sedan? Sagan berättade ingenting om hur det småningom kunde bli problem: tjat och gnat osv. Det verkar som om en del vuxna också "tror på sagor" vad gäller kommande äktenskap; de lever ännu i en sagodröm. Varför går den oftast inte i uppfyllelse?
Det finns många orsaker till att drömbilden snart bleknar. Kvinnan i parförhållandet (som gift eller sambo) förvärvsarbetar för det mesta för att bli ekonomiskt självständig. Makens/mannens bild av sin drömbrud mattas allteftersom han är fullt upptagen av karriären och säger sig inte ha tid eller ork att hjälpa till med hushållsarbetet. Hon (som exempelvis jobbar i en snabbköpskassa) får alltså dessutom sköta det mesta i hemmet. Till på köpet är det kanske nödvändigt att gå på kvällskurs. E R menade att det då inte är konstigt att myter och luftslott spricker. Drömprinsen avgudar inte längre sin prinsessa.
Före äktenskapet, då förälskelsen blommar för fullt, brukar förväntningarna vara enorma. Båda parter väntar sig så mycket och att det ska fungera perfekt; kraven finns från bägge sidor. "Jag räknar med att du ska göra mig lycklig..." När förälskelsen svalnar och problem uppstår, infinner sig naturligtvis besvikelse. Förälskelse är ett slags förvirringstillstånd, sa E R. Den varar i vilket fall som helst inte för evigt.
När barnen kommer kan det också bli svårigheter av skilda slag. Man har förstås sedan tidigare en schablonbild av "gulliga småbarn", men i verkligheten brukar det vara jobbigt att vara småbarnsförälder. "Vi kan inte prata med varann som förr." När barnen är små missar paret ofta också att vara ihop. När det blir verklig kris är det vanligen kvinnan som tar initiativet till att uppsöka en terapeut för att få hjälp. Mannen tycker inte om det, anser att det är till ingen nytta.
Äktenskapet är således ingen lätt sak, det kan t.o.m. vara smärtfyllt. Faktum är att det finns många svåra relationer idag. Mer än 50 % av alla äktenskap upplöses idag efter en inte alltför lång tid, ja rentav efter ett par månader börjar förhållandet inte sällan att knaka i fogarna. Martinus lär oss mycket om bakomliggande sammanhang.
Martinus talar om allkärlek. Förälskelse är något annat, den präglas av habegär, för det är fråga om att få kontroll över motparten. I förlängningen, menar Martinus, har vi här en koppling till så förkastliga företeelser som dråp och t.o.m. krig. I detta sammanhang citerade E R ur en av Moseböckerna i GT, den femtusenåriga Moselagen (Tora: De tio budorden). Jesus kan betecknas som allkärlekens profet: "Älska din nästa såsom dig själv." Han inledde en helt ny epok i mänsklighetens historia genom att vara en "andlig slipsten" som skulle slipa det mänskliga medvetandet och verka för nya tankar. Liksom Martinus har sagt handlar det om att arbeta på att avlägsna egoismen.
Den sexuella polförvandling som enligt Martinus pågår innebär att männen när i färd med att utveckla den kvinnliga polen, medan kvinnorna utvecklar manliga egenskaper. En långsiktig utveckling sägs vara på gång, så att båda könen som hittills varit mer eller mindre enpoliga är på väg att bli dubbelpoliga. Vi märker redan hur mentaliteten hos kvinnor resp. män håller på att förändras. Därmed inte sagt att sympati för andra personer av det egna könet är något nytt. Platon talade om att en sådan sympati var vanlig i det antika Grekland. ((Jag vet inte vad denna utjämning kan utmynna i, men det är nog en mental förändring. Min anm.))
Nuförtiden är det inte ovanligt att kvinnor ej känner större lust för den sexuella akten, vilken nästan antagit formen av en automatfunktion. De erfar med andra ord en mättnad vad gäller det sexuella. I långa tider har kvinnan varit underordnad mannen och varit tvungen att underkasta sig hans vilja. Hon har i gengäld utvecklat sin egen intelligens för att kunna överleva i det stränga manssamhället. Så har hon lärt sig att tygla mannens häftighet och lugna hans vrede.
Trots att tiderna förändrats och äktenskapet blivit en mindre lämplig samlevnadsform för många moderna människor, finns förstås mycket av gamla seder och tänkesätt kvar. Traditionsbundna politiker basunerar gärna ut budskapet: "Slå vakt om kärnfamiljen!"
Martinus hävdar dock att det inte är könet utan själen som är det viktiga. Instinktförmågan har minskat hos människan; förälskelsen har en koppling till instinkten. E R sa skämtsamt att sagans groda som förvandlades till en prins, nu så att säga har kommit att delta i en omvänd process: "Prinsen har blivit en groda!" Så stor kan besvikelsen vara. Hon menade att äktenskapet ej längre varaktigt kan bygga på förälskelse, i varje fall inte för ett helt liv. När paret fått de efterlängtade barnen kommer mättnaden i äktenskapet. Det blir kanske en ny förälskelse för endera parten. Man börjar om på nytt med en ny partner, men det är mycket osäkert om det blir bättre i ett nytt förhållande. Inte sällan försöker man upprepade gånger med olyckligt resultat. Lyckan kommer emellertid inte utifrån.
När kontrahenterna tycker att de "kan" varandra utan och innan, är det mycket lätt att leda smyger sig in i relationen. Den grå vardagen stimulerar ju inte, man känner ingen nyfikenhet mer. E R poängterade att ingen människa kan "äga" en annan. Annat var det förr när männen gjorde anspråk på att ha "egendomsrätt" till sina kvinnor; en sådan inställning är inte ovanlig än idag på sina håll. Hon erkände emellertid att det ibland kan vara tvärtom också: det har funnits och finns även mycket dominerande kvinnor.
Föräldrakärlek kan också ta sig uttryck i en sådan dominans att de tycker att de "äger" sina barn. Det existerar tyvärr många missförhållanden vad gäller relationer föräldrar -- barn. Syskon emellan förekommer också negativa känsloyttringar, t.ex. svartsjuka och avund. Stora svårigheter uppstår inte sällan på grund av den ökande betydelsen av den feminina polen hos män (jämför ovan).
Enligt berättelsen om Adam och Eva kom "Kunskapens träd" att spela en oerhörd roll i hela mänsklighetens följande historia. Vi känner alla bibelversionen av anledningen till fördrivningen ur Paradisets lustgård. Kunskaper är liksom det mesta på gott och ont. Den primitiva människans världsbild bestod sannolikt uteslutande av enkla trosföreställningar. Därur uppkom småningom mer eller mindre avancerade religioner, vilka ända in i vår tid i hög grad styrt människornas liv.
E R visade en av Martinus viktigaste och vackraste symboler: Universum som levande väsen. Gudomen i centrum strålar ut mot alla former av liv. Hon pekade ut de sex grundenergierna. Den moderenergi som omger allt är den fundamentala drivkraft som är inneboende i de evigt pulserande spiralkretsloppen, i vilka hunger och mättnad reglerar tilltagande resp. avtagande utvecklingsskeden. Detta innebär bl.a. att det existerar varken början eller slut i Universum, endast en spiral- och vågrörelse. Allt sker enligt kretsloppsprincipen. Reinkarnationen ingår som en naturlig del i evolutionen. Växtriket och djurriket utgör de fysiska manifestationerna, medan övriga s.k. riken hör till den andliga sfären.
Människan hör som bekant ännu till största delen hemma i djurriket men är på väg mot det riktiga människoriket. Därefter följer de andliga rikena, bl.a. minnesriket och salighetsriket. De väsen som vistas där är dubbelpoliga. Det handlar här om en medvetandeutveckling som tar eoner! ((Såvitt jag förstår existerar ej ännu det "riktiga" människoriket i det kretslopp vi befinner oss i. Min anm.))
F.ö. föregås det dubbelpoliga växtriket av det andliga salighetsriket. Människan är alltså på väg ut ur det enpoliga djurriket, där parningsmedvetandet härskar och nödvändiggör enpolighet, dvs. två skilda kön. För att människans medvetandeutveckling ska nå upp till ett högre stadium känner hon under jordeliven längtan och utsätts för lidande, vilka båda tjänar som drivkrafter.
Martinus tolkar ofta Bibeln på sitt eget sätt -- det finns naturligtvis åtskilliga andra tolkningar av skilda bibelställen -- och efter vad E R återgav var Adam ingen människa utan ett växtväsen! Han hade förvånansvärt nog inte ens inträtt i djurriket! Fastän det i denna avlägsna forntid måste ha funnits mängd väsen i växtriket, sägs ju Adam ha varit ensam. Han hade självfallet inget medvetande som kunde skilja mellan gott och ont. ((Jag tror det är ett missförstånd här: namnet Adam som faktiskt betyder människa, måste ha tillhört djurriket liksom vi men som primitiv människa. Senare skapade ju Gud Eva ur hans revben(!) om man ska tro Bibeln. Jag minns inte exakt hur Martinus tolkade denna märkliga upplysning. Zeharia Sitchin, en framstående forskare, tolkar Bibeln med stöd av flera metoder, främst i sumeriska kilskriftstexter. Jag uppfattar "Adam" som ett kollektivt begrepp: människosläktet. Min anm.))
I ett spiralkretslopp -- en ofattbar lång tidsrymd -- växlar mörker och ljus; en "mörk" epok avlöses gradvis av en "lus" och vice versa. Det är nämligen kontraster som driver oss vidare (liksom utvecklingen i stort). Väsendena i ett andligt rike (exempelvis minnesriket) har en hel del minnen från tidigare skeden kvar. Efter en successiv mättnad uppstår sedan hunger efter ett materiellt liv igen, dvs. längtan efter en ny fysisk inkarnation -- först som växter, långt senare som djur -- blir allt starkare.
Vi människor befinner oss f.n. i en mörk period av "kosmisk medvetslöshet", tills ett nytt kretslopp börjar. Med hjälp av reinkarnation kommer ett nytt kosmiskt medvetande att skaps hos människan. Det nuvarande tillståndet med två motsatta kön gör att kärlek mellan man och kvinna länge ansetts det enda rätta. I könsakten är det möjligt att nå högsta välbehag. Denna njutning främjar lusten att leva. Djuren sägs därigenom uppleva ett "gudomligt ljus". De har två allt överskuggande livsnödvändiga intressen: att skaffa föda och att fortplanta sig. Det är egoismen som är basen i deras liv, inte vad vi kallar allkärlek eller sympati.
Rivalitet och svartsjuka är roten till det onda i världen. Men alla liven (inkarnationer) igenom får människan en evig undervisning ("livets eget tal"). Frågan är bara i vilken grad vi kan tillgodogöra oss den. Detsamma gäller i princip alla väsen enligt Martinus, som förresten kallar oss jordmänniskor eller kulturmänniskor. Lidandet sätter onekligen spår i människans medvetande, t.ex. i form av empati. I djurriket pågår och har alltid förts en kamp på liv och död; människornas krig som uppstod i den gamla världen kan ses som en fortsättning på detta stridande (och vem kan se något slut på det?)
Gamla och nya tankar bryts emellertid och ett nyare medvetandetillstånd utvecklas; det handlar om moderna idéer, intressen, relationer, religion, konst, vetenskap och teknik. Men detta gäller ej fortplantningen som sådan. Det är ett intressant faktum att varje människa repeterar hela sin tidigare utveckling under föregående reinkarnationer fram till trettioårsåldern. ((Jämför fostrets utveckling i moderlivet där även lägre djurstadier snabbrepeteras. T.o.m. en antydan till fiskgälar kan skönjas på ett tidigt stadium hos människofostret för att sedan snabbt tillbakabildas. Min anm.))
E R påpekade att det är just efter 30 år fyllda som problemen för makarna brukar komma på allvar. En begynnande dubbelpolighet kan vara en bidragande orsak. En mättnad på det heterosexuella samlivet börjar märkas. Heterosexualitet är ju utmärkande för djuren, och djurepoken är snart slut för människans del: det riktiga människoriket hägrar.
Ett gott råd: lägg inte skulden på motparten när det blir svårigheter. För enligt både Bibeln och Martinus får vi skörda vad vi sått; Martinus utgår här givetvis från karmalagen. Vi speglar oss i varandra, särskilt våra nära och kära. En konflikt kan ibland vara väldigt svår att lösa på annat sätt än att man skiljs åt och vardera partnern går sin egen väg. Förr var det som bekant ovanligt med skilsmässa. Våld från mannens sida var däremot vanligt, i värsta fall slog han helt sonika ihjäl frun. Ett annat sätt att bli kvitt sin lagvigda var att mannen gick ut i krig.
Vad kunde då hustrun göra när den äktenskapliga situationen blev olidlig? Hon kunde be i kyrkan till något helgon som måtte stöta bort mannen. Men den ensamma hustrun kunde klara sig ekonomiskt. På 1700-talet då de flesta var bönder i Sverige varade ett äktenskap i genomsnitt bara 13-15 år. Men då ska man också veta att medellivslängden endast var 45 år.
E R citerade Susanne Bröger som sagt att ett livslångt äktenskap idag är nästan omöjligt. Numera brukar äktenskapet betraktas som ett tidsbestämt projekt. Helt klart är att ingen f.n. kan leva som om ingenting hänt med äktenskapet som institution. Trots detta för kyrkan fram sina värderingar med bl.a. klara könsroller som fanns förr. Tidigare uppfostrades flickor i regel bra, far var familjens obestridda överhuvud, barnen sökte leva upp till sina föräldrars förväntningar, och det var aldrig tal om att skiljas. Det förekom att man höll ihop 50 år i äktenskapet, ibland trots allvarliga relationsfel -- till priset av mycket lidande. En bidragande orsak till att man höll ut var säkert att man var rädd att framstå som udda; skilsmässor var ovanliga och väckte stort uppseende när de ändå förekom.
Idag är det som bekant annorlunda, inte minst med männen. Nu talar man inte ofta om renodlade kvinnliga resp. manliga egenskaper. Martinus använder termen talangkärnor för att ange var själsliga egenskaper genereras och överförs från liv till liv. I talangkärnorna blir under utvecklingens gång även nya egenskaper till. Kvaliteter som visserligen funnits tidigare men blivit vanligare är exempelvis omsorg om andra, närhet, förmågan att lyssna bl.a. ((Som jag förstår är talangkärnorna en immateriell motsvarighet till de fysiska generna. Kanske kan man tala om ett slags mutationer också på det andliga planet. Min anm.))
Mannens uppgift var förr i första hand att skaffa föda och att försvara familjen. Den manliga aggressiviteten hade då således en konkret uppgift att fylla. Men mycket aggressivitet finns ju kvar. Det är inte för inte som män fortfarande talar om "erövringar" också på det sexuella området. Men Martinus lovar som vi vet att stora förändringar ska komma, främst via den dubbla polariteten. I nuläget står det klart att äktenskapet i sin nuvarande form inte längre fyller ett behov och därför behöver "omprogrammeras". Som det är nu medför det större lidande än välgång.
Den moderna individualistiska livsstilen kräver att jag får utveckla mig till den jag vill bli. Måste jag som kvinna avstå från egna behov för mannens skull? Alltfler kvinnor vägrar att göra det idag. Frustration uppstår ej sällan på grund av att det ej finns tillräcklig attraktionskraft mellan könen. Homosexualitet har idag en dålig klang i vida kretsar. Moderna homosexuella personer är dock inte dubbelpoliga bara för att de dras till partner av det egna könet. Numera accepteras deras läggning i högre grad än tidigare; attitydförändringen har gått ganska snabbt på senare år, vilket är en lättnad för dessa människor som förr var mycket utsatta i samhället.
E R framhöll att pojkar mycket väl sinsemellan kan visa vänskap utan att det handlar om sex; detsamma gäller i minst lika hög grad för flickor. Hon talade också om att människorna kan indelas i grupper med bokstavsbeteckningar från A till K. S.k. A-människor som utmärks av att äktenskapet betyder allt (?) för dem -- något annat engagerar dem inte -- de liksom "firar smekmånad hela livet". I andra ändan på skalan ska K-människorna finnas, som är så gott som fullkomliga, med kosmiskt medvetande och dubbel sexuell struktur. Men dess lever ännu inte på jorden. Undantag har dock funnits, Jesus förstås -- och Martinus (?). ((Jag känner inte till denna indelning -- men det är en hel del av Martinus som jag inte läst. Frågetecknen är mina egna och betyder att jag är osäker. Undrar f.ö. om Martinus kan vara ett så stort undantag? Min anm. ))
Att vara sexuellt tvåpolig skulle innebära en känsla av oerhörd lycka, både mentalt och fysiskt -- och detta utan betydelse för fortplantningen. Ty hos den androgyna människan kommer hela kroppen att fungera som en erogen zon! En sådan människas etik och moral kommer naturligtvis också att vara fullkomlig; så försvinner t.ex. all svartsjuka. ((Androgyn=tvåkönad, eg. "man-kvinnlig". Grek. anér/andrós (man) och gyné (kvinna). Min anm.))
Homosexualitet anses fortfarande av många som något onormalt, som återfinns hos svaga själar. Men en omvandling är på gång och det blir problem med omgivningen. Men dessa kommer att avta ju närmare alltfler kommer det tvåpoliga stadiet. E R sa att framför allt personer med kulturella intressen och konstnärlig verksamhet hör till dem som i detta avseende är involverade i processen. Hon jämförde med kvinnans arbete förr: då fick hustrun ägna sig åt barnpassning och hemmets skötsel. Mannen, den patriarkaliske husfadern, var ofta tyrannisk -- och rentav beundrad för det förhållningssättet!
E R betonade att den motsatta polen -- den kvinnliga hos mannen och den manliga hos kvinnan -- vuxit och växer än mer hos båda könen. För kvinnans del har det ju betytt större självständighet, samtidigt som inte alla män vill ge avkall på sin dominans. Emellertid visar många kvinnor styrka att kunna möta männens dominerande ställning, både privat och i yrkeslivet. Samtidigt medverkar männens polförvandling till att de i allmänhet blir mer benägna att dela ansvaret för barn och hushåll med hustru/partner. Men männen kan nog också känna olust, kanske mindrevärdeskänslor i sin nya roll. Generellt är förändringar och omställningar ofta smärtsamma, i synnerhet när de innefattar avgörande beslut. Tas begränsningar bort, får man sedan se hur resultatet blir. Om man däremot avsvär sig sitt eget ansvar för sitt liv, får man vanligen betala ett högt pris.
Att ingå ett nytt äktenskap efter ett tidigare misslyckat utan att ändra förhållningssätt betyder inte sällan att samma problem dyker upp igen, och det går inte att fly från dem. Vi är ju här för att lära av livet; uttrycket "livets skola" är befogat. Det är meningen att vi ska lära oss växa. Äktenskapet är tydligen inte avpassat för alla. Självkännedom får man förstås genom att gå till sig själv, men samtidigt genom sina medmänniskor. På det sättet hämtas hjälp utifrån, nämligen hos dem som speglar vilka gränser som gäller för vår kärlek; de visar våra "murar", de hittar våra svaga punkter. "Lärare" kan här vara såväl partner som föräldrar och kamrater m.fl. Givetvis är det lättast om man delar samma åsikter.
Men visst gäller det att jag jobbar med mig själv. Många äktenskap liksom andra förhållanden inkluderar ofta som antytts en hel del smärta, otrohet och lögner. Då handlar det i så fall om att jag inte ska se mig själv som offer för omständigheterna. Låt i stället svårigheterna bli en lektion i förlåtelse och flexibilitet. E R citerade Martinus rörande äktenskapet. Citatet gick ut på att det i framtiden ej alls blir som idag, då vi med dagens problem i sinnet inte kan fatta hur det kommer att bli. Martinus anknyter i sina tankar kring nutidens äktenskap också till både trolöshet och krig. Det finns säkert de som anser att Martinus överdriver, det inser han själv. Men han är säker på sin sak.
Idag har vi enligt honom hunnit en god bit på väg: vi är redan enochenhalv-poliga väsen. Bl.a. därför är vi rädda för att binda oss i äktenskap och liknande. Vi har idag en ökad förmåga att uppskatta och utöva kulturell och konstnärlig verksamhet. -- Därmed var föredraget slut. Efter paus följde en frågestund.
Thomas inledde med att fråga huruvida Martinus avser alla typer av förhållanden, dvs. parrelationer, när han talar om äktenskapet. Solveig inflikade att det är fråga om att skapa något "äkta" mellan två. Svaret var nog att Martinus främst talar om äktenskapet i traditionell mening. Nästa fråga gällde om det är bra att fortsätta berätta gamla nedärvda sagor och myter för småbarn.. Svar: Ja, de små barnens fantasi bör få levas ut. Det ofta genomgående temat att hitta sin käresta är inte fel. Barn har verkligen behov av sagor och vill höra dem om och om igen.
Fråga: Det är väldigt viktigt att försöka hitta kärlek inom sig själv. Kan ett beroendeförhållande till en annan person kallas kärlek? Svar: Nej, kärlek är frihet. Man får naturligtvis inte snylta på andra eller söka binda dem med tvång. Smärta kan vara nödvändig i en utvecklingsprocess som trots (tack vare?) det svåra går mot bättre livsförhållanden. Först när krisen är överstånden inser man att det som gjorde ont (som man ju inte vill gå igenom en gång till) ändå ledde fram till något mycket bättre.
Att prata om trygghet låter tråkigt, tycker en del... Fråga: Anser inte rätt många män att det är under deras värdighet att befatta sig med hushållsarbete? Svar: Nej, det tror jag inte. Men det tar tid för dem att vänja sig vid att bägge ska dela på det. När man väl har delat upp arbetet, känns det roligt efteråt. Ny fråga: Vill inte kvinnor ha mer städat hemma än män? Kvinnan kanske tjatar på sin man: "Städa bättre!" Då tappar han kanske lusten? Svar: Det är möjligt, men båda parter kan vara lika ointresserade av städning. Det är inte ovanligt att han säger: "Jag ska göra det sen". Det är förresten bra att ha ett mer avstressat förhållningssätt. Och städning är faktiskt inte alltid så viktigt. Detsamma kan väl gälla matlagning.
Fråga: Det är väl mycket viktigt att familjens söner får lära sig att ta ansvar själva, inte bara vad gäller hushållsbestyr? Svar: Givetvis. Mor ska inte behöva göra allting själv. Men så brukade det vara förr, och det var självfallet fel. Vi gör alla så gott vi kan och ska inte döma andra. Fråga: Kan man tvinga fram ett bättre beteende genom skilsmässa? Svar: Det beror på, det är förstås olika från fall till fall. Men visst förekommer det att båda träffas som vänner efter skilsmässan. Ibland tala man om andligt partnerskap, där bägge kan stödja varandras utveckling. Vänskap är något fint. Kvinnor har vanligen flera väninnor, medan män däremot har få manliga vänner. Helt klart kan äktenskapet inte tillgodose alla intressen. Men allkärlek är till för alla.
E R: Martinus har som vi vet en oerhörd överblick och distans. Därför kan han säga: "Allt är mycket gott". För att något nytt ska komma fram måste det ske en nedbrytning av det gamla, det gäller både skola, finansväsen, aktiemarknad etc. Nuläget är onekligen förvirrat. Fråga: Ja, skolan t.ex.: lärare måste jobba dubbelt så mycket, det blir kris. Vad ska det bli av allt detta? Svar: Det finns en mening med allt, om man ser det i stort perspektiv. Fråga: Vad ska jag göra åt att jag blir så arg på en del människor? Svar: Martinus vill att vi ska lyssna på "livets eget tal". Man bör iaktta både sig själv och andra, för det finns mycket att lära av det. Inlägg: När man ska ta ett nytt steg i utvecklingen, ramlar man ner lite i början innan man kommer högre upp. Svar (Kommentar): Man gör klokt i att släppa taget om det gamla, kapitulera! Det är inte så lätt, för man vet vad man har...
Fråga: Jag läste att någon new age-supporter påstod att en människa kan vara kvinna i ett liv och man i ett annat. Stämmer det? Svar: Nej, inte enligt Martinus. Kvinnor har ofta svårt att förstå mäns sätt att tänka, och omvänt. Därför byter man inte kön så lätt. Fråga: Har kvinnan utvecklat sin intelligens just för att klara av mannens dominans? Svar: Glöm inte båda polerna. Mannens tendens hittills att handla mer utåtriktat än kvinnan återfinns nu alltmer också hos kvinnan som alltså utvecklar denna manliga egenskap. På motsvarande sätt utvecklar mannen feminina egenskaper eller beteenden, t.ex. städning som ju sedan gammalt hållits för kvinnogöra. Fråga: Sker då utvecklingen på sätt och vis oavsett kön? Svar: Ja, syftet är att det ska skapas en fullkomlig människa i slutändan. Delmål på den vägen är kosmiskt medvetande samt kärlek och moral. Men långt fram i tiden måste det ske en degenerering igen -- mot salighets- och minnesriket. Det är verkligen hissnande perspektiv, detta med andra riken och t.o.m. nya spiralkretslopp.
Fråga: Hur blir det med uppfostran i framtiden? Ska man uppfostra barn i storfamilj? Svar: Ja, det har börjat komma. Det kommer att bli ännu fler skilsmässor i slutet av den här utvecklingen. Fråga: Kommer inte barnen att ta skada? Svar: Trygghet är det viktigaste. Den måste vi vuxna först finna hos oss själva. Även lidandet kan lära oss, betonar Martinus starkt. Samtidigt säger han att vi inte lider mer än vad som är absolut nödvändigt. Undvik att handla fel, då blir det mindre lidande. Förr ville många män vara krigare, men nu är de mätta på det. Sverige är ju numera inte krigsälskande. Fråga: Men visst finns det fortfarande de som älskar krig? Svar: Ja, men de som förr varit krigare har idag i många fall blivit fredsälskare. Jämför: De som varit bedragare i tidigare liv och sedan själva blivit lurade blir till slut hederliga. "Det obehagligt goda" leder till gott!
Min kommentar 2002
Även denna gång var det en intressant föreläsning inför en publik som tycktes väl förtrogen med Martinus kosmologi. Därför blev det också en givande frågestund efteråt. Martinus tankar kring polförvandlingen kan först verka märkliga och kanske kontroversiella, men hans välkända inträngande analysförmåga övertygar i längden. Då jag just nu inte har tillgång till Livets bok där detta fenomen behandlas utförligt, kvarstår för mig några oklarheter. När jag för många år sedan läste Martinus var det en aha-upplevelse; mycket som varit oklart för mig fick en trovärdig förklaring.
Visserligen föreföll då en del av hans slutsatser förbluffande eller spekulativa till en början, men efter att ha läst hela analysen ifråga förstod jag och böjde mig för fakta. Ty Martinus "svävar inte fritt"; även om andra tolkningar väl är tänkbara ibland, så utgår han från den ofta bistra verkligheten. Han står med andra ord med båda fötterna på jorden, samtidigt som åtföljande resonemang kan vara väl så teoretiska. Kopplingen praktik ("livets tal") och teori finns där hela tiden. Allt verkar glasklart.
Efterhand kände jag nog en mättnad efter att ha sträckläst Martinus, och även sedan hört föredrag och gått på kurs. Jag ville hinna läsa andra filosofer också. Men när jag i efterhand jämför andra ofta mycket kunniga tänkare som jag något osorterat läst, framstår Martinus som på många sätt unik. Hans överblick och förmåga att tänka såväl i stort (makrokosmiskt) som i smått (mikrokosmiskt) tycker jag är oslagbar. Trots sin i viss mening esoteriska kosmologi tappar han aldrig kontakten med jordmänniskan (mellankosmos) och hennes vandel.