Korrekt?
Ofta finner jag att något är långt ifrån korrekt. / Det kan även vara någon som tycks mig suspekt. / Mycket här i världen är halvdant eller defekt. / Vem kan då kräva att allt ska vara perfekt? / Fel bör dock om möjligt korrigeras direkt. / Går du på fest i pyjamas är det fel dräkt, / enligt all etikett är det plagget då inkorrekt. / Men på en maskerad tycker man det är käckt. / Då har andra också roliga idéer kläckt. / En och annan blir nog där förskräckt / när en med rånarhuva uppträder fräckt. / Festen blir högljudd, en granne blir väckt. / Den sömnlöse kommer dit i full affekt . / Han vill se till att ljuset i salen blir släckt. / Dessutom, som om inte det hade räckt, / hotar han ta hjälp av några ur sin släkt. / -- I varje konflikt vill man så den andre se knäckt. / Helst ska denne till sist vapen ha sträckt. / Den slagne ska erkänna sig bräckt, / ska häcklas offentligt, inte alls förtäckt. / Har den skyldige även en hemlighet läckt, / psykas han som vore han med i en mördarsekt. / Detta bli för honom en bitter konfekt. / På så vis nås alltid en optimal effekt. / Med dessa exempel har jag täckt / vad jag ser som en intressant aspekt.
Själva ordet korrekt låter inte kärnsvenskt. Mycket riktigt kommer det från latinet: corréctus av corrígere=räta ut, rätta. Jämför verb som korrigera, dirigera och dirigent med korrekt, direkt och direktör. Det ”ursvenska” (eg. urgermanska) rätt och rätta låter naturligare, så man säger: ”Rätta mig om jag har fel”, inte lika gärna korrigera i detta uttryck. -- P1-programmet Språket tar upp många intressanta frågor om språkriktighet. Intresserade hör av sig och har ofta bestämda åsikter om vad som är rätt resp. fel. Språkexperterna är däremot väldigt liberala och tillåter sådana ord och former som verkar inkorrekta. Dessa lingvister hänvisar till att språket hela tiden är statt i förvandling – och det gäller att följa med sin tid och acceptera nymodigheter! - Apropå en allmän inställning: Det bör vara tillåtet att göra fel ibland, när man prövar sig fram. Lär av felen! Den hållningen rekommenderas: rätta dem och förbättra det du gör. Så gör bra forskare, som inte håller på och upprepar samma fel heta tiden.
Vad kan man egentligen kalla korrekt? Inte alltid lätt att säga, men mina konkreta exempel ovan visar lite av min attityd till ämnet. Det som börjar som ett skämt kan få oanade konsekvenser när någon som känner sig kränkt (här ”den sömnlöse”) dyker upp och bråkar. Jag vet inte om det händer så mycket annat än det arga snacket trappas upp. Som tur är brukar det inte gå till handgripligheter så fort någon brusar upp. Jag har intrycket att konflikträdslan i allmänhet minskat något. Nog är det fler som sticker ut hakan med djärva eller fräcka påståenden som säkert retar gallfeber på åtskilliga. Och tvärtom: Många vågar inte säga ett knäpp.
Vad gäller det formellt korrekta, etiketten, t.ex. hur man klär sig, tycker jag inte detta är så viktigt numera; klädmodet växlar ju också. En viss betydelse har det ändå, bl.a. då färgsättning i viss mån speglar tidsandan. Däremot lägger jag stor vikt vid formen i mina texter: ytligt kanske, men så korrekt som möjligt vill jag ha det. Stavningen är inget problem, skrivfel får jag dock korrigera emellanåt. ”Rätt ord på rätt plats”, jovisst, men ofta kan jag välja mellan olika alternativ utan att innebörden förändras nämnvärt. Känslan för ordens valör får avgöra. Jag vill samtidigt variera, undvika upprepningar när det gäller prosa.
Vad beträffar mina speciella rimsekvenser är jag däremot bunden, väldigt ofta av ett enda rimord. I ”rimraseri” bultar, hamrar jag in någon sorts budskap. Det är då en utmaning att få ihop ett läsbart innehåll. Lustigt nog blir det gärna en komisk effekt på köpet. Lite överdrifter kostar jag på mig också, utan att direkt göra våld på sanningshalten.
Vad som är strikt korrekt kan man alltid diskutera. Termen politiskt korrekt (PK) är intressant; det skulle emellertid föra för långt att närmare analysera begreppet, som brukar användas i nedsättande mening: Se Wikipedia som i det här fallet har mycket att säga, t.ex.: ” PK är att vara överdrivet noggrann med att följa rådande politiska värderingar”.
Det sägs att verkligheten inte stämmer med kartan. Det omvända gäller väl också, för kartografin är inte heller felfri. Och den s.k. verkligheten manipuleras ju ständigt. Vad kartbilden anbelangar, så ser vi ju att Afrika är enormt stort med ett otal stater. Gränserna har under kolonialtiden ofta dragits helt godtyckligt med linjal. Dessutom: Afrika är ännu mycket större än vi tror: kartan ljuger! (Hur mycket större i verkligheten lämnar jag därhän; Wikipedia ger säkert besked).
Jorden är på kartan noggrant inrutad. / Där markeras såväl longituder som latituder. / Kartan en mycket välordnad syn oss bjuder. / Varje stat är numer av kapitalet inmutad. / En brokig samling är så på kartan inritad. / Vi ser i verkligheten en närmast kaotisk bild / som , märk väl, från själva livet är skild. / Region efter region är sorgligt nerskitad./ Vad ger denna ritning för mänskligt perspektiv? / Är detta en människas perspektiv eller snarare en grodas? / I vilket fall brukar här miljöbrott frodas. / Att bete sig väl mot jorden ges ej stränga direktiv. / En världsregering kunde nog rädda situationen. / Men vilka skulle denna kunna leda? / Vi lyckas ej utan lösningar som är breda. / Nu är det girigheten som ange tonen. /