Hyperkymigt

Vi har väl alla uppbragda känt / hur det i virket osar bränt. / Att tutta på är ju alldeles förvänt. / Med mordbrännarns sinne är föga bevänt. / Man undrar bestört var det ska sluta / när fega hot och brott blir så akuta. / Vår tid är helt klart farligt turbulent. / Det är minst sagt ett predikament. / Att begå illdåd blir mer frekvent. / Förövarens hjärta är hårt som cement. / Därför är jag på vippen att tårar gjuta, / då en vettvilling vilt börjat skjuta. / Läget är till den milda grad spänt / att jag så här sätter oron på pränt. / Ett hugskott nu tycks vara gudasänt! / Det är som att halka på en isig slänt! / Alla borde i lugn och ro få njuta / av livet på Moder Sveas skuta. / Hemska bilder har vår omvärld sänt. / Ondskan visas i många dokument. / Nu ska väl ingen stats president / kunna stå helt passivt indolent. / Nu får man ej på insatser pruta. / Det går ej mer att allt uppskjuta. / En del har sent omsider bekänt / att Jorden nu liknar en psykpatient / som huvudet hårt i väggen ränt! / Ljuset som släckts måste åter bli tänt. / Då kan ro och tillit ha återvänt.

Ovandär Det ryms så mycket ovan vårt synliga firmament. Enligt förljudande oroas även himmelska makter av tillståndet på Moder Jord. Låt oss få en ögonblicksbild av vad som just nu tilldrar sig i de celesta sfärerna, vilka ju annars är dolda för vår insyn.

Jag vill understryka att där uppe liksom här nere härskar hierarkisystem. Emellertid är raden av hierarkier oändlig i de överjordiska domänerna. Följaktligen kan ingen med säkerhet säga vem den Högste är i slutändan. Beteckningen "den Högste" står nedan för ledaren för en av de hierarkier som övervakar enbart vårt solsystem. I detta fall är det Jordens belägenhet som fokuseras.

Den Högste hötte upprörd med sin skrynkliga näve och yttrade: "Vad tar de sig till där nere? Har de blivit spritt språngande sjövilda?!" Kraften i den knutna handen ebbade snabbt ut. Han erfor en känsla av maktlös förtvivlan, gränsande till medlidande, då han med något dämpad röst tillade: "De stackars satarna förstör ju för sig själva! Fattar de inte att det är rena fördärvet?"

En av hans underlydande vid namn Caris -- den Högste kallade honom medarbetare -- tänkte i sitt stilla sinne: 'Nu håller gubben på att bli sentimental, gråtmild som en barnrumpa. Vi borde få bort honom.' Liksom alla andra i den Inre kretsen kallad Rådet, tänkte han ofta gemena tankar som inte lämpade sig för öppet tal. Naturligtvis var självcensur livsnödvändig, speciellt i skrift. Ingen skulle ens snudda vid idén att framföra kritik av något slag. Man höll av ren självbevarelsedrift tand för tunga, så att inga olämliga yttranden kunde höras. Yttrandeförbud i känsliga frågor fanns sedan länge, men behövde knappast brukas, då anpassningen kom av sig självt.

Långt tidigare, för tusentals år sedan, var telepati regel bland det himmelska ledarskapet. En uppenbar fördel var att tankekommunikation försiggick fritt i rymden; tankeutbyte hindrades aldrig av förljuget tal; alla kunde läsa varandras tankar, så inga hemligheter hystes i det fördolda. I detta till synes perfekta tillstånd uppstod likväl med tiden problem. Något som närmast kan liknas vid en virusepidemi spred sig fort (bara på några hundra år); de Odödligas tankevärld hotades av total förgiftning, till och med dessa upphöjda sinnen förpestades. Förtal var legio i såväl tankar som tal; ärlighet och heder sattes på undantag. Feltolkning var vanlig, oskyldiga drabbades och stöttes bort.

Det har länge debatterats varför detta katastroftillstånd uppstod på denna upphöjda nivå. En av förklaringarna lär vara att den psykiska smittan faktiskt härrörde från Jorden med dess många och långvariga krig, låt vara att krigsmaskinerna ännu var tämligen outvecklade. Manfallet och lidandet var ändå stort. Somliga i Hierarkin menade då att de negativa energierna från Jorden spritt sig i rymdens närområde och påverkat de Odödligas hjärnor. Onda tankar kom att härja närapå lika fritt bland de Överjordiska som bland de jordiska varelserna där nere, vilka dock saknade telepatisk förmåga.

Då kaos hotade de Odödliga, var goda råd dyra! Framstående forskarsjälar -- några hade varit nobelpristagare i jordelivet -- lyckades med förenade ansträngningar manipulera vissa DNA-spiraler, så att telepatiförmågan kraftigt reducerades. Man kunde visserligen inte hindra rymdinvånarna från att tänka, ty den förmågan fanns redan från allra första början, med all säkerhet redan före det artikulerade talets uppkomst hos de jordlevande urmänniskorna.

Men tankeläsning var en sekundärt utvecklad talang som föddes långt senare i mänsklighetens historia. Det blev faktiskt möjligt att genomföra denna fantastiska genoperation, som innebar en regression, dvs. återgång till "urstadiet". Det blev så att säga ordning på torpet, då man fick ha sina tankar i fred utan insyn, goda som onda. Censur implementerades endast vid förgripliga utsagor i tal och skrift. Tankar och idéer kunde självfallet ej censureras sålänge de stannade i hjärnan.

Tilläggas bör att detta stora ingrepp i en begränsad del av det oerhört omfattande genomet skedde många tusen år före människans upptäckt av DNA nyligen. Utvecklingen hade nått så mycket längre där uppe tack vare att denna elit bestod av väsenden som inkarnerat färdigt. Efter väldigt många jordeliv besatt de Odödliga en ofantlig mängd kunskap och erfarenhet, som i enstaka fall kunde överföras till jordbundna forskare medelst kanalisering. Fragment av detta vetande uppifrån kunde emellanåt främja språng i den jordmänskliga vetenskapen.

Det existerar alltså parallella nivåer mellan skeendet här nere och där uppe. Nivåerna innefattar olika kompetenser på skilda plan: självfallet gäller detta det synliga respektive det osynliga. Som vi sett är tidsplanen olika (se ovan): vad som sker här nere, har inträffat långt tidigare där uppe. (Dessutom finns strängt taget ingen klocktid alls i den immateriella rymden.) Märk att intriger, komplotter, konspirationer, ja allsköns hemlighetsmakeri och spioneri här nere blivit minst sagt besvärande problem, som tilltagit i omfattning sedan telepatin därovan så gott som eliminerades. (Ett och annat synskt medium förändrar inte bilden.)

Efter att ha varit försjunken i tankar en god stund sa Den Högste till de församlade i Rådet: "Nu måste vi göra något!" Naturligtvis nickade alla bifall. Situationen på Planeten de ville beskydda, höll på att gå över styr, samtidigt som en världskonferens om klimatet snart skulle äga rum. Där såg den Högste en chans att påverka, och efter en kort diskussion beslöt man att omedelbart starta en kampanj, där massor av positiv andlig energi skulle sändas till de jordiska delegaterna och till så många vanliga människor som möjligt.

Tanken var givetvis att så långt möjligt motverka de negativa krafter som ville bromsa vidtagandet av föreslagna åtgärder inför det reella klimathotet. Som väntat är penningfrågan den springande punkten. Ett orosmoln är då självklart den osämja som kan väntas uppkomma beträffande resursfördelningen i ett globalt perspektiv. Av erfarenhet vet man också att rundhänta löften som avges under en världsomspännande konferens ej kommer att infrias till fullo. "Långbänk" verkar ofrånkomligt -- trots mycket noggranna förberedelser. Det stora kruxet blir sedan naturligtvis genomföranddet av beslutade åtgärder.

Sådana fullt berättigade farhågor leder lätt till nedstämdhet och lågt ställda förhoppningar, dvs. ett visst mått av negativism. Rådets extremt ambitiösa mål är nu att förbättra jordmänniskornas inre tillstånd; med andra ord att ingjuta hopp i mänskligheten i ett till synes ganska hopplöst läge. Hur ska detta alls kunna gå till? frågar sig många som ofrivilligt känner sig handlingsförlamade.

Enligt Högsta Rådet måste alla skyddsänglar/andliga guider (vanligen två per levande person) mobiliseras. Även ärkeänglar och vanliga änglar måste medverka. På så sätt avser man att "boosta" en allt större del av mänskligheten! En sådan veritabel massinjektion av positiv energi skulle kunna innebära en avgörande vändpunkt: en helt ny attityd skulle växa fram och besegra alla negativa tankar. Då kan de värsta bromsklossarna avlägnas: krig och miljöförstöring som förstås hänger intimt samman.

Helt klart är i varje fall att en mycket förbättrad mental inställning i global skala skulle rädda mänskligheten. En utopi? Kanske det, men det är hög(!) tid för höga(!) visioner om den mänskliga rasen (!?) ska överleva. Vare sig man tror på Högsta Rådets enorma insats eller ej, så kommer man inte ifrån kalla basfakta på marknivån (Terra firma). Alla vetenskapsmän/-kvinnor är rörande ense om att kraftfulla åtgärder måste vidtas snarast - under gemensamt ansvar.

Förstör vi och föröder vår miljö / skall övermänniskan hamna på en öde ö / utan att överhuvud förmå att överleva. / Vem söker en övergiven kvarleva / halvt övertäckt i ödslig ökensand ? / Ödesmättat är läget i månget land. / Guld kan ej ätas på stupets rand.

Sture Alfredsons hemsida