Kort

Jag ska betala. Betalar med kort. / Vilket? Raska på! Fort! Fort! / Fel! Så här har jag alltid gjort! / Varför sånt strul? Jag hade bort / ta det andra. Det här är blott lort! / Kör huvet som mot en port. / Varför sånt krångel? Livet är kort. / Hinner ej, tiden rinner bort. / Andra klarar´t. Jag är en annan sort. / Vid strul behöver jag eskort. / Om tekniken har jag ofta sport. / Den går sällan som smort. / Gillar smått, mindre det som är stort. Har man nåt fint är det nån som snor´t. / Slutar allt bra? Ingen tror´t.

Rubriken kan förstås uttalas på två sätt med olika betydelser. Den som fått modersmålet (!) med modersmjölken reflekterar knappast över dylikt, för uttal och innebörd ger sig självt av sammanhanget. Men den som inte har svenska språket med i bagaget från början har det inte lika lätt med uttalet. Det skrivna ordet visar ganska ofta inte detta exakt. Rimmen ovan har jag arrangerat så, att det rör sig om tre lite olika uttal. Rad 1-2: kort o-ljud ; rad 3-4: kort å-ljud; rad 4-5: långt o-ljud. Samma vokal i skrift, trots olika uttal.

Man märker detta i många andra fall, vilket i grunden beror på fonetiska förändringar under längre tid. Datorns stavningsprogram kan nog behövas (själv anlitar jag det sällan). Ibland vacklar uttalet: ”gjort” uttalas som ”smort” eller som ”hjort”. Stavningen tycks inte sällan ologisk; dessutom är den konservativ, ty det är mer än hundra år sedan vi hade en stavningsreform, och den var mycket begränsad (bl.a. -f/fv- --->- v-). Jämför engelsk stavning som ofta verkar väldigt konstig, eftersom den är nästan likadan som på Shakespeares tid!

I denna jäktade tid är det begripligt att man förkortar. Just detta ord får bli första exemplet: Man kortar. Vanligen förändras inte betydelsen, men ta ordet kval. I sporten förekommer ju kval-omgångar, dvs. matcher för kvalificering, men det ordet är förstås alldeles för otympligt i vardagslag. Betydelsen kval=plåga ligger väl då inte så långt borta för ett bottenlag. Vem säger numera gymnastisera? Det blir förstås bara gympa (som både verb och substantiv). Jämför impa för imponera; det är nog ganska nytt och låter väl lite roligt. Reka för rekognosera eller rekommendera (post); rek för rekommenderad (försändelse) är mycket vanligt.

Förstavelser som för-, an-, be- tas ibland bort (se förkorta ovan), men det går givetvis ej om betydelsen ändras: störa är inte detsamma som förstöra, klaga är inte = beklaga, eller anklaga, medan komma är ungefär som ankomma, anlända. (Det sistnämnda utan an- blir något helt annat.) Den lösa sammansättningen komma án får en annan innebörd. Intressant är också att det är en klar tendens att sära på ordleden, som t.ex. förklara bort i stället för bortförklara (men som substantiv gäller ju endast bortförklaring). Detta fenomen har dock inget med förkortningar att göra.

Vad betyder LO? I sak vet nog de flesta det – bortsett från att fackets makt reducerats betydligt. Jag tror att en del inte känner till att förkortningen står för Landsorganisationen. Så är det nog även med SAS (kan uttalas olika. Typiskt nog är flygbolaget mest omtalat i samband med ekonomiska problem). - men vad står initialerna egentligen för? Det spelar väl inte så stor roll, så länge bokstäverna funkar och man vet vad de innebär. En enorm mängd firmanamn och diverse beteckningar och termer består av två eller fler versaler. Det är snarare regel än undantag att man inte vet hela namnet. Massor av farliga ämnen har kemiska beteckningar som lekmannen svårligen kan utläsa; förkortningar eller liknande tycks nödvändiga. Jag känner till PCB, men kan inte hela namnet. Tidigt (som rökare!) fick jag dock veta att VISIR betydde ”Vi som inte röker”. Dylika kortord kan vara rätt roliga och lätta att komma ihåg. Kort sagt, jag skulle faktiskt behöva ett förkortningslexikon.

Från det ena till det andra. / Vi ska alla den vägen vandra. Muren i Tyskland föll. / Det gjorde även DDR. / Den staten ej längre höll. / Så gick det sen med SSSR. / Sic transit gloria mundi .* / Sånt händer här, ja även i Burundi. (* Så förgår världens ära.)

I försvaret uppstod en spricka. / Målvakten fick skrämselhicka / när Zlatan stolpen pricka´. / På segern ingen jämt lägger beslag. / Segerskryt är ej ett sympatiskt drag. / Var ödmjuk, är mitt förslag. / Kalla ej förloraren svag. / Det händer ej varje dag / att man är i prima slag.

Det mesta går nog vägen om man är trägen och oförvägen.

Sture Alfredson Mars 2014

Sture Alfredsons hemsida