Hur bekämpar vi fattigdomen i världen? Utveckling, rättvisa och ansvar
Högskolan i Skövde och Biståndsingenjörsprogrammet bjuder in till föredrag om utvecklingsfrågor.
”Måste u-länderna genomgå samma utveckling som vi?” 19/1 2004 kl 16.00-18.00
Anders Wijkman, EU- parlamentariker, f.d. FN, Röda korset
Förord till pressklipp och referat: Nu i oktober 2014 har jag valt att återge tidningsartiklar & mitt referat av detta symposium i så gott som oförändrat skick. 2003 hade tre föreläsningar behandlat Biståndsarbete i praktiken, och i januari 2004 inleddes Block II med en serie föreläsningar som avsågs ge en övergripande bild av utvecklingsfrågor. (Jag ämnar återge ytterligare ett referat senare.) Jag citerar följande tidningsartiklar, då de väl bildar en passande inledning till min egen sammanfattning. Jag anser att det är befogat att se denna viktiga fråga i ett 10-årsperspektiv idag.
Artikel i SLA 20/1 2004: ”EU-parlamentariker föreläste på högskolan. Den alltmer globaliserade ekonomins möjligheter och avigsidor. Det var utgångspunkten i EU-parlamentariker Anders Wijkmans föreläsning om utvecklingsfrågor på Högskolan i Skövde.
Anders Wikman har en mångårig erfarenhet av miljö-, utvecklings- och biståndsfrågor. Bland annat genom sin bakgrund som generalsekreterare för svenska Röda korset, chef för biståndsforskningsinstitutet Sarek, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen och uppdrag för FN i New York. Idag är han kristdemokratisk EU-parlamentariker med inriktning på miljö- och utvecklingsfrågor.
Mer begåvat sätt Rubriken på hans föreläsning på Högskolan i Skövde var ”Måste u-länderna genomgå samma utveckling som vi?” Svaret på den frågan är nej, inledde Wijkman. – Det är nödvändigt att u-länderna organiserar sina ekonomier på ett annat, mer begåvat sätt. Wijkman menar att den alltmer globaliserade ekonomin skapar många möjligheter. Bland annat leder den till effektivare resursutnyttjande och ett ökat samarbete världen över gör det lättare att bedriva arbete för ökad demokrati. – Det har också blivit lättare än för 10-15 år sedan att utbyta erfarenheter, inte minst i hur man löser miljöproblem.
Ny och annorlunda verklighet Enligt Wijkman blev Berlinmurens fall en vändpunkt. – Sedan dess står vi inför en ny och annorlunda verklighet. Innan dess krävdes till exempel regeringens tillstånd om näringslivet ville göra satsningar utomlands. Men från 90-talet har detta förändrats. Regeringens kontroll över en viktig del av ekonomin har minskat kraftigt. Därtill har teknikutvecklingen förändrat det sätt på vilket man organiserar verksamheter. – Den nya situationen skapar möjligheter, men också problem. Men min inställning är att ökat ekonomiskt samarbete också gör det lättare att samarbeta för att lösa andra problem.
Ökar gapet Men Wijkman menar också att det finns en baksida med den globaliserade ekonomin. – Den ökar gapet mellan rika och fattiga länder, ökar pressen på miljön och naturresurserna, riskerar att skapa finansiell instabilitet och att fel teknik överförs till fattiga länder. It och kommunikationsteknik har idag en stor betydelse i den rika världen. Men samtidigt har stora delar av världens befolkning aldrig ens talat i telefon. – Men detta är den nya spelplanen och därmed utgångspunkten för en diskussion om utveckling och utvecklingssamarbete.” (…) Lars Bertilsson SLA. 20/1 2004. (( Endast rubrikerna på de tre föreläsningarna + bilder har jag utelämnat. Min anm.))
Artikel i Skövde Nyheter 20/1 2004: ”” Vi måste inse att allt inte går att översätta i pengar” - U-länderna kan inte genomgå samma utveckling som vi i den rika västvärlden har gjort. De miljö- och klimatproblem vi står inför förutsätter ett annat tänkande, sa EU-parlamentarikern Anders Wijkman (kd) när han gästade Högskolan igår. Hans stora internationella erfarenhet av såväl bistånd som miljöfrågor passade som hand i handske för Högskolans tema: Hur bekämpar vi fattigdomen i världen? De flesta fattiga i länder som Kina eller Brasilien är inte beroende av pengar utan av betesmark, åkerjord, skogar och färskvatten för sin överlevnad. De lever vid sidan av penningmarknaden, och är därför inte relevanta för många ekonomer. Men vi måste ta bort de vattentäta skott som idag finns mellan ekonomer och miljöexperter, och gemensamt inse att allt på denna jord inte går att översätta i pengar.
Två bildtexter (bilderna återges ej här): Gästade Skövde, EU-parlamentarikern Anders Wijkman (kd) gästade Högskolan för att ge sin syn på hur man ska uppnå en rättvisare fördelning av jordens resurser – och samtidigt minska miljöförstöringen. Omöjligt uppdrag. Mycket pedagogiskt visade han att FN:s mål att halvera världens fattigdom fram till 2015 omöjligt kan nås om inte världens länder samtidigt inser att man måste minska rovdriften på jordens naturtillgångar.
”U-länderna måste utvecklas smartare än vad vi har gjort.” (…= upprepning från rad 1-2) Med temat ”Hur bekämpar vi fattigdomen i världen?” som bas har biståndsingenjörsprogrammet på Högskolan engagerat tre högst kvalificerade föreläsare: Wijkman, nationalekonomen Stefan de Vylder samt ambassadören Mia Horn af Ranzien.
Först ut var alltså Wijkman, 58. Politiskt kan han förkortat beskrivas som MUF-ordföranden som fortsatte som moderat riksdagsman innan han bytte till folkpartiet och därefter – i slutet av 90-talet – till kristdemokraterna. (… =första stycket ovan upprepas) Världens samlade BNP är idag sju gånger större än 1950, och 15 gånger större än 1900. Men fördelningen lämnar det mesta i övrigt att önska.
Många uppdrag 1999 blev han kd:s första EU-parlamentariker – och inför årets Europaparlamentsval 30 juni toppar han åter partiets vallista. Wijkman har också varit generalsekreterare i Röda korset (1979-88) och Svenska Naturskyddsföreningen (1989-91), chef för styrelsen för u-landsforskning (1992-94), biträdande generalsekreterare i FN (1995-97) samt ambassadör vid Utrikesdepartementet (1998-99). Bland annat.
Hans stora internationella erfarenhet av såväl bistånd som miljöfrågor passade som hand i handske för Högskolans tema. – Det är naivt att tro att konventionell tillväxt är enda lösningen på de fattiga ländernas problem. Vi kan till exempel inte låta Kina bli lika biltätt som USA. Det skulle i så fall leda till att kineserna skulle behöva lika mycket olja till sina bilar som resten av världen gör av med i dag, konstaterade Wijkman.
Måste samarbeta Han betonade starkt nödvändigheten av att ekonomer och miljöexperter börjar samarbeta – så att utveckling och tillväxt i u-länderna kan ske utan att följas av de miljömässiga katastrofer som dagens produktion i västvärlden ger upphov till. En femtedel av jordens befolkning lägger beslag på 80 procent av produktionsmedlen.
Rättvisare fördelning Vidare är medelinkomsten i de 20 rikaste länderna 37 gånger högre än i de 20 fattigaste. Utmaningen består i att få till stånd en rättvisare fördelning utan att samtidigt förvandla hela klotet till en enda stor öken. – FN har satt upp som mål att halvera fattigdomen och barndödligheten fram till 2015 Men det finns inte en chans i välden att vi lyckas med det såsom vi håller på idag.” Alf Johansson, Skövde Nyheter 20/1 2004.
”Måste u-länderna genomgå samma utveckling som vi?” (Mitt referat, något förkortat i början)
Per Hellström informerade om biståndsingenjörsutbildningen, och välkomnade Anders Wijkman. Denne var glad att se sin gamle vän Bertil Kamp, tidigare RK-chef, bland den talrika publiken. A W anknöt direkt till sin verksamhet som EU-parlamentariker i såväl Bryssel som Strassbourg; han ville förmedla något av sina erfarenheter utomlands på hemmaplan också. Han är upptagen av många aktiviter, och det är lättare att se kvantitet än kvalitet, tillade han. Dagen därpå skulle han vara i Bryssel för att delta i en viktig omröstning – bl. a. om Irak.
A W svarade ett bestämt nej på rubrikens fråga. Denna uppfattning gick sedan som en röd tråd genom hela framställningen. Han såg utvecklingen i ett större perspektiv; framför allt var det effekterna av den globala ekonomin som intresserade honom. Han betonade att det är nödvändigt att i-länderna tar sig an problemen på ett annat sätt än nu. Om vi behåller samma produktionssystem kommer det att leda till allt större svårigheter framöver, betonade A W. Likväl uppvisar globaliseringen samtidigt en rad positiva komponenter.
Han visade en overhead-översikt med rubriken Globaliseringens möjligheter: ¤ leder rent allmänt till ett effektivare resursutnyttjande; ¤ ökar möjligheterna till demokrati och mänskliga rättigheter; ¤ ökar transparens och öppenhet; ¤ ökar möjligheten till teknologiskt arbete; ¤ ökar möjligheten för erfarenhetsutbyte (best practices); ¤ borde leda till större intresse för samarbete för att lösa gemensamma problem.
A W kommenterade ovanstående punkter och framhöll att spänningen mellan kapital och arbete inte längre utgör en relevant spänning i den globala ekonomin. Han visade en text som löd; ”Ett bättre ekonomiskt samarbete skulle leda till ett bättre resursutnyttjande. Då skulle det också bli lättare att arbeta för demokrati och MR. Internet underlättar även samarbete genom att teknologi och dess resultat sprids där.”
A W framhöll flera gånger hur viktigt Internet är; där kan man bl.a. påtala fel och övergrepp. Numera är det mycket svårare att dölja missgrepp. Man kan då fråga sig om samhället därigenom blivit öppnare. Så har t.ex. u-landsforskning underlättats betydligt; förut gick mycket mer energi och tid åt till att rapportera, översätta, trycka och posta försändelser. Dessutom var det dyrt. Alltså gör Internet det lättare att utbyta erfarenheter. Miljöutvecklingen som är så viktig följer man också där; miljöproblemen känner ju inga gränser. Han underströk sammanflätningen av många områden där ekonomi alltid är huvudingrediensen. Kunskap och teknikforskning är idag den allra viktigaste produktionsfaktorn.
Globaliseringen har emellertid en baksida som innebär betydande risker. Text: ”Globaliseringens risker: ¤ ökar gapet mellan rika och fattiga länder; ¤ 'Digital divide'; ¤ ökar pressen på miljön och naturresurserna så länge ramverket i ekonomi- och handelssystemet är fel; ¤ Fel teknik överförs till fattiga länder; ¤ finansiell instabilitet; ¤ epidemier sprids snabbare; ¤ kriminalitet; ¤ migration.
Beträffande 'Digital divide': Internet har genomgått en enorm utveckling; nu finns 5-6 miljoner användare och antalet ökar starkt hela tiden. Men många fattiga står helt utanför systemet. Visserligen finns det alltfler internetcaféer i u-länder, men de flesta byarna berörs ej alls. Många människor där har aldrig använt telefon, mycket mindre en dator. IT-samhället med internetkommunikation osv. utvecklas alltså mycket snabbt, och de rika drar ifrån de fattiga. Angående ramverket: En vanlig inställning är att ”en bil är en bil” rätt och slätt, dvs. oavsett egenskaper. Det kan vara svårt att övertyga personer med den attityden att bilen kan vara en fara för hälsan.
A W relaterade vad en amerikan hade skrivit om skogsskövling i världen. ”Hemma i Kalifornien har man koll på skogen, men stora företag söker sig till länder som Chile, Argentina, Malaysia m.fl. där skogen kan exploateras hårt.” Överlag är det ett mycket hårt tryck och efterfrågan på råvaror, t.ex. i Afrika, vilket lätt skapar konflikter. Vad som krävs är en teknologi som fungerar långsiktigt för hela jorden.
Vi sliter mycket på naturkapitalet, och slitaget bara ökar. Kapitalet ökar också; den stormrike George Soros har bl.a. skrivit Den globala kapitalismens kris (1999). Enbart under 2003 svarade han för två böcker. Apropå smittspridning: SARS-fall i Asien uppmärkammades mycket förra året; smittan kanske kan spridas av fåglar. En konferens i Kina som A W skulle delta i ställdes in p.g.a. smittorisken. Detta är ytterligare ett exempel på hur olika länder och världsdelar idag är sammankopplade, som i detta fall Europa och Asien. Vad den internationella brottsligheten beträffar så har man inom EU erfarenhet av att denna ligger före beslutsfattarna
A W talade om en ny spelplan för utvecklingssamarbete och pekade på att BNP i världen nu är 7 gånger större än 1950 – och 15 gånger större än 1900. Privatkonsumtionen har stigit, men fördelningen är minst sagt skev: Av jordens ca. 6,2 miljarder lever en fjärdedel på mindre än 1 US-dollar om dagen! Han medgav att statistiken är trubbig, men klart är att en dollar om dagen är helt otillräckligt. Samtidigt är medelinkomsten i de 20 rikaste länderna 37 gånger högre än i de 20 fattigaste – en fördubbling har skett på 20 år. En femtedel äger 80 % av tillgångarna. Kort sagt: Problematiken ligger i att det är enorma inkomstskillnader både inom länder och mellan länder. Detta förhållande är naturligtvis en dålig grund för samhällsbygge. Däremot har det varit en förhållandevis liten ojämlikhet vad gäller inkomster i Norden, något som utgjort ett slags kitt som förhindrat stora konflikter.
Man bör kunna acceptera att personer på viktiga poster har höga inkomster, om det i övrigt råder en hygglig fördelning. A W noterade att Usama bin Laden främst rekryterat akademiskt utbildade i al-Qa'ida (Basen) Det är f.ö. givet att mycket stora inkomstskillnader, många fattiga och en massa unga utan jobb är en grogrund för extremism. Bernard Lévy har skrivit ”Who killed David Pearl?” Pearl var en journalist som avrättades i Pakistan. I sitt förord återger Lévy ett uttalande av CNN: ” Varför riktas anfallet mot Bagdad? Varför inte mot Pakistan?” A W upplyste om att Pakistan har dåliga skolor och omfattar en extrem form av islam, nämligen wahabismen, som anser att alla andra riktningar har fel. Ett annat exempel på ”tidsinställda bomber” finns i Nordafrikas Magrebstater med en talrik ung befolkning och allmänt dålig ekonomi. Bistånd utgör en viktig bricka för att i någon mån avhjälpa kapitalbristen. Parollen ”Trade, not aid” är för enkelt uttryckt; det är inte nog med att storföretag går in, ty de löser ej sådana länders stora problem.
ODA (Official Development Aid) motsvarade ca. 0,4% av OECD-ländernas BNP 1992. Idag är nivån 0,22% Märk att USA:s andel är endast 0,1%. F J Rademacher har undersökt EU:s position inför utvidgningen. EU har befunnit sig i en besvärlig situation förr, i början på 1990-talet. En dialog med de blivande nya medlemsländerna har ju pågått en längre tid vad gäller villkoren för medlemskap. Det är förstås en fråga om successiv anpassning för ansökarländerna, både socialt och ekonomiskt. Under de gångna 15 åren har 3-4 miljarder euro per år gått till att förbereda EU-utvidgningen. Det är mycket som krävs av de nya länderna, bl.a. också öppenhet och demokrati. Nuvarande EU har förbundit sig att hjälpa till, men processen tar tid. Det kommer att ta många år innan t.ex. Polen når vår standard.
Generellt är bistånd mycket viktigt, förutsatt att det används rätt. Ett krux är att USA har en tveksam inställning till bistånd; mycket av detta går förresten till Egypten och Israel. Det är svårt för EU att ensamma driva en bra biståndspolitik, Det behövs en diskussion med amerikanerna. Inför millenniumskiftet ställde FN upp s.k. millenniemål; ett var att man skulle ha halverat fattigdomen i världen fram till 2015. Detta betecknade A W som fullständigt omöjligt. Samma sak är det med en halverad barnadödlighet till dess. Ett annat mål som nu ter sig ouppnåeligt gäller ekologin. A W tog Kina som exempel. Bilismen ökar enormt i Kina nu. Om Kina skulle få lika många bilar som USA per capita, skulle de kinesiska bilarna behöva lika mycket olja som resten av världen gör av med idag!
Vad har hänt med bilarnas konstruktion under alla år? Motorn är i stort sett oförändrad; effektiviteten har höjts men utsläppen tilltar ändå, eftersom bilarnas antal stiger så snabbt. Det finns här en klar koppling till en sannolikt redan pågående klimatförändring. En text löd: ”En tydlig indikation på att vi allvarligt överskridit gränsen för vad naturen tål är de allt större utsläppen av växthusgaser och risken för en avsevärd klimatförändring. Med nuvarande trend i världens energikonsumtion är det omöjligt att uppnå en stabilisering av utsläppen av växthusgaser.”
Dramatiska förändringar är i så fall att vänta. En tänkbar effekt av uppvärmningen är att Antarktis ismassor börjar smälta i snabbare takt.. A W betonade dels ekonomiska faktorer, dels ekologiska. Vad vi nu här ser är ett markant ökat tryck på både ändliga och förnybara resurser. En del anser att de förra håller på att ta slut, medan andra säger: Nej, men det är en ”peak” (topp) för närvarande, och det blir allt svårare att utvinna olja. Andra råvaror som är speciellt efterfrågade nu är metaller som stiger i pris. Efterfrågan har gått upp bl.a. på grund av den snabba produktionsökningen av mobiltelefoner. Ett memento är här att vi inte vet vilka långsiktiga hälsoeffekter dessa och andra apparater har.
Avfall och sopor hopas i allt större mängd, och risken för farlig utstrålning tilltar. T.ex. fosfor kan frigöras och hamnar till slut i havet. Det ekonomiska systemet är kortsiktigt, och man ser inget substitut. Ekonomisk knapphet får priser att stiga, men samtidigt stimuleras förmågan till innovation. Det finns alternativa bränslen och energikällor, men de kan ännu ej konkurrera med oljan. Fluktuerande oljepriser har inte samband med klimatfrågan. Det går att hantera vanlig ekonomisk knapphet (scarcety), men man är inte bra på att ta itu med den ekonomiska situationen.
En text, denna gång på engelska återges här: ”Trend: If present trends continue, natural resources will become increasingly scarce. In 2010 per capita availability of ¤ range land will drop by 22%; ¤ fish catch by 10%; ¤ irrigated land by 12%; ¤ crop land by 21%; ¤ forest land by 30%.” Nyckelord är I detta sammanhang luft, vatten och rening.
A W rekommenderade en bok av Lester Brown, “Plan B”. Ett exempel ur denna: Över Amazonas kommer regnmolnen in från Stilla havet. Normalt går 25% av regnvattnet ut i floderna, 75% kommer skog och all annan vegetation till godo. Vad som emellertid sker nu är att man hugger ner skog för att få betesmark för boskap. Då ökar ”run-off” väldigt, dvs. regnvattnet som rinner ut i floderna uppgår till ca. 75%. Ynka 25% till vegetationen ger naturligtvis ett torrare klimat, och väldiga områden blir slutligen till öken.
Ytterligare en text lydde: ”Att bekämpa fattigdomen är helt centralt för att minska trycket på skog, betesmark, åkerjord, marina resurser och färskvatten. Märk att de fattiga på landsbygden oftast är mer beroende av ”Gross Biomass Product” än av GDP. Slutsats: Satsa långt mer på reforestation, soil conservation, water reserves… ((Jag hann ej med några ord i slutet A W:s engelska ord lämnar jag oöversatta. Min anm.))
A W nämnde på engelska tre system som är på kollisionskurs: Market economy, Survival economy, Nature's economy. Vad den sistnämnda typen beträffar finns ingen bra teori för att få ihop det, anmärkte han. En text löd: ”Utan tak för resursanvändningen på vissa områden kommer effektiviseringar i energi- och materialanvändning att ”ätas upp” när inkomsterna ökar och/eller befolkningen växer.”
A W serverade några hypotetiska fall (tankeexperiment) ,t.ex.: Om bilarna drog en tredjedel mindre bensin så skulle…” och: ”Om alla lampor vore sådana med lågenergi…” Han ville därmed visa att det faktiskt finns stora möjligheter att spara. Ironiskt nog är det fullt möjligt att spara även i u-länder. Det gäller att få en hygglig balans mellan ”gröna ytor” i vid bemärkelse och ekonomin i övrigt. ((Ungefärliga effekter ifall villkoren uppfylldes, återger jag ej då de var vaga. Min anm.))
”Vad göra?” var rubriken på nästa text: ”Det är naivt att tro att konventionell tillväxt är lösningen på de problem vi står inför. ¤ Den sociala agendan måste ges prioritet. ¤ Miljö-och klimatproblemen förutsätter ett annat tänkande än ”more of the same”. ¤ Allt går ej att översätta i pengar. ¤ Spänning mellan kort sikt och lång sikt.” - A W avslöjade att han håller på att skriva en ny bok med titeln ”Den förbannade kortsiktigheten”. Han underströk att vi nödvändigtvis måste få ett mycket större perspektiv på utvecklingen; vi skall ej bara tänka sektoriserat. Media serverar mest bara fragment. Men kvinnor är bättre än män på att se och göra mer än en sak samtidigt. En engelsk text fick sedan illustrera nödvändigheten av nytänkande:
”What to do? ¤ Rethink organisation of science and education; ¤ Rethink economical model; ¤ Externalisation (subsidies, valuation); ¤ Long term versus short term; ¤ Strengthen global governance: global public goods; ¤ North-South Compact; debt relief, health, education, governance, technology transfer. ¤ Adopt targets to address long-term issues like climate changes; ¤ Rethink research priorities; ¤ Public–private partnerships; ¤ Dialogue with civil society.” - A W kommenterade att allt detta verkligen behövs, och tillade att en ny Marshallplan skulle vara på sin plats. Han sade också att det är fler människor som lyssnar på kraven nu. Han återkom till Kina: IT-utvecklingen är mycket snabb, det pågår faktiskt ett tekniksprång där nu; Kina är det land som har flest mobiltelefoner. Sedan kan man ju undra vart alla dessa batterier tar vägen…
Forskningen måste omprioritera. Tyvärr ägnar den nu mycket litet intresse åt allvarliga sjukdomar i u-länder. Att satsa på medel mot malaria ger för lite pengar, tycker läkemedelsbolagen. Marknadsekonomin fungerar ju så att man satsar forskningspengar bara om det finns utsikt till god förtjänst. Det behövs mer ”morötter”, hävdade A W som avslutningsvis underströk den röda tråd som han nämnde i början. Han hade därmed velat peka på några av de samband och beroenden som genomsyrar den globala ekonomin idag. Det är alldeles tydligt att de rika länderna drar ifrån de fattiga allt mer. Gör något åt det! Ett centralt samband existerar alltså mellan naturresurser och klimatfrågor. Det krävs vidare långsiktig planering. Om det görs på ett intelligent sätt, går det att klara det hela. Vi saknar nu bra sätt att hantera, värdera och mäta kommande generationers problem. Men det finns i alla fall god vilja! ((En del av det sista stycket visades i text. Min anm.))
En frågestund följde efter det att Per Hellström nämnt att det är de tekniska aspekterna som står i förgrunden för Bistånds-ingenjörsprogrammet. Han föreslog att man här skulle inrätta en idébank. Han berörde vidare examensarbeten; t.ex. utförs ett projekt med solceller i Tanzania, ett annat gäller ”water management” nära Bombay i Indien. (Om det senare har det varit artiklar i SN och SLA.)
Fråga: Går utvecklingen verkligen mot ökad demokrati och öppenhet? Jag tycker motsatsen. Svar: Det är komplicerade samband. Besparingar som systemet kräver betyder naturligtvis inskränkningar. Det är inte bara tal om lönearbete. De stora företagen har frihet att använda sina pengar och resurser som de vill. Följdfråga: Visst har företagscheferna mer inflytande nu. Det är ett mer slutet system i Sverige numera. Svar: Man kan säga att det är ett mer ”herrelöst” system nu, det är inte så stor kontroll. När företag går dåligt är det dags för avskedanden. Det är inte längre bara ett samband mellan arbete och kapital. Man försöker skapa ett samarbete på regional nivå för att få bättre balans. Inom EU är man medveten om att det tar lång tid. Det är ett problem att de politiska institutionerna inte hinner med vad gäller den informationstekniska utvecklingen. Därför är det inte så mycket kontroll som vore önskvärt. Det gäller att attackera de negativa sidorna, därför fordras samarbete kring den nya spelplanen. Har då socialdemokraterna några förslag att komma med? Nej. Det är nya problem som måste tacklas.
Fråga: Kina utvecklas alltså snabbt nu. Vilken ekonomisk modell är det som följs? Svar: Jag föreslår att den kan kallas statskontrollerad marknadsekonomi. Den kinesiska ledningen inser naturligtvis att det inte går att kontrollera allt, därför har det blivit friare. Det kommunistiska systemet som varit mycket toppstyrt har kapsejsat, för det gick inte att bestämma allting centralt. En amerikansk bok om detta har skrivits av Oliver Shell. Tillväxten ligger nu på 10% om året. Det har blivit bättre standard på institutionerna. Skulle tillväxten sjunka till 3-4% per år, skulle partiet på allvar knaka i fogarna. På 10 års sikt blir det nog en ”moment 22”-situation.
Fråga: Marknadsekonomin i Kina styrs alltså som du säger. Är detta skillnaden mellan Kina och väst? Svar: Det går inte att bevara enpartisystemet i längden. Men skulle man släppa lös marknaden i full frihet, skulle risken för kaos vara stor.
Fråga: Gör Kina något åt miljöförstöringen? Svar: Man har ännu inte gjort mycket för att försvara miljön. Det är en jätteutmaning. Jämför Kyotoprotokollet som bl.a. tillåter handel med utsläppsrätter; är det ett billigt system? Det ser kanske bra ut på pappret, men USA med flera har inte undertecknat Kyotoavtalet. Om de producerar varor utan hänsyn till miljön, kan de givetvis producera dem till lägre pris än de som producerar miljövänligt. Därför är det så viktigt att kunna sätta ramar gemensamt. Annars får vissa länder/producenter otillbörliga fördelar. Det är nödvändigt att på sikt vinna allmän acceptans för regler och ramverk.
Fråga: Det är problem med arga unga arbetslösa. Finns det någon lösning? Hur är det med religiösa och kulturella attityder i det sammanhanget? Svar: Jag kan inte direkt antyda någon lösning. Som jag nämnt har t.ex. många arabländer dålig utveckling. Det sker faktiskt knappast någon utveckling ens i de oljeproducerande arabländerna. Det är en dyster läsning. Spänningen mellan arabvärlden och Israel lägger sordin på utvecklingen, men det finns många andra negativa faktorer också. Prins Hassan, som borde blivit kung i Jordanien, är en intressant och kunnig person. Han har sagt att om ni tycker att det är stökigt i Mellanöstern idag, så ska ni få se hur det ser ut om tio år då vattenkrisen blir katastrofal. Det finns många underskottsländer, och ekonomerna tar ej hänsyn till vattenbristen på många håll. Små jordbruk slås ut av industrin, fler blir fattiga; så det finns många problem. Apropå konferenser i Röda korsets och FN:s regi: Jag upplevde att man där undvek kontakter med arabvärlden. Man visste helt enkelt inte hur man skulle hantera den delen av världen. Trots köp av arabisk olja förekommer få kontakter mellan väst och araber. Här finns nog ännu en framtida ”tickande bomb”. Själv vill jag åka till konferenser med kontakt mellan väst och öst. Ta t.ex. vattenfrågan: här gäller det att få till stånd samtal och bygga upp samarbete.
Fråga: Det du har sagt är inget nytt. Det är bra att du vågar säga att vi ska åka ut och bygga i fattiga länder, för där finns problem att försöka lösa. Men hur är det med motivationen? Nu investeras alltför lite i etiska aktier vilket är fel. Var finns möjligheterna? Svar: Jag håller med om att det är en problematisk bild. Nationalekonomerna räknar vanligtvis inte med ekologiska problem, de tänker bara på ökad tillväxt. ((Här ritade A W en kurva som jag inte kan återge i detalj. Min anm.)) Den vertikala axeln angav graden av miljöproblem, den horisontella avsåg tiden. Föroreningar ökar med tiden men avtar vid tillväxt, menar ekonomerna. Men de har fel när de inte alls räknar med ökad föroreningsgrad vid tillväxt. Det blir förmodligen ingen som helst tillväxtökning i slutändan. Ekonomer visar fel kurva och beräknad BNP blir missvisande. Nu måste man inberäkna nya saker som koldioxidproduktionen t.ex. Ett konkret exempel: Engelska miljöforskare har funnit att ett flygplan på 10.000-12.000 m. höjd avger utsläpp som är värre än på marken – i stället för 3% blir det 10%. Det krävs alltså snålare flygmotorer.
Fråga: Hur är det med etik? Kommer det att vara självklart att etik ingår i bilden? Svar: Titta på bilden jag visade med texten What to do?
Fråga: Jag är ekonomilärare och i marknadsföring tar vi hänsyn till ekologi. Men läroböckerna är inte bra, för de lär bara ut hur man säljer. Och hur ska man ta med naturaspekten vid t.ex. mobilförsäljning? Svar: Jag kommer att tänka på gorillorna i Kongo som får allt mindre utrymme att röra sig på. Apropå mobiltelefoner: Telekommunikationsindustrin går bra. Bör man byta mobil efter bara ett år eller två? Det vore bättre att byta slitna komponenter i stället för att köpa en ny apparat. En forskare Schuhpeter (?) har visat på denna akilleshäl hos kapitalismen; man bygger upp och man river ner, man överinvesterar och överproducerar. Det byggs nya fiskebåtar i blivande EU-länder, fastän det finns allt mindre fisk. Om systemet ändras så att det blir lägre fiskekvoter kommer högljudda protester från länder som Spanien och Portugal. Vi måste börja om från början och lära oss att se helheter. Vi måste lära oss hur naturen fungerar; där är det ej bara vertikala system som här (skiss på tavlan). Endast om vi lär hur allt funkar, kan vi förebygga felhandlingar. Röda korset är förstås ett slags brandkår som gör utryckningar – men det gäller att förebygga bränder också. Vi måste börja med etikaspekten.
Fråga: Ser du inte något positivt? Svar: Jo, jag har ju nämnt åtskilliga möjligheter. Men många har en ”smal” syn (t.ex. Östros). På tal om sopor: Många kastar dem urskillningslöst och tycks tro att de bara ”försvinner”. Naturligtvis finns de kvar – och de sprids också. Jag fick en ahaupplevelse för många år sedan då jag förstod det. Och man måste göra saker på ett nytt sätt. Stadsbor lever i en artificiell miljö, där finns sopbilar som sköter hanteringen. Men folk vet kanske inte så mycket om naturen. Kanske det till och med kan bli Kina som kan lösa våra problem?
Fråga: Det sägs att Afrika söder om Sahara är ”en förlorad del av världen”. Vad anser du om det? Svar: Afrikanerna skulle inte gilla den frasen. Men hiv-problemet är svårt. 1996 förutspåddes rentav en befolkningsminskning från 2010 i utsatta afrikanska länder. Det finns nu ett tiotal länder i Afrika där befolkningen minskar. Det uppstår en allvarlig snedbalans när yrkesverksamma försvinner och bara barn och gamla blir kvar. Sjukvården är vanligen dålig. Man befarar faktiskt kollaps i några länder som Malawi, Simbabwe, kanske även i Kenya, Kongo och Ruanda. Natur-och resursplundring bedrivs av kommersiella företag och fattigdomsproblematiken förvärras. Däremot har Sydafrika mot alla odds klarat sig rätt bra. Betänk att det är bara tio år sedan apartheid rådde.
Fråga: Det förekommer social oro, spänningar. Är vi demokratiska länder beredda att göra uppoffringar i stället för att kortsiktigt öka vårt eget välstånd? Och kommer man att tumma på demokratin? Svar: Man tummar redan på demokratin, i terroristbekämpningens namn. Man kommer att se mer till kvalitet än kvantitet. Det blir mer betydelsefullt då man lägger vikt vid innehåll och former. Det finns självfallet en mental aspekt också, även om det kan vara svårt att tala om hur själen mår. Familj, barn och gamla berörs i högsta grad av ett bra perspektiv på vård och omsorg. Här är det fråga om att uppnå en acceptabel livskvalité. Beräkningen av BNP är ensidig och grov. Anför man begreppet litteratur gör man sällan skillnad mellan olika genrer – men pornografi och skönlitteratur är inte samma sak! På 80-talet började man diskutera tillväxtens innehåll, men den debatten dog ut. Det handlar om kvalitet i livet, t.ex. när det gäller nöjen och semester. När vi i familjen hyrde ett enkelt hus på landet blev det en ny samvaro, vi fick tid att göra saker tillsammans. Det är oerhört värdefullt när harmoni i familjelivet kan åstadkommas med enkla medel. Vi ska vara öppna för sådant i ramverket. Vi ska också ha renare, smartare bilar.
Fråga: Folk i allmänhet är inga idealister. Kan man tänka sig att sänka skatter på renare bilar? Svar: Man får blanda normer och krav. Varför tillverkar man fortfarande dåliga kylskåp, alltså sådana som drar mycket el? Och varför ska man ha tv-apparater med standby-förbrukning? Vi bör sätta ribban högt och se till att de gamla apparaterna försvinner från marknaden inom några år. Någon ”andlig väckelse” är knappast att räkna med, men samhället ska ge incitament till förbättringar.
Fråga: Då behövs väl skattemedel? Svar: Ja, och inte bara mänskliga rättigheter utan skyldigheter också; ansvar är väldigt viktigt. Ola Ullsten jobbade med frågan om skyldigheter, men den frågan fick vänta. Den måste tas upp igen.
Fråga: Tigerekonomierna i Sydostasien utvecklades ju mycket snabbt. Kan vi lära något av dem? Svar: Man kan blanda olika metoder. I Kina är det som sagt staten och marknaden som är ömsesidigt beroende, marknaden kontrolleras delvis. Men miljön är utsatt, även Taiwan har stora miljöproblem.
Fråga: Men i Kina har väl det sociala nätverket försvagats mycket? Svar: Ja. Vi ska dock vara medvetna om att vi ser den utvecklingen från vår utgångspunkt, och det är lätt att kritisera andra. Otåliga kinesiska ledare har drivit på hårt. Förhållandena är så olika… Jag minns när jag kom från Delhi i Indien till Singapore – vilken himmelsvid skillnad! Tumultartat folkliv i Delhi, rena ”hönsfarmen” där i jämförelse med Singapore, byggt i marmor, stål och glas. Där var folk välbetalda men dämpade, liksom kvästa.
Därmed var den två timmar långa sessionen slut. Uppskattande applåder följde.
Min kommentar (2004)
Jag tror alla tyckte att det var både en givande föreläsning och en intressant frågestund. Det finns naturligtvis mycket att läsa på webben om man söker på Anders Wijkman. Själv har jag intresserat mig för u-landsproblematiken sedan i början av 1970-talet. Därför tycker jag huvudrubriken HUR BEKÄMPAR VI FATTIGDOMEN I VÄRLDEN? Utveckling, rättvisa och ansvar är mycket spännande. ”Måste u-länderna genomgå samma utveckling som vi?” följs av ytterligare två föreläsningar: ”Utvecklingens drivkrafter. Om fattigdom, rikedom och rättvisa i världen” av Stefan de Vylder, samt ”Näringslivets roll i den globala utvecklingen” av Mia Horn af Rantzien.
Det blir med säkerhet anledning att återkomma till en del av de ovan behandlade frågorna i referat av de kommande föredragen. EU går en spännande tid till mötes i år med utvidgningen och turerna kring Unionens nya konstitution. Hur öppet blir EU för u-landsproblematiken? Jag hoppas att Wijkman som EU-parlamentariker kommer att ha framgång i sin strävan att få igång samtal om globala problem tillsammans med representanter för u-länder och inte minst arabländer.
A W nämnde att det finns en grupp EU-parlamentariker som samarbetar och har ambitioner i den riktningen. Det var bra att han berörde så många av dagens mest brännande övergripande problem. Han gjorde det på ett icke-dogmatiskt sätt, utan att ge sken av han han själv sitter inne med de ”rätta” lösningarna i enskilda fall. Han visade en klar vilja att medverka till förbättringar för den överväldigande majoriteten av världens folk. Naturligtvis blir det som vanligt en del förlorare, men de bör vara så få som möjligt. Som det nu är, verkar förhållandet vara det motsatta , nämligen att det stora flertalet får det sämre. (Statistiken är inte entydig, den kan tolkas olika och på olika sätt manipuleras.) BNP är ett mycket trubbigt mått på en stats ekonomiska status. A W betonade att det finns en mängd samband som man måste ta hänsyn till vid en helhetbedömning.
Jag uppskattade A W:s starka betoning av ekologin. Han väjde inte för att dra fram dystra fakta om miljöförstöringen. Likaså var det välgörande att höra att ekonomer och ekologer måste samarbeta mycket mer, ty det duger inte att många nationalekonomer ej tar vederbörlig hänsyn till miljön i sina beräkningar och prognoser. Det behövs många fler personer som har gedigna kunskaper på båda dessa centrala områden. En sådan forskare som jag har hört föreläsa är ekonomen och ekologen Stefan Hermele.
A W framhävde de möjligheter som trots allt finns. Det är mycket lätt att bli pessimistisk efter alla skandaler – även inom EU - men man skall se det positiva som onekligen finns. Demokrati nämndes förstås. Om demokratin lider av ett ”filosofiskt underskott” (yttrat i P1:s Filosofiskt forum, så tycks byråkratin vara desto livskraftigare. Solidaritet yttrades knappast under föreläsningen; det var länge sedan jag hörde att någon diskuterade den på allvar. Jag tycker dess frånvaro i debatten säger något om vår tid. Till sist: Ett på många håll nyväckt historieintresse kanske kan få fler människor att se u-länder i ett nytt, mindre fördomsfullt perspektiv. Studera gärna kapitalismens historia.
Sture Alfredson
Januari 2004
Kort kommentar 2014
Jag vill framhålla att tidningsartiklarna är ordagrant återgivna. Mitt referat jämte kommentar är så gott som oavkortat detsamma som originalet. Allt i referatet och frågor/svar-delen är baserat på icke-stenografiska anteckningar förda under föreläsningen. Jag hoppas att referatets upprepningar av fakta och värderingar som förekommer i de citerade tidningsartiklarna, inte har stört läsaren alltför mycket.
Det är anmärkningsvärt hur mycket av det sagda som gäller än idag. Anders Wijkmans omfattande kunskaper på olika områden imponerar, men så är hans meritlista också mycket aktningsvärd. Jag uppskattar speciellt hans allvarliga tankar kring klimatet och miljön. Hans odogmatiska inställning inger respekt, då jag i varje fall inte kan urskilja någon partipolitisk trångsynthet. Situationen är nu efter drygt ett decennium om möjligt ännu mer hotfull. Huruvida hans pessimistiska bedömning beträffande FN-målen fram till 2015 – redan nästa år! – kommer att besannas eller ej, vet jag inte, men det finns säkert redan nog med statistik som indikerar om han får rätt, vilket jag tyvärr tror. De uppsatta målen kommer säkerligen inte att kunna tillnärmelsevis uppfyllas.
Sture Alfredson
Oktober 2014.