Islam och värdegrunden
Universitetslektor Kjell Härenstam, Karlstad
14/5 2002 Högskolan i Skövde
Anmärkning: Detta är ett referat av den tredje föreläsningen i serien Möten med islam i Sverige. Det föregående föredraget, Islam om kärleken, sexualiteten och jämställdheten, finns också i sammanfattning på denna hemsida. Även Christer Hedins föreläsning Att möta islam i Sverige finns som referat.
”Överallt där mänskliga möten äger rum är kommunikation viktig. Inte minst är en vilja till och en öppenhet för dialog fundamental när människor med olika religiös och kulturell bakgrund kommer samman – i skolan, på arbetsplatser, i det sociala livet och i samhället i stort.
Den här föreläsningsserien vill fokusera på möten mellan människor med muslimsk resp. icke-muslimsk bakgrund och hemvist. Sådana möten är alltid betydelsefulla att reflektera över – och de har inte blivit mindre att stanna till inför efter händelserna i USA den 11 september förra året och de omständigheter och diskussioner som följt i deras spår.” (Ur utskick om föreläsningsserien)
Docent Olof Franck hälsade aftonens gästföreläsare välkommen: Kjell Härenstam, Universitetet i Karlstad. O F sa skämtsamt att nu skulle vi strax få svar på frågan om Kjells eventuella släktskap med Magnus Härenstam. Kjell Härenstam sa att han varit verksam inom lärarutbildning ända sedan 1974 och kunde väl betraktas som ett ”inventarium” vid det här laget. Han anslog likaså en lättsam ton när han bekräftade en avlägsen släktskap med kändisen Magnus. (Det var minsann inte första gången han fått den frågan, tillade han.)
K H berättade att det faktiskt var ett pedagogiskt misslyckande som han själv råkade ut för i Stockholm för många år sedan, vilket fick honom att därefter gå en kurs om religioner, bl.a. islam. Han hade nämligen vid det tillfället föreläst om islam. Efter en stund frågade en åhörare; ”Är det islam du pratar om nu? Jag tycker det är så konstigt. Jag är muslim men jag förstår inte att det kan vara så som du säger”. Då förstod K H att han måste bättre sätta sig in i islams lära. Han kom till slutsatsen att han hade fel den gången. Sedan dess har han haft många givande kontakter rörande islam, bl.a. med forskare från Iran i samband med ett läromedelsprojekt. (( Här nämnde han en bok han skrivit, men jag missade tyvärr titeln. Jämför dock min efterföljande kommentar. Min anm.))
Vad sägs till att börja med om den svenska skolans värdegrund? K H visade en sida ur Läroplanen för gymnasiet (Lgy 1988). Där stod många fina formuleringar, t.ex. om människans okränkbarhet, individens frihet, solidaritet med de svaga etc. K H betonade att dokumentets begrepp och deras tillämpning absolut inte är förhandlingsbara. Han sa också att det riktats kritik mot hans nämnda bok, därför att han påstods ha varit för snäll mot islam. Nu försvarade han sig med att citera en passus där åtskilliga meningar började med Om... (dvs. konditionalsatser), i vilka negativa företeelser radades upp, i stil med: ” Om islam kännetecknas av att en diktatorisk högre makt som dömer, fördömer och straffar människorna som därigenom förtrycks i total underkastelse (...), så tar vi avstånd från dylika ting.” ((Jag måste påpeka att ”citatet” delvis är mina ord, men jag tror innehållet stämmer. Det var inga utsagor som slog fast fakta utan villkorssatser med åtföljande slutsatser. Jag hann förstås ej anteckna allt. Min anm.))
En skiss på tavlan visade en kvadrat som symboliserade islams värdegrund + pilar från olika håll in mot figuren (värdegrunden); pilarna angav hot. Om man betraktar det hela som en fix enhet, är det emellertid en orealistisk bild. K H jämförde med en bok av Lyttkens, Kvinnor söker sin väg; då den skrevs var värdebasen inte jämlikhet. Vidare hänvisade han till kristendomen, i synnerhet i Sverige. Han skulle kunna ge många ”otäcka” bibelcitat som vi nu inte alls kan godta, eftersom vi i vår tid har en helt annan värdegrund. Det gäller alltså att söka se den historiska kontexten för att få förståelse för detta. K H läste ett stycke på engelska (han avslöjade inte genast författarens namn), där ”Jews” direkt uppgavs vara upphovsmän till ”lies, curses, and slander” etc. (Jag undrar om någon gissade författaren?) Det var ingen mindre än Martin Luther som citerades! Den ohöljda rasism som kom till uttryck i detta aktstycke från 1573 förbluffar oss nu, men var mycket vanlig på 1500-talet. Judehatet var då ofta förekommande och fullt accepterat, alltså en självklar värdebas på den tiden, medan det Luther då skrev idag verkar helt absurt.
I förbigående refererade K H till rabaldret för många år sedan kring Eva Åsbrinks doktorsavhandling som en professor (hennes handledare?) vägrade godkänna på grund av hennes enligt hans åsikt förgripliga åsikter. Detta var alltså exempel på hur värderingar ganska snabbt kan skifta. ((Jag minns inte vad som ansågs stötande i dissertationen, jag vet bara att E Å ansågs kontroversiell då hon hyste radikala åsikter om kvinnans rättigheter i manssamhället, efter vad jag minns. I vart fall kunde hon doktorera, efter det att bl.a. en docent stött henne, något som denne fick obehag för. Min anm.))
K H ville alltså visa att värdegrunder ingalunda är något fixt arv utan resultatet av en process som också brukar innebära hård kamp. Den patriarkaliska kvinnosynen står nu förstås i strid med läroplanen. Som jämförande kontrast nämnde K H aposteln Paulus' bekanta misogyna kvinnosyn. Att vår attityd håller på att förändras på många områden är välkänt. K H nämnde här som exempel djuretik, ett ämne i vilket Olof Franck nyligen publicerat en bok.
Ännu en enkel teckning gav nu en riktigare bild än föregående figur av värdegrunden som en process: ett upptill öppet kärl som utifrån tar emot och även avger impulser (pilar i olika riktningar). En intressant och viktig fråga inställer sig då: Kan tankar och livsmönster från andra kulturer fördjupa vår egen kultur? Skulle sådana influenser kunna förbättra vår värdegrund? Det blir fråga om olika sätt att tolka givna företeelser. En forskare (Balic?) från Balkan, god vän till K H, sa vid ett tillfälle något som K H fann tänkvärt: ”Det som hände i Irak och i mitt land med islam var värre för mig eftersom jag är muslim.”
K H mindes särskilt ett par bilder han sett, bl.a. från kriget i Libanon då bomberna regnade över Beirut men då en del muslimska invånare ändå inte tog sin tillflykt till befintliga skyddsrum. Detta var exempel på vanlig islamisk fatalism: ”Insha'llah” (Om Gud vill). Han erinrade sig även en lärobok i historia för mellanstadiet, där islam visserligen behandlades en smula men där största delen av detta kapitel upptogs av kalabaliken i Bender. K H kommenterade att den turkiske sultanen faktiskt visade prov på ett beundransvärt tålamod när han lät Karl XII stanna där i hela fem år! Till sist blev kungen ändå ivägkörd – inte att undra på efter så lång tid som objuden ”gäst”. K H menade att det är obegripligt hur svensk historieskrivning och diktning har kunnat upphöja honom till ” den store hjältekonungen”.
K H kom in på aktuella händelser, t.ex. i Indien där han f.ö. hade personliga kontakter. Svåra oroligheter med religiös bakgrund har förekommit, med nedbrända tempel och kravaller. Om jag minns rätt har muslimer fått skulden för ett sådant dåd som utförts av fanatiska hinduer, bl.a. i en stad som angavs vara guden Ramas födelseplats. De japanska samurajerna är kända för att vara hårdföra män; samtidigt kan det förvåna att de är (var?) buddhister. Buddhismen anses ju representera en mycket human världsåskådning. K H återgav även ett replikskifte i Nordirland, där ju de kristna är strängt uppdelade i katoliker och protestanter. A säger till B: ”Är du protestant eller katolik?” B: ”Jag är ateist.” A: ”Är du katolsk ateist då?” Religionstillhörighet spelar där alltid en väsentlig roll.
Apropå fundamentalism ska man betänka att den har gamla anor. Traditioner är som bekant långlivade, och nationellt tänkande som förenklar och förvanskar verkligheten bidrar givetvis. Medan den svenska skolan enligt läroplanens texter skall karaktäriseras av mänskliga rättigheter och medmänsklighet, visas det i vårt land oftast fram en bild av islam vars främsta kännetecken är fanatism. (K H hänvisade än en gång till sin nämnda bok.) I stället bör man se möjligheter att fördjupa vår egen värdebas genom riktig kunskap om vad islam egentligen står för.
Hur utvärderar man då bilden av islam i Europa? Daniel, Rodinson och Said är tre forskare som K H åberopade när det gäller islambilden. Fyra epoker markeras grovt med jämna sekeltal: Medeltiden 1500, Upplysningstiden 1700, Kolonialtiden 1800 och Palestina 1900. Att undersökningen av synen på islam inleds under medeltiden på 1500-talet motiveras med att Europa började ta form då. Västerlandets folk ansåg mestadels att profeten Muhammed var en bedragare och att muhammedaner (nu används: muslimer) var idel fanatiker. Och mot fanatiker är det svårt att klara sig. Denna uppfattning är ganska naturlig efter muslimernas ”heliga krig” mot kristenheten tidigare under medeltiden. De kristna korstågen avlöste varandra till det heliga landet som skulle befrias. K H anmärkte att då en muslimsk härförare ledde återerövringen av något område från de kristna, åstadkoms i regel mindre blodsutgjutelse än då en korstågshär åter kom i besittning av ”helig” mark.
Till bilden hör också den bysantinska konflikten där den grekisk-ortodoxa kyrkan, jämte andra kyrkliga riktningar som nestorianer m.fl, var inblandad. Bysans föll sönder och slutpunkten för detta östromerska rike sattes genom den turkiska erövringen av Konstantinopel 1453. Den muslimska osmanska rikets expansion långt in i Europa bidrog naturligtvis verksamt till hatet mot fienden islam.
Under det umayyadiska kalifatet på 600-700-talet hade kristna och judar i Spanien levt tillsammans med muslimer under arabisk överhöghet, t.ex. i Toledo. När de kristna till slut återerövrade Spanien brände de ned bl.a. Cordoba. På 900-talet under Bagdadkalifatet skyddades och bevarades den antika grekiska kulturen. Det rådde stor tolerans i en trygg statsbildning. När de inomkristna fejderna började långt senare, på 1500-talet, visade sig katolikernas vara värre än muslimerna. Sedan var det under kolonialismens storhetstid på 1800-talet som de flesta muslimska länder föll och ockuperades av västs stora kolonialmakter.
Vad skiljer västländer från islamska länder? Muslimsk fatalism har nämnts men europeisk forskning som fokuserar på skillnader har bedrivits i första hand av England och Frankrike, alltså de stora forna kolonialmakter som tidigare behärskade många muslimska länder. Det är logiskt att man under kolonialtiden ville skaffa sig kunskap om sina lydriken för att lättare kunna förtrycka dem och hålla dem på plats. Islambilden kom sålunda helt klart att kopplas till västpolitiken.
En viktig koppling var och är Palestinafrågan, en annan är kampen om oljan. K H nämnde åter Edward Said som har publicerat Covering Islam, som ger en bild av hur västpressen skildrar islam. Denne har här tydligt beskrivit hur USA:s utrikespolitik formar denna negativt färgade bild. K H har själv undersökt (med hjälp av Bibliotekstjänst) hur den utdragna Libanonkrisen återgavs: enbart konflikt, krig och elände. ((Ang. Edward Said: litteraturvetare och känd amerikansk debattör av palestinsk härkomst. Hans bok Orientalism är mycket uppmärksammad. Själv har jag läst Den intellektuelles ansvar, ursprungligen en föreläsningsserie i BBC, vilken jag även sammanfattat i ett antal utförliga referat (i serien utskick SPRÅKDATA vid Västerhöjdsgymnasiet). Min anm.))
Det kan vara knepigt att bedöma en främmande kultur eller religion; det finns nämligen två motsatta rister: antingen är man för tolerant och förstående eller också alltför kritisk och fördömande. Om man ägnar sig åt demonisering av ”de andra” skapas givetvis inga kontakter, medan en okritisk idealisering lätt kan avslöjas som mindre sanningsenlig. K H hade egna erfarenheter som han helt kort antydde: kontakter med en del tibetaner hade naturligt nog givit honom en mycket mer realistisk bild av deras liv och sätt att vara. Han menade vidare att det gällde att begripa och förstå andra mönster, men ej nödvändigtvis för den skull acceptera dessa.
Hur värdigt har förresten svenskar uppträtt förr i historien? Det handlar om att så bra som möjligt söka sätta sig in i gångna tiders tankar och tolkning av den tidens händelser; numera tolkar man säkert samma händelser annorlunda. Dessutom är det mycket viktigt att skilja mellan ”vara” och ”böra”. Det är betydelsefullt vem som har tolkningsföreträde.
En annan sak som man måste hålla i minnet är att islam ingalunda är någon enhetlig företeelse. Det säger sig självt att skillnaderna kan vara stora när det handlar om mer än en miljard muslimska trosbekännare med helt olika bakgrund, jämför det folkrika Indonesien. Även Europa hyser numera som bekant en avsevärd mängd muslimer. H K anmärkte att man inte alls talade om sekulariserade muslimer vid en islamkonferens i Sverige som han deltog i för några år sedan. Tvärtom föredrog man att diskutera bara den värsta tolkningen av islam, nämligen fundamentalismen. Men han tillade att fundamentalism inom kyrkan ju också får stor uppmärksamhet.
Koranen och Hadith Hadith är en omfattande samling berättelser och exempel, ett slags komplement till Koranen som naturligtvis är den oomtvistade grunden. K H framhöll att vi bör och kan finna förståelse för mycket i dessa urkunder och på så sätt förstärka vår egen värdegrund. Han sa också att man kan finna många ställen i Koranen där t.ex. ideal som generositet och vänlighet kommer till uttryck. Men alla korantexter är förstås inte betydelsefulla, och tolkningen varierar ej sällan bland muslimerna själva. På ett ställe liknas kvinnan vid en åker, men detta citat – jag har f.n. ej tillgång till den exakta ordalydelsen – som kan verka egendomligt, bör naturligtvis ej tolkas materiellt utan handlar om att odla relationer. Vissa människor har förresten en förkärlek för att uttrycka sig drastiskt och utan förskönande omskrivningar. Så skildrade K H:s mormor som var missionär detaljerat hur spetälska yttrade sig.
Fundamental Rights in Islam (K H citerade på engelska): * Security of Life; * The Right of Private Property; * The Right to Human Dignity; * The Right to Privacy; *The Right to Dissent; *Freedom of Association. Etiketter kanske inte säger så mycket I sig, men det finns många korancitat som stämmer med våra västerländska ideal. Solidaritet är ett sådant begrepp som även skall gälla för den svenska skolan. Koranen innehåller mycket som skulle kunna tillföra vår värdegrund en hel del, bl.a. större medmänsklighet. Hadith, som återger en mängd traditioner och berättelser förknippade med Profetens liv, kan sägas vara en sorts katekes och spelar en central roll efter Koranen som ju är huvudverket.
Att söka kunskap betraktas som en plikt för såväl kvinnor som män. För att anknyta till den humanistiska synen i väst: Vilka värderingar skall gälla oavsett religiös tro? Den gyllene regeln är välbekant: Behandla andra som du själv vill bli behandlad, med andra ord en önskan om samma för andra som för dig själv. Det handlar rätt och slätt om medmänsklighet, som utan vidare kan accepteras av vilken religion eller etik som helst och som kan förstärka vår egen värdegrund.
Från Hadith kom K H in lite grann på sufismen. Den sufiska traditionen är ganska spridd i den muslimska världen, men delvis även i väst. I Sverige är författaren Torbjörn Säfwe känd som dess företrädare. Inom islam förekommer normalt ingen helgondyrkan, men i Indien förekommer den faktiskt inom islamsk religion. K H citerade sufiska tankar enligt Säfwe, bl.a. ”Hjälp åt de förtryckta” och ”Min rygg har knäckts av fromma män”. ((Jag kan inte gå i god för källan till citaten. Jag vet bara att det är en mystisk och asketisk riktning inom islam. Den uppkom redan under första århundradet efter Muhammed. Anhängarna bar en klädnad av grovt ylle (arab. suf=ull) Min anm.))
K H som forskat och arbetat tillsammans med buddhister har även träffat Dalai Lhama som sagt att de kristna bör utveckla sin egen tradition; religion är nämligen också en process. Tänkare som särskilt har inspirerat K H är prof. Fatima Melissi från Marocko och Ali Sharati från Iran. Den senare upplevde den iranska revolutionen, skrev boken Liberal Islam och en känd artikel Humanity and Islam; han blev sedermera mördad av de konservativa eller säkerhetspolisen i Iran.
K H tog upp två viktiga arabiska begrepp: bashar, vars betydelse är mänsklighet, innebärande hela mänskligheten, människosläktet, samt insan, som också kan översättas med mänsklighet med innebörden medmänsklighet, alltså en kvalitativ egenskap. Insan utmärker medvetna varelser med självkännedom och som kan välja – kort sagt skapande varelser. Men det finns hinder för insan: okunnighet, fundamentalistiskt tänkande och det egna jaget (egot). Samtidigt ges befrielse genom kunskap, fritt tänkande och ithar= självuppoffrande generositet. I alla religioner handlar det om att finna människor av god vilja och arbeta utifrån goda mänskliga egenskaper.
((Jag har läst en del arabiska ( K H sade sig ej behärska språket). Jag känner till nämnda ord som jag nu också kontrollerat i Arabic-English Dictionary, The Hans Wehr Dictionary of Modern Written Arabic: basjar=man, human being; mankind. (alltså även kollektiv bet.) insa:n (långt a)=man, human being – men ej egenskapen mänsklighet som angavs ovan. Däremot anges här insa:ni:ya= humanity, humaneness, politeness, civility; mankind, the human race. Märk att även denna avledning kan betyda människosläktet. (Själv kände jag tidigare bara insa:n=människa). Med viss kännedom om arabiskans mycket rikas ordbildning finner jag det helt osannolikt att insa:n också skulle stå för egenskapen medmänsklighet. Saken är alltså lite mer kompliceras än vad K H sa. Vad beträffar i:tha:r: preference, altruism,; predelection; love, affection. Det stämmer således bra med sv. översättning ovan. (Jag avstår från att kommentera lite olika transskription.) Min anm.))
Det talas om problem i den svenska skolan. Ett väsentligt drag överlag är egoismen, som sätter jaget i centrum – det gäller förstås hela samhället. Man måste tidigt lära sig att andra människor också är viktiga, inte bara jag själv. Själviskheten är utan tvivel ett hinder för förståelse och utvecklande av medmänsklighet. Som sagt: Älska dina medmänniskor också! K H:s kontakter med tibetansk kultur har givit honom konkreta exempel på en sådan hållning. En fattig flicka fick en slant – och vips sprang hon och köpte apelsiner, inte bara åt sig själv utan åt alla sina kamrater.
På islamkonferensen 1995 uppträdde nämnda Fatima Melissi från Marocko och på ett följande seminarium visade hon sin ”bok” med den intressanta titeln Vad män vet om kvinnor. Hon uppmanade deltagarna att öppna ”boken”: ”Läs!” Men det var endast blanka sidor!! I grannlandet Algeriet (som jag f.ö. besökt) ledde problemet med bärandet av kvinnoslöjan faktiskt till en social konflikt, som tillspetsades under befrielsekriget mot fransmännen på 1950-60-talet. Kriget var f.ö. mycket brutalt, vilket först nu tagits upp till debatt i Frankrike. Det gällde frågan om att bära kläder enligt västligt mode, vilket de kvinnor som sympatiserade med den franska fiendesidan gjorde. Självklart fick detta mode dåligt rykte och situationen var låst för många år framöver även på andra områden.
Apropå Hadith igen: Inslag där granskas och sanningshalten måste garanteras av särskilt betrodda muslimer. En tradition som säger att det är en olycka för ett land om det är en kvinna som styr skapar problem nuförtiden. Man bör undersöka detta , och det är viktigt att veta vem som samlar in uppgifter och ta reda på om stoffet förmedlas av rent personligt intresse eller ej. Det finns t.ex. åtskilliga misogyna män (kvinnohatare). K H berörde även den konflikt som uppstått rörande synen på Profetens egen hustru Aisha.
En utsaga som att ”judarna är ett konstigt folk” har varit kontroversiell, men det påståendet är ett ”lån” – liknande(och mycket skarpare) formuleringar finns i Bibeln. -- K H avslutade föreläsningen med att mana till att i den svenska skolan undervisa om en utvidgad medmänsklighet (ins:an ), oavsett om man har en kristen eller ateistisk grundsyn. Vi har ju fått många elever med olika bakgrund och det är bra att de går i samma klasser som de med traditionell svensk bakgrund. Kursplanen bör ge direktiv om att de unga via studium av fakta skall söka utveckla en egen tradition och livsåskådning.
Frågestund. Olof Franck inledde och nämnde hur viktigt det är att en debatt förs under värdiga former. Han hänvisade till Att Mona Sahlin i någon debatt talat om just värdegrunden; uttrycket ”rikssvensk fundamentalism” hade använts. Han undrade vad detta hade för koppling till värdegrunden. Hans poäng var att det kan vara farligt att sätta etiketter, vilket kan leda till konflikter. Muhammeds hustru var förresten affärskvinna…
K H menade att eftersom tider och seder växlar ser man olika saker beroende på rådande skede: ”I medeltida länder tillämpas medeltida sätt.” Hustrun Aisha aktade förresten inte för rov att kritisera Muhammed! I den svenska skolan borde det bli debatt; moderna muslimer debatterar själva med fundamentalister. Våga ta debatt! K H nämnde åter fallet med Eva Åsbrinks avhandling som professorn inte ville befatta sig med. Beträffande ”etiketter” är det ett islamiskt problem; t.ex. ”jihad” har olika innebörder (jämför ovan). En intressant fråga är maktens förhållande till skilda tolkningar. Det gäller även de kristna.
Likaså kan kulturmöten vara givande. Det uppstår en växelverkan mellan parterna vilket är inspirerande. Dante var i sin Divina Comedia influerad av österlandet, Goethe likaså när han skrev Faust. Vid 70 års ålder lärde sig Goethe persiska! Också Shakespeare fick idéer österifrån.
K H rekommenderade en bok, Svart Athena av en filosof Bernard (?), som ifrågasätter Greklands förrangsställning i västkulturen. Var inte det antika Grekland bara ett litet randområde vid sidan av de stora kulturbärarländerna Egypten och Indien? I Ghandara, i nuvarande Afghanistan, har man t.ex. hittat mynt med både indiska bilder och inskrifter tillsammans med dito grekiska. Så det förekom tidiga kontakter. Det går genom historien en ström av vishet som förmedlats av mänsklighetens stora andar. Det gäller att ta fasta på dessa kulturarv. Edward Said (se ovan) har förresten Beethoven som sin favoritkompositör.
Överlag handlar det om att försöka få ett helhetsperspektiv. En fråga från publiken gällde vilka väsentliga skillnader som existerar mellan kristendom och islam. K H som först utbildade sig till präst, menade att begreppen är relativa och att det är bättre att tala om mötespunkter än om olikheter. Han hänvisade också till ”Gud har 99 namn” och att det i Koranen ständigt återkommer tal om ”barmhärtighet och nåd”. Alla suror (utom nr 9) börjar med ”I Guds den barmhärtige Förbarmarens namn”. Man ska samtidigt komma ihåg den judiska traditionens inflytande på den kristna (och vice versa?). I Första Mosebok framträder ansvaret för människan. Beträffande berättelsen om Adam och Eva – finns här månne en ”jämlikhetstolkning”, med ”ormen” (frestaren) som aktör?
K H gav ytterligare en boktitel: Ideals and Realities of Islam (missat författarnamnet). Islam i Sverige bör kännetecknas av möten. En intressant fråga: Är Koranen gudomligt inspirerad? Nej, menade K H, men det är en mängd bra tankar i den. Han rekapitulerade snabbt sambanden bakåt: den abrahamitiska traditionen som växer ut som ett träd, vidare Talmud och nyare texter. Det är fråga om en gemensam växt – men är den ”helig”? En annan frågare undrade i vad mån profeten Muhammed inspirerats av kontakter mellan kristna och judar – finns det en gemensam bas? Svar: Ja, en naturlig gudstro. Man kan säga att islam också börjar med Adam och Eva. Muhammed ville rensa bort det dåliga i Bibeln. Koranen är så att säga en annan version av denna.
I ett annat inlägg påpekades att religionen var monoteistisk på Muhammeds tid; tron på endast en Gud hade växt fram. Det är inte förvånande att det finns olika bilder av islam, medan denna liksom kristendomen utvecklades var för sig. Man får också ta hänsyn till att de första surorna uppstod under tiden i Mekka, medan det under Profetens tid i Medina handlade om ett annat innehåll, nämligen samhällsbygge. Det var två olika processer. Det är f.ö. lätt att blanda ihop kultur och religion. Vi bör beakta likheter, inte stirra oss blinda på olikheter mellan kristendom och islam. K H höll med och konstaterade att det finns många ”mötesplatser” i Koranen. Samtidigt förekommer ju där citat som inte stämmer. Tänk bara på evangelietraditionen som har helt andra värderingar.
I samband med detta resonemang kom en fråga: Är inte just skillnaden mellan GT och NT grundvalen för Koranen? Denna är ju mer knuten till GT. K H genmälde att både Jesus och Maria nämns i Koranen. Han tillade att de judiska fariséerna är en ”parodi”. Och den gamla vedergällningsregeln ”Öga för öga…” hade kommit till för att faktiskt i någon mån begränsa blodshämnden. Koranen hävdar människans rätt att försvara sig.
En fråga gällde den juridiska aspekten: Hur verkställer man en dom? K H tog en läkare som exempel; han måste kunna ge rätt dos. Om patienten får för mycket dör han, och för lite ger ingen effekt. Apropå Hadith igen: Tidigare krävdes fem års utbildning (gymnasium + universitet) för att lära sig det referenssystem som Hadith utgör. Det rör sig om komplicerad påverkan utifrån en sociologisk aspekt. Som ovan antytts gäller det att granska sanningshalten i diverse hadithtraditioner.
Medan man i islam anlägger ett sociologiskt perspektiv, utgår buddhismen från ett filosofiskt. Det är intressant att jämföra hur dessa två religioner beskrivs i Sverige. Skilda historiska förutsättningar har gjort att man fokuserat på de sämsta sidorna inom islam. Däremot nämnde K H Sri Lanka som exempel, där buddhismen sågs som ett alternativ till kristendomen; buddhismen passade det västerländska konceptet på ett helt annat sätt än islam som länge betraktats med misstro och fientlighet av väst.
Muhammad var gift med en kristen kvinna, sa en frågeställare och undrade: Eftersom GT ingår i muslimsk tro, var väl alla egentligen muslimer? Svar (delvis): Muhammed måste dock anses som utgångspunkten för islam. (…) Mycket är en fråga om riter (…) Vad kristendomen beträffar, så började religionen skiljas från den sekulariserade världen under upplysningstiden.
En annan fråga: Har islam påverkats av hinduismen? Svar: Nej, de båda har olika traditioner. Det är en mycket större spännvidd inom hinduismen. Det finns 16 olika filosofiska traditioner i Indien som ju är mycket vidsträckt. Enligt Alexander den Store var Indien ”allt land öster om floden Indus”. K H nämnde Turkiet på tal om påverkan i Europa. Kaffet kom via turkarna, kåldolmar likaså (dolm är ett turkiskt ord). Karl XII, den svenska ”nationalsymbolen”, bidrog på sitt sätt (se ovan).
Fråga: Kan verkligen vår värdegrund förenas med islam? När man läser Koranen träffar man på många svåra suror, ofta med hårda ord om kvinnor t.ex., utsagor som vi nu anser förkastliga. Svar: Den patriarkaliska traditionen var självklar då, den hade ett givet tolkningsföreträde. Man ska naturligtvis inte väja för de sämre sidorna i Koranen. Jämför åter Bibeln (GT): Augustinus konstaterade också att det står hemska saker där. Senare tiders kunskapsutveckling inom vetenskapen kunde Koranen självfallet ej ge en aning om. Man kan helt enkelt slå fast att det finns ”slagg” såväl i Bibeln som i Koranen. Bokstavstroende tar till sig allt utan åtskillnad, vilket är fel. Dagens syn på människan är ett viktigt perspektiv. I Bibeln förekommer alltså ”starka” texter; jämför i GT: ”Mannen är i kvinnans huvud”.
Som avslutning underströk K H återigen vikten av att förmedla det mänskliga kulturarvet. Olof Franck framförde ett varmt tack till Kjell Härenstam, varefter följde några meddelanden, bl.a. en ny serie om tre föreläsningar som äger rum i höst (2002), likaledes med tankeutbyte: Bilder av Palesinakonflikten. ((Se hemsidans referat. Min anm. ))
Min kommentar 2002
Karlstads Universitets hemsida > Religionskunskap http://www.sam.kau.se /religion/kollegiet/kjellharenstam.html Bland uppgifterna om K H kan t.ex. nämnas: Studies in northern India, didactics of religion, especially Tibetan Buddhism. Hans doktorsavhandling är den publikation han hänvisade till flera gånger: Skolboks-Islam. Analys av bilden av islam i läroböcker i religionskunskap (Göteborg 1993). Tidigare har han bl.a. publicerat: Ökad förståelseför islam (1985).
Kjell Härenstam är en mycket rutinerad föreläsare. Hans framträdande var lättsamt och avspänt. Hans toleranta förhållningssätt och betoning av positiva beröringspunkter i kristendom och islam fann jag sympatiskt. Jag kan föreställa mig att han i det avseendet präglats av alla utländska kontakter och studier utomlands. Hans nuvarande intresse fokuserar på buddhismen, som jag personligen tror är en livsåskådning mer än en religion och som tilltalar mig (dock utan djupare studier).
Trots att K H ofta framhöll de positiva sidorna i islam, finns det som antytts negativa aspekter. Åtskilliga suror i Koranen innehåller upprepadehot om Guds (Allahs) straff och vedergällning i en kärv ton. Jag vill tillägga att jag läst ganska få av dem (med arabisk-engelsk och arabisk-svensk parallelltext), men jag tröttas av de många upprepningarna, visserligen i något varierande ordalag. Det fordras tid – och tålamod! – för att läsa åtminstone en större del av texterna. En del ställen är mycket svårbegripliga, vars uttolkning de lärde ännu tvistar om; den islamska exegetiken bedrivs säkert fortfarande på en hög nivå.
Beträffande ständigt återkommande, föga förändrade språkliga uttryck kommer jag att tänka på arabesker samt arabisk musik som ju också älskar upprepningar och omtagningar. Jag vet att både mentalitet och livsstil också skiljer sig mycket från den västerländska. Mitt besök hos vänner i Algeriet 1987 bekräftar detta (referat i tre delar). Den arabiska kulturen (egentligen ett för generellt begrepp) är fascinerande. Glöm ej att språket alltid är en inkörsport till ett främmande kulturområde.
Språket intresserar mig mycket, ty Koranens språk har haft och har ännu en enorm betydelse. Det är högtidligt och poetiskt, men ofta förvånansvärt modernt. Detta har sin förklaring: Det arabiska koranspråket har varit stilbildande för allt litterärt språk alltsedan Profetens tid på 600-talet. Detta är något unikt: det vårdade moderna skriftspråket har bevarat förvånansvärt mycket av Koranens. Jag tror bara kinesiska (som jag även studerat och studerar) kan uppvisa något liknande betr. det litterära språket). Emellertid gäller det sagda bara det skrivna ordet, inte alls talspråket med alla dess dialekter och en del lån.
K H nämnde vid ett tillfälle vådan av demonisering av islam. Denna olyckliga företeelse är som vi hört av gammalt datum, men tendensen har ju tyvärr förstärkts sedan 11/9 2001. Utan tvivel har hanteringen av konflikten i Mellanöstern bidragit till detta. Både USA:s och Israels agerande har med rätta utsatts för allt starkare kritik. Samtidigt kan omvärldens passivitet inte accepteras. EU kännetecknas av handlingsförlamning liksom FN som grovt nonchalerats av Israel och USA.
Här är inte utrymme för ingående politiska kommentarer. Min poäng är endast att det gäller att så långt som möjligt få ett helhetsperspektiv, vilket ju är speciellt betydelsefullt i globaliseringens tidevarv. Slutligen anser jag att föreläsningsserien under huvudrubriken Möten med islam i Sverige givit många av de talrika åhörarna kunskaper och insikter i den riktningen. Alla tre föreläsningarna finns sammanfattade i mina referat.