Jäkt

Nu gäller det att allting hinna med!
Skynda skynda! Tiden är allför knapp.
Jag önskar att jag någon gång slapp
jämt rusa vilt och i stället trappa ned.

Jag tycker faktiskt att tiden är ur led.
Jag verkar aldrig riktigt komma ikapp
min tidsplan, fastän jag är rätt rapp.
Har jag något val? Vem ger besked?

Varför stressa så? Lämna mig i fred
att bromsa in. Livet är hipp som happ
när sinnet pressas som av en isig tapp
och hela tillvaron känns ganska sned.

Nej! Nu tar jag nya tag. Länge jag led
av farten. Jag skriver nu en liten lapp:
”Bara lugn! Ge dig själv en vänlig klapp!
Då får du ro. Vägen blir fin och bred.”

Visst var det alldeles fel att ha för sed
att jäktad var dag rasa in i varje etapp,
rusa iväg och ändå ofta få bottennapp.
Förr jag mot stressen förgäves stred.

Hoppas inom kort köra brådskan bort.
Den är av sämsta sort, ger ingen eskort.